10. Då mår jag som bäst

Den här frågan är otroligt svår att svara på. Jag mår ju så bra så ofta vid så olika tillfällen...

...när jag tagit ut mig riktigt ordentligt och nöjt studerar siffrorna på datorn.
...när jag tillsammans med härliga vänner har en skratt-mat-spelkväll.
...när jag har mycket att göra utan att känna mig stressad.
...när jag står längst fram på en The Ark-konsert och får ögonkontakt med Ola Salo. (hehe)
...när hela laget står mitt på plan och tackar motståndarna efter en riktig kämparinsats som resulterat i vinst.
...när jag har ett samtal med en person och aldrig vill att det ska ta slut.
...när jag vaknar av att solen skiner och vet att det kommer bli en bra dag.

Jag kan helt enkelt inte svara på när jag mår som bäst. Precis som de flesta andra sociala filurer mår jag som bäst när jag är med människor jag tycker om. Är idrott/träning och/eller musik dessutom inblandat är det svårt att må annat än bra.



Det finns så otroligt många anledningar till att hoppa högt av glädje - glädjeskutta du också!

/A.


London

Jag ska till London 7-10 maj! Wohooooo! Blev ett riktigt impulsivt beslut framåt eftermiddagen idag! Känns grymt kul att ha något att se fram emot, och London är ju verkligen inte fy skam :)

En av de tre jag ska dit med är den här madamen, som råkar vara den som jag ska spela med imorgon. Imorgon är det nämligen dags att återigen spela och sjunga för och med ett gäng glada pensionärer! Hoppas innerligt att Magda håller sig från att dra något mer eller mindre korkat aprilskämt bara, hehe.



På programmet står bland annat Fjäriln vingad syns på Haga, 34:an, Tro, och så den gamla godingen här nedan. En salig blandning med andra ord! Säga vad man vill om Tommy Körberg, men sjunga det kan han!



På träningsfronten har det hittills idag varit ganska tomt. Tänkte sätta mig på cykeln och trampa ett tag nu strax.

/A.

Bright




Så här härliga är mina kära lagkamrater! De ställer minsann alltid upp när kameran kommer fram och jag säger "kom igen bruuudar, ett kort till bloggen!"

Efter jobbet åkte jag upp till träningen. Kollade så de skötte sig nere på grusplanen (det gjorde de självklart!) och gick sedan in i styrketräningsrummet. Lite gladare idag, över att äntligen få cykla! Så det blev 40 minuter på cykeln och sedan styrketräning. Vågade mig på plankan, 90 grader (dock inga 10 minuter som Stenmark) och armhävningar. Jag har nog lyckats med konststycket att vila mig i form tror jag! Tänkte att armhävningarna skulle bli tuffa som tusan att klara av, men 30 stycken i rad lyckades jag fixa utan superstora problem. Eller ja, egentligen har jag väl kanske inte vilat mig i form, det enda jag har tränat är ju överkroppen.

Vältränade armar men otränad i övrigt är ju iallafall bättre än en helt otränad kropp. Always look at the bright side of life! Och på tal om bright, vi går verkligen mot ljusare tider. Snart är det grillning i solnedgång efter en härlig löparrunda i shorts och linne som gäller!
/A.

Nya bud

Nu har jag varit och kollat upp vaden igen. Osteopaten/massören blev det dock inte hos, utan hos en kiropraktor. Det låter lite ologiskt kanske, men han har koll på hela kroppen och har koll på det där med idrottsskador. Den nya domen låter som följer...

...blödning i den djupa vadmuskeln. (soleus)

Eftersom jag har haft det så länge verkar den dock ha blivit mindre, men den finns där, och är svår att komma åt. Ska tillbaka inom kort och massera. Hoppas innerligt att det hjälper! Jag blev iallafall glad över att helvilan är över. Nu får jag åtminstone träningscykla för att hålla igång konditionen lite.

Det som stör mig otroligt mycket just nu är att han som jag var hos tidigare sa att det var benhinneinflammation och var stensäker på sin sak. Jag var lika säker på min - att det inte var benhinneinflammation. Från och med nu ska jag lita mer på min magkänsla. Det är verkligen irriterande att jag inte sökte hos någon annan direkt. Nu har jag ju haft 15 dagars helvila, kanske lite i onödan...

/A.


Kalmar

Håkan Hellström och The Ark har konsert i Kalmar den 23 juli. Biljetter bokade? Check.

Idag har jag haft en halvseg dag. Jobbat, varit alldeles för trött, tagit en powernap utan något vidare resultat och sedan varit på orkester. Nu sitter jag här med en kopp kaffe och slösurfar. Det där med att man blir pigg av kaffe har jag aldrig förstått mig på, jag kan dricka litervis med kaffe hur sent som helst utan att ha minsta svårt att somna.

Något som just nu är i planeringsfasen, förutom sommarens konserter är ett evenemang som går av stapeln nästa sommar. OS i London! Det som känns grymt kul är att det faktiskt kommer bli av, det är mer än löst prat som sedan rinner ut i sanden. Är dock en lustig känsla att planera inför nästa år. År 2012. Året då jorden kommer gå under. Och världen. Det gäller verkligen att passa på att pressa in så mycket upplevelser som möjligt fram tills dess. Oj, kom jag ifrån ämnet nu?

Detta blogginlägg visar nog ganska tydligt hur jag är som person egentligen. Lite smått förvirrad sådär...



& för att undanröja alla tvivel - jag tror verkligen inte att jorden går under nästa år.

/A.


Tango

Efter lunchen som idag bestod av stuvade makaroner, okokt broccoli och halvrå korv begav jag mig mot Britta för en härlig promenad i vårsolen. Det låter så otroligt fånigt med meningar som den förra, där dagen beskrivs med underbar vårsol, men det är faktiskt precis så det var. Efter en timmes promenad satte vi oss utmed en husvägg och solade lite. Så otroligt härligt med sol och värme, och trevligt sällskap såklart. Och nej, måltiden dessförinnan var allt annat än utsökt.

När jag sedan kom hem blev det faktiskt en promenad till. Efter att ha blivit ordinerad helvila utan promenader var det en befrielse att få röra på benen igen. Testade att jogga lite. Det var otroligt lätta ben, men tyvärr en inte helt smärtfri känsla i vaden. Jag har iallafall fått en tid hos massören/osteopaten. På onsdag klockan 08.30 hoppas jag att alla mina problem försvinner på ett kick.

Nu ska jag fortsätta öva lite här hemma. Tango. På klarinett.

/A.

9. Mina inspirationskällor

Äntligen en punkt på listan som känns inspirerande att skriva!

Jag inspireras av människor som verkligen brinner för någonting. För en åsikt, för en sak, för ett intresse... Sett till träningen finns det en man som verkligen inspirerar mig. Han inspirerar mig så mycket att tanken på Norrland känns lockande. Tanken på längdskidor känns lockande även om solen och våren finns utanför köksfönstret i exakt detta ögonblick. Allt tack vare Marcus Hellner, the one and only.


bild lånad från internet.

Andra som inspirerar mig är träningsbloggare. Miranda är en av dem. Att en "vanlig" människa kan ha så mycket energi till att springa och utvecklas på så kort tid är mer än inspirerande!

På det personliga planet, utanför träningen, är Ola Salo en person som inspirerar mig. Han har faktiskt gett mig betydligt bättre självförtroende än jag hade förut. Självförtroende nog att gå min egen väg utan att bry mig särskilt mycket om vad andra tänker. Blir jag sedd som en idiot, är jag en stolt idiot. En glad idiot. It takes a fool to remain sane.


bild lånad från aftonbladet.se.

