Hej klassiker!

Den här dagen blev inte alls som planerat. Kvällens planerade cykelpass blev till löpning. Den planerade shoppingrundan blev till inställd barnpassning och jag hamnade istället i solen. Fick hem de här böckerna idag, så jag höll mig sysselsatt:



Löpningen blev en drygt 5 kilometer lång runda som avslutades med en fartökning. De sista kilometerna gick i 04:11 respektive 04:03-tempo. Härligt att få rasta benen lite. Som vanligt ont i vaderna men har börjat vänja mig vid det nu. Smörjer ihärdigt med tigerbalsam och hoppas på mirakel!

Imorgon är det studentfirande som gäller. Känns nästan overkligt att det är ett helt år sedan jag tog studenten. Aldrig förr har 12 månader gått så fort! 12 månader senare och jag är fortfarande lika förvirrad när det gäller framtiden. Varför ska det vara så svårt att bestämma vad man ska göra med sitt liv?

Tid: 25:48 min
Distans: 5,25 km
Medeltempo: 04:55 min/km

/A.

Kom hem efter en lång dag på jobbet och en lite turbulent fotbollsträning. Det blev förlust igår. Jag var övertaggad och blev otroligt frustrerad över förlusten, något som hängt i även idag. Brukar sällan vara på dåligt humör men när jag väl är arg är jag verkligen arg.

Kom hem, startade datorn och fick en chock. Vasaloppet fulltecknat och jag är inte anmäld. Panikade, ringde Ida, panikade ännu mer, bröt ihop, gick en promenad för att försöka lugna ner mig och sitter nu här, något mer sansad. Hoppas innerligt på att kunna få tag i startplatser till mig och Ida. Annars vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till. Sitter just nu med tårar i ögonen och ser Klassiker-drömmen försvinna. Visst finns Engelbrektsloppet och Öppet Spår, men jag har ju sett mig själv åka Vasaloppet och inget annat.

Det låter antagligen otroligt fånigt alltihopa, att lägga så stor vikt vid en sådan sak. Den Svenska Klassikern är dock någonting jag tänker på dagligen. En av anledningarna till att jag faktiskt jobbar ett år till innan jag börjar plugga är just att Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet ska genomföras.

Jag orkar inte mer idag. Imorgon är en ny dag.

/A.

Ingemar Stenmark är verkligen helt otrolig! Samtidigt som jag känner mig lite vemodig över att Mästarnas Mästare nu är slut, är jag otroligt glad över att han vann! Denne ödmjuke man är så värd vinsten. Han är helt enkelt den ultimata mästaren, ja, han är helt fenomenal! Nu är det enda tv-programmet jag följer slut. Från och med nu blir det träning söndagar klockan 20.00 istället för tv-tittande. Gött! ;)



/A.

Idag är det två veckor kvar. Om 336 timmar sitter jag just nu på en cykel, är pigg som tusan och har hur kul som helst!

Om 2,5 timmar står jag på en fotbollsplan, stoppar in tröjan i shortsen, knyter om skorna och börjar spana in motståndarlagets anfallare. Redo för match, med andra ord!

Idag möter vi serieledarna. Nu är det blod, svett och tårar som gäller. Här ska det kämpas som aldrig förr!

/A.

Idag är träningsbloggarna uppdelade i två läger. De som springer Stockholm Marathon, och de som inte gör det.

Jag tillhör den senare gruppen. Är otroligt långt ifrån ett maraton i dagsläget. Har som längst sprungit strax över 22 kilometer, lååååångt ifrån ett maraton. I tanken är jag faktiskt inte riktigt så långt ifrån som jag är i verkligheten. Efter att ha läst otroligt många peppande inlägg hos Miranda som springer 5 mil utan problem och som dessutom hävdar att alla kan springa maraton, är jag tämligen övertygad om att även jag kommer klara av de där dryga 42 kilometerna en vacker dag.

För nog är det väl en dröm hos de allra flesta som löptränar, att få springa ett maraton?

Nästa år är det som bekant En Svensk Klassiker som gäller för min del. Men, det kanske inte är omöjligt att kombinera det med ett långt lopp av speciell karaktär...?

/A.

Vi hade ju iallafall tur med vädret. Nej, är det någonting jag och Ida inte har så är det tur med vädret.

