Seriepremiär

Seriepremiären slutade med oavgjort. Efteråt kändes det som en förlust eftersom vi faktiskt förde matchen. Såhär i efterhand känns det helt okej, det gick långt över förväntan och det var riktigt kul att spela! Var tillbaka på min kära högerbackposition, en plats jag trivs på. Backkollegan Malin leder dessvärre vår interna och mycket prestigefyllda liga - kortligan. Ge mig en match till i backlinjen och jag lovar att reducera till 1-1 i gula kort. Hehe.

Vaknade och blev oerhört lättad när jag mötte min egen spegelbild. Hade befarat att jag skulle vakna med en blåtira idag efter en smäll igår. Stannade vid ett märke och en svullnad. Skönt! Nu väntar 10 timmar jobb och sedan lagfest, med de bästa brudarna i stan såklart!

Ha en trevlig Valborg, idag tar jag och mina trötta ben en välförtjänt vilodag!

/A.


Maskar i mängder

Sandra skulle springa 18 km för första gången någonsin och jag skulle få till ett bra långpass. Smärta i benen från första steget till sista, känner mig väldigt sliten just nu... Dessvärre fick Sandra ont i knät efter 13 km (som är en jättebra distans när man som mest sprungit 16 - tänk på det Sandra!) Jag fortsatte då de sista 5 på egen hand, hämtade bilen och hämtade upp en mindre munter tjej som gick på vägkanten. Hoppas innerligt att det bara är en tillfällig känning!

Det värsta idag var att magen började protestera efter 8 km, sånt magknip! Höll i sig hela den sista milen, verkligen smärta! Usch. Inget jag vill uppleva igen. Men, än dock 18 km. Imorgon är det bara två veckor kvar till Göteborgsvarvet, ge mig mer tid tack!

I övrigt har kvällen spenderats vid sidan av en fotbollsplan. Herrarna hade match och vi agerade supportrar. Vinst 3-1, en väldigt rolig match att kolla på, tack för underhållningen Västboås!

Imorgon är det städning av vägar som gäller. Kanske inte den roligaste dagen på året, men man får väl i alla fall lite motion när man går omkring i dikena hela dagen... ;)

Dagen började med en promenad bland vansinniga mängder daggmaskar, mindre trevligt. Allt det vita är alltså maskar... Den andra bilden föreställer fyra rådjur långt bort i fjärran. Samma promenad, men lite trevligare djur.

/A.


Cykelpremiär i regn och rusk

Två mil på cykel i spöregn och motvind fick mig att verkligen inse att det kommer bli en lång runda runt Vättern...

Jag och Ida hade planerat att cykla några mil efter jobbet idag. Dessvärre mådde hon inte super så fick bli en runda på egen hand. Är otroligt stor skillnad på att cykla själv eller tillsammans med någon. När jag cyklar själv tar de negativa tankarna lätt överhanden och tristessen kommer på besök efter ungefär två minuter. Lägg till lite regn och vind och lyckan är total! ;)

Nåväl. Alla pass är bra pass. Eller, det var väl egentligen inte sant, men all tid på sadeln är bra tid! Bakdelen behöver härdas inför de fruktade 30 milen jag har framför mig.

/A.


Dags att öka, fröken P!

Efter en dag då jag inte riktigt varit på topp hoppade jag i löparskorna. Bestämde mig för att den yttepyttelilla känningen i halsen var liten nog att ignoreras.

Behövde få kämpa och slita lite idag kände jag. Skingra tankarna. Lyckades hålla ett hyfsat tempo utan att bli helt dödstrött. Efter 9,2 kilometer i 04.52-tempo var jag inte bara svettig, utan också betydligt mycket gladare. Löpning är bra medicin, och som en person skrev på twitter idag: "löpning borde skrivas ut på recept oftare".

En dusch senare har jag nu hamnat i fåtöljen framför tvn. Skönt att kunna landa här utan dåligt samvete över att inte ha utnyttjat det fina vädret.

Något som är lika härligt som löpning är fina, fina The Ark. Dokumentären (eller vad man ska kalla det) som visades i helgen triggade igång mitt The Ark-behov. Bjuder därför på en urhärlig bild från konserten på Liseberg i somras!

Adiós amigos!
/A.