/A.

Godmorgon världen!

Ny dag, nya möjligheter!

Måndag idag alltså, min lediga sådan. Dagen ska ägnas åt städning, matlagning och förhoppningsvis någonting lite roligare också.

Jag kollade på Mästarnas mästare igår. Har aldrig sett det förut, men det var himla kul! Är verkligen grymt imponerad av deras insats i 90 grader. Vem fixar det i drygt 10 minuter?! Jo, den här mannen såklart, en seg rackare...


bild lånad från internet.

Den här mannen vann även backtävlingen, så han är mer än seg minsann.
/A.

Uppdatering

Eftersom det här faktiskt är en form av träningsblogg, (även om man kanske kan tro att det är en musikblogg just för tillfället) tänkte jag skriva ett litet inlägg om hur träningen går just nu.

Vaden vill fortfarande inte vara med. Den kämpar emot för allt vad den är värd. Imorgon ska jag ringa till en annan sjukgymnast och se vad han säger. Att det skulle vara benhinneinflammation, som jag tidigare fått höra, känns ganska otroligt. Två veckor helvila med inflammationshämmande tabletter, skulle ha gjort skillnad om det nu är en inflammation. Jag har hela tiden varit skeptisk till att det skulle vara just benhinneinflammation, känns väldigt ologiskt eftersom det verkligen sitter i själva vadmuskeln.

Alltså, ingen löpning på snart tre veckor. Cyklade lite lätt för första gången på två veckor tidigare idag. Inte helt smärtfritt, men ändå skönt. Skönt att låta hjärtat jobba lite.

Styrketränade armar och mage i en timme också. Det roliga är att det faktiskt syns ganska tydligt på mina armar nu. Det komiska är att det är helt meningslöst. Men, som sagt, all träning är bra träning.

/A.

Den bästa kvällen i mitt liv

Den bästa dagen i mitt liv var faktiskt i torsdags. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det jag och Jacqueline gjorde. Så, här kommer hela historien från början med mer eller mindre viktiga detaljer...

Vi åkte till Växjö med tanken att gå på stan till klockan sex, därefter tänkte vi äta lite och sedan bege oss mot Palladium där The Ark skulle spela. Strax innan klockan sex gick vi av en slump förbi Palladium och tänkte att vi lika gärna kunde gå in och fråga var insläppet skulle vara. När vi kommer in möts vi av ett café och en mindre charmerande kvinna. Vi frågar henne var The Ark ska spela och hon pekar uppför trappan och försvinner sedan vidare. Jaha, tänker vi. Då går vi väl upp och kollar hur det ser ut där också då.

- Jacqueline! Hör du?! Det är It takes a fool to remain sane!

Mycket riktigt. Bakom dörren vi befann oss vid soundcheckade The Ark! En kvinna kommer fram till oss och frågar om vi ska på konserten, och frågar sedan om vi vill vara med i ett kösystem. De första 30 personerna får en siffra på handen och i den ordningen står man sedan i kön. Självklart ville vi det! Nummer 4 och 5 i kön tackar man ju inte nej till. Vi passade på att fråga om det fanns någon möjlighet att få gå in och se när de soundcheckade. Fick svaret "Javisst, gå uppför trappan där bara, så kommer ni till läktaren". Sagt och gjort. Vi gick, eller snarare sprang uppför trappan och kommer in på läktaren. The Ark och Moto Boy repade. Vi såg varenda rörelse de gjorde, hörde varje ord de sa.

Soundchecket var slut och vi fick himla bråttom - våra biljetter var kvar i bilen! Vi sprang genom halva Växjö, slängde in våra grejer, krängde på oss våra The Ark t-shirts, tog ett kort för att föreviga hur otroligt lyckliga och fåniga vi såg ut och sprang sedan tillbaka till Palladium. I t-shirt och 3 plusgrader.



Tillbaka på Palladium. Satt och pratade med några riktiga Angelheads. Pratade mestadels om The Ark och nördade oss riktigt ordentligt. Det som jag fortfarande inte kan förstå är att siffersystemet till kön faktiskt fungerade. Alla tyckte att det var en bra idé, ingen protesterade. Hade jag kommit som nummer 50 hade jag verkligen inte brytt mig om något sagt att de hade ett eget litet kösystem.

En vakt kom och sa att insläppet sker genom ytterdörren och inte vid den dörren där vi befann oss. Ut i kylan i våra t-shirts. 45 minuters väntan. Sedan fick vi komma in, och fick de absolut bästa platserna. Allra längst fram, precis i mitten. Precis framför Ola Salo. Vi väntade i ytterligare en timme innan konserten drog igång.



Konsert. Det var heeeelt fantastiskt. Så sjukt bra, allt var helt perfekt. Det kunde inte bli bättre. Trodde vi...

Efter 1,5 timme frågar Ola om det är någon låt som någon saknat. Och nu. Håll i er... Han sträcker fram micken till mig. Trust is shareware, hasplar jag ur mig. Det som sedan följer är lite oklart. Det är inte helt klart i mitt huvud hur allting var. Jag var så otroligt exalterad. Han sjunger iallafall Trust is shareware. Tittar bara på mig och Jacqueline när han sjunger och sträcker fram micken till oss. Det var som en dröm. En sjukt overklig dröm. Jag kan inte beskriva den känslan i ord, hur jag än försöker.

I slutet av konserten slänger Martin Axén ut sitt plektrum. Vem fångar det? En lycklig Jacqueline. Sedan slänger Jeppson ut sitt plektrum. Vem fångar det? En lika lycklig Alexandra.



Efter konserten går jag, Jacqueline och våra nyfunna vänner vidare. På efterhäng med The Ark. Hör ni hur sjukt det här är eller? På Café Deluxe pratar vi med samtliga bandmedlemmar, förutom Ola, som inte var där. Vi för verkligen hyfsat normala konversationer med dem. Vi kramade dem till och med innan vi skulle åka hem. En lite rolig detalj är att Jens sa att vi var de röjigaste i publiken! Wohoo!

Bilderna som togs här är dock mindre vackra. Jag förstår inte hur man kan se så ful ut på kort, som jag gör här. Men vet ni vad? Det struntar jag faktiskt i, för den lyckan som jag kände den kvällen har jag aldrig någonsin känt förut. Jag var så otroligt lycklig.


Jag, Martin Axén och Jacqueline. Alla mer eller mindre charmerande.

Det var den historien det. Historien om 20-årsdagen som blev den bästa tänkbara.
/A.

Underbart

Ont om tid mest hela tiden, därav inget bloggande. En lång historia om konserten kommer inom kort. Det var en helt sjukt underbar kväll. Den bästa kvällen i mitt liv! Allt klaffade, det var som en dröm. En dröm som mer än gärna hade fått vara för evigt.
/A.

I've got a feeling...

...That today's gonna be a good day.

Solen skiner, jag dricker frukostkaffet ur en Starbucksmugg och ska på The Ark ikväll. Nu kan ingenting förstöra denna dag!

Ja, jag slänger faktiskt upp en video till!



/A.

Imorgon smäller det!

Imorgon gör jag och Jacqueline ett nytt försök. Växjö och The Ark står på programmet. Om allt går enligt planerna blir det en av de bästa dagarna på länge. Galet vad peppad jag är, så sjukt taggad för konsert! :D Kolla in det här klippet ifrån en av vårens konserter. Tänk er mig och Jd längst fram, fast imorgon. Hallelujah, så underbart!




