Energiförlust
Har precis lagt mig i soffan med datorn på bröstet, redo att göra det sista skolarbetet för dagen. På torsdag är den otroligt tråkiga fältarbetesuppgiften över, kan knappt beskriva i ord hur skönt det ska bli. Långa dagar på biblioteket med ögonen fästa på en datorskärm tömmer huvudet på tankar. Det märks så tydligt hur mycket effektivare det är att plugga på förmiddagen jämfört med eftermiddagen, och speciellt nu när det känns som att det blir natt klockan fyra på eftermiddagen.
Har hunnit med ett besök på gymmet idag också. 45 minuter kondition. Hade tänkt springa på löpbandet hela tiden, men nej, det är för tråkigt att springa inomhus - löpning ska ske uteslutande utomhus, oavsett väder och vind.
Två dagar kvar i Kalmar, sedan bär det av till den västra sidan av Småland, måste medge att jag faktiskt saknar hemma lite just nu.
När energin är åter, lovar jag mer spännande inlägg än det här. På hedersord.
/A.
Torka aldrig tårar utan handskar
Dagarna bara springer förbi, nu är det bara två månader kvar till julafton - heeeeelt galet! Dagarna just nu består av ett grupparbete som för tillfället är svårt att se slutet på. Men är väl bara att kämpa på och hoppas på det bästa.
Plugg och träning, det är ungefär vad jag hinner med om dagarna. I måndags blev det drygt 8 km med Linus, som mycket motvilligt följde med ut på en runda i mörkret. "Du vill väl inte att jag ska bli överfallen i mörkret?!" Hehe...
Igår blev det ett besök på gymmet. 30 minuter på cykeln som resulterade i en svettpöl på golvet och 30 minuter styrketräning som resulterade i ådriga armar. ;) Det där med ådror är verkligen faschinerande. Att se hur ådrorna växer fram lite mer efter varje set gör att jag bara vill köra mer, mer och mer. Kvinnligt med ådriga armar? Alla gånger!
Och idag, lyckades jag äntligen masa mig upp ur sängen när väckarklockan ringde! Endast 5 kilometer innan Kalmar vaknat till liv, men det får faktiskt duga på morgonen innan frukost. Man ångrar sig aldrig efteråt i alla fall, oavsett hur omotiverande det är när man ligger under det varma täcket och irriterat trycker av alarmknappen. Sedan följde nästan 10 timmar på biblioteket och så sist men inte minst, ett skivstångpass på gymmet. Räknar med rejält mycket träningsvärk imorgon, får se om benen känner för en morgonrunda även då.
Måste lägga till en liten sak innan jag avslutar och stänger ner datorn för dagen. Har ägnat de senaste två kvällarna åt att kolla på Torka aldrig tårar utan handskar. Så fruktansvärt gripande. Om ni inte sett - gå genast in på svt play.
Tillägg nummer två - jag saknar fotbollen. Var faktiskt och kollade på lite allsvensk fotboll i söndags då Kalmar mötte Malmö. Riktigt kul, även om fel lag vann...
Adiós amigos, hasta luego!
/A.
Som en ballong utan luft
Gårdagen avslutades strax innan midnatt, uppskattningsvis 5 minuter innan jag annars hade somnat i soffan med böckerna i knät. Och idag var det alltså dags för tenta. På en lördag. Det är svårt att säga hur det gick, den var inte alls som den förra tentan där frågorna var utformade så att svaren krävde långa uppsatser. Känner mig lite störd av att det var så otroligt mycket saker som inte alls berördes. Saker som jag verkligen har kämpat med i veckan. Men, man lär ju för livet, och inte för tentan, right...?
Känslan nu efteråt är tomhet. Det var en trött madame som mötte sin spegelbild idag. Närmast grått ansikte, mörka ringar under ögonen och inte minsta tendens till glädje i blicken. Psykfall? Nja, men väldigt, väldigt trött. En vecka med väldigt många timmars plugg har satt sina spår. Sitter just nu åter här i soffan med en känsla av tomhet, närmast likgiltighet. Som en ballong som någon satt en nål i, och som nu ligger skrumpen i ett hörn. Antar att det är när spänningarna släpper som tröttheten verkligen gör sig påmind.
