Hej klassiker!

Bitterheten när jag vaknade idag, hes och med extremt ont i halsen går knappt beskriva. En titt i spegeln förstärkte det jag kände. Rent krasst: värre saker har definitivt hänt. Just nu hade jag dock så evinnerligt gärna haft en ledig eftermiddag, men kanske framför allt fått chansen att ta ut mig riktigt ordentligt. 

Jag ska inte springa imorgon, jag ska jobba istället. 

Positivt med dagen är dock att jag fick en plats till en extrainsatt crawlkurs i Kalmar! Stod långt ner på reservlistan så det kom lite som en överraskning. Som liten var jag extremt rädd för vatten och var den sista i klassen att ta simborgarmärket, så nu blir det lite upp till bevis här, om man kan lära gamla hundar att sitta eller inte. Kul ska det i alla fall bli, hur det än går. 

Försöker förtränga denna mindre festliga vecka och istället tänka lite positivt. Drömmer mig tillbaka till minitriathlonet i Kalmar för ett par veckor sedan. Så fantastiskt roligt, önskar jag fick göra om det på studs! Med en zlatantofs mitt på huvudet, snabbt uppsatt påväg ut från växlingsområdet - och väldigt väldigt glad. 

/A.

Ibland flyter livet bara på utan bekymmer och problem. Då är träningen en härlig bonus till den i övrigt positiva tillvaron. Men så ibland, känns livet lite mindre festligt av olika anledningar, och då blir träningen helt plötsligt viktig på ett helt annat sätt. Då blir träningen istället en närmast livsviktig ventil för att på bästa sätt rensa hjärnan.

 

Idag inleddes dagen med knappa timmen på gymmet. Lite låg på energi men körde i alla fall igenom överkroppen med mest fokus på rygg och triceps. Med en huvudvärk som känns som kronisk har jag svårt att äta ordentligt, mår illa för att jag inte ätit, försöker äta, tränar, känner mig matt och inser att den negativa spiralen är i full gång.

 

Nu ska jag iväg till jobbet, men längtar mest av allt efter att få springa så länge benen bär. Efter att få köra tills jag inte har bensin i en annan tappning. Din soldat ja, en typiskt bra låt som klarar spela-sönder-testet. När en låt fortfarande är bra efter att ha spelats på repeat 20 gånger, då är den bra! Får passa på att önska er en fin onsdag, spring tills ni inte har bensin, njut av en kopp kaffe i solen eller stäng in er på jobbet, valet är fritt!

 

 

Träningen rullar på bra med hyfsad variation. I måndags vilodag pga extrem magkramp som vägrade att ge med sig, tisdagen bjöd på en morgonrunda á la 8 km och igår blev det en löprunda med Ellie. I förmiddags var jag ledig och fick med mig Lisa på ett pass, denna gång på varsin motionscykel. Vansinnigt svettigt! Har blivit bortskämd med att ha en ständigt träningsvillig kompis 5 kilometer bort, vissa pass går så mycket enklare med lite sällskap. Och slutligen, sprang jag omkring och jagade en boll i en och en halv timme efter jobbet.

Jag börjar inte bara längta efter Kalmar och plugg utan även efter lite klassisk höst- och vinterträning. Längre distanser i längre tempo och mer styrketräning än för tillfället. Fast, samtidigt är jag taggad på att försöka springa några snabba lopp innan säsongen är över. 

Jag anmälde mig faktiskt till en crawlkurs tidigare i veckan, men fick sedan besked om att den var fulltecknad. Trist, för nu vill jag verkligen lära mig att crawla och kunna uppskatta simning. Min förhoppning är att kunna starta i alla fall en dag i veckan med ett pass i bassängen. 

Lite rörigt inlägg som sammanfattar de senaste dagarnas träningsaktiviteter och tankar. Så kan det bli ibland.

/A.

Så var premiären gjord, nu har jag simmat, cyklat och sprungit för första gången någonsin (sammanhängande bör kanske tilläggas). Med Ironman som går av stapeln imorgon känns det nästan lite löjligt att skriva om minitriathlonet som är väldigt mini i jämförelse, men here we go:

 

Hela gänget begav sig till växlingsområdet kring halv 5. Fixade med cyklar och grejer, kollade upp banan extremt noga eftersom en nervös Alexandra ville ha stenkoll på det som gick att ha stenkoll på. Efter att Jesper hade startat var det bara tjugo minuter kvar till det var min och Fridas tur, det kändes nästan lite overkligt att vi skulle gå i det där orimligt kalla vattnet utan våtdräkt. 21 grader är orimligt kallt för en riktig badkruka. Fem minuter innan start var det dags att gå i, fick såklart en chock men tvingade mig att bara gå i och doppa mig snabbt som tusan. Minuterna gick snabbt, och så gick startskottet...

 

Frida, som har lite talang för det där med simning, for iväg i en väldig fart medan jag kämpade på där någonstans mitt i skaran av simmare. Blev halvt dränkt av crawlande man med en väldigt yvig simstil, men utöver det inga större katastrofer. Tänkte på Fridas ord om att man har simmat mer än hälften när man passerar bron, därefter var cyklingen allt jag hade i tankarna. 520 meter simning avklarades på 13:51.

 

Upp ur vattnet och in i växlingsområdet. Ovant att springa direkt efter att ha simmat, men joggade fram till min cykel så fort jag kunde. På med t-shirt, klocka, nummerlapp, hjälm, skor och så iväg! Det var väldigt mycket publik precis i början av cyklingen, adrenalinet pumpade och benen gick riktigt snabbt där i början.