Förra gången var det motvinden som var vår fiende, idag var det regnet. Så snart jag hade kommit hem från jobbet och slängt i mig lite mat påbörjade vi dagens utmaning. Regnet öste ner och det kändes allmänt oinspirerande.

- Alltså, vad håller vi på med?
- Jag vet inte. Är vi dumma i huvudet?
- Ska vi skita i det?
- Nej, aldrig. Det är nu vi är hårda, när andra ligger inne framför tvn. Och jag är dessutom redan blöt.


Försöker intala mig själv att regn är lite småmysigt.


Haha, härlig bild på Ida i regnet.

Så fick det bli. Iväg på cyklarna med två Snickers i fickan. De satt fint efter 2,5 mil kan jag avslöja. Men innan jag går händelserna i förväg ska jag berätta om en mycket traumatisk upplevelse.

Vi cyklar på en liten asfaltsväg. Cyklar i bredd och pratar och trampar på. Plötsligt utbrister Ida: "En älg!" Under vår senaste runda diskuterade vi det där med älgar. Jag är av åsikten att älgar bör utrotas, de är verkligen vidriga djur! Ida är av en helt annan åsikt och tyckte det var synd att vi inte sett till någon älg än. Hur som helst. Ida ropar som sagt: "En älg!", men jag tror henne inte. En sekund senare upptäcker jag till min stora förskräckelse att hon faktiskt inte ljuger. Framför oss på vägen står en livs levande älg. Jag får självklart panik och bromsar utan att tänka på att jag sitter fast i pedalerna. Mitt i all panik över älgen håller jag på att trilla omkull till på köpet. I sista sekund räddar jag upp situationen och älgen lunkar så småningom vidare. Efter en liten stund rullar även vi vidare. Jag plingar på ringklockan som en tok medan Ida letar efter älgen. Den försvann, tack och lov.

Efter 2,5 mil gjorde vi ett litet stopp, åt varsin Snickers och drack lite vatten. Beklagade oss över hur blöta vi var men konstaterade att det var med pigga ben vi trotsade regnet denna dag. Cykelbyxor är ett bra påhitt, men det känns verkligen som att ha blöja på sig. Kombinationen blöja och spöregn känns inte lika toppenbra som kombinationen cykelbyxor och solsken. En blöja absorberar som bekant vatten...

Det blev en kortare runda än planerat, mycket på grund av att Ida tyckte att jag skulle få uppleva monsterbacken. Och nog var det en monsterbacke alltid. Det var en 1 kilometer lång kamp mot benen, motvinden som hunnit ifatt oss, och mot huvudet såklart. Väl uppe fick vi fart på benen igen. De sista 5 kilometerna gick dock otroligt segt. Precis när vi var hemma började det spöregna igen, så vi slapp åtminstone den sista störtskuren. Så, ja, vi hade iallafall tur med vädret...


Glad Ida efter avslutat pass.

Tid: 1:53:18
Distans: 46,1 km
Medelhastighet: 24,4 km/h

/A.

Jobbade eftermiddag idag och passade därför på att ta ut cykeln en runda i förmiddags. Blev inte någon lång runda, det hade jag inte tid med eftersom jag dagen till ära prioriterade en sovmorgon framför långpass på cykel. Långpasset får vänta till imorgon då jag och Ida ska ut på nya äventyr! Med tanke på mitt humör under vårt förra pass ska jag ladda upp med lite fredagsgodis imorgon. Ida har beställt Snickers, så - snickers får det bli. Blotta tanken på en chokladbit kommer få mig att trampa i några extra kilometer utan negativa tankar.

Tid: 49:50 min
Distans: 20,43 kilometer
Medelhastighet: 24,6 km/h

Efter en kvällspromenad med Britta efter jobbet äter jag nu sen kvällsmat och dricker det obligatoriska kvällskaffet.

Imorgon är det fredag igen. Det är bara måndagar och fredagar nuförtiden tycker jag. Ja, nu råkar det ju i och för sig vara törsdag idag, hehe. Men torsdagen känns ändå bara som en väntedag inför fredagen. Trots att jag jobbar i helgen känns det otroligt skönt med just helg. Stämningen stiger och de allra flesta byter bort sin vardagströtthet mot helgpepp. Härliga helg, välkommen!

/A.

