Utmaning
Slängde av mig jackan i ett dike igår under löppasset. Hittade den här lite senare på kvällen:
Dagen har spenderats framför OS, i promenadskorna med Malin och på gymmet med Sandra. Kändes bra idag på gymmet, det var tungt men ändå inte sådär vråljobbigt och uttråkande som det kan vara när motivationen vägrar att infinna sig. Avslutade med 25 svettiga minuter på cykeln med ben som skrek av träningsvärk och mjölksyra. Hade tänkt springa lite terräng imorgon, får se vad benen tycker om den saken...
Efter att ha plågat mig igenom dagens armhävningar väntar nu sängen. Twitter-utmaning med armhävningar två gånger om dagen varje dag i 30 dagar kändes som en jättebra idé för 12 dagar sedan. Idag är utmaningen uppe i 27 armhävningar och känns inte lika festlig. Men inte värt att klaga, efter 30 dagar ska mina stackars armar klara 2*45. En piss i Nilen för den som enkelt gör ett gäng armhävningar utan ansträngning, men för mig som är motsatsen till den nyss nämnda, är det faktiskt en riktig utmaning. Häng på vettja!
/A.
Semester och OS
Idag är det min första riktiga semesterdag! Ska jobba lite extra några dagar i veckan, men jobbade min allra sista dag i min kära lanthandel i lördags. Firade in ledigheten med en tur till Halmstad lördag-söndag, mycket trevligt!
Förra veckan lyckades jag skrapa ihop 39,5 kilometer löpning. Var längesedan jag sprang "så långt" så jag känner mig nöjd. (även om de där 500 meterna stör mig lite) Extra nöjd är jag med lördagens morgonpass, strax efter klockan sex, som faktiskt gick i ett hyfsat tempo för att vara innan frukost innan kroppen vaknat till liv.
Kanske, kanske att jag börjar bli en sådan som jag aldrig trodde jag skulle bli; en sådan som tränar på morgonen. Alla löppass förra veckan ägde rum på morgonen/förmiddagen och även dagens långpass avverkades strax efter frukost. Jag som alltid varit en kvällsmänniska!
Dagens pass var allt annat än angenämt. Trots att jag sov nästan 12 timmar inatt kände jag mig inte särskilt utvilad. Redan från start gick det segt, försökte tänka på annat med Alex och Sigges podcast i lurarna men lyckades inte riktigt lura kroppen idag. Under ett par kilometer på mitten hamnade jag i ett härligt flow och tempot höjdes automatiskt, men det försvann dessvärre lika fort som det kom. Allt jag kunde tänka på var hur långt det var kvar och på hur många liter vatten jag skulle dricka när jag kom hem. Hade kunnat betala dyrt för lite vattenmelon i just den stunden.
Men hem kom jag, efter 18 km i 05:24-tempo. Drack vatten, duschade, åt och somnade sedan i soffan. Har nu lagat mat och förflyttat mig till fåtöljen framför tvn istället. Har insett att både gymnaster och simmare är GRYMT muskulösa! Borde inte komma som någon överraskning för mig egentligen, men att gymnaster har armar som Hellner trodde jag faktiskt inte... ;)
På söndag är det jag som beger mig till London för att insupa OS-stämningen och för att förhoppningsvis heja fram lite svenskar.
För övrigt, lägenhet i Kalmar sökes.
/A.
Förra veckan lyckades jag skrapa ihop 39,5 kilometer löpning. Var längesedan jag sprang "så långt" så jag känner mig nöjd. (även om de där 500 meterna stör mig lite) Extra nöjd är jag med lördagens morgonpass, strax efter klockan sex, som faktiskt gick i ett hyfsat tempo för att vara innan frukost innan kroppen vaknat till liv.
Kanske, kanske att jag börjar bli en sådan som jag aldrig trodde jag skulle bli; en sådan som tränar på morgonen. Alla löppass förra veckan ägde rum på morgonen/förmiddagen och även dagens långpass avverkades strax efter frukost. Jag som alltid varit en kvällsmänniska!
