Tillbaka i skorna

Efter jobbet igår var jag tillbaka i löparskorna för en 7-kilometersrunda som innehåller en hel del uppförsbackar. Det var väldigt varmt och kvavt, en värme som inte är optimal för min ansträngningsastma. Men det var t-shirtväder, så då finns det faktiskt ingen större anledning att klaga! Så iväg sprang jag, i mina korta tights och min t-shirt. Benen kändes otroligt lätta efter tre dagarns springvila. Tanken var en hyfsat lugn runda, utan krav på tid och puls. Jag har väldiga problem att följa just den tanken när benen känns lätta och de första kilometerna går ganska fort, då måste jag bara i fortsätta i samma tempo, eller öka. Myspasset i solen förvandlades alltså till snabbdistans i samma tempo som innan jag hade mitt uppehåll. Mindre smart.

Såhär i efterhand när jag tänker tillbaka på de sju kilometerna känner jag mig nöjd och glad, och sugen på att göra om det. När jag väl sprang tänkte jag inte riktigt i samma banor. De två kilometerna i mitten är i stort sett enbart backar och de sista två går lätt utför. Mardröm följt av härlig dröm. Den härliga biten är dock inte särskilt härlig efter att ha sprungit mardrömsdelen.

Under de sista fyra kilometerna låg min puls konstant över 175 slag/minut. Under de sista två kilomerna låg min puls över 180 slag/minut. Den sista kilometern gick på 4:21 med maxpuls 190 slag/minut.

Att springa med så hög puls och ändå fortsätta öka är inte superhärligt just då, men efteråt är det fantastiskt! Att jag faktiskt har så dålig kondition som jag har nu, har jag börjat acceptera. Allt kan bara bli bättre - allt ska bara bli bättre.

Tid: 35:41 min
Distans: 7,00 km
Medeltempo: 5,05 min/km

/A.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0