Ett perfekt pass
Just nu befinner jag mig på ett tåg mellan två platser i olika delar av Småland, med en tidning i knät och ett lite lätt illamående på grund av en alldeles för intressant tidning.
Den här helgen, som varit den första utan fotbollsmatcher på ett bra tag, har varit lugn och skön och helt i min smak. Igår bjöd Kalmar på ett strålande väder, drygt 15 grader, strålande sol och så den där krispiga höstluften. Efter frukost framför Nyhetsmorgon tog jag cykeln till Stensö för att springa en runda. Med träningsvärk i benen sedan onsdagens tabatapass tänkte jag springa en mil ungefär, trots fina möjligheter till långpass. Men så var det en sådan där dag när det bara rullar på, när benen sakta men säkert blir piggare och piggare och när naturen är så fantastisk att man inte vill sluta springa.
Den här helgen, som varit den första utan fotbollsmatcher på ett bra tag, har varit lugn och skön och helt i min smak. Igår bjöd Kalmar på ett strålande väder, drygt 15 grader, strålande sol och så den där krispiga höstluften. Efter frukost framför Nyhetsmorgon tog jag cykeln till Stensö för att springa en runda. Med träningsvärk i benen sedan onsdagens tabatapass tänkte jag springa en mil ungefär, trots fina möjligheter till långpass. Men så var det en sådan där dag när det bara rullar på, när benen sakta men säkert blir piggare och piggare och när naturen är så fantastisk att man inte vill sluta springa.
15 kilometer stannade klockan på när jag var tillbaka vid cykeln. En lätt känsla i kroppen, så lätt att jag började prata med en stretchande man som, precis som jag, just avslutat sin runda. Efter lite prat om skador, väder och vind och löpning önskade vi varandra en fortsatt trevlig dag och jag fortsatte hemåt. När 15 kilometer i 5:15-tempo känns lätt och jag med enkelhet hade kunna fortsätta en timme till, då gillar jag livet.
Stensö, så fint att det blev en morgonpromenad idag. Om ni åker till Kalmar - spring på Stensö!
/A.
Löprunda och linstips
Efter en lång dag i skolan unnade jag mig en två timmar lång pluggpaus. Kaffe, mammas frallor med min (!) hemgjorda marmelad och sedan var jag redo för löpning. Första löppasset med riktig höstluft, den där fantastiskt krispiga luften som gör det enkelt att andas och som får mig att verkligen tycka om hösten. Dagens runda blev en för mig perfekt runda sett till distansen, mellan 8 och 12 kilometer är perfekt - idag blev det 11. På slingriga stigar med havet några meter bort är vad jag kallar pluggpaus med kvalitet. En lugn runda med undantag för ett par kilometer i mitten där jag lät benen rulla i 4-någontingtempo.
En stirrig, svettig selfie. Kanske även lite vindögt.
Hem, in i duschen och sedan lite mat. Idag blev det något så enkelt som linstacos. Det är verkligen dagens middagstips! Stek lök och vitlök, släng i en deciliter röda linser och 3 dl vatten. Lite krossade tomater, tacokrydda och lite extra curry fick åka i på slutet. Ingen bild, men ack så gott. Lovar att även köttälskarna kommer falla pladask!
/A.
Mörkt och märkligt
Den här dagen har varit märklig. Mörk. Trist. Jag är så oerhört tagen av gårdagens valresultat att jag har svårt att formulera något vettigt i ord. Det känns lite hopplöst just nu, jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde bli såhär. Eller förstå kan jag kanske på ett intellektuellt plan, men jag trodde nog att det svenska folket visste bättre än att rösta på ett högerextremistiskt parti. Självfallet är det så att det är många missnöjesröster från människor som inte är rasister, men det gör inte saken särskilt mycket bättre.
Nog om det.
Efter några ofokuserade timmar i skolan mest spenderad i diverse bloggar och på Aftonbladet/Expressen kände jag att jag verkligen behövde springa. Aggressiv musik i lurarna, några lugna kilometer till en början och sedan ett lite högre tempo. Fullt fokus på takten i lurarna med blicken långt bort i fjärran. Fokuserad men ändå ofokuserad. Endorfinerna flödade inte direkt, men det var ändå gött. 8,5 kilometer, hem för ett snabbt klädombyte och sedan iväg till gymmet där jag och Frida skulle testa cirkelträning. En bra och tydlig instruktör, 9 enkla och bra övningar för hela kroppen med 45/15 sekunder i tre varv. Dips, knäböj, hantellyft och rodd i TRX är några av övningarna vi körde. Vi är förmodligen tillbaka nästa måndag igen!