Dagens pass var allt annat än angenämt. Trots att jag sov nästan 12 timmar inatt kände jag mig inte särskilt utvilad. Redan från start gick det segt, försökte tänka på annat med Alex och Sigges podcast i lurarna men lyckades inte riktigt lura kroppen idag. Under ett par kilometer på mitten hamnade jag i ett härligt flow och tempot höjdes automatiskt, men det försvann dessvärre lika fort som det kom. Allt jag kunde tänka på var hur långt det var kvar och på hur många liter vatten jag skulle dricka när jag kom hem. Hade kunnat betala dyrt för lite vattenmelon i just den stunden.
Men hem kom jag, efter 18 km i 05:24-tempo. Drack vatten, duschade, åt och somnade sedan i soffan. Har nu lagat mat och förflyttat mig till fåtöljen framför tvn istället. Har insett att både gymnaster och simmare är GRYMT muskulösa! Borde inte komma som någon överraskning för mig egentligen, men att gymnaster har armar som Hellner trodde jag faktiskt inte... ;)
På söndag är det jag som beger mig till London för att insupa OS-stämningen och för att förhoppningsvis heja fram lite svenskar.
För övrigt, lägenhet i Kalmar sökes.
/A.
Det går bra nu
Det är lite läskigt att skriva orden i rubriken, verkligen ett peppar, peppar, ta i trä-ögonblick. Plötsligt drar jag väl upp ledbandsskadan i foten gen. Eller så kanske vaden vill vara med i leken igen... Alexandra, optimist i vanliga fall, men när det kommer till skador lurar pessimisten runt hörnet.
Just för tillfället går det riktigt bra med träningen. Eftersom vi har uppehåll från fotbollen kan jag ägna löpningen min fulla uppmärksamhet. Hittills i veckan har jag fått till ett långpass à 17 km, ett intervallpass (8*400, sammanlagt 8,7 km) och två pass i gymmet. Det senast nämnda är jag precis hemkommen från.
Nu i veckan har jag egentligen semester, men har gjort comeback på mitt "vanliga" sommarjobb som vandrarhemsvärd och jobbar 11-20, därmed träning dessförinnan eller på kvällen. Kvällen ägnar jag dock helst åt min nya favorit - promenad med podcast i lurarna. Inte i motionssyfte, utan mer motion för själen om jag ska uttrycka mig en aning klyschigt.
Hur som helst - vädret är underbart och jag vill utnyttja varje sekund utomhus innan och efter jobbet, om det så ska innebära intervaller och spykänsla med efterföljande floder av svett.
/A.
Premiär
Idag har jag gjort premiär. I skogen. Med en karta i ena handen och en kompass i den andra.
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men tusan vad kul det var att orientera! Jag valde den längre banan för nybörjare, kände att det var bäst att inse mina begränsningar. Med tanke på mina tidigare erfarenheter inom orientering (skolidrotten, två och två, Johanna läste kartan och jag sprang) kändes allt annat än den enklaste banan uteslutet.
Var faktiskt osäker på om jag skulle klara av det, men med två mycket kompetenta coacher i bilen varav en tog uppgiften på största allvar, gick det fint. Lite snabbkurs i bilen och genomgång av karttecken så var jag redo att ge mig ut i skogen.
Den 3,8 km långa banan blev enligt gps:en 5 km. Har inte fört över rundan till datorn än, men det ska bli kul att se hur mycket jag egentligen irrade runt... Kanske att jag ger orientering några fler chanser i framtiden, trots töntigheten, hehe...
/A.
Världens töntigaste sport?
Jag har alltid hävdat att orientering är för dem som inte springer tillräckligt snabbt på "plan mark". Att navigeringen är en ursäkt för att få vila lite emellanåt. Och att det dessutom är alldeles för töntigt för min image. ;) Jag har flera orienterande människor i min omgivning som förgäves gjort många och tappra försök att få mig att börja orientera. Tills nu...
Vem kan stå emot ett sms som lyder: "O-ringen etapp 1 på söndag. Blev bara sugen på att springa det. Sen tänkte jag.... Vem skulle kunna tänka sig att ställa upp på det här dårskapet?! Jo, DU! :)"
Jag kan verkligen inte orientera. Kan inte läsa karta eller använda kompass. Men jag gillar utmaningar, och det får vara anledning nog att göra ett försök på söndag. Jag menar - hur svårt kan det vara?