Nu ska jag dricka min sista kopp kaffe som tonåring, och sedan slänga ihop en tårta. Må Ola Salo vara frisk imorgon, och alla andra inblandade.

/En förväntansfull A. som precis är hemkommen efter att ha styrketränat i 45 minuter.


Rastlös

Denna dag har bjudit på helt underbart väder. Våren har återigen varit på besök, förhoppningsvis för att stanna den här gången. Klockan är kvart över 6 och det är fortfarande ljust. Barmark. Och löparskorna står fortfarande och väntar innanför ytterdörren. Där lär de få stå ett tag till.

Jag är en lustig människa. När jag ska jobba, vill jag vara ledig. Men när jag sedan är ledig, vill jag jobba. När väckarklockan ringer inför en arbetsdag tänker jag ofta "neeeej, jag vill sova och slappa en hel dag". När jag sedan är ledig och klockan har passerat elva på förmiddagen byts de tankarna ofta ut mot "aaaargh, vad ska jag göra nu då? Åh, om man ändå fick jobba..." Varför kan man aldrig bli nöjd? Fast, det är väl positivt kanske, det är ju ändå ett tecken på att jag gillar mitt jobb! Men... Varför är jag alltid så otroligt rastlös? & varför känns tanken på intervaller mer lockande än tv-tittande?

Nu ska jag göra sit-ups framför tvn. Passar innan dess på att skicka iväg en grattishälsning till KusinVitamin som fyller 21 år idag - Grattis Bea! :)


bruden till vänster...

/A.

8. Favoritmat

Favoritmat... Vilket otroligt svårt ämne! Jag älskar mat i alla dess former! Nybakat bröd, kycklinggryta, stekt fläsk med löksås, pastasallad med massa grönsaker, köttfärssås, keso och avokado, ceasarsallad... Listan kan göras hur lång som helst! Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är min favoritmat, det finns ju så otroligt mycket gott att välja på. En rätt som placerar sig på topp 5 är iallafall lasagne. Helt nygjord lasagne som inte ännu hunnit stelna är verkligen helt fantastiskt gott.

För att inte tala om alla fantastiska efterrätter! Och all choklad! Bland efterrätterna kniper körsbärspaj med lättvispad grädde guldet. Bara tanken på körsbärspaj gör klättrandet efter körsbär på en vinglig stege en varm sommardag, värt mödan.

Sedan har jag ju en kär vän som jag besöker emellanåt. Han gör fantastiska hamburgare och vet dessutom hur man gör en perfekt mjukglass med daim och kolasås. Han heter Ronald!



/A.

Kommentar

Dagens kommentar på jobbet:

- Vilka muskler du har fått!

Jag visar stolt upp armarna på ett ytterst fånigt sätt.


- ...Men, vad ska du ha dem till?




Det är verkligen frågan det. Vad ska jag ha biceps till? Men just för tillfället tänker jag att all träning är bra träning. Allt för att hålla humöret på topp. Eller snarare för att inte tappa humöret totalt.

/A.


En vecka

Nu har jag vilat från allt vad konditionsträning heter i en hel vecka. Dessutom har jag ätit inflammationshämmande tabletter. Resultat? Ingen förändring alls, har lika ont som för en vecka sedan.

Jag blir mer och mer frustrerad för varje dag som går. Ser Göteborgsvarvet försvinna och ser mig själv vid seriepremiären sittandes vid sidan av planen. Det enda positiva jag ser i framtiden är mina extremt muskulösa armar! Eller, extremt är kanske att ta i, men jämfört med tidigare jag faktiskt muskulös just för tillfället.

Idag var det första gången någonsin som ren styrketräning med hantlar och grejer var riktigt roligt! Hade Jesper som slavdrivare, och han var en bra sådan. Det var med darriga armar jag gick från dagens träning. Blev 50 minuter intensiv träning, kändes och känns bra!

Inget ont som inte för något gott med sig, som det så fint heter. En vältränad mage och lite grövre armar verkar vara det positiva med det som för tillfället gör ont i mitt liv.

Kan förresten tillägga att jag hade på mig en kavaj tidigare idag som jag inte haft på mig sedan i julas. Den stramade faktiskt över både axlar och armar. Skrämmande, spännande, farligt...

/A.

Vickan den viga och smarriga vårrullar

Gårdagen blev himla rolig till slut! Klockan sju begav vi oss till gymmet - jag, Sandra och Vickan.




Styrketränade ganska mycket faktiskt faktiskt, i lite drygt en timme. Blev en hel del tjatter emellanåt också, tävlade om vem som har störst biceps och fotade Vickans vighet. Tusan vad vig den tösen är!



Efter en snabb dusch åkte vi sedan och och kinamat. Sandra kläckte ur sig flera lustiga saker igår som förgyllde vår kväll, bland annat följande:

Jag - Galet vad goda vårrullarna var!
Sandra -  Jag har aldrig ätit vårrullar.
Jag - Va? Har du aldrig en smakat? Smaka här då!
Sandra - Nej, då kanske jag tycker om det.
Jag - Ja?
Sandra - Det är ju onödigt att testa och kanske tycka om det när det är så onyttigt.

Haha, Sandra i ett nötskal. Vickan och jag idiotförklarade henne givetvis och åt nöjt vidare på våra utsökta små rullar. ;)

Tack för gårdagen, hörrni! :)

/A.


7. Favoritövning

Det finns dagar som inte riktigt blir som man tänkt sig. Jag har kommit in i en liten otursperiod nu. Först vaden, sedan The Ark, och så blev min och Malins shoppningtur inställd idag också. Tycker verkligen synd om dig som blivit sjuk nu igen, Malin!

Att blogga när man inte får träna känns inte heller superinspirerande. Känner själv att mina inlägg är ungefär lika intressanta som ett tomt kylskåp. Men, så kom jag på en sak! Den lilla listan har jag ju glömt bort lite. Så, här kommer nummer 7 i ordningen - Favoritövning.

Eftersom jag helst inte styrketränar, finns det inte särskilt många övningar som jag faktiskt tycker om att göra. Därför, är min favoritövning istället hämtad från fotbollen. Att beskriva den i ord är däremot ganska svårt. Det är en inläggsövning som går till på följande sätt: Person 1 står mitt på planen, passar till person 2 som sedan passar tillbaka bollen till person 1. Denne person lägger sedan ut bollen till person nummer 3 som står och väntar vid långsidan av planen. Person nummer 3 tar med sig bollen ner mot hörnflaggan och gör sedan ett inlägg och person nummer 1 och 2 sedan ska skjuta i mål. Klart som korvspad?

Nej, tänkte väl det. För att illustrera denna övning, har jag ansträngt mig otroligt mycket och gjort en skiss över det hela, håll till godo!




/A.

Ola Salo är magsjuk

Det blir ingen konsert ikväll, Ola Salo har fått magsjuka. Konserten blir istället den 3:e april. Lite smått besviken är jag allt. Ganska så mycket, men inget att haka upp sig på egentligen, kan ju ändå inte göra någonting åt det. Tycker mest synd om Ola Salo som ligger och spyr. Usch, det är ingen höjdare...

För den som vill veta mer om Salos magsjuka, finns det att läsa om här. ;)


foto lånat från aftonbladet.se

Tur att vi har bokat biljetter till Växjö nästa vecka också. Men ändå, otroligt surt när man ställt in sig på att åka idag. Åh...