Hemkommen från den roligaste fotbollsträningen på evigheter! Äntligen! Känner att träningarna inte alltid ger så mycket när de mest innehåller skottövningar och liknande. Självklart ger det bättre teknik och annat viktigt men jag vill verkligen känna mig trött efteråt. Idag var det roliga spelövningar och ovanligt bra spel när vi körde 4 mot 4 på slutet. Som en liten bonus blev det elljusspåret med Mathilda efteråt för att jogga bort stelheten i vaderna. Konstigt nog kändes de bättre idag än igår. Tror att det är matcherna som förstör dem med allt stopp-stanna-vrid-och-vänd.

Härligt med en bra känsla i både kropp och själ. Är taggad till tusen inför match på söndag. Hoppas att det håller i sig tills dess!

Jag önskar att jag kunde hitta en bild som illustrerar hur nöjd jag är just nu. Jag känner mig verkligen nöjd med livet ikväll! Den här bilden är nog så nära jag kan komma. Glädjeskutt!



Nu blir det en välförtjänt kopp kaffe och lite läsande av diverse bloggar.

Adjöken!

/En glad A.

Jag testade 7,5-kilometersslingan i Bredaryd idag. Motionsspår, som det så fint heter. Eftersom det ligger i anslutning till elljusspåret trodde jag att det skulle vara en typisk elljusbana med bra underlag och lite småtråkig omgivning. Tänk vad fel jag hade! Det var mestadels små, små stigar där man var tvungen att parera mellan rötter och trädgrenar. En kilometer var nyligen uppkörd med skogsmaskin eller liknande, och var därmed enbart gegga och jord. Otroligt jobbigt att springa på/i, men samtidigt lite kul. Efteråt syns det dessutom att man faktiskt har gjort någonting.


före detta rena skor

Jag lyckades givetvis springa fel en gång, trots tydlig skyltning. Kom till ett staket och tänkte att det var lite underligt att man ska behöva stanna för att hoppa över ett staket mitt i löpningen. Men, tänkte inte mer på det, hoppade över och fortsatte några hundra meter och insåg sedan att det nog inte alls var meningen att man skulle hoppa över det där staketet...

Vaderna då?
Högern kändes stel men gjorde inte ont, vänstern gjorde ont emellanåt. Till en början kände jag knappt av den, men efter ett tag gjorde den sig påmind. Imorgon ska jag införskaffa tigerbalsam och hoppas på mirakeleffekt!

Motionsslingan var himla bra träning iallafall, och kommer med all säkerhet springas igen. Då är jag medveten om att det faktiskt är terräng och inte en fint banad slinga, som jag först trodde.

Asfalt i all ära, men terräng är ändå härligt. Att springa snabbt på dagens runda skulle vara en riktig utmaning, med tanke på underlag och grymma backar. En utmaning som jag måste anta inom en snar framtid då en kund i affären utmanat mig. Eller kanske var det så att det var jag som utmanade honom...? En utmaning blir det iallafall. Då nedrans ska vaderna vara okej, flåset på topp och motivationen högre än någonsin förut!

Tid: 44:46 min
Distans: 7,5 kilometer
Medeltempo: 05:58 min/km

/A.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. För bara en månad sedan tyckte jag att cykelkläder var bland det fulaste som fanns. Hävdade att jag aldrig skulle sätta på mig en cykeltröja med gälla färger som inte passar ihop, bara för att man "ska" ha det som cyklist.

Just nu sitter jag och kollar på cykeltröjor. Det kliar lite i fingrarna, överväger att klicka hem en snygging från Craft. För ärligt talat, visst vore det väl dumt att låta bli?



bild från cykelcity.jetshop.se

/A.

Ledig måndag betyder att jag blir uttråkad lagom till lunch.

Uttråkad betyder alldeles för mycket tid vid datorn, tre promenader, brödbak och slutligen fotbollsträning. Tog med mig kameran när jag gick en runda i skogen, naturen är verkligen helt otroligt vacker! Hej, jag heter Alexandra, är 20 år och tant.



