Hej klassiker!

Äntligen (!) har vi smålänningar fått lite snö! Jag och Ida vallade skidor i nästan tre timmar tidigare idag. Blev allt annat än bra. Under extrem tidspress testade vi sedan dessa på elljusspåret. Även det gick allt annat än bra.

Med tanke på att det är 6 veckor till Vasaloppet, ska jag upp klockan 05.30 imorgon för att försöka mig på att åka skidor på åkern utanför huset. Kan nog bli en spännande upplevelse.

Godnatt!
/A.

Har precis lagt mig till rätta i sängen och ska strax sova. Imorgon väntar en lång och förhoppningsvis väldigt rolig dag!

Har lagt fram träningskläder bredvid sängen, allt för att INTE hitta ursäkter att ligga kvar i sängen imorgon när väckarklockan ringer klockan 05.55. Allt för Runner's Worlds nyårslöfte!

Har ganska nyss avslutat dagens träning. Är så glad att jag har människor i min omgivning som också verkligen prioriterar träning! Drog ut på tiden ikväll och trodde jag skulle få träna själv, men icke. Den ikväll väldigt tålmodiga Sandra satt snällt och väntade på gymmet när jag stressade in genom dörren klockan halv 8. En fredagskväll. 20 minuter cykling, styrketräning och avslutningsvis 20 minuter i roddmaskinen. Det var premiär i den sistnämnda, vilket märks ganska tydligt just nu när jag i skrivande stund har blåsor på händerna. Men kul som omväxling, och säkert inte fel inför Vasaloppet.

Skriver mer om morgondagen vid ett senare tillfälle, i nuläget är det lite hemligt...

Godnatt!
/A.

Gårdagen i hissar och dissar:

Hissar
- grymt effektiv dag
- varit hos osteopaten/massören
- köpt gymkort
- gymmat
- ätit god OCH nyttig lunch

Dissar
- har aldrig förr känt sådan smärta i vaden. Under tiden han masserade låg jag och skrek i panik med tårar i ögonen
- vaden är långt ifrån bra
- min iPhone väljer att strejka genom att visa "ingen service"
- fler kritiska röster har uttalat sig om Vasaloppet

Bra dag med med vissa irriterande inslag. Jag är väldigt orolig över vaden. Vill verkligen inte ha en repris av förra året. Är även oroad över Vasaloppet, men oron börjar övergå i frustration och ilska över alla vägrar att tro att det är genomförbart. Ilska är prima tändvätska. Den kommer ta mig åtminstone till Mångsbodarna. Därefter får något annat ta över!

Godaste lunchen på länge visas här nedan. /A.

"Det är en lika stor bedrift om du tar dig i mål, som det är för vinnaren att vinna Vasaloppet!"

Dagen har bjudit på en hel del diskussioner angående de nio mil jag ska åka på skidor om 6,5 veckor. Skidor jag ännu inte stått på. Det är nu det är dags att ta fram krigaren i mig, ta fram den där envisa Alexandra som vägar att ge upp och som ska göra allt för att motbevisa alla skeptiska människor som vägrar att tro på att det är möjligt. Jag ska fixa Vasaloppet, så är det bara.

/A.

Efter en lång och intensiv konserthelg var det välbehövligt med en ledig dag igår. Efter en sovmorgon var jag redo för en liten shoppingrunda inför det stundande bröllopet och sedan var det dags för fotbollsträning.

Gårdagens träning var på det nya konstgräset i Gislaved. Var lite smått nervös över hur min vad skulle reagera på underlaget, men det gick ganska bra trots allt. I början kände jag av den i varje steg, men efter ett tag släppte det lite. På slutet av passet kom smärtan tyvärr tillbaka igen. Eller smärta är kanske att ta i, men det började kännas igen.

Kul med fotboll i alla fall! Äntligen lite ytor att springa på till skillnad mot i inomhushallen. Avslutade med jobbig men rolig löpning. Något jag insåg när jag sprang runt planen och försökte hålla ett hyfsat högt tempo, var att jag ibland är löjligt rädd för att bli trött. Lika mycket som jag älskar att ta ut mig och känslan av att vara helt matt i kroppen efter ett hårt pass, lika lite ser jag fram emot att bli spytrött innan jag väl sätter igång. Andning som gör att strupen känns stor som ett halvt sugrör och ben tunga som betongklumpar är ingenting som lockar när jag står där på "startlinjen". Men varför inte egentligen? Det ÄR ju inte farligt att bli trött! Det är ju en härlig känsla mitt i smärtan!

Från och med nu repeterar jag "det är inte farligt att bli trött" när det känns som att lungorna ska explodera. Från och med nu ska jag aldrig någonsin vara rädd för att bli riktigt ruskigt trött. Jag ska välkomna känslan. Välkomna tröttheten och blodsmaken.

Bjuder på en bild från New York, helt utan sammanhang i det här inlägget. Men en häftig resa var det! En minst sagt häftig stad!

/A.

Klyschor. Visdomsord. Svammel. Floskler. Någonstans i allt det lite fåniga, finns det något jag gillar. Kalla det vad ni vill, men jag gillar't!

Kalendern på jobbet bjuder på en klyscha, ett visdomsord eller kanske en svamlig mening varje månad. Först ut är, kanske inte helt otippat, januari!

/A.

Sedan sist har jag...

- kommit tillbaka till Sverige.
- anammat Runner's Worlds nyårslöfte och har hittills tränat 14 dagar i rad.
- testat att träna på ett "riktigt" gym och bestämt mig för att köpa gymkort.
- haft träningsvärk.
- fixat startplats till Vasaloppet.
- fått panik över att jag ska åka 9 mil om 7 veckor på skidor jag ännu inte stått på.
- valt att skratta åt saken och se det som att allt löser sig.
- skrikit och nervöst bitit på naglarna framför Tour de ski.
- varit på laserbehandling av vaden.
- jobbat.
- gråtit av skratt.
- umgåtts med härliga vänner.
- börjat fixa och dona inför ena broderns bröllop som går av stapeln om två veckor.


/A.