Hej klassiker!

Denna onsdag har varit en mycket bra dag. Föreläsning på förmiddagen, hem för en snabb lunch i form av matlåda och direkt iväg till simhallen. Idag var vi fyra stycken som plaskade omkring i vattnet. Det tar emot att säga det, men det var riktigt kul även idag! Bäst av allt var badvaktens kommentar (dock innan hon såg oss simma, hehe): Vill ni ha en egen bana till att crawla? Ni ser så sportiga ut!

Hehe, vi tackade nej till detta erbjudande. Men nästa vecka, då nedrans är tekniken färdigutvecklad för en egen bana. ;) Efter en dusch bjöd sedan Frida på hemgjorda bars, toppbetyg till både henne och barsen.

/A.

Ligger i soffan med datorn i knät och har precis tryckt i mig massa mat efter ett riktigt bra träningspass. Idag var det kondition på programmet, vilket just den här måndagen innebar att jag snällt fick sätta mig på cykeln på gymmet. Försökte lura mig själv genom att bara tänka minuter framåt, öka motståndet lite extra och låtsas att det snart var slut på eländet. Men det var det naturligtvis inte. Hjärnan må vara smart, men ibland lyckas man lura den! Det gick bra idag, kände mig stark i benen även om jag stundtals fick mana på dem lite extra. Det är alltid bra när det sitter någon bredvid som man kan snegla på. Tävlingsmänniskan vill såklart alltid ligga steget före, även på en cykel på gymmet.

 

Förra veckan var en riktig skitvecka på nästan alla sätt och vis, även om den blev bättre framåt helgen. Spenderade lördagkvällen på Harrys med Linda och Johanna, åt mat och stannade kvar ett par timmar extra, en rolig kväll helt enkelt!

 

Söndagen ägnade jag mest åt att prata i telefon känns det som. Skypade med min kära Hannah som alltså befinner sig i Shanghai och fick en uppdatering om livet på andra sidan jordklotet. Var även med på styrkedelen av fotbollsträningen på kvällen och agerade publik den resterande delen av tiden. 

 

Imorgon ska jag till naprapaten. Sist jag var där kunde hon känna tydligt var och vad det var som var fel med höften, har förhoppingar om att hon ska ha svårare att identifiera det imorgon. 

 

Avslutar kvällen med ett avsnitt av Sons of Anarchy, endast tre avsnitt kvar av säsong 6 nu, olidligt spännande!

 

/A.

Den här veckan har inte riktigt gått min väg. Besvikelser har avlöst varandra och dessutom har höften strejkat rejält. Men, nu är veckan i princip slut, nya tag med ny vecka inom kort!

 

Den där höften ja. Efter måndages lilla löppass var den inte helt nöjd. Har vilat från all form av löpning hela veckan och hoppat över fotbollsträningar i väntan på tisdagens naprapatbesök. Jag har istället fokuserat på det jag faktiskt kan träna och som jag inte tränat särskilt mycket den senaste tiden - överkropp med rygg och axlar i fokus. Gymmet hem-hemma i all ära, men med det begränsande utbudet av hantlar och skivstänger är det lite knivigt att få till bra träning för i synnerhet axlarna. Tillbaka i Kalmar och på F&S har överkroppen fått jobba desto mer den här veckan.

 

Igår körde jag axlar och armar innan det obligatoriska fredagsmyset. Körde 5*5 repetitioner på de flesta övningarna som alla syftade till att bättra på axlar och triceps. Det finns förmodligen ingenting som är så onödigt som att träna biceps, även om det är nedrigt roligt, men just igår struntade jag i att bicepscurla. Tanken är att jag ska åka en del skidor nu framöver om vädret vill som jag vill, och då finns det ju faktiskt anledning att träna triceps. Skönt när man kan hitta en ursäkt till discoträningen... Idag ska det däremot inte discotränas, ben står på programmet och jag bävar redan.

 

Och, om någon undrar så ska vi (till min besvikelse) spela i division 2 i år. Här nedan, något som får mig på lite bättre humör. Over and out.

 

/A.

 

Idag har jag köpt en ljusrosa näsklämma som jag eventuellt använde på fel sätt. Det är inte helt enkelt att förstå vilket håll den ska sitta på, den där urcharmiga lilla grejen som gör att jag slipper dra in massa vatten i näsan. 