För den som inte känner mig särskilt väl, kan jag avslöja att Mikael Persbrandt är lite av en idol. Mycket av en idol till och med. Träffade faktiskt honom i somras och snicksnackade lite. Med tanke på vad jag lyckades få ur mig, kan man konstatera att man nog inte ska träffa sina idoler egentligen, hehe. Han är iallafall i blåsväder idag, stackarn. Eller ja, har man tagit kokain får man kanske skylla sig själv...

/A.



Freeeedag

Idag är det Fredagen med stort F. Jag vaknade på ett strålande humör, ska just ta mig en andra kopp kaffe och fortsätta att njuta av livet. Det har förresten snöat en hel massa inatt, två decimeter ungefär. Äsch, det är ju bara lite vatten, vad är det att störa sig på egentligen? Just den här dagen väljer jag att fullkomligt ignorera det.

Fick dessutom precis redan på att ett par Converse är på väg från Johanna nu. Tack, tack, tack! Kommer passa finfint när snön är borta!



Ha en alldeles förträfflig fredag!
/A.

Det är nära nu

Jag ser fram emot morgondagen så fruktansvärt mycket. Kan man skriva så, tro? Jag ser fram emot morgondagen så fantastiskt mycket, passar kanske bättre. Åker hemifrån direkt efter jobbet, mellanlandar i Borås och plockar upp Jacqueline och sedan bär det av mot Göteborg. Hoppas att min kära lilla vän håller sitt löfte om att hon verkligen hittar i Göteborg. Har kört bil där två gånger förut, och man skulle kunna säga att båda gångerna slutade med smärre katastrofer. Senaste gången skulle vi försöka ta oss till Majorna. Det tog 1,5 timme om jag minns det rätt. Ja, 1,5 timmes virrande i Göteborg alltså. Huvaligen, vad svetten rann vid Korsvägen och Nordstan - värre än värsta träningspasset!

Om vi nu virrar bort oss, vilket vi med största sannolikhet kommer göra, är det ändå värt det. Så länge vi befinner oss på plats framför scenen klockan 7 är jag glad. Hoppas innerligt på att få höra detta mästerverk:



/A.

Löparläger

Jag är så otroligt sugen på att åka iväg på ett löparläger! Tidigare lockade de som Springtime Travel anordnar, men nu är jag grymt sugen att åka iväg till de svenska fjällen i sommar och springa i några dagar. Åh, jag vill. Nu är bara frågan om vilket isådanafall? Och när? Och hur?

Jag har verkligen börjat uppskatta naturen mer. Den svenska naturen till och med. Tidigare lockade bara fjärran länder och långa, vita sandstränder. Nu lockar längdskidor, löparläger och fjällvandringar mer. Är det såhär det är att bli gammal?


bild lånad från reseguiden.se

/A.

Biceps som brödlimpor

En kopp kaffe och Runner's World är ett bra recept på en bra onsdagkväll. Lyckades uthärda 1.5 timme på gymmet i min ensamhet. Styrketränade faktiskt på riktigt. Mest mage, biceps och triceps. Sjukt tråkigt verkligen, men nu sitter jag här med biceps stora som brödlimpor! Tänk vad stark man kan bli på en enda kväll. ;) Brödlimporna är dock inte helt färdigbakade ännu. Lite degiga inuti fortfarande...

Imorgon offrar jag min sovmorgon för att åka och besiktiga bilen och sedan blir det övning med kantorn innan jag far iväg med Rockbilen mot jobbet. Rockbilen som för tillfället enbart bjuder på musik à la Salo. Två dagar kvar till The Ark!
/A.

Matblogg

Nog för att jag snart lämnar tonåren bakom mig, men att förbereda kvällens måltid, ger mig verkligen vuxenpoäng! Benfri kortlett, färska champinjoner, paprika, lök och vitlök ska nu få puttra en stund på spisen medan jag skalar och klyftar potatisen. Detta ska sedan förtäras efter kvällens träning. Träning ja, det vill säga träna mage och armar. Kommer säkert bli en helfestlig stund, hrm.

Jag hoppas verkligen att min ansträngning inför kvällens måltid ger gott resultat. Om inte slutresultatet smakar bättre än vad bilden jag precis tog på långkoket visar, blir jag nog varken jag eller övriga familjmedlemmar supernöjda, hehe.
To be continued...
/A.

Depp blir pepp

Slut på depp, nu är det pepp som gäller. På fredag är det en otroligt efterlängtad dag. The Ark spelar i Göteborg, och jag kommer definitivt vara på plats! Tillsammans med den här härliga madamen (och Emelie) ska jag stå längst fram och hoppa, skrika och vara lyckligare än någonsin förut:



/A.

6. Mål med träningen

Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva mina mål. För lite drygt en veckan sedan var Göteborgsvarvet mitt stora mål. Eller rättare sagt, det har varit mitt stora mål sedan årsskiftet. Sprang varvet förra året, innan löpfrälsningen kom, och tog mig i mål på en för mig mindre bra tid. Målet för i år har hittills varit lite småhemligt. 1:50. För en månad sedan kändes det som ett rimligt mål. Tufft, men inte omöjligt. Nu känns det definitivt knivigare...

Jag får helt enkelt vänta och se hur det går med vaden. Eller, med benhinneinflammationen, om det nu verkligen är det. Ju fortare jag kan komma igång med träningen, desto bättre är det!

Långsiktigt är det ju En Svensk Klassiker som hägrar! Tanken var att genomföra alla fyra momenten nästa år, men det lutar nu åt att börja med Lidingöloppet i höst. Skulle kännas bra att ha ett mål att träna inför nu i sommar, eftersom Vasaloppet är en bra bit framåt i tiden. Men tiden går fort när man har roligt...



Mina mål med träningen i övrigt är att bli stark, snabb och uthållig. Att få göra det jag verkligen tycker är roligt. Att utvecklas. Att svettas. Att må bra.

/A.

Visset

Solen skiner och lockar. Allt jag vill är att få hoppa i löparskorna och ge mig ut på en runda. En promenad hade inte heller varit fel. Men nej, icke. Totalvila innebär även promenad-förbud. Och simma får jag inte heller göra. Inte heller övningar där jag sträcker/spännen benet, som plankan. Det känns så otroligt visset. Känns som att jag kan glömma mitt stora mål för säsongen; Göteborgsvarvet. Har inte sprungit på en vecka nu och har minst 10 dagar helvila framför mig. Känns som att allt slit varit förgäves. Att min kondition snart är nere på noll, och det blir till att börja om från början igen. Med vilopuls 80 istället för 40. 

Så frustrerande. Så visset.

/A.

Utvärdering

Idag har jag varit ledig. Det märks nog med tanke på att jag bloggar som en tok om mer eller mindre relevanta saker...

Tänkte göra en liten utvärdering av 24-timmarsfastan. Det jag har kommit fram till är att...

  1. det bara gäller att bestämma sig, huvudet styr mer än man kan tro.
  2. ett dygn låter mycket, men hungern kom inte förrän efter 22 timmar och då gick den ganska bra att ignorera.
  3. man faktiskt inte dör av att missa ett mellanmål.
  4. det värsta med att fasta är att det är så sjukt tråkigt, vad ska man göra när man inte kan tänka på vad man ska äta nästa gång? ;)
  5. man aldrig ska gå in på City Gross efter att inte ha ätit på 23,5 timmar.
  6. sportluchen jag åt på parkeringen utanför City Gross var den godaste sportlunchen jag ätit i mitt liv.
  7. fasta var mycket lättare än jag trodde, men ändå...
  8. ...det är ingenting för mig!