Tänk att det var snö för tre månader sedan. Nu är det gröna träd, solsken och fågelkvitter. Snö i all ära, men solen är ändå efterlängtad. Men, snart är det vinter igen. Då ska jag bannemig bli grymt bra på längdskidor. Vasaloppet närmar sig med stormsteg! ;)

Jag kunde förresten vara med på hela fotbollsträningen idag. Ju längre tiden gick, desto bättre kändes det faktiskt i vaderna. Nu efteråt är de stela och tunga, men det får jag nog räkna med. Jag och Sandra joggade ett varv på elljusspåret efter träningen också, för att verkligen jogga ner ordentligt. Känns skönt att de 2,5 kilometerna gick ganska smärtfritt trots allt. Man får vara glad för det lilla!

/A.

Igår var det 3 veckor kvar till Halvvättern. Fastnade på YouTube igår och hittade denna video. Otroligt inspirerande, men samtidigt nervöst. Känns konstigt att jag ska cykla där om 20 dagar. Det som oroar mig är egentligen inte själva cyklingen, utan något helt annat. Något lite fånigt egentligen. Pedalerna. Känner att jag börjar komma in i "koppla ur innan korsning-tänket" nu, men det är ändå lite läskigt att vara "fastkopplad". Men, vad tusan. Det kommer säkert gå alldeles utmärkt. Har ju 20 dagar på mig att göra det till en ren reflex.

Det som samtidigt känns lite lugnande är att se de människor som genomförde Halvvättern 2009. Kan de, kan vi!



/A.

Idag är det dagen efter Göteborgsvarvet och jag sitter och kollar in diverse tider. Verkar som att många har sprungit himlans fort i år!

Jag är så otroligt sugen på att springa, men efter matchen igår som dessutom slutade med förlust, fick jag än en gång bekräftat att vaden inte är helt okej. Så frustrerande! När ska jag få springa som jag vill? Träna som jag vill? En liten muskel som är i vägen. En liten muskel av flera hundra. En liten sketen muskel!

Nåväl. Jag har haft en bra helg i vilket fall som helst. Igår jobbade jag, åkte till Växjö och spelade match och stressade sedan hem till dagens andra arbetspass. Hjälpte till i köket på en 50-årsfest. Trött men nöjd med dagen kraschlandade jag sedan i sängen och vaknade inte förrän halv 12 (!) idag.

Med dessa ord säger jag godnatt! Och tillägger att det här inlägget var det sista som rör årets Göteborgsvarv. Slutältat från och med nu. Finito.

/A.

Att det inte blir något Göteborgsvarv har jag vetat ett bra tag nu och trodde att jag helt och hållet accepterat det. Nu ikväll kom det över mig igen. Bitterheten. Avundsjukan. Jag vill så gärna springa imorgon! Visst hade jag kunnat ta mig runt på extrem tjurighet, men det hade antagligen kostat mig ett år utan löpning. Självklart är det inte värt det. Att läsa träningsbloggar där det skrivs om morgondagens stora event är just nu inte särskilt uppmuntrande. Men det kommer fler lopp. Fler varv.

Men jag vill ju ändå vara med på just morgondagens varv.

/A.

Yes! Nu är självförtroendet på sadeln på väg upp igen! Tog mig i kragen och gav mig ut på en liten tur på cykeln efter mycket om och men. Dealade med mig själv. Upp tidigt imorgon/sovmorgon - cykla imorgon/cykla ikväll. Med tanke på den extremt intensiva lördagen som väntar, valde jag det senare alternativet. Det är tyvärr väldigt svårt att tacka nej till en sovmorgon.

Laddade min gamla mobil och letade fram lurarna. Rekade lite bland musiken jag lyssnade på i början av gymnasiet. Är kanske inte superbra att cykla med musik om man ser till säkerheten, men man måste våga chansa lite här i livet. ;)

Med Bowie, Kent, Sahara Hotnights och Queen aom sällskap vaknade benen till liv. Sirapen var borta och betongkänslan likaså! Trots att det inte gick i något supertempo eller var någon lång runda, är jag väldigt nöjd och glad nu när jag sitter här och äter nektarin och dricker c-vitamin-brus. Jag kan faktiskt cykla. Skönt!

Fick dessutom positiva besked hos kiropraktorn innan. Högervaden återställd och vänstervaden på väg mot överansträngning. Ordination: ordentlig uppvärmning, stretch och att faktiskt kliva av när det känns helt åt skogen.

Tid: 48:46 min
Distans: 20,35 km
Medelhastighet: 25:00 km/h

/A.

Medan jag försöker bestämma mig för om kvällen ska innehålla träning eller inte sysslar jag med annat...

