Hej klassiker!

Ostadiga ben, för stora pjäxor, för korta stavar och 20 år gamla rullskidor. Låter det som en bra kombination? Lägg sedan till knaggligt oljegrus så har ni delar av min eftermiddag.

Fick för mig att åka rullskidor. Sist jag åkte måste varit 1,5 år sedan ungefär. Blev lite avskräckt efter flera vurpor av mindre härlig karaktär. Men idag gick det bättre - 4,5 kilometer utan en enda vurpa! Tempot är väldigt oväsentligt just denna dag, huvudsaken är att det var nedrigt kul! Verkligen hur roligt som helst. Sist jag åkte hade jag inte ens stått på ett par vanliga skidor innan. Nu är jag definitivt ingen erfaren skidåkare, men de där 9 milen mellan Sälen och Mora gjorde nog lite nytta för tekniken i alla fall.

Måste dock köpa knä- och armbågsskydd för att slippa vara så himla rädd för att ramla. Hjälmen var givetvis på, första gången den används sedan rundan runt plurret...

Så nu sitter jag här på altanen och njuter av värmen samtidigt som jag längtar efter snön. Jag vill ha en riktig vargavinter i år, med många mil skidåkning.

Nu: kaffe.
Sedan: fotbollsträning.

/A.

Idag börjar nollningen på Linnéuniversitetet. Eftersom jag inte får min lägenhet förrän till helgen blev det en dagstripp. En dag som inte riktigt gick min väg...

05.00. Vaknar. Känns som att ögonen är fulla av grus.

05.45. Ska boka biljett. Kommer inte ihåg koden som behövs.

05.50. Bokar, men råkar kryssa i e-biljett istället för mobilbiljett. Springer ut till datorn och skriver ut biljetten.

06.00. En macka på stående fot.

06.10. Åker hemifrån. Kollar gpsen som säger att jag inte kommer hinna i tid.

07.17. Anländer till Alvesta. Ställer mig på en parkering där jag inte får stå. Kör i panik vidare till något torg i en rasande fart och ser samtidigt tåget komma in på perrongen.

07.21. Springer i ett tempo som motsvarar spurten på Göteborgsvarvet.

07.22. Tåget rullar mot Kalmar och jag sitter och flämtar i mitt säte.

08.40. Tåget är försenat.

08.59. Kommer in i klassrummet, sist av alla. Men, någon måste ju vara det...

Efter några timmar här är det nu dags att åka hemåt igen. Ska bli spännande att se om det sitter någon p-bot på framrutan. Hann inte ens kolla om det var några skyltar där.

/A.

Hade tänkt mig ett lugnt pass idag. Har vader stela som stockar efter gårdagens match som resulterade i vinst! Måste vara skorna och underlaget i kombination med att man med fotbollsskor automatiskt springer helt och hållet på framfoten som gör att vaderna protesterar.

Det blev inte så värst lugnt. Det blev svettigt, flåsigt och minst sagt jobbigt - intervaller.

Helt spontant fick jag för mig att öka farten lite. 2*1000 meter med 500 meter lugnt emellan. Därefter 2*500 meter. Efter att det var avklarat hade jag drygt 2 kilometer kvar, samtliga meter uppför. Hjärnan var väldigt splittrad. Den ena delen försökte tvinga mig till att gå sista biten med motiveringen att jag faktiskt sprungit mycket fortare än planerat. Den andra delen av hjärnan manade på, och tyckte inte alls att det fanns något annat alternativ än att fortsätta.

Den andra delen vann. Slängde mig i gräset när jag kom hem, helt utpumpad med svetten rinnandes över hela kroppen.

Lägre puls och piggare ben nästa pass tack!

/A.

Man behöver inte vara hjärnfysiker för att förstå att hjärnan är smartare än vad kroppen är. På något sätt lyckas den även att överlista förståndet, gång på gång...

Kom att tänka på det igår, då jag under löprundan med Sandra pratade om Vasaloppet. Beskrev det som "roligt även under tiden när det var som jobbigast". När jag tänker efter inser jag ju vilken lögn det är. Vasaloppet var hur roligt som helst dagarna innan, tillsammans med 40 män i olika åldrar i en buss och på ett vandrarhem. Långa måltider med härliga anekdoter från diverse lopp och andra små lustigheter. Efteråt var det också underhållande, då med 40 individuella historier om de där 9 milen.

Men själva loppet. Det var inte ett dugg roligt när tröttheten slog till med full kraft och skyltarna visade att det var 45 kilometer till Mora. Det var än mindre roligt när armarna började krampa med två mil kvar. ÄN DOCK, säger jag att Vasaloppet var fantastiskt roligt såhär i efterhand. Hjärnans efterkonstruktion saknar helt enkelt verklighetsförankring. Utan denna efterkonstruktion skulle det inte blivit något mer Vasalopp för mig. Jag skulle inte heller varit anmäld till Göteborgsvarvet 2013. 21 plågsamma kilometer som efter upploppet helt plötsligt var jätteroligt. Hörru hjärnan, de VAR ju inte roliga! När började jag tycka om att springa omkring med en spykänsla i flera kilometer?

Jag antar att hjärnan gör såhär för vårt eget bästa. Det ska ju vara näst intill outhärdligt jobbigt emellanåt. Och någonstans, långt därinne, gillar jag den där vrålhöga pulsen och ben som skriker av smärta och mjölksyra. Efteråt.

Letade i arkivet och hittade en bild från dagen innan Vasaloppet. Lyckligt ovetandes om vad som väntade...

/A.

Osäkerheten. Ovissheten. Känslan av att lämna allt det trygga. Byta ut det trygga mot något förhoppningsvis lika bra, men som ännu är helt okänt. Flytta till en lägenhet som inte existerar, inte i min ägo i alla fall. Studera. Minns jag hur man gör för att få in saker i skallen?