 


Deal

Gymmade med Emelie nu på förmiddagen. Båda två kände oss lite hängiga så blev kanske inget kanonpass, men lite starkare blev vi nog. Känner yttepyttelite i halsen, men hoppas att det är inbillning - hade ju tänkt springa en runda efter jobbet ikväll. Känner jag mig inte hundra får det bli en promenad istället...

Sitter just nu och njuter av en god lunch som jag tillagade igår på min lediga dag. Så himla skönt att ha färdig mat i kylen att bara slänga in i micron! Och att äta samma sak flera dagar i rad har jag inga som helst problem med, så länge det är god mat kan jag äta det en vecka.

Den här veckan är det disciplin som gäller i fröken Petterssons liv. Det har varit alltför mycket småätande den senaste tiden! Därför har jag och kära fotbollskompisarna Vickan och Ohlin en deal som lyder: inget småätande eller onödigt/onyttigt. Självklart inte i bantningssyfte, utan för att komma tillbaka till goda vanor med bra mat och att spara sockret till helgen.

Dagens lunch, precis samma som gårdagens och morgondagens!

Off to work!
/A.


"Du är jävligt ful!"

Jaha, ännu en förlust att lägga till historien. Är så trött på att försöka och försöka, men ändå inte lyckas få till spelet. Sprang omkring i 90 minuter och jagade en boll. I spöregn. När man ser det på det sättet känns det genast lite meningslöst. Så mycket upprörda känslor över en boll! Så mycket slit, men till vilken nytta?

Måste påminna mig själv om hur roligt det är när det väl fungerar. Men hur svårt ska det vara att komma dit egentligen?!

Enda glädjeämnet i gårdagens match för min del var situationen som uppstod mellan mig och en motståndare. I en duell kanske jag tryckte till lite mer än nödvändigt, varpå hon sparkar och lyckas träffa precis utanför beskyddet. Blir självklart förbannad, trycker till henne och säger några väl valda ord som jag inte minns i denna stund. Får tillbaka:

- Du är jävligt ful!
- Jaså, så jag är jävligt ful? Det tackar jag för!

Efter en tillsägelse av domarn, halvt oförtjänt, kokar jag och har precis laddat inför att ta ett kort när hon kommer fram till mig och säger:

- Förlåt, du är inte alls ful. Fy så osportslig jag känner mig!

Jaha, där rök den chansen att ta ut aggressionerna, när hon bett om ursäkt kunde jag ju knappast fullfölja min satsning. I slutet av en match där ingenting riktigt fungerat, var min enda önskan att få gå in alldeles för hårt i en närkamp, men icke.

Ikväll är det fotbollsträning som gäller, hoppas på att ha fått tillbaka glädjen över att jaga en boll tills dess. Dessförinnan ska jag och Ida cykla en runda. Paniken över Vätternrundan börjar smyga sig på...

Sist ut i detta inlägg - Vill du ha snygga ben till sommaren? Börja spela fotboll!

/A.


Det som inte dödar, det härdar

Klockan 06.45 masade jag mig upp i fredags. Idiotförklarade mig själv med en potentiell sovmorgon i tankarna. En tallrik gröt och ett ombyte senare var jag dock redo att ge mig ut i regnet.

Och som det regnade sen! Var glad över att jag valt en hyfsat regntät jacka och inte den så absorberande tröjan jag brukar springa i. Jag hade bestämt mig för att springa 18 kilometer, oavsett status på benen. Det ångrade jag efter ungefär 500 meter. Kämpade med krampkänning i vaden i 5-6 kilometer (nedrans fotboll). Detta avlöstes sedan av tunga lår som krävde mycket uppmärksamhet. Försökte pigga upp mig själv med Filip & Fredriks podcast, men inte ens pladdret från mina favoriter kunde förmå mig att tänka positivt. Insåg att det bara var att gilla läget, inte tänka längre än en kilometer framåt.

Kom hem till slut (18 km, 1:43) och njöt av en andra frukost. Konstaterade att morgonlöpning inte är något för mig. Långpass ska i fortsättningen ske på eftermiddagen/kvällen! Men, det som inte dödar, det härdar. I det här fallet; det som inte dödar, det bygger pannben.

På väg till jobbet igår var det förresten spännande. Lite väl spännande. Som väl är hann jag åtgärda det i tid och lyckades ta mig till gymmet efter jobbet - välbehövligt!

/A.

 


Vila?