Sommarkänslor på hög nivå, jag gillar't!



Vitlöksbröd och löfbiff, jag gillar't om möjligt lika mycket som sommarkänslorna!

/A.

3 timmar myrlöpning på egen hand, känns som ett ganska tungt träningspass. Tack Hellner, tack för inspirationen! Elitidrottare är det mest imponerande som finns. Hellner platsar i allra högsta grad i den kategorin.



/A.

Efter gårdagens flopp tänkte jag lite på den stundande utmaningen. Halvvättern, alltså. Funderade på hur jag ska fixa 15 mil med tanke på hur segt det var med 4 igår. Drygt en fjärdedel av sträckan, och jag var hur glad som helst över att få komma hem igen. Glad över att få ta av cykelskorna och inte längre behöva använda betongklumparna till ben. Glad över att inte behöva trampa en meter till. Hur ska jag fixa 15 mil? Tänkte i de banorna ett tag, de negativa tankarna gick runt, runt. Men sedan bestämde jag mig!

15 mil är faktiskt inte särskilt långt! 15 mil klarar man utan problem med envishet och en positiv inställning. Nästa år ska det bli 30, så årets 15 är en superbra uppvärmning inför vad som komma skall. 15 roliga mil där jag ska njuta av publik, depåer och massa folk. En helt annan stämning än den som infinner sig på en grusväg i motvind. Halvvättern kommer bli kul! En utmaning, absolut, men jag gillar ju utmaningar!

/A.

Jag är nästan alltid på humör för att träna. Springa, träna fotboll, styrketräna, cykla - you name it! Idag var jag allt annat än motiverad. Det var tur, eller otur, att jag och Ida bestämt att vi skulle cykla en runda idag, för annars hade det inte blivit många meter för min del. Helgens fotbollsmatch känns i benen, sega som sirap, och de smittade tyvärr av sig på hjärnan som blev minst lika seg.

Tycker synd om stackars Ida som var stark som en oxe idag men som fick vänta in mig. Efter två mil blev det en mil grusväg. Grusväg i motvind är någonting jag känner ett starkt hat inför. Ja, faktiskt ett hat. Under de 10 kilometerna tänkte jag inte många positiva tankar, det som snurrade runt i huvudet var följande:

1. Varför utsätter jag mig för det här?!
2. Varför köpte jag en cykel?!
3. Varför anmälde jag mig till Halvvättern?!
4. Vad har jag gjort för att förtjäna den här motvinden?!
5. Var är närmsta sjö så jag kan slänga i cykelskrället och gå hem?!

När asfalten sedan uppenbarade sig förändrades tankarna lite. Ida skrattade åt mitt klagande. När jag frågade henne vad hon tänkte på under tiden hon cyklade monstersträckan på gruset svarade hon "ingenting alls, jag bara trampade på." Whaaaat? Min hjärna är verkligen omöjlig att stänga av när benen är som betongklumpar och motivationen körd i botten.

Tid: 01:57:05
Distans: 44,56 km
Medelhastighet: 22,8 km/h

Första två milen gick strax under 30 km/h, sedan gick det utför...

Nåväl. Några mil närmare Halvvättern. Må jag ha en bättre dag nästa pass, framför allt för Idas skull!
/A.

Igår spelade jag min första, men definitivt inte sista match för den här säsongen. Kände mig lite ringrostig i första halvlek, kände av vaderna i pausen, men i andra, då var jag fit for fight! Hittade tillbaka till mitt gamla jag, tog 45 minuter att komma in i det. Det blev dessvärre förlust, 2-3. Väldigt surt med tanke på att vi verkligen hade spelet i andra halvlek. Men, men, surade och sörjde förlusten igårkväll, men nu är det dags att ta nya tag! Ny match på lördag väntar, då Växjö FF ska få sig en match!

Är nyss hemkommen från fotbollsträning nu. Lite "kamp-övningar" och skott. Kände av vaderna lite väl mycket mot slutet, och övergick till att styrketräna lite. Körde inte mer än 25 minuter, men det var tillräckligt för att armarna skulle få sig en genomkörare. Vill ju inte tappa tricepsen nu när jag väl fått dem att träda fram, haha.