Denna idé att frambringat många skratt vill jag lova. Om inte jag ska springa för att ta mig i mål, kan jag göra det för att få en bra story att berätta efteråt... Nu över till kvällens aktivitet - att lära mig tyda en karta.
/A, innehavare av Sveriges sämsta lokalsinne.
Vem kan stå emot ett sms som lyder: "O-ringen etapp 1 på söndag. Blev bara sugen på att springa det. Sen tänkte jag.... Vem skulle kunna tänka sig att ställa upp på det här dårskapet?! Jo, DU! :)"
Jag kan verkligen inte orientera. Kan inte läsa karta eller använda kompass. Men jag gillar utmaningar, och det får vara anledning nog att göra ett försök på söndag. Jag menar - hur svårt kan det vara?
Denna idé att frambringat många skratt vill jag lova. Om inte jag ska springa för att ta mig i mål, kan jag göra det för att få en bra story att berätta efteråt... Nu över till kvällens aktivitet - att lära mig tyda en karta.
/A, innehavare av Sveriges sämsta lokalsinne.
Vansbrosimningen - den långa versionen
Vansbrosimningen. Varning för ett långt och lite gnälligt inlägg.
Vid 06.00 gick bilen hemifrån med Dalarna som mål. Mötte regnet efter någon mil och blev inte av med det förrän vi hade kommit halvvägs hem igen. Det är nog ungefär så dagen kan sammanfattas, med regn, regn och åter regn.
Min snälla fader körde upp mig till Filipstad där vi mötte upp Ida och hennes syster. Åkte sedan de sista 10 milen med dem. Jag ljög nog här ovan förresten, det var faktiskt några regnfria mil mellan Filipstad och Vansbro. Framme i Vansbro parkerade vi bilen och skulle hämta ut våra "startpaket". Det skulle vara gångavstånd till allt så vi tog därför apostlahästarna och gick, utan att ta med oss våra våtdräkter. Detta visade sig sedan vara ett stort misstag.
Det är klart att drygt 2 kilometer är gångavstånd, men att det sedan var 4 kilometer till starten från parkeringen borde man faktiskt kunna klämma ur sig och skriva på hemsidan. Det regnade när vi gick från bilen, det regnade när vi kom tillbaka till bilen och det fullkomligt vräkte ner när vi iklädda våtdräkt och badmössa med stressade steg småsprang till starten. Barfota.
Snabb fotografering efter ombyte vid bilen.
Framme vid starten var vi lagom uppstressade och fötterna värkte av den hårda behandling vi utsatt dem för under 4 kilometer. Uppvärmning med Friskis och svettis innan vi skulle i det 17 grader varma vattnet. Uppvärmningen var kanske inte den mest genomtänkta dock, vem sjutton kan stå och hoppa utan skor när underlaget är fint, fint grus?
Strax innan chocken i vattnet väntade.
Hur som helst. I vattnet kom vi, uppvärmda eller inte. Det var verkligen vansinnigt kallt! Fick en chock och kände hur luftrören nästan drog ihop sig. När vi väl börjat simma och kunde lugna ner andningen och sluta hyperventilera gick det ändå ganska bra med kylan. Varken jag eller Ida är några simmare att tala om, så vi tog det piano. Simmade på så fort vi kunde med målet som enda mål. Det första två kilometerna gick bra, det var inte jobbigt alls, bara otroligt uttråkande. Försökte hitta folk att prata med under tiden jag simmade, lyckades bland annat hitta en äldre man som inte heller var någon hejare i vattnet och fördrev tiden med Vätternrundan-prat i några minuter. Ja, så seriös var jag den här dagen. Ödslade hellre energi på att prata än att simma...
Knappt en kilometer kvar och det blev motströms. Trodde inte det skulle kännas så stor skillnad, men det gjorde det minsann! Det blev inte bättre av alla sparkar jag fick från höger och vänster. Delade i och för sig ut några också... I mål på 1:20:57. Det regnade såklart fortfarande och allt vi ville var att duscha. Följde pilen mot duscharna och kom in i ett stort tält med några duschliknande strålar från "taket". Det var här jag började ilskna till ordentligt och det var inte många positiva ord som kom från min mun i den så kallade duschen som innehöll iskallt vatten! Inte blev det bättre av att jag sedan var tvungen att ta på mig mina dyngsura kläder efteråt eftersom jag varit dum nog att inte ha med mig en omgång nya, torra kläder.
