Lidingöloppet, den långa versionen
Lidingöloppet, den avslutande delen i min första och kanske sista svenska klassiker. Jag vet knappt var jag ska börja, kanske borde börja i omvänd ordning?
Just nu sitter jag vid mitt köksbord i Kalmar, med en för tillfället ganska sliten kropp. Igår kämpade jag mig igenom 90 minuter på en fotbollsplan, konstigt nog utan att få kramp. Framsida lår är inte riktigt helt hundra, men vader och baksida lår känns ungefär som vanligt. Hoppa bakåt i tiden ett par dagar?
Lidingöloppet. Jag och Ida hoppade på bussen i Jönköping vid lunchtid i fredags och hoppade av bussen vid 18-tiden. Åkte hem till Sofia, som var vänlig att låta oss våldgästa henne, och fortsatte sedan ut till Lidingövallen för att hämta våra nummerlappar. Åkte sedan därifrån vidare till Vapiano. En timmes kö, men det var som vanligt värt väntan. Gick sedan och lade oss trötta efter en dag spenderad mestadels med benen ihoptryckta i en buss.
Lördag morgon. Jag sov som vanligt dåligt natten innan ett lopp, och vaknade som vanligt med huvudvärk. Upptäckte till min mindre stora förtjusning att pulsbandets batteri (?) hade exploderat (?) över natten. Med andra ord skulle det bli min första runda utan att se pulsen på 2,5 år. Det var bara att gilla läget, och såhär i efterhand kan jag nog känna att det var bra, hade förmodligen skrämts av min vansinnigt höga puls efter Abborrbacken.
Satte oss på tunnelbanan. Här snabbspolar jag några timmar, och fortsätter till starten där vi befinner oss på bilden här nedan:
Uppvärmning med några käcka tjejer som gjorde rörelser jag definitivt inte tog efter, och så gick då starten. Iväg över ett geggigt fält där de flesta verkade vara rädda för att skita ner sig. Hopp åt sidan, plötsliga stopp och andra undanmanövrar för att undvika leran. Tänkte hela tiden att allt fram till 20 kilometer bara var en transportsträcka. Försökte att inte stressa upp mig alltför mycket när tempot drogs ner, försökte undvika irritation när de långsammare löparna inte höll till höger och försökte passera så många som möjligt utan att halka på hala stenar och rötter. Fram till 8 kilometer var det helt omöjligt att springa i det tempot jag ville, hamnade på 6.00 min/km två kilometer i rad och kände frustrationen komma allt närmre.
Kunde sedan springa lite mer som jag ville i några kilometer, det flöt på ganska bra och jag kände inte av någon trötthet alls. Det här kommer ju gå fint, tänkte jag. Ja, tills 19-kilometerpasseringen kom och en riktigt masig uppförsbacke med den. BANG! Hej väggen, kul att se dig! Att något kan förändras så fort, det är jag förundrad över såhär i efterhand. Från att ha haft pigga ben till att knappt förmå låren att röra sig framåt på bara några minuter?! Den sista milen till mål var en kamp, psykiskt och fysiskt. Det är inte farligt med mjölksyra, det är inte farligt med mjölksyra, var mantrat i uppförsbackarna. Vid varje kilometerpassering gjorde jag en snabb överslagsräkning i huvudet. Okej, 7 kilometer kvar, absolut max 6 minuter per kilometer, det blir 42 minuter. Vad är 42 minuter av ditt liv Alexandra?
Kom till en backe som fullständigt dödade det lilla som fanns kvar i mina ben. Undrade irriterat varför ingen nämnt den här vansinnigt jobbiga backen och blev närmast skräckslagen när jag tänkte på hur fruktansvärd Abborrbacken då borde vara. Nästan uppe på toppen tog jag två stora gångkliv och satte sedan benen åter i rullning över krönet. ...Och insåg att backen jag just lagt bakom mig var den så fruktade Abborrbacken.
Karins backe fick mig att vilja gråta, men jag tog mig upp och förbi och lyckades på något mirakulöst sätt få till en, sett till sammanhanget, hyfsad avslutande kilometer på 4.53.
I mål. Kramp i baksida lår och astma-anfall, precis som vanligt. Helt slut, men samtidigt oerhört lättad över att ha kommit i mål och därmed också att ha fullföljt En Svensk Klassiker.
Innan vi satte oss på bussen igen, återställde vi ordningen på kalorikontot...
Lidingöloppet: 2:48:47. Nästa år, om det blir något sådant, ska backträningen tas på allvar och minuter kapas.
/A.