 

Jo, för jag har simmat idag! Efter att ha ägnat en halvtimme åt styrketräning med enbart fokus på ryggen begav jag och Frida oss till simhallen för att, ja, simma lite. För första gången någonsin var det riktigt kul i bassängen. Vi simmade bröstsim ett antal längder och vågade oss sedan på att försöka crawla. Det är nedrigt svårt det där, men jag tycker ändå att vi gjorde framsteg. Jag förstår mig dock inte på hur man ska använda benen, kommer fram fortare utan att sprattla som en tok och få kramp i benen. Nåväl, jag känner ändå att jag har chans att förbättras........ Jobbigt är det i alla fall, det är ett som är säkert. Ska ägna lite tid åt teknikfilmer på youtube och eventuellt fjäska mig till lite privatlektioner av crawlkunniga personer för att försöka få ordning på armar och ben. 

 

Den där lilla näsklämman underlättade verkligen min framfart i vattnet. Den var helt fantastiskt ful, men vad gör man inte för att slippa få vatten i näsan när man är född på land?

 

Varsågoda, här kommer årets kanske fulaste selfie:

/A.

 

I ärlighetens namn har det här varit en riktig skitdag. Det började med att jag försov mig och sedan fortsatte dagen på ungefär samma sätt. Förutom helt icke-träningsrelaterade missöden har jag idag så ont i höften att jag ställde in kvällens fotbollsträning och bokade en tid hos naprapaten. Hon hade tyvärr ingen tid förrän nästa tisdag, men får hoppas att jag har hunnit vila mig i form tills dess.

 

Humöret har varit tämligen ofestligt hela dagen, men så vände det framåt kvällen. Efter lite samtal med några lagkamrater blev humöret lite bättre. Vi har nu fått erbjudande om att gå upp i Division 1. Fördelar vägs mot nackdelar och det går att diskutera i oändligt många timmar. Efter mycket om och men har jag nog kommit fram till vart jag står. Ett beslut ska fattas på  torsdag/fredag, och sedan är det bara att köra, oavsett hur utgången blir. 

 

Jossa skrev en tweet som var så bra att jag var tvungen att lägga upp den på Instagram och nu även här. Oavsett om vi väljer att ta platsen i Division 1 eller inte, så är det faktiskt ganska stort. Små orter på landet som tillsammans har bildat ett lag som nu har chansen att få spela två divisioner under allsvenskan. Jossa är för övrigt en imponerande madame med ett otroligt stort engagemang i saker som absolut inte rör träning, men jag tycker ändå att hon är värd en liten länk. Vi är långt ifrån alltid av samma åsikt, men det behöver man inte alltid vara för att imponeras av någon.

 

 

Så har jag landat i min lägenhet igen. Dagen har bjudit på en föreläsning i en kurs som kommer bli nedrigt tuff, men jag känner mig ändå motiverad just nu. Igår var situationen en helt annan, men dagens föreläsning fick mig att ändra inställning. Endast 13 personer i kursen är en himla fördel med tanke på svårighetsgraden. Fem intensiva veckor, sedan ska tentan i Rapportering, finansiering och analys sitta!

 

Drog med mig Linda på en liten löprunda innan. 6*4 minuter med gåvila. Höften trilskandes lite mer än den gjort på sistone, blir nog en ny tid hos naprapaten inom kort. Drog hem, bytte skor, slängde av mig understället och begav mig till gymmet för ett rygg- och axelpass. Jag gillar verkligen att gymma, men just ryggen är något jag kämpar med på mer än ett sätt. För det första är det lite småtråkigt, för det andra har jag lite problem med att verkligen få kontakt med ryggen och för det tredje är den sned och allmänt krånglig. Det kan med andra ord bara bli bättre på samtliga punkter! Idag gick det dock över förväntan, kul att vara tillbaka på Friskis även om jag saknade Lisa vid min sida, som jag tränat mycket med den senaste månaden.

 

Imorgon väntar fotbollsträning om höften känns okej, och innan dess en dag på biblioteket. Studentliv, here we go again.

 

/A.

Vi står inför ett spännande beslut då vi med största sannolikhet kommer få chansen att gå upp i division 1 trots att vi missade kvalet. Huruvida vi kommer tacka ja eller nej, om/när vi får frågan, är ännu oklart. Detta har upptagit många tankar i veckan, fördelar och nackdelar vägs mot varandra och jag kan inte bestämma mig för om jag ställer mig positiv eller negativ till det hela. 

I övrigt är det de sista dagarna här hem-hemma nu innan det bär iväg till östkusten igen. Imorgon vankas jobb, styrketräning och så slutligen inflyttningsfest och utgång i Halmstad. Söndagen bjuder på fotbollsträning och möte innan det är dags för mig att sätta mig i bilen och köra de där 21 milen...

För en timme sedan firades helgen in med ett litet löppass. Utan att säga för mycket, så går det framåt med höften. Sträckorna mellan gångpauserna blir längre och jag får verkligen anstränga mig för att inte öka för fort. Idag: 4*4 minuter.