Och sedan, var det bara att sätta sig i bilen och åka de där 45 milen hem igen.
Inser att jag låter otroligt negativ till hela evenemanget när jag läser igenom det jag skrivit här, men vissa saker borde faktiskt vara ganska enkla att ordna. Attt erbjuda varmvatten i duscharna efter att ha tillbringat mer än en timme i 17-gradigt vatten känns som en självklarhet. Att det spöregnade hela tiden är givetvis ingenting som organisationen för Vansbrosimningen kan rå för, däremot borde jag varit smartare än att ha packat för solsken när väderkartan visade grå himmel och regn...
Tre fjärdedelar av klassikern är i alla fall avklarad och nu börjar förberedelserna inför Lidingö. Därmed sätter jag punkt för denna roman och tar på mig löparskorna istället!
/A.
Fiskelycka!
När jag kom hem från jobbet igår sken solen och det kändes faktiskt som riktig sommar! Tog på mig löparskorna och gav mig ut på ett lite längre pass. Förutom två kilometer, sprang jag bara på grusvägar av varierande storlek. Min 76-åriga höft hade föryngrats något, var kanske nere på 42 år igår, så det gick hyfsat bra att springa i alla fall. I övrigt så kändes både lår och vader bra - positiva besked från kroppen!
Begav mig sedan till Emelie och Rickard där det vankandes fisketävling... Till historien hör att jag inte fiskat på uppskattningsvis tio år, att jag trodde mig vara en tuffing när det kommer till att trä maskar på kroken och att jag givetvis hoppades på gammelgäddan, trots att en liten mört orsakade panik på hög nivå.
Emelie och Rickard ställde gladeligen upp på ett kort. Redo för fisketävling!
Efter mycket om och men, hamnade metspöt i vattnet och otroligt nog en fisk på kroken. Min allra första fisk blev en liten mört. Tänk att man kan bli så glad för så lite!
Emelie drog sedan upp en riktig baddare som syns här nedan. Den stackaren fastnade i håven som jag givetvis drog fram ifall det var en gädda. Haha. Det blev många skratt i båten denna afton...
Kan avsluta med att avslöja att vår båt vann fisketävlingen. En mört och en abborre mot den andra båtens gädda. Det är givetvis antalet som räknas!
Nu bär det snart iväg på nya upptåg. Denna dag - tennis!
/A.
21 år gammal och tant
Det är ju helt otroligt det här! Alla dessa krämpor får mig att framstå som:
1. Hypokondriker
2. Klen
3. 70 år
Problem med vaden, muskelbristning i låret och ledbandsskada i foten, det är alla skador som ändå känns okej för en 21-åring att ha. Men det "nya" är nästan pinsamt att skriva här!
Igår skulle jag och Sandra gymma. Tänkte först gett mig ut på en löprunda men ångrade mig i sista stund och tänkte på låret. Blev istället en timme lång promenad med Sandra. I slutet av promenaden börjar det göra lite ont i höften, ingen direkt smärta men jag känner av den på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Vi går in i gymmet, styrketränar och avslutar sedan med 15 minuter intensiv cykling. Låren gör ont av all mjölksyra som intervallerna på cykeln producerade, men även höften känns lite konstig. Tänker inte mer på det, tar några form-check-bilder, duschar och åker hem.
Väl hemma börjar jag halta fram. Vänster höft var ju inte ALLS med på noterna! What?! Av en promenad? Tänkte att det skulle gå över tills idag, men icke. Det gör verkligen ont när jag går. Pga en höft alltså! 21 år gammal och en långpromenad för mycket.
Nåväl. Tant hoppas att det har gått över tills imorgon då ett lite längre löppass står på programmet efter jobbet. Om inte det blivit bättre får jag väl ta till tipset jag fick när jag googlade: "Om du har ont i höften kan du använda en promenadkäpp..."
Här nedan, bild från gårdagen. Svettig efter cyklingen och så naket som det blir i den här bloggen.