Idag var det planerad vilodag. Tills Sandra övertalade mig att följa med på en liten runda. Var kanske inte sådär överdrivet svårövertalad heller för den delen, så har nog själv den största delen i att ha struntat i vilodagen. Har kommit in i att träningen är en så naturlig och självklar del av vardagen, att den är jobbig att hoppa över. Självklart är det bra att det är kul och enkelt att träna, men jag SKA inte fuska med vilodagarna - jag SKA inte.

Nu står den näst sista träningsmatchen innan seriepremiären på agendan imorgon, och sedan vila torsdag eller fredag. Ska bli kul att spela imorgon, hoppas att det fungerar lika bra som i helgen!

Ursäktar dagens träning med att det var ett lugnt pass. 8 km, snitt 05:43 min/km. Fotbollssnack för hela slanten, såklart! :)

Brorsdöttrarna har precis lämnat huset, nu blir det soffläge innan jag intar sängen.

/A.


Fotboll för hela slanten

Inget bloggande nu på några dagar. Största anledningen till det är att helgen spenderats på en fotbollsplan. Vi hann med fyra träningspass, ett besök på Arosfortet, en pubkväll och en match. Tro det eller ej, men vi vann ta mig tusan! För första gången i år stämde spelet, OTROLIGT skönt!

Har varit en väldigt intensiv, men rolig helg. Är alltid lika kul att umgås med fotbollsbrudarna, med det gänget har man inte tråkigt, det är ett som är säkert!

Den enda nackdelen med helgen är att jag just nu ligger i soffan med en slutkörd kropp med tillhörande ben/betongklumpar. Efter en lång dag på jobbet åkte jag hem, fastnade i bilen, nickade till framför ratten (när bilen var parkerad) och tvingade mig sedan ut på en lugn runda, trots den trötta kroppen och det trötta huvudet. 6,5 km senare ligger jag alltså här i soffan nu, redo att gå och lägga mig.

Inget sådär jätteintressant inlägg det här, märker jag nu i efterhand. Men, har jag skrivit får jag väl trycka på publicera ändå antar jag!

Här nedan, undertecknad efter dagens runda.

/A.


Tävlingsinstinkt

Jag kan inte förstå att det finns människor som inte bryr sig om att förlora eller att prestera dåligt. Eller ja, förstå att det finns gör jag givetvis, men hur man kan tänka så har jag svårt att förstå. Allt beror såklart på vilket sammanhang det handlar om, men när det gäller mig kopplas nästan alltid den där lilla funktionen i hjärnan in när det börjar osa tävling... tävlingsinstinkten.

Det spelar ingen roll om det handlar om sällskapsspel, fotboll eller en fem-kamp i leksammanhang - klart att jag vill vinna! När det kommer till löpning har jag däremot ingen direkt tävlingsinstinkt gentemot andra, men däremot blir de egna kraven/målsättningarna som en tävling. Mot mig själv.

Idag blev det löpning. Tog fötterna istället för bilen till fotbollsträningen. Hade planerat ett lugnt tempo, vilket det också blev. Men så plötsligt dyker det upp en person framför mig, en löpare mitt ute i skogen på landsvägen och som på beställning kommer tävlingsinstinkten fram. Klart att jag ska ikapp honom! Plockar meter efter meter och har honom inom räckhåll när en lång och seg uppförsbacke kommer. Tycker att hans steg börjar se lite ansträngt ut, och han sneglar ängsligt bakåt. Hah, det såg jag minsann att du gjorde! Ökar tempot något för att springa förbi honom, och vad händer? Han springer av på en liten skogsväg. Tävlingsmänniskan i mig blev lagom frustrerad medan den kloka delen lugnt konstaterade att det bara var bra att slippa pressa upp farten i uppförsbacken, hade ju trots två timmars fotbollsträning framför mig.

Lugna 9 kilometer alltså, bortsett från de där meterna när jag nästan var ikapp.

Distans: 9 km
Tid: 48:37 min
Medeltempo: 05:24 min/km

/A.

Pensionärerna och jag

- Så det är dags att träna bort påskmaten nu?

- Ja, nu nedrans ska påskgodiset bort!

- Med din kropp behöver man knappast tänka på kalorier...


En liten konversation mellan mig och en snubbe på gymmet idag. En väldigt trevlig snubbe som alltså gav mig en fin komplimang. Alltid trevligt! Att han var 70+ hör väl inte hit, eller...? Hehe.

