Hej klassiker!

Nya skorna är förresten hur sköna som helst, är något mjukt tyg vid tårna som ger lite fluffiga-inneskor-feeling. 

/A.

Det kändes verkligen att jag haft hög feber och att förkylningen var kvar i kroppen, men ändå så skönt att få röra på benen lite. Igår morse begav jag mig till gymmet innan vår föreläsning. Körde ett lugnt pass för armar, axlar och rygg. Trots det väldigt lugna passet är jag rejält seg i framför allt axlarna idag. Kanske inte så konstigt efter nästan två veckors frånvaro från gymmet, men ändå lite förvånande. På kvällen gjorde jag comeback på fotbollsplanen efter 10 dagar. Trots att vi börjar träningen 20.30, var jag riktigt taggad. Så otroligt kul att lira lite boll, springa långa ruscher över halva planen och få andas frisk luft. Kände mig alldeles lycklig både under tiden och efteråt. 

Och så nu, har jag precis avklarat veckans benpass. Tar det fortfarande lite piano, men svettades rejält och benen brände. Dagens övningar:

- Utfall med kettlebells i händerna

- Sumoknäböj

- Raka marklyft

- Benindrag med pilatesboll

- Höftlyft med viktplatta

Ganska få övningar, men många, långa, brännande set. Jag må vara hög på endorfiner, men vad jag älskar att träna!

/A.

Nu nedrans ska det tentapluggas! Kruxet är att jag måste klara den här tentan om jag vill ha kvar valmöjligheten att springa eller inte springa Göteborgsvarvet eftersom omtentan är den 17 maj. (Hur kan de inte kolla upp viktiga löplopp när de planerar tentor? ;)) Just nu är varvet visserligen otroligt långt bort, inte bara på grund av mitt nuvarande tillstånd, men jag vill verkligen inte begränsas av en omtenta. Nu nedrans ska förlorad pluggtid tas igen! 

Bilden här nedan har ingenting med dagen att göra. Men den livsglädjen som finns i den bilden från förra sommaren, den känner jag bannemig idag. Det finns hopp om livet!

/A.

Over and out!

/A.

När skadorna avlöser varandra och formen är långt ifrån vad den en gång varit, kan det bli lite tufft. Motivationen är det inget fel på, den försvinner inte med skador och skavanker, men självförtroendet kan lätt få sig en törn när lungorna inte riktigt kan arbeta som förut. I fredags sprang jag 5 smärtfria kilometer i 4:50-tempo. Jag var inte dödstrött, men det var samtidigt inte superlätt. Jag är otroligt glad över att kroppen valde att samarbeta under hela rundan, att höften och fötterna inte kändes av, men känslan rent mentalt är lite tuff. Jag vet att jag snart är tillbaka, bara jag får löpträna med lite kontinuitet utan avbrott för stukade fötter och onda höfter, men att inse att man är mer än sina prestationer är stundtals väldigt svårt för en tävlingsmänniska. Med en stark tävlingsinstinkt kommer också en stor besvikelse när man inte är i samma form mentalt och fysiskt.

Jag gillar styrketräningen och vill köra 2-3 pass i veckan, men skulle helst slippa att spendera veckans alla träningspass instängd bland cyklar och vikter. Jag behöver min terapi i löpskorna.

Den andra motivationskällan är givetvis glädjen. Det är kul att träna. Men det är ännu roligare när man får en ärlig chans att utvecklas. Att få romantisera kring hemska intervallpass när man efteråt sitter nöjd på trappan och flämtar, att få springa lugna långpass och bara vara ett med musiken, naturen och de egna tankarna. Det längtar jag till. 

Något lite roligare är att jag lyckades knipa en plats till Vasaloppet! Efter två år i tv-soffan känner jag mig oerhört taggad att ta mig an de där 90 kilometerna igen, då med x antal mil i benen. Här är en som ska köpa rullskidor! Och på tal om glädje. Solen. Våren. Promenaderna.

Gårdagen blev vilodag pga halsont. Var ett bra beslut (även om det inte var någon tvekan om den saken. Halsont är alltid synonymt med vila) för idag vaknade jag utan ont i halsen eller andra känningar i kroppen. Inledde dagen med en promenad i solen, helt fantastiskt. Det är något speciellt med den första vårsolen, det riktigt spritter i kroppen! 

Med våren kommer också det minskade suget efter att stänga in sig på gymmet. Nu längtar jag istället efter att få upptäcka utkanterna av Kalmar på cykel och i löparskor. Ska försöka frakta ner cykeln efter helgen, borde gå trots att bilen saknar dragkrok. Enormt taggad på all form av utomhusträning nu, träningsmotivationen är bannemig på topp! 

/A.

Vilket fantastiskt väder det har varit i helgen! Har ägnat dagen åt att springa mellan tvättstugan och en bänk i solen, en helt klart godkänd pluggplats. 

 

Helgen som varit har varit bra, även om den inte blev som planerat. Skulle spelat träningsmatch idag, men fick lägga de planerna på is. Anledningen? En stukad fot, igen. Det börjar bli tradigt det här, historien upprepar sig lite för ofta nuförtiden. Förra veckan var det högerfoten som var öm och svullen, den här gången är det vänsterns tur. Sedan jag stukade vänsterfoten och blev ett ledband fattigare för tre år sedan har jag tejpat foten inför varje fotbollsträning- och match, så den helt enkelt inte varit stark nog trots rehab. Jag slutade med det för ungefär två månader sedan och var så glad över att slippa tejpen och faktiskt känna mig ganska stabil. Tills nu. 