Tänkte försöka rycka upp mig lite. Kanske ge mig ut och springa några kilometer och sedan ta en powernap à la Alexandra. (Läs: en timme eller två.) Sedan är det dags att svira om och börja ladda upp inför kvällens bravader som ännu inte är helt spikade. Men ut, det ska vi minsann!
Take me back, please... Till sommar, sol och några timmar på en brygga. Det hade jag behövt nu.
/A.
Fotbollslängtan
Sitter i soffan och slänger i mig en kopp kaffe och slänger ett snabbt öga på Nyhetsmorgon emellanåt. Om 10 minuter ska jag befinna mig på biblioteket 5 minuter bort, blir en spännande ekvation att få ihop.
Igår blev det en tur till gymmet efter många timmar på platsen jag strax ska bege mig till igen. Blev ostrukturerad, men ändå ganska bra träning. Armar och mage fick jobba en del i alla fall. Avslutade med en 20 pinnar lång stege á la Gladiatorerna som finns i taket. Resultatet blev trötta armar och valkar i händerna.
Nu brinner det i knutarna! Mot biblioteket för 10 timmars plugg med en lunchlåda innehållandes korv stroganoff som största höjdpunkt.
För övrigt, så fick jag en extremt stor spela-fotboll-längtan nu. Med brudarna här nedan såklart.
/A.
Fotboll och halloweenutstyrsel
Tenta på lördag betyder att dagen har inneburit tentaplugg för hela slanten. Det, och så fotboll nu ikväll såklart! Helt galet, vilken match! Hoppas att grannarna är fotbollsintresserade, annars är jag förmodligen detta lyhörda hus mest hatade person just nu. Linda och Hannah var här och förgyllde kvällen, kul att ha några att skrika ikapp med.
I övrigt, 10 km à 4,59. En skön runda med ett enda störande moment - insidan av foten som inte riktigt är på hugget sedan Lidingöloppet.
Här nedan, en liten bild från gårdagens shoppingrunda. Förutom mjölk, kyckling och lax i olika former höll det på att slinka med en halloweenutstyrsel i korgen... Hehe, man är inte roligare än man gör sig.
Kort och koncist är ledorden i afton. Godnatt!
/A.
Regn och dränkt katt
Ibland tar det emot. Regnet öser ner och det är sådär kallt som det bara är på hösten. Framför tvn och utan någon som helst lust att ge mig ut och springa.
Disciplin. Ingen blir bra av att lyssna på kroppen, som Colting skulle sagt.
7 km intervaller och en dusch senare känns livet ganska mycket bättre. Ibland behövs det inte mer än så. 400-300-200-100-200-300-400 meter med lika många meter vila som intervallen var lång. Lyckades hålla ett ganska bra tempo i alla fall, avslutade med 400 meter i 03.42/km.
Dessutom dränkt katt på köpet. Svart sminkning både över och under ögat är det nya har jag hört.
/A.
I would walk 500 miles
Ibland behöver man bli påmind om gamla godingar. Dagens musik i all ära, men back in the days producerades så otroligt bra musik. Mina grupparbetsmedlemmar börjar tröttna på den här just nu, men efter två dygn och uppskattningsvis 50 genomlyssningar och lika många sångtillfällen är jag fortfarande lika frälst. Så härliga grabbar, så härlig musik. Jag hade så gärna velat uppleva 80-talet!
Man kan inte göra annat än att hoppa upp från soffan, dra på smilbanden och höja på den imaginära hatten för detta tvillingpar. Och skråla såklart. AND I WOULD WALK 500 MILES, AND I WOULD WALK 500 HUNDRED MORE...
Nu, ingen walk, men en tur till gymmet.
/A.
När motivationen sviktar
När kroppen säger att den vill ha glass och två timmars sömn innan pluggandet tar fart igen, är det bra att ha bestämt att man ska ut och springa med någon. Kroppen får säga vad den vill, ut i de kalla höstvindarna ska den vare sig den vill eller inte. Idag kräver jag dock ett lugnt pass, med tanke på sviterna efter förra veckans förkylning och träningsvärken som bosatt sig i min kropp.
Hoppa i träningskläderna och iväg med dig nu Alexandra, det är dags att lämna soffan!