Det finns inget bättre än pensionärer när de är på sitt allra bästa humör! Gamla söta tanter som alltså inte tränger sig i köer, slår med handväskor och snäser "Dagens ungdom!". Nej, jag pratar om de där fantastiska pensionärerna som bjuder på sig själva och som förgyller en 21-årings lilla stund i omklädningsrummet.

En käck tant med fräsiga kläder kommer in i omklädningsrummet samtidigt som jag:

- Tänk vad mycket folk det var här idag, man fick ju knappt plats. Det är väl den där påskmaten de har satt i sig!

- Ja, det är nästan lite jobbigt, man får kryssa lite mellan maskinerna.

- Ja-a! Jag tänkte det när jag kom in, att vad gör alla de där gamla gubbarna och tanterna här egentligen?

Att hon själv var en av de där "gamla gubbarna och tanterna" slog henne nog aldrig. En upphottad sådan visserligen, med tights och rosa träningströja. Mer fräsiga tanter i gymmet på förmiddagarna, tack!

Löpningen då? Jo, 5 lugna kilometer i spöregn nu ikväll utan att känna av hälsenan. Fick verkligen hindra mig från att fortsätta några kilometer till, bäst att sluta på topp.


Dränkt katt.

/A.

Veckoplanering

Känns inte som någonting annat än måndag idag, men det är ju faktiskt tisdag. Den här veckan blir det lite svårt att få ihop träningen så som jag vill ha den. Väldigt osäker på statusen på min hälsena, hoppas innerligt på postitiva besked ikväll.

Måndag: Motionscykel + funktionell styrka

Tisdag:
Förmiddag, styrketräning på gymmet
Kväll, lätt löpning 5-7 km

Onsdag:
Om allt känns okej, ca 10 km transportlöpning till fotbollsträningen + (givetvis) fotbollsträning

Torsdag: Löpning/gymmet

Fredag-söndag
: Träningshelg med fotbollen

Med andra ord har jag mycket fotboll på programmet och väldigt lite utrymme för löpning. Har ett extremt stort behov av en smärtfri hälsena. Snälla, snälla löparguden, låt det kännas bra idag!

Off to the gym!

/A.

Shut up chicken, påsken är över!

Vad kommer det uttrycket ifrån? Minns att man sa det på högstadiet. Ja, inte varje dag kanske, men minns att det var ett av alla coola uttryck man slängde sig med. På den coola tiden alltså.

Nog om högstadietiden, som var allt annat än cool. Påsken var det! Den är officielt slut nu, kan jag känna. Det är annandag påsk och klockan är i skrivande stund 21.49. Har njutit av årets första avsnitt av Bonde söker fru. Fick ett meddelande från min bror om att han låg i sin dotters rum med skämskudden över huvudet. Kan eventuellt ligga lite sanning i det. Även om det är charmigt, underhållande och alldeles fantastiskt på samma gång, är det nästan lite väl pinsamt emellanåt!

Påsken var det ju! Det har varit en trevlig helg med jobb på påskafton, lite halsont och feber emellanåt och så lite träning där emellan. Igår blev det drygt 9 kilometer i löparskorna. Skulle ha blivit det dubbla, men hälsenan (!) satte stopp för det. Det är ju helt otroligt att en och samma människa kan ha så mycket skavanker. Känner mig som en hypokondriker när jag skriver det här, men det gjorde verkligen galet ont i hälsenan! Även senare på kvällen kändes den väldigt öm och konstig. Dagens träning blev därför 40 minuter på motionscykeln som Gud glömde och så lite funktionell styrka på det.

Imorgon öppnar gymmet igen efter 4 dagar påskstängt. Väldigt underligt att ha stängt när folk är hemma och lediga och dessutom i behov av att träna bort påskgodiset!

Imorgon är även dagen då mina kära lagkamrater kommer hem från Egypten. Äntligen!

/A.

OS-kval

Efter 5,5 kilometers morgonjogg i regn och blåst ska jag nu slänga mig i duschen. Försov mig givetvis dagen till ära, men kände ändå att jag ville hinna med att rasta benen lite. Om en timme går bilen mot Göteborg. Ska på handbollens OS-kval med Johanna! Kommer med största sannolikhet bli en väldigt rolig dag! Så, spana efter mig i tv-rutan - jag lovar att inte vinka, hehe...



/A.