 

Det hände som vanligt under en fotbollsträning. Hade den under hårt tryck från i pricip första sekund så svullnaden har jag nästan sluppit ifrån och det känns bättre för varje dag. Jag är vid gott mod, tar det med ro, införskaffar en balansplatta och avsätter en kvart varje dag till den och ska försöka jogga väldigt, väldigt lätt imorgon eller på tisdag. 

 

Hade tänkt gå till gymmet och jobba igenom mage och rygg ikväll. Gårdagens benpass känns i låren idag vill jag lova, vaknade som vanligt när jag försökte vända på mig inatt. Jag ogillar egentligen smärta, men träningsvärk kan jag gärna leva med. Men, dagens pass ställdes faktiskt in. Skulle ta en powernap som gick från 20 minuter till 45 till två timmar. Bara att gilla läget och inse att det finns dagar då soffan, Homeland och pannkakor är mer passande än gymmet. 

 

/A.

Februari är över sedan en vecka tillbaka, och en liten sammanfattning kommer såhär i efterhand. 

 

Kan konstatera att fotbollen har ökat markant. Löpningen har fördubblats, även om inte det betyder särskilt mycket i sifforor sett i det här fallet. I verkligenheten är det dock av stor betydelse. Det känns som att höften börjar ge med sig på riktigt nu. Även om de rena löppassen varit väldigt få, springer jag ju faktiskt ganska mycket på fotbollsplanen. Konditionen är inte i botten, tack och lov, och skulle gissa att jag har de där 16 timmarna på fotbollsplanen att tacka för det. 

 

Siffror om träningsmängd säger egentligen inte ett jota, det är vad man sysslar med på träningspassen som har betydelse. Jag stävar alltid efter fokus på passen, även om det givetvis finns pass som inte genomförs med fullt fokus. Man får inte alltid ta sig själv på så himla stort allvar!

 

Det är hur som helst lite kul att se vad jag egentligen ägnat mig åt, såhär svart på vitt.

 

Jag har äntligen köpt ett par nya löparskor! Det kan hända att jag gjorde en fuling genom att först testa ut skor på löpbandet i en butik, för att sedan gå vidare till min absoluta favoritbutik med den bästa personalen i södra Sverige. Det blev, efter mycket om och men, ett par Asics DS Trainer som jag hoppas kommer passa mig som handen i handsken.

 

Det där med att köpa skor är så svårt att jag verkligen drar mig för det. För det första är det inte världens billigaste inköp, för det andra är det otroligt svårt att hitta rätt och för det tredje har jag kommit hem med skor som varit helt fel mer än en gång. Den här gången tror jag dock att jag har lyckats med mitt köp. 

 

De senaste två dagarna har varit väldigt märkliga. Det är inte många dagar i mitt liv som inte innehåller märkliga händelser, men nu har det varit lite extremt. Igår skulle jag hämta min bil på verkstad. Jag råkade bli sen och fick därför springa i ett lite snabbare tempo än planerat, närmare bestämt 4:40-tempo. Positivt att det inte var särskilt jobbigt. Därefter fick jag ett samtal om att jag vunnit ett par Ray-Ban solglasögon, hann knappt bli glad förrän mobilen valde att lägga av. Tog bilen in till stan, lämnade in mobilen och fick en knapptelefon från det ljuva 90-talet i utbyte. Frustrationen blev inte mindre när butiksbiträdet sa att jag får tillbaka telefonen först om två veckor.

 

Den här dagen har jag ägnat åt att bråka med flertalet kundtjänstmedarbetare på Telia och blev snudd på väldigt otrevlig då Telia sköter detta på ett otroligt dåligt sätt. Fick genom kundtjänst reda på att det kan ta en månad innan jag får tillbaka min mobil. Året är 2014 och jag ska ha en knapptelefon utan internet i en månad? Helt fantastiskt dåligt. Blev givetvis på betydligt bättre humör när jag skulle köpa löparskor. Men så råkade jag vara med om en typisk Alexandra-grej. På något sätt lyckades jag utmana försäljaren på en löptävling nästa vecka. Att jag inte sprungit längre än 5 kilometer i sträck de senaste månaderna var ingenting jag nämnde. Jösses Amalia, må löpgudarna vara med mig till veckan...

 

/A.

Tog sedan tåget hem-hem efter att jag jobbat klart i fredags och fortsatte till mitt andra jobb. Igår väntade match. Var väldigt osäker på om det skulle bli något spel för mig eller inte, men det gick faktiskt över förväntan. Under uppvärmningen och första delen av först halvlek gjorde det rejält ont (kanske dumt att spela, men ibland tror jag faktiskt inte att det är så farligt att ignorera lite smärta) men sedan gav det med sig och jag kunde spela obehindrat i andra halvlek. Vinst 2-0 och en väldigt otippad målskytt i undertecknad.

Det där med stukningar/veka fotleder och fotboll är en jobbig kombination. Efter många års erfarenhet av stukade fötter kan jag konstatera att det värsta för mig som högerfotad är att ha stukat vänsterfoten. Många tror att det är värre att ha ont i "passningsfoten" men det är tvärtom mycket värre att ha en svullen knöl och instabil fot på stödjebenet. Märkte det tydligt igår när jag skulle passa med vänstern, minsta lilla närkontakt och jag kom i obalans då högerfoten var så instabil. Det var en liten parentes. Och skadetejpen är min fortsatt bästa vän. Mycket hellre en stukad fot än en ond höft, utan tvekan, foten går i alla fall att stabilisera med en rulle tejp eller två.

Efter matchen var vi ett gäng som åkte iväg och handlade mat och fortsatte sedan hem till Ellie för en mysig kväll med tacos, godis och massa prat. Alltid lika härligt!