Tidigare kändes fotbollen lite halvseg och motivationen till att springa omkring och jaga en boll var som bortsprungen. Nu är den tillbaka, och det är med besked! Nu nedrans är jag redo att fightas, tacklas, armbågas och rensa bollar långt ut till skogen. Nu nedrans är jag sugen på att spela fotboll. Nu nedrans kör vi!


Gammal bild, samma spelare.

/A.

Har mellanlandat vid datorn, med en kopp kaffe och en kaka. Andas ut och försöker mota bort huvudvärken med hjälp av tankens kraft.

4,5 kilometer idag också, samma runda som igår men i ett lite snabbare tempo. Konditionsmässigt känns det lite bättre nu, däremot har jag nu fått lite känningar kring hälsenan i vänsterbenet. Känner mig som en riktig hypokondriker! Kanske till följd av en lite för häftig uppstart efter min vila, det är så himla typiskt mig. Smart Alexandra, smart! Nu ligger jag lågt med löpningen några dagar och hoppas på förbättring.

Tid: 24:21 min
Distans: 4,5 kilometer
Medeltempo: 05:24 min/km

Nu blir det bio!

Trevlig fredag!

/A.

Bildboom från London! Eller det kanske är att ta i egentligen. Insåg att det egentligen enbart var bilder på Magda, Rosie och Amanda på olika platser. Själva omgivningen glömde jag tyvärr bort att ta kort på, haha.


Utanför porten till huset som enligt en härligt pratsam brevbärare tillhör han som spelar Spike i Notting Hill. Om han inte ljög för oss, var det nog det närmaste en kändis vi kom, haha.


Häng i hyde Park!


En parad som Magda självklart ville vara delaktig i.


Klassisk turistbild.


Big Ben och linslusen.


Supergod mat på en italiensk restaurang med otroligt trevlig personal.


Bayswater road!


Snygga Rosie in action.


På väg till flygplatsen strosade vi omkring i Notting Hill med våra resväskor och letade efter den blå dörren. Efter att ha letat i 1,5 timme fick vi reda på att den var såld för 300 000 pund. Vissa har verkligen för mycket pengar!


Notting Hill!


Slut på bildboomen, nu ska det tränas!
/A.

Efter jobbet igår var jag tillbaka i löparskorna för en 7-kilometersrunda som innehåller en hel del uppförsbackar. Det var väldigt varmt och kvavt, en värme som inte är optimal för min ansträngningsastma. Men det var t-shirtväder, så då finns det faktiskt ingen större anledning att klaga! Så iväg sprang jag, i mina korta tights och min t-shirt. Benen kändes otroligt lätta efter tre dagarns springvila. Tanken var en hyfsat lugn runda, utan krav på tid och puls. Jag har väldiga problem att följa just den tanken när benen känns lätta och de första kilometerna går ganska fort, då måste jag bara i fortsätta i samma tempo, eller öka. Myspasset i solen förvandlades alltså till snabbdistans i samma tempo som innan jag hade mitt uppehåll. Mindre smart.

Såhär i efterhand när jag tänker tillbaka på de sju kilometerna känner jag mig nöjd och glad, och sugen på att göra om det. När jag väl sprang tänkte jag inte riktigt i samma banor. De två kilometerna i mitten är i stort sett enbart backar och de sista två går lätt utför. Mardröm följt av härlig dröm. Den härliga biten är dock inte särskilt härlig efter att ha sprungit mardrömsdelen.

Under de sista fyra kilometerna låg min puls konstant över 175 slag/minut. Under de sista två kilomerna låg min puls över 180 slag/minut. Den sista kilometern gick på 4:21 med maxpuls 190 slag/minut.

Att springa med så hög puls och ändå fortsätta öka är inte superhärligt just då, men efteråt är det fantastiskt! Att jag faktiskt har så dålig kondition som jag har nu, har jag börjat acceptera. Allt kan bara bli bättre - allt ska bara bli bättre.

Tid: 35:41 min
Distans: 7,00 km
Medeltempo: 5,05 min/km

/A.

Efter en härlig Londonresa borde jag vara utvilad. Så är självklart inte fallet. Trött, men ändå full med ny energi! Nu klarar jag mig fram till semestern. Ibland behövs det så lite!