Bekvämlighetszonen

Jag hamnar alldeles för ofta i det så bekväma mystempot när jag springer. Med ett tempo mellan 05:30-06:00/km är jag sådär lagom andfådd. Ansträngande under längre sträckor givetvis, men under kortare sträckor mest en motionsrunda.

Imorgon är det 5 veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag är i allt annat än toppform. Intervallträningen har jag kommit igång med, dock alldeles för sent på grund av att vaden satte käppar i hjulet för löpningen, men den finns med i planeringen just nu i alla fall. Kanske kan det kapa någon liten sekund på varvet...?

Idag var det då dags för löpning efter några dagars löpvila. Planen var en mil i det ovan nämnda väldigt behagliga tempot. Men nej! Skärpning Alexandra! Efter att ha suttit omotiverad och stirrat på Garmin som tog oändligt lång tid på sig att ladda, gav jag mig iväg. Fortfarande omotiverad. Efter att ha avverkat den första kilometern på 05:11 bestämde jag mig för att försöka komma ur bekvämlighetszonen. Sagt och gjort!

1. 05:11/km
2. 05:00/km
3. 04:53/km
4. 04:53/km
5. 04:58/km
6. 04:51/km
7. 04:43/km
8. 04:43/km
9. 04:38/km
10. 04:24/km

Tid: 48,15 min
Distans: 10 km
Medeltempo: 04:49/km 


Svettig och betydligt mycket mer positiv än innan jag knöt på mig löparskorna.

Givetvis är jag lite irriterad över att jag inte höjde tempot redan de första kilometerna. Men nästa gång, då nedrans!

/A.


Kiropraktor och påsk

Har känt att vaden inte varit helt hundra den senaste tiden. Bokade därför in en tid hos kiropraktorn idag. Sist jag hade sådär vansinningt vrålont i vaden, var i början av året. När jag då kom till kiropraktorn var jag 3 cm sned i mitt bäcken. Efter några besök var jag sedan rak och smärtan i vaden försvann.

Idag var det 1,5 cm snett. Hoppas på att kunna springa på som vanligt igen om ett par dagar.

Just nu sitter jag här framför datorn med en kopp kaffe. Ska alldeles strax hoppa in i bilen och åka till jobbet. Just denna eftermiddag brukar vara lite småseg, vet inte varför folk envisas med att låta bli att handla på just onsdagar? Eftersom påsken närmar sig med stormsteg hoppas jag att påskhandeln är i full gång! Kom och köp prinskorv vettja!

Det bästa med påsken är nog ändå att Sofia är hemma i några dagar. Har ju inte setts sedan i december!


Bild från The Arks sista konsert. Underligt, okontrollerat leende från min sida, men Sofia är ju snygg i alla fall.

/A.

Punkt.

Gårdagen:
  • 11 timmars jobb
  • Fotbollsträning som mestadels innehöll volleyboll
  • Korv med bröd
  • Borttappad bilnyckel hittades i Malins väst vilket ledde till...
  • ...stor lycka!
  • Det mycket beroendeframkallande Rumble
  • Förberedelse av matlådor klockan 21.45
  • Tröttma

Dagen:
  • 6 timmars jobb
  • Gymmet med Emelie
  • Bastu
  • Mat hos mor
  • Bloggläsande
  • Rumble
  • Tröttma
Morgondagen:
  • Kiropraktorn
  • Jobb
  • Rumble
  • Ingen tröttma

Så, där har ni gårdagen, dagen och morgondagen i korthet. Punkt.

/A.

Lyckad dag



Klockan 08.00 stod den här filuren utanför min dörr igår, redo att ta sig an en morgonjogg. Det blev en 5,5 kilometer lång runda med förånansvärt pigga ben trots fredagens löpning. Att träna på morgonen kommer antagligen aldrig att bli min grej, men det går ju inte att komma ifrån att det är väl värt det efteråt.

En snabb dusch och en frukost senare satt jag i bilen på väg till Halmstad med Emelie. Shopping stod på programmet! Det blev en riktigt lyckad shoppingtur, den käre shopping-Guden var på vår sida. Efter att ha provat ungefär tretusenfemhundratjugotvå par byxor åkte vi nöjda hem med tre, respektive två par jeans, och lite annat smått och gott i klädväg. En mycket trevlig dag i en ruskigt kall stad!

Avslutade på det enda rätta sättet... En McFlurry på McDonalds, såklart!



/A.

RSS 2.0