Jag är nöjd. Både jag, Vickan och Ohlin lyckades genomföra experimentet. Jag kommer säkert att göra det igen någon gång, men inte inom den närmsta framtiden. Mat är alldeles för gott för att avstå, och jag ser dessutom ingen anledning till att göra det.
/A.

Benhinneinflammation

Nu har jag fått min dom. Benhinneinflammation. Vila i en vecka till en början, naproxen morgon och kväll. Ingen löpning, ingen cykling eller liknande. Inte heller styrketräning där benen används. Det här kommer nog bli en riktig toppenvecka... :(

/A.

5. Favoritmuskel

Dags att återgå till den lilla listan!

Min favoritmuskel, alltså... Hrm, ingen lätt fråga det här. Rent utseendemässigt måste jag ju erkänna att en vältränad mage inte är helt fel, men om det räknas som en muskel i det här sammanhanger vet jag inte? Rent funktionsmässigt måste jag nog ändå säga att hjärtat är min absoluta favoritmuskel. Det är den muskeln som får mig att orka vardagen, den som får mig att orka springa, den som får mig att bli mer uthållig ju mer jag tränar. Det är den som gör det möjligt att överhuvudtaget kunna träna!

/A.






Fastan fortsätter...

Nu har den mest kritiska delen av denna 24 timmar långa fasta passerat - frukosten. Eller snarare icke-frukosten.

Jag är verkligen en frukostmänniska som redan på kvällen kan börja längta efter en god frukostmacka, ägg och kaffe. Det är inte ovanligt att jag vaknar med en kurrande mage. Idag däremot, var jag knappt hungrig när jag vaknade. Drack en kopp svart kaffe och sedan var jag nästan nöjd. Lustigt hur mycket psyket kan styra!

Nästa kritiska del blir antagligen lunchen. Eller förlåt, min käre storebrors lunch:

- Jag lagar ingen mat idag!
- Det gör inget, jag åker och hämtar mat.
- Okej, gör du så.
- En kebabsallad får det nog bli idag. Du kan få lukta på den om du vill!



Jag har förresten glömt att skriva om gårdagens träning. Som vanligt när det är fotbollsträning nuförtiden höll jag till i styketräningsrummet. 45 minuter på träningscykel och 10 minuter sit-ups och liknande övningar. Det var längesen jag svettades så mycket som jag gjorde på cykeln igår. Körde ett galet jobbigt "bergspass"! Agerade sedan målvakt i en halvtimme. Kul att äntligen få lämna träningscykeln!

Sammanfattningsvis innehöll vecka 10 fjuttiga:
Löpning: 7,6 km
Träningscykel: 1 h, 55 min
Styrketräning: 1 h, 10 min

En ruskigt dålig vecka. Men det har sina förklaringar. Bättre vila nu, än att inte kunna springa senare i vår. Jag försöker att se det positivt...

/A.

Fasta

Från klockan 18.30 ikväll till klockan 18.30 imorgon ska jag enbart dricka vatten och kaffe. En 24-timmarsfasta à la Colting.

Varför?
Jag vet egentligen inte. Kläckte idén igårkväll och Vickan och Ohlin hakade genast på. Känns som en kul grej att testa, för att se hur hungrig man egentligen blir. Dessutom är jag just för tillfället lite smårädd för att bli hungrig. Jag äter frukost, lunch, kvällsmat och två mellanmål. Jag är inte alltid superhungrig vid 16.00, men är det dags för eftermiddagskaffe med något tilltugg, så är det. Då äter jag, för ätandets skull. Kan tänka mig att en fasta kan få mig att känna efter mer i fortsättningen. Och att dessutom inte vara så förbaskat rädd för att bli hungrig.

Jag måste verkligen poängtera att det här inte har något som helst med viktnedgång att göra. Jag fastar alltså absolut inte för att gå ner i vikt. Jag gör det helt enkelt för att testa hur jag kommer påverkas av det. Känns givetvis lite lättare att genomföra det när jag vet att Vickan och Ohlin kommer vara precis lika hungriga...



Nu laddar jag inför en sista måltid. Ett sista tappert försök att töja ut magsäcken. Ni ser! Där kom det igen - äta i förebyggande syfte för att hålla mig mätt så länge som möjligt...

/A.

Oh My God!

Gårdagen var himla rolig! Jag och Sandra lagade mat medan Vickan och Ohlin åkte land och rike runt på jakt efter chips, hehe. Här tar Ohlin för sig av kyckling med sötsur sås, ris och grönsaker:



Sedan var det Melodifestivalen som gällde. Jag röstade några gånger på The Moniker, men inte hjälpte det, inte... frustrerande att mister Sockersöt Saade går och vinner, med en ruskigt dålig låt till på köptet. Näe, tacka vet jag underbara Oh My God!



Hur som helst. Efter att de andra jublat klart över att Sanna Nielsen inte hade chans att vinna, satt jag och bet på naglarna av nervositet och hoppades på bidrag nummer 3. Som tur är, var det inte bara jag som blev besviken - även Vickan fick sin favorit nedröstad. (men hur är det möjligt att heja på Danny?!)

Tröstätande för vissa, segergodis för andra, gott var det i vilket fall som helst:



Höjdpunkten var självklart när Ola Salo dök upp som en skänk från ovan, i charmig outfit och med en lika fantastisk röst som vanligt!

Sedan blev det Alias och en hel del skratt åt mer eller mindre smarta ordförklaringar. Tack för en rolig kväll!

/A.


Melodifestivalshäng

Ikväll blir det matlagning, godisätande, spel och Melodifestivalen med tre härliga brudar från laget!

Hade tänkt träningscykla en stund nu innan, men efter torsdagens träning gör det till och med ont i vaden nu när jag går. Den är ruskigt klen, den där muskeln. Så, jag får väl vila mig i form. Försöker att inte tänka på hur kort tid det egentligen är kvar till Göteborgsvarvet. Kämpar för att hålla paniken borta.

Ikväll vinner The Moniker förresten. Kom ihåg var ni läste det först! (haha, det var ju antagligen inte här iallafall)

/A.

4. I min träningsväska

...luktar det inte hallon.



Det är något som samtliga lagkamrater antagligen kan intyga. Benskydd och fotbollsskor ger ungefär samma effekt som de där granarna man hänger i bilar - wunderbaum - fast med en liten annan doft, hehe...

/A.

/A.

Berte

Sitter och tar igen mig efter jobbet. Har precis ätit grillade revben och vitlöksbröd - god fredagsmat! Till efterrätt blir det Berte kladdkaka och kaffe. Hoppas på att den är lika god som den ser ut, för då är den minsann supergod!


bild: berteglass.se

Kollar lite på Skavlan, som gästas av bland annat Northug. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den mannen. Det går inte att förneka att han är grym i skidspåren, men i den mixade zonen är han inte riktigt lika grym. Får se vad jag tycker om honom efter kvällens Skavlan... En sak står i vilket fall som helst fortfarande kvar - Länge Leve Hellner. :)

/A.

3. Ett fint idrottsminne

Jag har spelat så otroligt många fotbollsmatcher genom åren, att det är svårt att skilja på vad som hände i vilken match. Det finns ändå några speciella matcher som står ut från de andra i mängden.

Det var match i smålandscupen, om jag minns det rätt. Motståndarna var våra ärkerivaler. En match mot detta lag är ingen vanlig match - det är en match som upprör otroligt mycket känslor och som verkligen är viktig. Det är matchen med stort M helt enkelt. Åter till den specifika match jag nu försöker beskriva!