Vi har turistat, shoppat, varit på musikal och strosat omkring i mysiga områden och hängt i Hyde Park, som kryllade av löpare! Insåg att det nog måste vara där man springer en sommarkväll i London. Bestämde mig för att ta med mig löparpjuxen nästa gång jag åker till London, för det såg verkligen hur härligt ut som helst!

Bjussar på några helfestliga bilder:

Mag'dut spexar till det med Mister Ben.


Amanda i den klassiska telefonkiosken.


Snygga brudar!


Jag, strax innan vi åkte hem till Sverige igen...

Alltså, jag hade tänkt slänga upp en hel massa bilder här men nu har jag helt seriöst försökt i 1,5 timme. Jag ger upp, kapitulerar och överväger att köpa en ny dator.

Godnatt!
/A.

Imorgon bär det av mot London! Ska blir ruskigt roligt! Allt är totalt oplanerat, precis som vanligt. Allt vi vet är när flyget går, hur vi ska ta oss dit är ännu ej bestämt. Inte heller hur vi ska ta oss från flygplatsen till hotellet eller vad vi ska göra om dagarna. Det sistnämnda lär dock inte bli något problem, kommer nog kunna fördriva tiden utan några större problem!

Adjöken, hörrni, vi hörs på onsdag!



/A.

Löpning med Ida och upptäcktsfärd i skogen följt av badminton och fotbollstennis - bra eftermiddag och kväll!

Det blev sammanlagt lite drygt 7 kilometer löpning! Efter vår knappt 5 kilometer långa runda fick vi för oss att testa Naturstigen, dvs en liten runda i skogen som inte är uppröjd efter stormen Gudrun. Det är verkligen härligt att springa i skogen! Jag är visserligen galet rädd för älgar, men just den rundan kändes ganska trygg, speciellt med tanke på att jag hade Ida tätt bakom. Fötterna fick jobba ordentligt för att parera mellan kottar, stenar och rötter. Bra träningen för fötterna, skulle jag tro!

Joggade hem, slängde i mig en banan och åkte iväg mot badminton och fotbollstennis med fyra tappra kämpar från fotbollslaget! Riktigt kul var det minsann! Jag och Mathilda utklassade dessutom Sandra och Malin på fotbollstennis, 3-0 i set, så då var det extra kul. Hur det gick i badmintonmatcherna kan vi ta en annan gång...

Det känns verkligen helt fantastiskt att få springa igen! Helt underbart! Trots att konditionen inte är vad den borde vara, är det en underbar känsla att få göra det jag tycker är allra roligast. Att sedan kunna springa omkring på hårt golv i en inomhushall med härliga filurer i nästan två timmar utan att känna av vaden, känns minst lika bra. Jag älskar verkligen att träna! Och att umgås genom att träna. Slå två flugor i en smäll. Det är grejer det.

/A.

Har kollat på den här intervjun med Björn Ferry där han pratar om vad han äter och varför han gör det.

Det första som slår mig är att han verkar vara en otroligt trevlig person, väldigt ödmjuk. Han säger vid ett tillfälle att han hatar när folk säger till honom vad ska göra, och att han därför inte vill pracka på LCHF på någon annan. Tack Ferry, säger jag då! Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om olika dieter och kostupplägg i samband med träning. Att gå ner i vikt med hjälp av mirakelmetoder bryr jag mig inte om överhuvudtaget, det är fullständigt ointressant läsning, men just det här med kolhydrater/LCHF tycker jag är intressant.

Själv äter jag väldigt mycket kolhydrater, har alltid laddat med pasta inför fotbollsmatch för att man "ska" göra det. Eftersom jag tycker att bröd, pasta och potatis är bland det godaste som finns, äter jag mycket av den varan. Att äta mycket fett är ingenting jag är något stort fan av, även om jag inte är rädd för det heller. Jag dricker min mellanmjölk för att jag inte tycker om gräddsmaken i standardmjölken, använder matlagningsgrädde i maten eftersom jag tycker att det smakar minst lika gott som vispgrädde och äter minikeso för att konsistensen är godare.

Jag är inte insatt i vad som händer i kroppen när man proppar den full med fett, men det känns ändå inte riktigt bra att äta så mycket fett som man gör med LCHF. Med risk för att bli halshuggen är jag allt annat än en ekologisk konsument, men däremot uppskattar jag verkligen närproducerad mat. Jag har inga bra argument emot LCHF egentligen, men jag kan inte riktigt köpa argumenten för det heller.

