På uppgång
Bihåleinflammation, antibiotika och lite positiva framtidsbesked. Jag tror kanske att livet är på uppgång igen. I grund och botten är det nog som så att jag behöver träning för att må bra. As simple as that! Några dagar med penicillin borde räcka för att jag ska bli pigg och glad igen. Att jag gått omkring och "vilat" i tre veckor efter det förra läkarbesöket är en annan femma, men det är väl lika bra att lämna bitterheten. För bitterhet, mina vänner, det klär ingen.
/A.
Den där dippen
Först var jag sjuk i 15 dagar. Blev frisk och tränade i en vecka, sedan ny feber, ny förkylning och nytt halsont. Först hade jag panik över all utebliven träning, sedan abstinens. Nu har jag ingen panik längre, det har gått en månad utan bra träning och jag vet att det är som att gå tillbaka några månader.
Ta mig tillbaka till vecka 29, tack. Sommar, semester och Orust med de här fyra.
Samtidigt söker jag jobb. Och jobbar. Och funderar på om jag inte vill flytta ändå, komma närmare de småländska skogarna, familjen och vännerna hemhemma. Så otroligt ambivalent och för stunden väldigt icke-tillfreds med livet. Jag tror kanske att jag just nu upplever mitt livs första livskris.
Men det löser sig, det gör det ju alltid. Jag ska bara reda ut ett och annat, bli frisk och kunna träna, återfå min energi. Det är en olustig känsla att inte känna igen sig själv.
/A.