Det var match i smålandscupen, som sagt. Den som vinner matchen går vidare till nästa omgång, förlorande lag är ute ur spelet. Jag minns det så väl. Befann mig på musikskolan två timmar innan samling till match, och fick världens migrän. Hade sjukligt ont i huvudet, mådde illa och var otroligt yr. Ringde vår tränare, han sa att jag skulle försöka sova och försöka komma till matchen ändå. Ringde till mamma, som fick komma och hämta mig. Kom hem, tryckte i mig medicin och slängde mig i soffan och försökte sova. Vaknade precis innan matchstart, utan migrän, åkte ner till Rönneljung, bytte om rekordfort och fick hoppa in i matchen helt utan uppvärmning.

Och vilken match sen! Jag kommer fortfarande ihåg var på planen jag befann mig när jag hade lyckats få "min" anfallare så irriterad att hon sparkade ner mig och fick ett gult kort. Skadeglädjen var total. Efter denna incident blev närkamperna allt fler och allt hårdare. Vi ledde matchen i slutet av andra halvleken, och trodde väl att vi hade säkrat vinsten. Jag, Mimmi och Hanna nere på backen, fist-fivade och sa "nu håller vi det här!". De gjorde strax därefter ett mål och reducerade till 4-2. "Kom igen, nu håller vi det här!" Ännu ett snabbt mål, och det stod helt plötsligt 4-3. Nu var det inga glada miner från bänken längre. Inga uppmuntrande eller berömmande ord. Orden som yttrades från vår tränare bör helt enkelt inte skrivas här. ;) En sista fist-five mellan mig, Mimmi och Hanna, där vi bestämde oss för att verkligen offra oss för att hålla ett eventuellt mål borta. Och det gjorde vi... Hela laget gjorde en riktig kämpainsats och vi vann.

Det är faktiskt ett av mina allra bästa träningsminnnen. Eftersom det är några år sedan kommer jag faktiskt inte ihåg vilka som spelade just då, men stommen i laget är kvar sedan dess, och finns med på den här bilden som togs för ett år sedan:



/A.

Insikt

Idag dejtade jag cykeln igen! Kom till fotbollsträningen, något frustrerad över det uteblivna besöket hos sjukgymnasten. Kände hur otrevlig och osocial jag var, och längtade nästan efter att få svettas ut alla aggressioner på cykeln. Eller, det jag längtade efter var ju egentligen att få ta på mig löparskorna och springa bort alla aggressioner. Men det är kanske dags att inse att det inte kommer hålla. Jag måste vila från löpningen nu tills jag har fått ordningen på den där delen av kroppen som jag just nu skulle vilja kapa bort.

Alltså blev det träningscykel. i 50 långa, svettiga minuter. Tråkigt under tiden, men skönt efteråt. Det jobbiga är inte att det är just jobbigt, rent fysiskt, utan psykiskt. Att sitta själv i ett rum och trampa på en cykel är inte superkul, hur man än gör. Efter att cyklingen var avklarad körde jag lite styrketräning i 30 minuter. Det absoluta sista jag gjorde var 90-grader. Gaaalet, vad benen skakade!

När det blev alltför tråkigt tänkte jag på hur många urtråkiga träningspass den här mannen måste ha varit med om i sitt liv, med tanke på träningsmängden:


bild från Brothers reklamkampanj...

Nu börjar det lukta som att maten är färdig här. Kommer sitta som en smäck!

/A.

2. I mina öron när jag tränar

När jag är ute och springer har jag för det mesta lurarna med mig, men inte riktigt alltid! Om det är intervaller som gäller brukar iPoden/mobilen få stanna hemma, detta för att jag ska kunna höra pipen från käre Garmin. Vid distanspass är Ola Salo och compani mitt absoluta favoritsällskap. Är dock lite svårt att hålla nere tempot när Calleth you, Cometh I och de andra godbitarna med lite mer drag i spelas upp.

På långpassen finns det två olika alternativ. Antingen blir det sommarprat eller någon annan trevlig podcast, eller så blir det min urgamla, men än dock så härliga "springlista" som finns på min gamla mobil. Det börjar med Life on Mars, rullar vidare med lite Beatles och slutar till sist med Sahara Hotnights. En salig blandning helt enkelt, precis som jag vill ha det.

/A.

Frustrerad

Efter att ha slutat tidigare från jobbet, stressat hem, bytt om, åkt till kantorn och övat inför att spela på en gudtjänst och sedan åkt iväg mot Värnamo i en rasande fart för att träffa sjukgymnasten, sitter jag nu här utan att ha träffat någon sjukgymnast. Han har fått influensan...

/A.

1. Min träningsbakgrund

Min träningsbakgrund är egentligen ganska enkel. Det finns att läsa om i ett av mina första inlägg!

Sammanfattningsvis, har jag spelat fotboll sedan barnsben. Nu den senaste tiden är fotbollen dessvärre inte riktigt lika rolig som den var förut. Tidigare lockade allt med fotbollen. Nu lockar mest mina underbara lagkompisar, och tanken på att få springa ikapp med en riktigt jobbig anfallare. Att ta bollen. Att frivilligt ta en frispark. Att vinna kampen och att slutligen vinna matchen.

Rent träningsmässigt är det numera löpningen som gäller! Jag fastade för löpningen för knappt ett år sedan efter att ha anmält mig till Göteborgsvarvet med en kompis. Det riktiga löparnördandet började nog i maj någon gång, tror jag. Nu är siktet dessutom inställt på En Svensk Klassiker!

/A.

Skräll

Hör och häpna! Dagen bjuder på två stora skrällar:

1. Imorgon ska jag till sjukgymnasten för att försöka reda ut vad som är fel med vaden.
2. Jag tränade med pilatesboll idag.

Det var dagens skrällar det.

Medan de andra sprang omkring i snön på grusplanen cyklade jag i 20 minuter och mosade magen i en halvtimme. Plankan i olika former och andra mer eller mindre lustiga övningar. Nästan så jag vill vakna med ont i magen imorgon!

Det är verkligen typiskt. Igår var jag lycklig och skrev att våren är här. Vaknde idag, såg ut att bli en solig och fin dag. Framåt 11 började det regna. Hoppsan, regn? tänkte jag. Klockan 12 övergick regnet till snö. Hoppsan, snö? tänkte jag. När jag sedan skulle åka från jobbet till träningen framåt kvällen var det snöslask och superhalt. Hoppsan, våren kommer nog nästa vecka, tänkte jag.

/A.


Solen i ögonen

Gårdagen bara sprang iväg! Jobbade till klockan två, åkte hem, var ute och sprang i det UNDERBARA vädret! Sedan vidare mot orkester och sist men inte mist, firade vi Rosie som fyllde 20 år igår!

Löpningen igår då? Den kunde varit hur härlig som helst. Det kändes som den allra första riktiga vårdagen, och tro det eller ej, men jag hade faktiskt solen i ögonen! Det var dock inte superhärligt. Ni kan antagligen ana vad det handlar om, så jag behöver nog inte gå in närmare på det. 200-metersintervaller var vad jag sysslade med. Superdumt av mig, men det var ju så lockande! Det var ganska obrutala intervaller, tryckte inte på särskilt mycket, så lite klok var jag iallafall.

Medeltempot på de 10 intervallerna var följande:
1. 04:03 min/km
2. 04:11
3. 03:54
4. 04:12
5. 03:54
6. 03:57
7. 03:43
8. 03:50
9. 03:47
10.03:46

Väldigt ojämna intervaller blev det. 150 meter mellan varje, 2 kilometer uppvärmning och lika lång nedjogg.