Trevlig helg!

/A.

Min långa julledighet här hem-hemma börjar närma sig sitt slut, på gott och ont. Nästan en månad på hemmaplan har gjort att jag har kommit in i de gamla vanorna igen, med fotbollsträningar, jobb och kompishäng. Idag har det varit precis en sådan dag. Jobb 9,00-17,30 och sedan direkt iväg för att träna. Idag var det visserligen ingen fotbollsträning, men än dock träning vid fotbollsanläggningen med en "fotbollskompis". Mitt sällskap för dagen var inte vilken fotbollskompis som helst, utan närmare bestämt min vän och adept Ellie.

 

Hur som helst. Vi körde ett pass med blandade övningar för hela kroppen. Bäst att inte slita alltför mycket på benen med tanke på morgondagens fotbollsträning. Med det i åtanke körde vi mestadels övningar för mage, armar och rygg. Inledde med en cirkel baserad på tid med dips, burpees, skivstångsrodd, plankan med förflyttning, russian twist, triceps i kabelkrossen och knäböj med viktplatta. Fortsatte sedan med latsdrag, sittande och stående rodd samt ryggresningar med vikt. Passet avslutades sedan med en cirkel (45 sekunder intensivt, 15 sekunder vila - favoriten!) med fyra övningar för benen. 

   

 

/A.

När benen känns tunga och kroppen tom på energi, då vet man att det varit ett bra träningspass! Känslan av att kroppen riktigt skriker efter mat, och en smoothie försvinner på en halv minut. 

 

Denna eftermiddag bjöd på ett riktigt bra och rejält jobbigt pass. Jag och Lisa skulle ses vid kvart över tre, men då vintern har anlänt (till min stora glädje) hade låsen på bilen frusit igen (till min mindre stora glädje). Några stressiga minuter senare var jag dock på plats och dagens mastodontpass kunde börja! 

 

Både jag och Lisa har haft problem med skador under en längre tid, men var båda två sugna på att springa lite. Ett varv på elljusspåret med planerade gångpauser fick bli dagens uppvärmning. Som alltid en lika befriande känsla att få springa några meter. Vi stängde sedan in oss på gymmet och körde ett pass som var uppdelat på överkropp/underkropp. Första halvan vigdes åt biceps och triceps med följande övningar:

 

- Bicepscurl med hantlar

- Bicepscurl i kabelkross

- Biceps/axlar i kombinationsövning med hantlar

- Två övningar för triceps i kabelkrossen

- Dips på bänk med viktplatta i knät

- Triceps med viktskiva över/bakom huvudet 

 

Efter det var vi egentligen trötta nog att gå hem, men har man planerat att träna ben, så har man! Den evighetslånga korridoren blev återigen vår största fiende när vi illamående travade fram och tillbaka med rejält tunga hantlar i händerna. Övningarna för tranbenen:

 

- Utfallsgång med hantlar

- Draken (15 kg)

- Benböj med upphopp (5*45 sekunder)

- Höftlyft med vikt (10 kg) (5*45 sekunder)

- Jägarvila (5*45 sekunder)

 

Efter närmare två timmar begav vi oss hemåt lite lätt illamående och med darriga ben. Endorfinerna flödade, och känslan av att älska att träna var total. Känslan under utfallsgången var dock den totala motsatsen.

 

/A.

En vecka, fyra arbetsdagar, några träningspass och en fredagskväll med plugg, närmare bestämt "Företagets finanser". Med kursstart om 10 dagar är det hög tid att börja läsa in mig på kurslitteraturen. Träningen har gått bra, ett styrkepass i cirkelform i onsdags och en väldigt rolig fotbollsträning igår. Och så imorgon, vankas det fotbollscup, ska bli fantastiskt roligt på alla sätt och vis!

 

Jag tänker nu byta ämne, trots att denna blogg främst är till för att dokumentera min träning. Ibland finns det ett behov av att skriva av sig lite, och då är en blogg ett bra alternativ. Senast igår blev jag fullständigt rosenrasande när jag gick in på facebook och ÅTERIGEN möttes av statusuppdateringar med främlingsfientlighet i fokus. Jag är så trött, så ledsen och så otroligt arg över det faktum att det numera tydligen (?!) är helt okej att sprida rasistiska åsikter till höger och vänster (bokstavligt talat). 