/A.
Brödbak och mörkerlöpning
Efter ett antal timmar i skolan igår åkte vi iväg till Maxi för att botanisera bland hyllorna. Min korg blev något överdimensionerad med 6 kg mjöl utöver de "vanliga" varorna. För igår, skulle det minsann bakas bröd!
Filmjölksbröd fick det bli, och resultatet blev riktigt bra! Har precis ätit några skivor till frukost med marknadsföringsboken i händerna och träningsvärk i övriga kroppen. Var lite lagom kaxig igår morse när Linda klagade på träningsvärk efter skivstångspasset - några timmar senare var träningsvärken total och jag var inte fullt så kaxig längre. Trotsade träningsvärken och mörkret och gav mig ut på det första passet sedan Lidingöloppet. Klockan 22.10 lämnade jag lägenheten för att sedan återvända 25 minuter och 5 km senare.
En förkylning var nog vad jag behövde. Pigga ben trots rejäl träningsvärk, kan inte bero på annat än 7 dagars löpvila.
/A.
Tagliatelle goes bred bandspagetti
Ny utmaning på g. De forna armarna med tendenser till muskler är ett minne blott. Mina och Sandras många gymbesök i våras syns inte alls på den här kroppen i nuläget. Det jag vill åt är största möjliga förändring på en månad. Biceps, triceps, axlar och rygg, come to me. Bort med mina nuvarande tagliatelle-armar!
Jag och Linda körde ett pass på Friskis&Svettis innan. Ett kombinerat pass med skivstång och spinning. Skivstångspasset var bra, även om jag hade lite för lite vikter för vissa övningar. Och musiken var inte min melodi alls. Men, i övrigt, bra pass som gav darriga armar. Spinningen var supertråkig, men som jag svettadess! Än en gång fick jag det bekräftat - spinning är inte min kopp te. Vansinnigt tråkigt och jobbigt. Tacka vet jag löpning, då är det i alla fall kul att utsätta sig för det jobbiga!
Nu, sova. Ny vecka väntar, och hörrni - vilka möjligheter!
/A.
Comeback i smyg
Efter en att ha hållit mig ifrån träningen hela veckan var det härligt att få svettas lite på gymmet nu ikväll. Kände dock att jag inte är helt hundra i kroppen än, får nog bli några vilodagar till innan jag kör igång ordentligt.
Det blev 20 minuter på cross-trainern följt av ett kort men intensivt pass bland vikterna:
3*12 bicepscurl i cabelcross
5*12 tricepspress i cabelcross
3*12 hantellyft åt sidan med 5 kg-hantlar
2*12 bicepscurl med 5 kg-hantlar
2*20 sit-ups
2*1 minut plankan
Planen var att köra två varv, men var klok och avbröt passet tidigare än planerat med tanke på kroppens status. Nedrans ofrivilliga vila, den får mig att klättra på väggarna!
Blir istället för träning eller helg innehållandes plugg, fix med lägenheten och förhoppningsvis ett biobesök...
/A.
Finito
Skidåkning, cykling, simning och löpning. Oförberedd i 3/4 lopp. Det är nästan pinsamt att erkänna, men så är det faktiskt...
Vasaloppet
Med totalt 12 skidmil i benen (någonsin) blev det ganska plågsamma mil mellan Sälen och Mora, men helhetsintrycket är ändå helt klart positivt. Mina största minnen från Vasaloppet var när vi vandrade in på startområdet tidigt i ottan och hörde den klassiska musiken spelas. Musiken som jag tidigare alltid lyssnat på från soffan. Minns det vackra vädret, nerförsbackarna som jag hade fruktat så, men ändå lyckades hålla mig upprätt i. Kommer heller aldrig att glömma smärtan de sista milen när armar och axlar protesterade högljutt. För att inte tala om smärtan i varje liten kroppsdel när jag vaknade upp på ett hårt stengolv i en kyrksal morgonen därpå!