Sammanlagt:

Tid: 42:54 min
Distans: 7,6 km
Medeltempo: 05:38 min/km

Bilder från gårdagens partaj kanske kommer upp här framåt kvällen. Även den utlovade punkten på listan. Ha en härlig onsdag!

/A.



Den lilla listan

Denna lilla lista är väldigt populär bland träningsbloggarna just nu. Jag följer jag den med spänning hos bland annat Marieh. Nu är det min tur att skriva om en punkt varje dag, med start ikväll!

1. Min idrottsbakgrund
2. I mina öron när jag tränar
3. Ett fint idrottsminne
4. I min träningsväska
5. Favoritmuskel
6. Mål med träningen
7. Favoritövning
8. Favoritmat
9. Mina inspirationskällor
10. Då mår jag som bäst
11. Favoritkonditionsträning
12. Favoritidrott
13. Mitt bästa kosttips
14. Favoritmellis
15. Då tränar jag allra helst
16. Favoritlivsmedel
17. Mitt måtto
18. En fredagskväll unnar jag mig gärna...
19. Hälsa för mig
20. Det här åt jag idag
21. Därför tränar jag
22. Min favoritfrukost
23. Detta skulle jag vilja utöva
24. Favoritidrottare
25. Då vill jag dra täcket över huvudet
26. Så sover jag
27. Detta klarar jag mig inte utan
28. Där tränar jag helst
29. Detta tränar jag allra helst i
30. Glöm inte att…

/A

Måndag

Idag var det träning som stod på programmet. Alternativ sådan. När jag kom hem strax innan halv 8, efter att ha jobbat sedan klockan 8 på morgonen, lockade tyvärr inte träningscykeln. Det kändes ungefär lika inspirerande som att ägna en timme åt att kolla på ekonominyheterna. Jag hoppade helt enkelt över träningen idag. Det blev i och för sig annat gjort istället. Dagens träning får bli en annan dag. Fredagen, som skulle varit vilodag, blir nu något helt annat.

Vecka 9 innehöll:
Löpning: 40,08 km, fördelat på 5 pass, varav en morgonjogg.
Simning: 50 minuter

Ingen toppenvecka precis, men så blir det emellanåt tyvärr. Den här veckan ska jag faktiskt ta tag i mitt problem med min ack så uttjatade vad. Har blivit rekommenderad två olika personer, så nu är det lite veligt. Passar på att slänga iväg en liten fråga som någon kunnig människa gärna får svara på - Kan en kiropraktor göra något åt en skadad vad?

Nu är det hög tid att sova. Imorgon är det tisdag. (nehe?) Ny dag, nya möjligheter!
/A.

Bara sport

Idag har jag spenderat 6,5 timmar framför sändningen från Vasaloppet och VM. 6,5 timmar! Galet! Nu har jag övergått till friidrott. Tur att jag hunnit med lite träning mellan sändningarna. Och hör och häpna - jag har faktiskt städat lite. Just nu är det damernas 800-metersfinal. De är snabba, de där damerna! Man kanske skulle satsa på att bli riktigt snabb på en kortare sträcka?

Det känns lite sorgligt att inte längre få följa skidåkningen i Holmenkollen. Det är ju så himla roligt och inspirerande! För att inte tala om Vasaloppet - jag längtar redan!

Jag tog mig en liten runda i det härliga vädret innan, mellan skidorna och friidrotten. Ner till träningen och hälsade på lagkamraterna. Vågar inte ens försöka springa inomhus, känns onödigt att ens försöka.

Jag har förresten kommit fram till att om jag bara springer för att springa, utan att tänka på tempot, så hamnar jag nästan alltid i 5:30-tempo. Det är då löpningen känns som bäst - det är då livet känns som bäst! Det blev en sådan runda idag, en härlig njuta-av-livet-och-löpningen-runda i solsken och plusgrader.

Tid: 38:49 min
Distans: 7,04 km
Medeltempo: 05:30 min/km

/A.

Högtidlig morgon

Idag är det en väldigt viktig dag. Jag sitter nu bänkad framför tvn och kommer antagligen inte lämna fåtöljen på ett antal timmar, med undantag för att hämta kaffe.

Vaknade 06:15 och hoppade upp ur sängen! Okej, nu ska jag kanske inte överdriva, men jag masade mig upp utan några större problem iallafall. Av vilken anledning kan man kanske undra...

...Igår kväll efter Melodifestivalen hörde jag mig själv säga Imorgon ska jag springa en runda innan Vasaloppssändningen börjar. Se där ja. Sagt och gjort. Jag var alltså tvungen att gå upp okristligt tidigt denna söndagmorgon för att springa en runda.



Efter att ha tagit på mig 10 klädesplagg och gjort mig redo insåg jag att det hade tagit 20 minuter. Det i sig, bevisar att jag inte är någon morgonmänniska. ;)

Och vilken morgonrunda sen!
Superhärligt väder, lagom varmt/kallt, och benen var pigga efter 3 (!) dagars löpvila. Det blev inte många kilometrar, men innan frukost strax efter halv sju en söndagmorgon får man faktiskt vara glad för det lilla.

Nu sitter alltså här, denna högtidliga dag, och tittar med stort intresse på Vasaloppet. Om ett år gäller det! Då är det jag som är otroligt nervös och står på startlinjen nu. Eller jag befinner mig nog åtminstone i startområdet. Otroligt nervös lär jag vara, oavsett var jag befinner mig.

Siffror från morgonen:
Tid: 23:40 min
Distans: 4,5 km
Medeltempo: 05:15 min/km

/A.

Landkrabba

När jag var 6 år gammal började jag gråta av blotta tanken på att hoppa i den lilla bassängen i simhallen. Att doppa huvudet under vattnet var rena skräcken. I slutet av årskurs 3, var jag tillsammans med en tjej till, den sista som kämpade mig till simborgarmärket. 200 meter bröstsim. Sedan dess har simning alltid varit det i stort sett enda, när det gäller idrott, som jag verkligen inte tyckt om att utöva på något sätt. På högstadiet försökte vår idrottslärare lära mig dyka från kanten. Jag vägrade. Jag kunde inte under några omständigheter hoppa i vattnet med huvudet först. Jag kan nog använda mig av presens egentligen - jag kan inte under några omständigheter hoppa i vattnet med huvudet först.

När vi skulle simma på gymnasiet gick jag på botten när idrottsläraren tittade bort. (ja, så illa är det tyvärr)

Nu ska jag alltså om ett år simma 3 kilometer i betydligt kallare vatten än vad som är behagligt. Och  vet ni? Jag ska bannemig klara det!

Idag simmade jag och Malin 60 längder. 1500 meter. Det är himla mycket för en landkrabba som måste hålla för näsan under vattnet. Vi struntade helt och hållet i hur lång tid det tog, det fick ta den tid det tog helt enkelt. Tempot spelade ingen roll, men de 60 längderna var viktiga! 1500 meter och 50 minuter senare släpade vi våra trötta kroppar mot omklädningsrummet. Ska verkligen försöka att simma en gång varannan vecka nu. Det är ju faktiskt helt okej, när man väl har kommit igång.

Nu tar jag helg - pitabröd med kebab och massa grönsaker, godis och tv-tittande. Thank God it's Friday.

/A.

VM-silver

Nu sitter jag här i fåföljen med någorlunda normal puls. Gaaaalet vad nervöst det var att se stafetten! Jag slutade lite tidigare, körde vrålfort hem (nytt rekord) och hann se Hellners sistasträcka. Han körde otroligt bra, även om han inte rådde på Northug! I VM-studion pratade de om Northugs osportsliga sätt att korsa målgången, och jag måste säga att jag håller med. Så himla onödigt. Tacka vet jag det svenska laget som är otroligt ödmjuka. De hade verkligen fötjänat ett guld. Men, ett VM-silver är ju inte fy skam det heller.