Ferry pratar om att det handlar om att bryta vanor, att det "ska" vara någonting till kaffet. Kaffe är inte lika gott utan en smörgås till, jag erkänner. Eller en chokladbit, om det är en fredagkväll. Socker i mängder är inte bra, det tror jag att alla vet egentligen, men nog är det gott alltid. Om man begränsar sockerintaget men ändå inte har några förbud, tror jag att man kan uppnå en bra balans. Jag tror inte på att vara extrem åt något håll. Lite av varje och mycket frukt och grönt, tror jag är ett vinnande koncept. Och sedan får man inte glömma att alla är olika. Det som fungerar för en person, behöver inte fungera för alla. Eller rättare sagt - det som fungerar för en person, fungerar inte för alla.

/A.

Jag sitter här och funderar på den där listan jag påbörjade för ett tag sedan. Den rann liksom ut i sanden på något underligt vis. Eller underligt var det kanske egentligen inte, jag insåg att punkterna på listan var mer eller mindre tråkiga att skriva om. Favoritmellis tror jag var nästa punkt på listan, men i ärlighetens namn - hur många bryr sig om att jag tycker om att äta keso och bär med cashewnötter? Nja, intressantare läsning finns kanske.

Härmed lägger jag ner projektet med den lilla listan. Att avbryta saker och ting är inte riktigt min grej, men ibland får det bli så helt enkelt. Punkt slut. Finito. Over and out.

/A.

SANDRA KLARADE VÅRT MÅL IDAG - 8 MINUTER I 90 GRADER! Jag klarade inte mer än 6,5 minut. Gaaaah, nu måste jag ju göra det ännu en gång. Sjuk smärta i låren, gjorde så ont att jag började gråta, haha. Eller "haha", vet jag väl egentligen inte, så kul var det inte att inte kunna böja på benen. Det är verkligen en sjuk känsla. En fruktansvärd känsla!

Innan dess styrketränade jag i en timme. Att mosa magen var dagens mission. Plågade den rejält. Mission completed!

/A.

Elljusspåret var sällsynt knöligt att springa på idag. De hade kört med traktor och vänt upp och ner på underlaget. Sitter nu här med en fotled som har fått jobba ordentligt för att undvika stukningar, och det känns minsann i den! Joggade 2,5 varv och det kändes riktigt bra! Väldigt mycket jobbigare att springa på jämfört med asfalt eller grusväg, kändes rejält i lår och vader i slutet av monsterbacken.

Trots att jag är en typisk ensamlöpare, är det himla trevligt med sällskap ibland! I vanliga fall kollar jag ganska mycket på klockan under tiden jag springer, har stenkoll på puls och sträcka. Mellan kilometer 2 och 5 idag tittade jag bara på klockan de gånger den pep till för kilometertid. Hade fullt sjå med att prata, glömde bort att benen gick under tiden. Tack för trevliga 5,5 kilometer, Sandra! :)

Har dessutom hunnit med en promenad nu ikväll. Uppdaterade mig om vad som hänt och ska hända i Elins liv. Nu har jag full koll för ett litet tag framöver!

Siffror från dagens jogg:
Tid: 34:40 min
Distans: 5,5 km
Medeltempo: 6:17 min/km

/A.

Dagens fundering...



...Hur är det möjligt att någonting så gott som grillad kyckling kan se så otroligt oaptitligt ut när man ätit upp?

God var den iallafall, min supersena lunch. Ska försöka ta mig ur matkoman och byta om till träningskläder. Ska springa en runda med Sandra. Eller springa vet jag inte, jogga är nog bättre beskrivet. Är lite rädd att jag överanstränger vaden nu, men jag ska verkligen vara uppmärksam på hur det känns. Det som är så himla svårt är att avgöra hur mycket det känns. Det får göra ont, men det får inte hugga i muskeln eller kännas lika mycket som det gjorde tidigare.

Hittills har det verkligen känts bra, det var först igår som jag kände av det lite när jag var med på en övning på fotbollsträningen. Det är helt omöjligt att ta det lugnt när en boll kommer farande genom luften. Då börjar benen pendla på helt automatisk i den fart som krävs för att hinna först fram till bollen.

/A.

Vad har jag gett mig in på? Ida, vad har vi gett oss in på?