Arg, besviken och ledsen
Kom hem efter en lång dag på jobbet och en lite turbulent fotbollsträning. Det blev förlust igår. Jag var övertaggad och blev otroligt frustrerad över förlusten, något som hängt i även idag. Brukar sällan vara på dåligt humör men när jag väl är arg är jag verkligen arg.
Kom hem, startade datorn och fick en chock. Vasaloppet fulltecknat och jag är inte anmäld. Panikade, ringde Ida, panikade ännu mer, bröt ihop, gick en promenad för att försöka lugna ner mig och sitter nu här, något mer sansad. Hoppas innerligt på att kunna få tag i startplatser till mig och Ida. Annars vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till. Sitter just nu med tårar i ögonen och ser Klassiker-drömmen försvinna. Visst finns Engelbrektsloppet och Öppet Spår, men jag har ju sett mig själv åka Vasaloppet och inget annat.
Det låter antagligen otroligt fånigt alltihopa, att lägga så stor vikt vid en sådan sak. Den Svenska Klassikern är dock någonting jag tänker på dagligen. En av anledningarna till att jag faktiskt jobbar ett år till innan jag börjar plugga är just att Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet ska genomföras.
Jag orkar inte mer idag. Imorgon är en ny dag.
/A.
Kom hem, startade datorn och fick en chock. Vasaloppet fulltecknat och jag är inte anmäld. Panikade, ringde Ida, panikade ännu mer, bröt ihop, gick en promenad för att försöka lugna ner mig och sitter nu här, något mer sansad. Hoppas innerligt på att kunna få tag i startplatser till mig och Ida. Annars vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till. Sitter just nu med tårar i ögonen och ser Klassiker-drömmen försvinna. Visst finns Engelbrektsloppet och Öppet Spår, men jag har ju sett mig själv åka Vasaloppet och inget annat.
Det låter antagligen otroligt fånigt alltihopa, att lägga så stor vikt vid en sådan sak. Den Svenska Klassikern är dock någonting jag tänker på dagligen. En av anledningarna till att jag faktiskt jobbar ett år till innan jag börjar plugga är just att Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet ska genomföras.
Jag orkar inte mer idag. Imorgon är en ny dag.
/A.
Materialsport
Jag sitter och kollar runt på diverse forum och sidor nu. Funderar på vad jag ska köpa för någon cykel. Jag är verkligen helt okunnig när det gäller cykling. Vilken typ av cykel behöver man ha till Vätternrundan? Ny eller begagnad? I vilken prisklass? Och så skydd av olika slag... Hjälm, knäskydd och säkert en hel massa annat som jag ännu inte tänkt på.
Är dessutom otroligt sugen på att införskaffa mig ett par rullskidor. Eftersom jag inte bor i Norrland kan man aldrig vara säker på när vintern kommer nästa gång. Nu har vi i och för sig haft två riktiga vargavintrar, men det är ju ingen garanti för att det blir likadant i år.
Att rullskidor lockar extra mycket just nu kan ha att göra med mitt spring-förbud. Rullskidor vore ett sätt att få komma ut i naturen, andas in frisk luft och slippa det instängda gymmet med träningscykel och hantlar till sällskap.
Att genomföra En svensk klassiker är ett större projekt än jag först trodde. Men tusan vad taggad jag är! Längtar till att få sitta på en racercykel, ha skidor under fötterna och terrängskor på fötterna. Det jag inte längtar lika mycket till är våtdräkten och paniken över att få vatten i näsan. Äsch, det får bli ett senare problem...
/A.
Är dessutom otroligt sugen på att införskaffa mig ett par rullskidor. Eftersom jag inte bor i Norrland kan man aldrig vara säker på när vintern kommer nästa gång. Nu har vi i och för sig haft två riktiga vargavintrar, men det är ju ingen garanti för att det blir likadant i år.
Att rullskidor lockar extra mycket just nu kan ha att göra med mitt spring-förbud. Rullskidor vore ett sätt att få komma ut i naturen, andas in frisk luft och slippa det instängda gymmet med träningscykel och hantlar till sällskap.
Att genomföra En svensk klassiker är ett större projekt än jag först trodde. Men tusan vad taggad jag är! Längtar till att få sitta på en racercykel, ha skidor under fötterna och terrängskor på fötterna. Det jag inte längtar lika mycket till är våtdräkten och paniken över att få vatten i näsan. Äsch, det får bli ett senare problem...
/A.
Dagen till ära
Dagen till ära blev det en trevlig löprunda med Ida, min partner i Klassiker-projektet.
Ida hade kanske tänkt sig några färre kilometrar än det till slut blev, men med lite övertalning, lite småfula knep och vita lögner (nej, det är inte 250 meter förrän stolpen där borta, jag lovar!) för att skrapa ihop liiiite extra distans visade Garmin 7:12 km när vi var tillbaka på parkeringen där vi startade.