Vätternrundan
Efter samtliga lopp jag någonsin har genomfört har jag alltid sagt Aldrig mer! direkt efteråt. Vätternrundan är nog det enda lopp där jag verkligen håller fast vid mitt beslut. Med alldeles för få cykelmil (kan det ha varit 15...?) blev de 30 milen på cykelsadeln en psykisk och fysisk kamp. Mötte regnet och motvinden i Jönköping, fick någon form av kramp i axeln i Fagerhult och grät av smärta och utmattning vid det allra sista stoppet bara ett par mil från mål. Emellanåt kommer jag på mig själv med att romantisera bilden av Vätternrundan, när jag tänker på vilken häftig känsla det var att rulla in genom Gränna i gryningen på kullerstenen. Men nej, det var egentligen bara en fruktansvärd upplevelse. Det enda som skulle kunna få mig att göra om det är den urusla tiden. Det stör mig otroligt mycket att vi ägnade 3,5 timmar i depåerna - det är vansinnigt lång tid! Ingen runda för mig nästa år i alla fall, det är ett som är säkert.
Vansbrosimningen
Med ett enda simpass bar det av mot Vansbro. I spöregn. Det är nog egentligen allt jag kan säga om denna tredje del av klassikern. Spöregn, blöta kläder, kalla duschar och väldigt många mil på vägarna för en, i jämförelse med de andra loppen, väldigt liten ansträngning.
Lidingöloppet
Äntligen hade jag förberett mig ordentligt. Träningen i somras gick riktigt, riktigt bra, jag sprang långpass en gång var tionde dag och hade bra kvalitet i träningen. Sedan en månad tillbaka befinner jag mig i Kalmar, och träningen har mist sin kvalitet. Mycket nytt med flytt och skolstart och allt som hör där till gjorde att jag var allt annat än säker på min form när jag stod vid starten i lördags, redo att ta mig igenom 30 kilometer. Även efter Lidingöloppet sa jag Aldrig mer! men det är definitivt inte hugget i sten. Ett roligt lopp i fin terräng med ett stort minus för trängseln, men det kan kanske en tidigare startgrupp till viss del råda bot på. 2,48,47 borde kunna bli till 2,38 med rätt träning och inte fullt så mycket folk i vägen.
/A.
Händerna mot himlen
Är lite smått besatt av den här just nu. Så fruktansvärt bra, så annorlunda jämfört med hennes tidigare låtar, och så fantastiskt mycket bättre. Har "mycket tid" över när träningen tvingas utebli... Bara en genomlyssning till, sedan ska jag återgå till den inte lika fantastiska Principles of marketing...
/A.
Manlig förkylning
Jag är så enormt tacksam över att jag fick en rejäl förkylning i måndags, och inte för en vecka sedan. Är kanske till och med bra, då jag faktiskt tvingas till vila efter helgens lopp och fotbollsmatch.
En förkylning... jaha?! tänker kanske ni, men jag är inte den som drabbas av vanliga hederliga förkylningar som går över på ett par dagar och som inte är värre än att få ett par myggbett. Jag är drabbas av den manliga sorten. Är otroligt ynklig, tycker synd om mig själv och har haft två riktigt urusla dagar. Sådana dagar som från första stund känns riktigt ruttna och som fortsätter i samma anda tills dess att man lägger huvudet på kudden på kvällen. Men nu är det slut med det! Imorgon ska jag vakna och tänka överdrivet positivt, oavsett hur hälsotillståndet är.
Det finns dock ljusglimtar även dagar som dessa. En TV är inköpt och den fungerar till och med! Att den fungerar är ju en förutsättning när man köper nya grejer, men för en som inte är lagt åt det tekniska hållet är det definitivt ingen enkel match att koppla alla sladdar rätt. - Och instruktionsböcker! Så otroligt användarovänliga. Nej, tacka vet jag telefonsupport från människor i min omgivning som har betydligt bättre koll än vad jag har - tack!
Har funderat mycket de senaste dagarna. På nutid och framtid. Träning och vanliga livet. Mål och visioner. Någonting måste jag ju fylla tomheten med, när den svenska klassikern inte längre hägrar.
Ingen mer Vätternrunda...
/A.
Lidingöloppet, den långa versionen
Lidingöloppet, den avslutande delen i min första och kanske sista svenska klassiker. Jag vet knappt var jag ska börja, kanske borde börja i omvänd ordning?