Är det någonting som kan göra mig panikslagen, är det ovissheten.

Många tankar far igenom huvudet såhär framåt kvällskvisten. Hade behövt en rejäl löprunda för att rensa tankarna, men orkar inte riktigt kliva upp ur sängen och hoppa i träningskläderna. Jag tänkte tanken mer än en gång, men nej, det får bli imorgon.

Jag antar att det ska kännas såhär, att det känns så för de flesta. För hur ska man veta om något är rätt innan man har testat?

Jag vill att livet ska vara lika bra om en månad eller två, som det är idag. Livet på en pinne, idag spenderad på en badstrand med Malin och lite senare på fotbollsträning med efterföljande grillning. - Nej, vi befann oss inte på ett nudistbad, våra bikinis är bara skuggade på något underligt vis.

Nu ska jag hosta mig till sömns och vakna pigg som en mört, lärka eller annat valfritt piggt djur. Ojoj, så pigg jag ska vara, helt utan tendens till förkylning i kroppen.

/A.

Måndag. Om två veckor bör jag befinna mig i Kalmar, och jag står fortfarande utan lägenhet.

Backar tillbaka tiden några dagar. Lördag och match. Ville så gärna vinna, men det är inte alltid viljan räcker till. Vi förlorade med 2-0... Fortsatte sedan med en utgång på kvällen, trots att vi mycket hellre hade haft en seger att fira än en förlust att sörja.

Och idag, har jag feber. Dock mindre nu än imorse så det finns hopp om framtiden. Vill så gärna träna! Springa långpass, intervaller, träna fotboll, ja jag vill till och med gymma! På onsdag är jag fit for fight igen, I can feel it!

Bilden här nedan är från lördagens förfest. Mallan och jag, kommer sakna den bruden när jag flyttar - tur att jag inte har mer än drygt två timmar hem med tåget.

/A.

Match mot Egnahem väntar i eftermiddag. Förlorade mot dem sist, dags för revansch!

/A.

Okej. London är över för den här gången. Sitter framför tvn istället för i arenan och kollar på handbollen.

Kan summera London-vistelsen med 4 morgonrundor i Hyde Park och därmed 3 mil löpning. Efter ett litet besök på gymmet innan idag, är armarna redo att hjälpa till i närkamperna i morgondagens match!

I det förra inlägget nämndes Stefan Holm. Om vi fortsätter på kändisspåret så sprang vi på Ingvar Oldsberg utanför en restaurang i närheten av hotellet och kunde inte hejda mig. Tvärnitade och utbrast: "Ingvar Oldsberg! Det är ju du!" Bildbevis här nedan, i en något redigerad version för att verkligen framhäva herr Oldsbergs härliga uppsyn. Gubbar är grejer helt enkelt! På väg hem passade jag även på att gratulera Johan Eurén till OS-bronset. Betydligt mycket trevligare än Stefan Holm kan jag avslöja...

Flyttar till Kalmar om drygt två veckor. Till en lägenhet jag inte har. Hojta om ni vet någon som har en fin etta över!

Nu, mat och film med ett gäng tjejer jag verkligen saknat- fotbollsbrudarna!

/A.

Klockan är i skrivande stund 15.48 lokal tid och jag sitter på Wembley och fördriver tiden på bästa sätt. Om drygt en timme drar semifinalen mellan Japan och Frankrike igång, börjar redan kännas att stämningen kommer vara på topp under matchen.

Inledde dagen med drygt 8 kilometer i Hyde Park. En häftig känsla att springa bland så många andra, så många olika sorters människor. Och lika många människor som löpstilar. Höjdpunkten var då en man närmade sig bakifrån. Han kom upp jämsides, ökade farten men fick möta sin överman, eller kvinna i det här fallet. Efter uppskattningsvis 20 meter gav han upp och började gå. Bra för självförtroendet!

Väl tillbaka på hotellet väntade en sådär fantastisk frukost bestående av rostat bröd - de är lustiga de där britterna!

Har i övrigt spenderat dagen med lite turistande, lite strosande i affärer och väldigt, väldigt god thaimat. Med betoning på väldigt. Ska googla recept på Pad Thai och försöka återskapa så fort vi når svensk mark.

Just ja. Resan inleddes med att vara på samma flyg på Stefan Holm. Försökte inleda en konversation med honom, men misslyckades totalt. Förmodligen den största floppen av alla mina "kändismöten". Skyller denna incident på den tidiga timmen och morgontrötthet, hehe. (Ett hehe som mer än någonsin förut är ett lite urskuldande och nästan nervöst skratt.) Mer om denna händelse vid ett senare tillfälle när rodnaden lagt sig.

Avslutar på samma sätt som jag gjorde igår då jag lämnade en liten hälsning till en mycket trevlig bartender. På en servett såklart!

Adiós amigo!

/A.

På plats på flygplatsen. Ska till London, men efter en lång natt är mat allt jag kan tänka på. Ge mig frukost nu för sjuttsingen!

Men Jossa, hon är allt bra sugen på att flyga hon.

/A.

Löpning i terräng. Skor som sjunker ner i leran och fötter som får hoppa över stora vattenpölar. Stenar och grenar, rötter och små stigar... Sprang ett otroligt jobbigt pass i onsdags! Terräng som sagt, drygt 7 kilometer i ett tempo som för en ovan terränglöpare var ganska högt. Men rackarns så kul!

Följdes sedan av ett lugnt och skönt pass, också på dryga 7 kilometer, dagen efter.

Igår, vilodag. Då var det fisketävling istället. Dessvärre förlorade vi - 3 abborrar mot andra lagets 2 abborrar och 11 mörtar.

A.