Ida var nöjd efter avslutat pass!
Undertecknad, nöjd och glad!
Vi diskuterade lite om vårt framtida projekt. Ida tror att Vätternrundan blir värst, men jag tror helt klart Vansbrosimmet. Har ju som sagt en bit kvar när det gäller simningen. Huvaligen!
Tid: 40:42
Distans: 7:12 km
Medeltempo: 05:44 min/km
Nu, snabbt in i duschen och iväg till orkester. Ha en härlig torsdagkväll! :)
/A.
Ida hade kanske tänkt sig några färre kilometrar än det till slut blev, men med lite övertalning, lite småfula knep och vita lögner (nej, det är inte 250 meter förrän stolpen där borta, jag lovar!) för att skrapa ihop liiiite extra distans visade Garmin 7:12 km när vi var tillbaka på parkeringen där vi startade.
Ida var nöjd efter avslutat pass!
Undertecknad, nöjd och glad!
Vi diskuterade lite om vårt framtida projekt. Ida tror att Vätternrundan blir värst, men jag tror helt klart Vansbrosimmet. Har ju som sagt en bit kvar när det gäller simningen. Huvaligen!
Tid: 40:42
Distans: 7:12 km
Medeltempo: 05:44 min/km
Nu, snabbt in i duschen och iväg till orkester. Ha en härlig torsdagkväll! :)
/A.
Varför klassiker?
Lite bakgrund vore kanske på sin plats såhär i början av bloggandet...
Jag heter Alexandra, är 19 år gammal och tog alltså studenten i våras. Nu jobbar jag och har på fritiden fullt upp med olika aktiviteter. Dels är jag musikintresserad och spelar instrument, och dels har jag ett stort intresse för träning. Jag har spelat fotboll i många, många år. Är väl inte stjärna precis, men har alltid varit träningsflitig och gillat stämningen i laget. Därför har jag fortsatt med fotbollen, trots att jag kanske inte riktigt brinner för det på samma sätt som förut. Nu blir det en sista säsong, i division 3 - med världens bästa lag! :) Finns få gånger jag har så kul som när vi i laget gör saker tillsammans.
Varför fotboll?
Jag bor i en liten ort, och utbudet av idrottsaktiviteter är inte särskilt stort. Antingen spelar man fotboll, badminton, orienterar eller håller på med gymnastik. De två senare alternativen är helt uteslutna! Det finns inte på kartan (hehe) att jag skulle springa omkring i skogen och leta efter kontroller. Jag är inte heller känd för att vara bygdens mest viga människa - snarare tvärtom. Så det blev fotboll! Sedan jag var 7-8 år har jag därmed varit en flitig besökare på vår idrottsplats, Rönneljung.
För ganska exakt ett år sedan började jag springa. Eller snarare jogga. Små rundor, några kilometer här och var, främst för att underhålla konditionen under vinterhalvåret. De små rundorna blev framåt sommaren längre, intervallträning, backträning, långpass och distanspass tillkom. Jag blev helt såld på löpning! I studentpresent fick jag min kära Garmin, vilket gjorde träningen ännu roligare!
Innan dess sprang jag och en kompis Göteborgsvarvet, på en inte så smickrande tid, men tog oss runt - det gjorde vi. När jag kom i mål sa jag "Aldrig mer!", men två timmar senare var det självklart ett "Nästa år ska jag ha en bättre tid!"
Det är väl ungefär så min träningsbakgrund är, väldigt sammanfattad.
Varför en svensk klassiker?
Jag har i många år sagt att jag ska göra en klassiker en vacker dag. Det har alltid känts väldigt långt bort och därför väldigt ofarligt att säga. Nu i år, har jag genom min löpning blivit mer seriös med min träning. Därför känns en klassiker helt rätt att satsa på. För några veckor sedan bestämde jag och min kompis/lagkamrat/släkt-i-släkting/arbetskamrat Ida att vi tillsammans ska göra klassikern 2012. Och där med basta! Vi är verkligen seriösa med vår satsning, och har tänkt att vi under ett år ska bli hyfsade skidåkare, cykla långa rundor i sommar och simma med jämna mellanrum för att vara så förberedda vi bara kan vara inför nästa års stora utmaning!
Bloggen ska fungera som en träningsdagbok och vara ett sätt att följa upp min träning. Den ska även fungera som motivation när träninglusten uteblir.
Vill du följa vägen mot en svensk klassiker?
/A.