 

Filip och Fredrik är öppet väldigt kritiska mot den samhällsutveckling vi står inför och uppmuntrar ständigt till att ta kampen mot främlingsfientlighet och mot Sverigedemokraterna. Det går knappt en dag utan att jag diskuterar detta ämne, inte en dag utan att mötas av ett "jag är inte rasist, men...". Det är dags att inse alla människors lika värde nu, det är dags att sluta prata om skillnader mellan svensk och invandrare, svart och vit. Jag tänker fortsätta strida mot främlingsfientligheten, och blir än mer övertygad när de plöstligt finns där, mitt bland fest- tränings- och idag-har-jag-gjort-en-tårta-uppdateringarna på facebook. Personer vars statusuppdateringar och kommentarer gör mig rädd. Rädd för den utveckling som sker, när smygrasismen förvandlas till öppen rasism, även om smygrasismen egentligen kanske är den allra värsta. 

  

 

Jag vill uppmuntra samtliga att lyssna på Filip&Fredriks nyårstal. Det är, enligt mig, väl investerade 10 minuter. Mestadels svammel och trams, men även inslag av allvar. 

 

Jag vill ogärna bli politisk, men det här handlar snarare om sunt förnuft och vettiga värderingar framför politik. Nästa inlägg ägnas åt träningen igen. Jag lovar.

 

/A.

Jag är så fantastiskt taggad på all form av träning just nu. Träningsmotivationen går lite i vågor, precis som med allt annat här i livet, men just nu är den på topp.

 

I fredags satt vi ett gäng från fotbollslaget och började prata om säsongen som gått och matcherna som komma skall, och det är inte klokt hur extremt pepp jag blev på att spela matcher igen. Den absolut bästa situationen med en fotbollsmatch är när man har en riktigt snabb spelare att markera på kanten. Att sedan ha en halv fotbollsplan på sig att hinna ikapp spelaren i fråga, och känna hur man tar in lite för varje steg. Att sedan vara ikapp, ta bollen och känna "yes, jag var minsann snabbare!", det är helt fantastiskt. 

 

I år blir det en väldigt spännande säsong med riktiga derbyn. Westbo United väntar precis som förra året, men i år är även IFK Värnamo med i serien, vilket är som upplagt för riktigt tuffa och roliga derbymatcher. Löpmässigt har jag inga fler lopp än Göteborgsvarvet spikade, men är även där grymt taggad på att få till en riktigt bra tid på milen. Blotta tanken på en snabb mil och på hårda derbymatcher kan få mig att göra några extra repetitioner på gymmet och några extra minuter på cykeln i väntan på intervaller i löpform. Det riktigt spritter i benen när jag tänker på vårens matcher, jag är taggad till tusen! Att matcherna sedan spelas med ett riktigt härligt gäng gör inte saken sämre. Älskade fotboll, älskade vänner. 

/A.

Efter att ha cyklat igår var det dags för musklerna att jobba idag. Ibland är det bara så nedrigt kul med ett riktigt discopass. Lisa ville köra armar idag, och då var jag inte sen att hänga med. Efter 3 övningar för biceps och 4 för kändes armarna som spagetti. Vi var dock inte riktigt klara där. Avslutningsvis 10 minuter med varannan minut plankan från stående på händerna till armbågarna och burpees. Under de sista minuterna var det tur att vi var ensamma på gymmet då de sista krafterna försvann i takt med plågsamma skrik. Nu hoppas jag bara på lite snö så jag kan få dra nytta av discoträningen!

 

 

/A.

Så var det nya året här och årets första träningspass är avklarat. Som alltid blir jag lite stressad strax innan tolvslaget och undrar vad jag har glömt göra under året, men som alltid går det över efter någon minut då jag inser att det ju faktiskt är en helt vanlig dag idag. 1 januari 2014. 

 

Gårdagen spenderades hemma hos Johanna. En lugn och trevlig kväll med väldigt god mat och sällskapsspel.

 

Efter en lång sovmorgon och en stund framför nyårskonserten från Wien kände jag hur det började krypa i benen. Lediga dagar i all ära, men det behövs inte många timmar innan rastlösheten kommer på besök. Åkte iväg till gymmet och körde årets första pass. Jag är väldigt inne på det där med tid framför ett bestämt antal repetitioner just nu. Dagens pass var återigen 45 sekunder intensivt jobb, 15 sekunder vila. 2 övningar under 10 minuter, därefter några minuter på cykeln, sedan 2 andra övningar och några minuter på cykeln igen. Avslutningsvis lite höftrehab. Övningarna var bänkpress med endast 20 kilo, kombinationsövning biceps/axlar med hantlar, sittande rodd och så en bröstövning i kabelkrossen. Låga vikter, men brännande muskler. 

 

Idag var jag helt själv i det lilla gymmet, så gött att lyssna på hög musik, gå in i den egna lilla bubblan och koppla bort omvärlden för en stund. Ibland kan det vara skönt att vara själv även om träningssällskap pushar och inspirerar. 

 

/A.