 

 

18 km cykling på 36:10 är sannerligen ingen fantastisk tid, men jag skyller liiiiite på avsaknaden av en riktig racer. Mötte Frida strax innan vändningen ute vid Lindsdal och fick lite extra energi av hennes "Heja Alex!". Tillbaka in i stan och in i växlingsområdet. Av med cykelskorna och på med löpskorna.

 

Jösses vilka sega ben! Aldrig varit med om så tunga lår förut, men så har jag aldrig testat att springa efter att ha simmat och cyklat förut heller. Innan den första kilometermarkeringen hade jag absolut ingen aning om ifall jag sprang i 4- eller 7-minuterstempo. Oerhört märklig känsla! Löpningen var inte helt otippat min starkaste del, 4,2 km på 17:55.

 

De sista kilometerna gick i slowmotion och var riktigt kämpiga. Fantastiskt publikstöd gjorde dock resan lite enklare. Låg och drog med en kille på hela upploppsrakan, han ville hemskt gärna ta sig förbi, men det gick han bet på. Fantastiskt nöjd, glad och trött ramlade jag in i Frida efter mållinjen. Frida som kom på 12:e plats av 239 damer i den öppna klassen! Jag hamnade på plats 52, vilket jag ändå ser som okej som den nybörjare jag är. Nu ska jag bannemig lära mig att crawla i höst, det finns inget annat. Ja, det kan kanske vara så att jag har fått lite mersmak - det var ju så nedrigt kul!

/A.

 

Mina förväntningar på dagen är enbart att ha riktigt roligt och att våga utmana mig själv och trampa fortare än jag någonsin gjort förut. Simningen får gå som den går, mest nervös över vattentemperaturen som är alldeles för låg för en badkruka. Löpningen tänker jag inte ens på, där är det bara att tuta och köra. Klockan 18.20 gäller det, då går starten för mig och Frida i Kalmar minitriathlon. Dessutom deltar Fridas bror, sambo och granne, men i andra startgrupper. Jag älskar sånt här, ser enormt mycket fram emot dagen!

Vaden gjorde ont som tusan under uppvärmningen men sedan släppte det faktiskt. Knät kändes stabilt, väntar in kvällens potentiella eftervärk innan jag säger för mycket... Kom in efter 25 minuter i första och spelade sedan matchen ut.

Det är ett ständigt dilemma det där, med fotboll och skador. I princip alla i min omgivning råder mig att lägga fotbollsskorna på hyllan med tanke på vårens lilla knäincident. Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att tänka på det här, men har nog kommit fram till att jag ska spela säsongen ut, så länge jag inte känner av knät. Det är min stora fasa i livet just nu, att skada knät och inte kunna springa. Jag vill verkligen kunna springa hela livet, fotboll lär jag bara spela ett par år till, hur fantastiskt roligt det än är.

På onsdag väntar Kalmar minitriathlon och igår tog jag sommarens andra cykelrunda. Tungt som tusan, hur kan man kan vara så dålig på att cykla? Det blir minst sagt en spännande historia, men skönt med positiva besked från vaden som varit tjurig ett bra tag. En ordentlig uppvärmning är vad som verkar behövas för att den ska fungera. Var hos en naprapat i tisdags som konstaterade att fästet mellan vadmuskeln och senan inte är helt okej, men kanske att en timmes behandling gjorde nytta ändå. Om det handlar om en sträckning eller en överansträngning kunde hon inte svara på, men var i alla fall ganska övertygad om att det inte blir värre av att belastas.

/A. 

Jag var extremt trött efter jobbet idag, försökte hitta energi och inspiration med såväl kaffe som godis men det hjälpte inte särskilt mycket. Då finns det inget annat att göra än att koppla in autopiloten, byta om, gå ut till bilen och åka iväg till ett noga utvalt ställe med minimalt med backar. Detta till trots, var det några riktigt branta backar att staka uppför och balansera nedför, det verkar vara omöjligt att undvika. 

Jag har alltid svårt att motivera mig den första kvarten på skidorna, då rullar det trögt och flytet infinner sig inte alls, men sedan brukar det släppa - så även idag. Med en vad som krånglar lite lätt (hoppas jag) får det nog bli fler pass på rulle i veckan, oerhört bra komplement till löpningen när benen behöver vila. Dessutom är jag extremt taggad på att åka Vasaloppet igen, precis den motivationen jag behöver för att orka hålla uppe kvaliteten på träningen hela vintern. 

1 timme, 13.05 kilometer blev det idag. Med tanke på den blöta vägbanan och den väldigt ojämna vägbanan var jag nöjd. 

/A.

10 kilometer är nog faktiskt en av de värsta distanserna jag vet. Inte så kort som 5 kilometer (nehe?) där man kan ösa på och intala sig att det är över på ett kick och inte så långt att man har tid på sig att kompensera för en lite långsammare kilometer. Det är helt enkelt halvfullt ös hela vägen. Innan starten.

Starten gick och därmed också den sedvanliga rusningen. De första två kilometerna gick lite för fort (när ska jag lära mig?) och resterande 8 kilometer ganska exakt i 4:30/km. Det var rejält kämpigt, framför allt mellan kilometer 6-9. Hade rygg på en triathlontjej under nästa hela loppet men fann energi att dra förbi henne med en kilometer kvar. Hade lite energi kvar till att öka på slutet, men så oerhört skönt att komma i mål! Från start- till mållinje 44:21 enligt min klocka, men bruttotiden enligt resultatlistorna säger 44:27 och plats 22 av 294 i damklassen. Nytt försök på milen inom kort! 

Fantastiskt bra jobbat av både Frida och Johanna som debuterade på mildistansen. Strålande resultat och framför allt med mersmak för fler lopp, precis så som det ska vara. Löpning och lopp överlag är så fantastiskt kul, trots ångesten innan start och smärtan under tiden. Mot nya friska PB:n! 

/A.