Jag heter Alexandra, är 19 år gammal och tog alltså studenten i våras. Nu jobbar jag och har på fritiden fullt upp med olika aktiviteter. Dels är jag musikintresserad och spelar instrument, och dels har jag ett stort intresse för träning. Jag har spelat fotboll i många, många år. Är väl inte stjärna precis, men har alltid varit träningsflitig och gillat stämningen i laget. Därför har jag fortsatt med fotbollen, trots att jag kanske inte riktigt brinner för det på samma sätt som förut. Nu blir det en sista säsong, i division 3 - med världens bästa lag! :) Finns få gånger jag har så kul som när vi i laget gör saker tillsammans.
Varför fotboll?
Jag bor i en liten ort, och utbudet av idrottsaktiviteter är inte särskilt stort. Antingen spelar man fotboll, badminton, orienterar eller håller på med gymnastik. De två senare alternativen är helt uteslutna! Det finns inte på kartan (hehe) att jag skulle springa omkring i skogen och leta efter kontroller. Jag är inte heller känd för att vara bygdens mest viga människa - snarare tvärtom. Så det blev fotboll! Sedan jag var 7-8 år har jag därmed varit en flitig besökare på vår idrottsplats, Rönneljung.
För ganska exakt ett år sedan började jag springa. Eller snarare jogga. Små rundor, några kilometer här och var, främst för att underhålla konditionen under vinterhalvåret. De små rundorna blev framåt sommaren längre, intervallträning, backträning, långpass och distanspass tillkom. Jag blev helt såld på löpning! I studentpresent fick jag min kära Garmin, vilket gjorde träningen ännu roligare!
Innan dess sprang jag och en kompis Göteborgsvarvet, på en inte så smickrande tid, men tog oss runt - det gjorde vi. När jag kom i mål sa jag "Aldrig mer!", men två timmar senare var det självklart ett "Nästa år ska jag ha en bättre tid!"
Det är väl ungefär så min träningsbakgrund är, väldigt sammanfattad.
Varför en svensk klassiker?
Jag har i många år sagt att jag ska göra en klassiker en vacker dag. Det har alltid känts väldigt långt bort och därför väldigt ofarligt att säga. Nu i år, har jag genom min löpning blivit mer seriös med min träning. Därför känns en klassiker helt rätt att satsa på. För några veckor sedan bestämde jag och min kompis/lagkamrat/släkt-i-släkting/arbetskamrat Ida att vi tillsammans ska göra klassikern 2012. Och där med basta! Vi är verkligen seriösa med vår satsning, och har tänkt att vi under ett år ska bli hyfsade skidåkare, cykla långa rundor i sommar och simma med jämna mellanrum för att vara så förberedda vi bara kan vara inför nästa års stora utmaning!
Bloggen ska fungera som en träningsdagbok och vara ett sätt att följa upp min träning. Den ska även fungera som motivation när träninglusten uteblir.
Vill du följa vägen mot en svensk klassiker?
/A.
Hej klassiker!
Då var det alltså gjort. Det första träningspasset inför Klassikern 2012 är nu avslutat. På stapplande ben och ovallade skidor bar det av i elljusspåret. 2,6 kilometer och 30 minuter och 18 sekunder senare var vi tillbaka där vi började. Vilka är vi då? Jag - Alexandra, och Ida, som tillsammans ska träna inför en Svensk klassiker 2012. Självklart ska vi också genomföra den! Med dryga året kvar till Vasaloppet kände vi att det var dags att ta tag i skidåkningen.
Jag förväntade mig dock inte att det skulle vara så svårt! Snarare att jag skulle klara det hyfsat bra, utan någon större ansträngning. Tji fick jag för det. Men skam den som ger sig! Så länge det finns snö blir det nu skidåkning, varvat med fotboll och löpning. Förhoppningsvis blir det en liten investering i ett par nya skidor snart. Så, det kanske kan bli något lättare att komma framåt i uppförsbackar i fortsättningen...
Utan att skylla ifrån mig alltför mycket, måste jag faktiskt poängtera att dagens träningspass skedde på lånade, inte jättenyligen vallade skidor. Godtas ursäkten?
Här är i alla fall en bild på min kompanjon, inför dagens härliga tur i snön.
/A.
Jag förväntade mig dock inte att det skulle vara så svårt! Snarare att jag skulle klara det hyfsat bra, utan någon större ansträngning. Tji fick jag för det. Men skam den som ger sig! Så länge det finns snö blir det nu skidåkning, varvat med fotboll och löpning. Förhoppningsvis blir det en liten investering i ett par nya skidor snart. Så, det kanske kan bli något lättare att komma framåt i uppförsbackar i fortsättningen...
Utan att skylla ifrån mig alltför mycket, måste jag faktiskt poängtera att dagens träningspass skedde på lånade, inte jättenyligen vallade skidor. Godtas ursäkten?
Här är i alla fall en bild på min kompanjon, inför dagens härliga tur i snön.
/A.