1. Hypokondriker
2. Klen
3. 70 år
Problem med vaden, muskelbristning i låret och ledbandsskada i foten, det är alla skador som ändå känns okej för en 21-åring att ha. Men det "nya" är nästan pinsamt att skriva här!
Igår skulle jag och Sandra gymma. Tänkte först gett mig ut på en löprunda men ångrade mig i sista stund och tänkte på låret. Blev istället en timme lång promenad med Sandra. I slutet av promenaden börjar det göra lite ont i höften, ingen direkt smärta men jag känner av den på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Vi går in i gymmet, styrketränar och avslutar sedan med 15 minuter intensiv cykling. Låren gör ont av all mjölksyra som intervallerna på cykeln producerade, men även höften känns lite konstig. Tänker inte mer på det, tar några form-check-bilder, duschar och åker hem.
Väl hemma börjar jag halta fram. Vänster höft var ju inte ALLS med på noterna! What?! Av en promenad? Tänkte att det skulle gå över tills idag, men icke. Det gör verkligen ont när jag går. Pga en höft alltså! 21 år gammal och en långpromenad för mycket.
Nåväl. Tant hoppas att det har gått över tills imorgon då ett lite längre löppass står på programmet efter jobbet. Om inte det blivit bättre får jag väl ta till tipset jag fick när jag googlade: "Om du har ont i höften kan du använda en promenadkäpp..."
Här nedan, bild från gårdagen. Svettig efter cyklingen och så naket som det blir i den här bloggen.
/A.
Spöregn och backar
Även södra Sveriges sämsta simmare lyckades ta sig igenom vansbrosimningen. Kylan var definitivt det som var värst - och regnet. En längre race-report kommer inom kort. Lovar dessutom att bjuda på bilder som egentligen inte borde visas upp... Den enda bilden som togs innan linsen immade igen på mobilen av allt regn, är den här nedan. Togs i spöregn när vi var på väg att hämta ut våra badmössor och chip. Vattnet kändes inte sådär överdrivet lockande...
Har precis varit ute och sprungit en runda. 8,5 km med mycket backar hit och dit. En bra runda att springa inför Lidingö med andra ord! Låret kändes förvånansvärt bra, andra rundan den här veckan och också andra gången på 1,5 månad som det var näst intill smärtfritt att springa.
Tid: 45:31
Distans: 8,5 km
Medeltempo: 05:21/km
/A.
Beachen och våtdräkt
Ojojoj, här har det inte hänt mycket den senaste tiden. Desto mer har hänt i det "verkliga" livet.
Vårsäsongen i fotbollen har precis avslutats. Var med möra ben den sista matchen spelades förra veckan, då med två matcher tidigare samma vecka. Veckan bjöd på en förlust, en oavgjord och en vinst. Förlusten grämer mig fortfarande, blir irriterad bara jag tänker på det!
Just nu sitter på ett tåg på väg hem från Åhus där beachfotbollen är i full gång. För tredje året i rad är vi på plats och krigar i sanden. Tyvärr var jag tvungen att åka hem en dag tidigare pga den lilla simturen som väntar imorgon... Dagarna i Åhus har i alla fall varit väldigt roliga! Härliga lagkompisar i kombination med trötthet har lett till extremt många skrattanfall. Skrattanfall som oturligt nog har inträffat när 20 personer ligger i en sal och vill sova - alla förutom de som drabbats av skrattanfallet vill säga, hehe. Här nedan är några av alla bilder som tagits i helgen. Vi var på väg till en restaurang vid vattnet och skratten togs på bar gärning.
Vansbro ja. Dit bär det av imorgon, med ett simpass på 1 km i kroppen och med en våtdräkt jag inte testat än. Hoppas innerligt att den sitter som en smäck! Är förmodligen den enda gången i livet jag vill ha ett plagg som sitter som ett korvskinn.
Nu blir det alltså till att packa upp alla sandiga kläder och fylla väskan med simglasögon och våtdräkt. Blir en minst sagt spännande dag imorgon. Innan dess ska jag klara av mitt nästa tågbyte. Tajt med tid och en virrig madame, det här kan knappast sluta i annat än panik och katastrof.
/A, södra Sveriges sämsta simmare