Just nu sitter jag vid mitt köksbord i Kalmar, med en för tillfället ganska sliten kropp. Igår kämpade jag mig igenom 90 minuter på en fotbollsplan, konstigt nog utan att få kramp. Framsida lår är inte riktigt helt hundra, men vader och baksida lår känns ungefär som vanligt. Hoppa bakåt i tiden ett par dagar?
Lidingöloppet. Jag och Ida hoppade på bussen i Jönköping vid lunchtid i fredags och hoppade av bussen vid 18-tiden. Åkte hem till Sofia, som var vänlig att låta oss våldgästa henne, och fortsatte sedan ut till Lidingövallen för att hämta våra nummerlappar. Åkte sedan därifrån vidare till Vapiano. En timmes kö, men det var som vanligt värt väntan. Gick sedan och lade oss trötta efter en dag spenderad mestadels med benen ihoptryckta i en buss.
Lördag morgon. Jag sov som vanligt dåligt natten innan ett lopp, och vaknade som vanligt med huvudvärk. Upptäckte till min mindre stora förtjusning att pulsbandets batteri (?) hade exploderat (?) över natten. Med andra ord skulle det bli min första runda utan att se pulsen på 2,5 år. Det var bara att gilla läget, och såhär i efterhand kan jag nog känna att det var bra, hade förmodligen skrämts av min vansinnigt höga puls efter Abborrbacken.
Satte oss på tunnelbanan. Här snabbspolar jag några timmar, och fortsätter till starten där vi befinner oss på bilden här nedan:
Uppvärmning med några käcka tjejer som gjorde rörelser jag definitivt inte tog efter, och så gick då starten. Iväg över ett geggigt fält där de flesta verkade vara rädda för att skita ner sig. Hopp åt sidan, plötsliga stopp och andra undanmanövrar för att undvika leran. Tänkte hela tiden att allt fram till 20 kilometer bara var en transportsträcka. Försökte att inte stressa upp mig alltför mycket när tempot drogs ner, försökte undvika irritation när de långsammare löparna inte höll till höger och försökte passera så många som möjligt utan att halka på hala stenar och rötter. Fram till 8 kilometer var det helt omöjligt att springa i det tempot jag ville, hamnade på 6.00 min/km två kilometer i rad och kände frustrationen komma allt närmre.
Kunde sedan springa lite mer som jag ville i några kilometer, det flöt på ganska bra och jag kände inte av någon trötthet alls. Det här kommer ju gå fint, tänkte jag. Ja, tills 19-kilometerpasseringen kom och en riktigt masig uppförsbacke med den. BANG! Hej väggen, kul att se dig! Att något kan förändras så fort, det är jag förundrad över såhär i efterhand. Från att ha haft pigga ben till att knappt förmå låren att röra sig framåt på bara några minuter?! Den sista milen till mål var en kamp, psykiskt och fysiskt. Det är inte farligt med mjölksyra, det är inte farligt med mjölksyra, var mantrat i uppförsbackarna. Vid varje kilometerpassering gjorde jag en snabb överslagsräkning i huvudet. Okej, 7 kilometer kvar, absolut max 6 minuter per kilometer, det blir 42 minuter. Vad är 42 minuter av ditt liv Alexandra?
Kom till en backe som fullständigt dödade det lilla som fanns kvar i mina ben. Undrade irriterat varför ingen nämnt den här vansinnigt jobbiga backen och blev närmast skräckslagen när jag tänkte på hur fruktansvärd Abborrbacken då borde vara. Nästan uppe på toppen tog jag två stora gångkliv och satte sedan benen åter i rullning över krönet. ...Och insåg att backen jag just lagt bakom mig var den så fruktade Abborrbacken.
Karins backe fick mig att vilja gråta, men jag tog mig upp och förbi och lyckades på något mirakulöst sätt få till en, sett till sammanhanget, hyfsad avslutande kilometer på 4.53.
I mål. Kramp i baksida lår och astma-anfall, precis som vanligt. Helt slut, men samtidigt oerhört lättad över att ha kommit i mål och därmed också att ha fullföljt En Svensk Klassiker.
Innan vi satte oss på bussen igen, återställde vi ordningen på kalorikontot...
Lidingöloppet: 2:48:47. Nästa år, om det blir något sådant, ska backträningen tas på allvar och minuter kapas.
/A.