I intervjun efteråt märktes det så tydligt hur besviken Marcus var över att han inte klarat av att hänga med Northug när han ryckte. Åh, det gjorde nästan ont inombords att se honom så besviken (ja, nördig är jag) när han faktiskt gjort det sjukt bra ändå. Och Richardsson, tusan vad bra han var! (tjuvlyssnade lite på radio i en lur på jobbet) Kul att han äntligen fick visa vilken bra form han är i, vilken bra skidåkare han är!

Alla som känner mig vet att jag lätt snöar in mig på saker/personer och blir en übernörd. Just nu är det skidåkning och då framför allt Marcus Hellner som är mitt senaste nörderi. Det började vid OS förra året och håller ännu i sig. Det lär det göra ett bra tag till, men andra personer kan komma emellan ibland. Sådan är jag! ;)

Förresten, Johanna - vi ska agera svenska supportrar på plats under VM 2013. It's a deal?

Nu ska jag pysa iväg och simma med Malin. Ser fram emot att träffa Malin, men simningen kunde ju kvittat, hehe.

/A.

Härliga kommentatorer

Har nu sett på Duellen. Det var lite svårt att ta det seriöst med tanke på expertkommentatorerna. Jag skrattade mig igenom hela sändningen, ofrivilligt. Erik vann dessvärre inte, men han kämpade tappert!

Jacob Hård och Anders Blomquist skulle kunna extraknäcka som underhållare. Jag hade definitivt skrattat mig igenom en eventuell föreställning.

- Han tassar på bra där uppför backen...


- Den svenska lagledningen borde stå där med ett cigarettpaket nu!

- Precis som vi anade trippade han ikapp här - lätta ben!


- Har han fått en lucka till och med? Nej, Ousdal är rutinerad.


- Det är en bra medaljchans för Sverige även i det här loppet.

Och så min absoluta favoritreplik:

- Det här kan bli stora triumfer för det svenska vallateamet!

/A.

Dagen D för Snygg-Erik




Idag gäller det för Erik Segerstedt! Idag ska han vinna över Mads Ousdal i Duellen. Det känns otroligt hårt att jag jobbar i eftermiddag, men jag ska tänka på honom vad 15:30, hålla tummarna och hoppas på det bästa!

Vilken grej ändå! Tänk att som artist, tävla under VM i Holmenkollen. Han är visserligen van vid att uppträda inför publik, men att prestera på ett par skidor i direktsändning, borde kännas lite smått nervöst.

Jag hoppas innerligt att den här mannen, trots sjukdom, korsar mållinjen först i eftermiddag och att han ligger sjukt utpumpad á la Hellner efter målgång. Go Erik!

/A.

Huslig med husman



Chokladbröd...



Banankaka...



Panerad fisk med potatis
...

/A.


Guldrunda

Klockan är i skrivande stund 17:12 och det är fortfarande ljust ute! Det är så fantastiskt skönt när man verkligen märker att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Att vintern sakta men säkert ersätts av vår. Barmark. Fågelkvitter. Plusgrader.

Inspirerad av Carro som berättade om sitt dumlekakor och "hallongrotts-bak" idag på jobbet, tänkte jag baka lite i eftermiddag. Det var väldigt längesedan jag bakade kakor nu, är sådant som jag sällan tar mig tid till att göra. Men nu så, ska husliga Alexandra komma fram och sprida en doft att hembakat! ;) Vad som ska bakas är ännu oklart, men det blir antagligen någon typ av småkaka. Kolakakor är ju himla gott. Eller bondkakor kanske...

Har hunnit med ett träningspass idag också! Direkt hem från jobbet, hann se när Kalla och Ingemarsdotter tog guld på sprintstafetten och stekte under tiden blodkorv och bacon. Blev ganska snart lite smått äcklad av maten av någon konstig anledning, och tryckte istället i mig en banan innan jag hoppade i löparkläderna och sprang iväg. Upprymd över guldet mötte jag upp Ida och sprang en runda. Benen var otroligt sega idag, och svåra att väcka till liv, men det var skönt att jogga bort lite av stelheten iallafall. Veckans gemensamma träningspass: check.

Ja, såhär glad är man inför ett träningspass, efter att ha sett Kalla och Ingemarsdotter ta guld:



Tid: 46:21 min
Distans: 8,1 km
Medeltempo: 05:43 min/km

/A.





Ultrarapid

Hade tänkt gå upp i hyfsad tid idag och springa en lång runda, sedan duscha, äta och slappa lite innan jobbet. Som vanligt i min värld blir det inte alltid som planerat.

Vaknade sent, trots att jag ställt alarm på väckarklockan, klockradion och mobilen. Ja, jag tillhör den omänskligt trötta delen av befolkningen. Tänkte om, och bestämde mig för att strunta i att springa och istället ta en vilodag idag. Sedan kollade jag när herrarnas stafett går av stapeln. Fredag, 12:45. Jag blev otroligt irriterad över detta och kände att jag nog var tvungen att ge mig ut på en runda ändå. Springa bort alla aggressioner. Lustigt att man kan bli så irriterad över en sådan sak, men är man sportintresserad så är man.

Satte en maxgräns på 1.5 timme, för att ha en chans att hinna i tid. Det blev lite längre än så, men jag höll tiden ganska bra ändå. Tvingade mig att springa långsamt, dels för att jag planerade ett lite kortare långpass som därmed "ska" gå i ett långsammare tempo, och dels för att vara lite snäll mot vaden. Efter 7 kilometer kände jag inte av vaden längre, då släppte det och det rätta flowet infann sig. Ilskan ersattes av den så härliga känslan av att kunna springa hur långt som helst.

12:15 var jag tillbaka hemma igen. 12:45 åkte jag hemifrån. Under de trettio minuterna hann jag duscha, leta fram kläder, fixa mig iordning, äta, dricka kaffe, föra över dagens pass till Garmin Connect, uppdatera facebookstatusen och slutligen posta ett inlägg på bloggen. Det gick i ultrarapid, helt enkelt.

Nu sitter jag och kollar på inspelningen av Vinterstudion. Idag var det då inte muntert. Stackars åkare, och stackars vallare.

Tid: 1:34:29
Distans: 16,16 km
Medeltempo: 05:50 min/km

/A.

Tack kroppen

Drygt 16 kilometer senare och ilskan är nästan som bortblåst.



/A.

ilska

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är så fruktansvärt förbannad just nu. Gråter av ilska. Över en skitsak? Ja. Men en ack så viktig skitsak.

Jag missar varenda lopp av skidorna nu i veckan! Varje liten sekund! Jag hade sett helt fel i mitt jobbschema och trodde jag jobbade de andra tiderna, tänkte helt fel.

Idag är det herrarnas 15 km klassiskt, 13.00. Jag börjar jobba 13.00.
På torsdag är det damernas stafett 14.00 och sedan duellen mellan Erik Segerstedt och Mads Ousdal. Jag börjar jobba 13.00.
Det värsta är ändå fredagen. Herrarnas stafett 12.45, och jag jobbar till 14.00.

Jag vill verkligen inte missa det här. Jag vill verkligen inte missa det här. Kan inte ens lyssna på radio. Bajs.

/En extremt irriterad A. som nu ska springa bort all ilska.

RSS 2.0