Jag hoppas på en ljusare dag imorgon. Ska försöka ha en glad tisdag även om det idag känns långt borta. En bild från ett mycket ljusare och gladare dag kommer här nedan. Kom igen nu, Alexandra, positiva tankar, ryck upp dig nu!
/A.
En tolva löpning
De senaste veckorna har min löpträning legat lite på is. En veckas träningsuppehåll på grund av halsen och innan dess en lätt sträckning i baksida lår som gjorde att jag enbart spelade fotboll. Hur den ekvationen går ihop kan man fundera på, men fick helt enkelt prioritera, ställa upp för laget och låta löpningen vara. Sedan mini triathlonet har jag i princip inte sprungit alls - och som jag har saknat det!
När man inte sprungit på ett tag blir det lätt så att man (läs: jag) romantiserar löpningen lite. För mitt inre såg jag ett pass med den där sällsynt lätta känslan i benen, evighetsmaskinkänslan. Den mer realistiska delen av mig borde såklart insett att det inte alls kommer bli en sådan runda efter ett längre uppehåll.
Med podcast i öronen sprang jag iväg igår kväll med Reftele och Lisa i sikte. Efter drygt tre kilometer möttes vi, hade sällskap i tre lugna kilometer och sedan fortsatte vi åt olika håll igen. Benen var tunga, lite lätt träningsvärk sedan torsdagens fotbollsträning och evighetsmaskinen var långt borta. Men det var ändå gött! Med fyra kilometer kvar ringer Hannah och har en hel massa på hjärtat. Så, fyra kilometer där jag verkligen sprang i "prattempo", dvs 5:15/km just igår. Mötte några tjejer som var ute och gick som kollade väldigt underligt på mig, och jag förstår dem. Det är inte varje dag man möter en löpare i en hemsk uppförsbacke som flåsande pratar om den senaste partiledardebatten. Tiden flög dock iväg, trots mindre pigga ben. Endorfinerna flödade och jag känner på något vis att jag ändå är påväg tillbaka. 12 kilometer in på kontot!
Om exakt två timmar är det dags för match. Må lyckan vara med oss, för jag är definitivt inte på humör för att förlora.
/A.
Besvikelse
Att kunna träna och röra på mig är en nödvändighet. Just nu närmast livsviktigt. Imorgon är det Sävsjö stadslopp, som varit inplanerat sedan länge. Anmält och klart, tagit ledigt från jobbet och hela tjotaballongen. Vad händer då? Jo, huvudvärken får såklart sällskap av halsont.
Bitterheten när jag vaknade idag, hes och med extremt ont i halsen går knappt beskriva. En titt i spegeln förstärkte det jag kände. Rent krasst: värre saker har definitivt hänt. Just nu hade jag dock så evinnerligt gärna haft en ledig eftermiddag, men kanske framför allt fått chansen att ta ut mig riktigt ordentligt.
Jag ska inte springa imorgon, jag ska jobba istället.
Positivt med dagen är dock att jag fick en plats till en extrainsatt crawlkurs i Kalmar! Stod långt ner på reservlistan så det kom lite som en överraskning. Som liten var jag extremt rädd för vatten och var den sista i klassen att ta simborgarmärket, så nu blir det lite upp till bevis här, om man kan lära gamla hundar att sitta eller inte. Kul ska det i alla fall bli, hur det än går.
Försöker förtränga denna mindre festliga vecka och istället tänka lite positivt. Drömmer mig tillbaka till minitriathlonet i Kalmar för ett par veckor sedan. Så fantastiskt roligt, önskar jag fick göra om det på studs! Med en zlatantofs mitt på huvudet, snabbt uppsatt påväg ut från växlingsområdet - och väldigt väldigt glad.
/A.
Hemlängtan
Näst sista veckan med jobb här hem-hemma är här och jag börjar längta tillbaka till Kalmar nu. Från hem-hemma, hem till Kalmar - vad ÄR hemma egentligen? Tycker verkligen om att jobba, mina arbetskamrater och härliga stamkunder, men efter tre månader börjar jag längta tillbaka till plugg, att äta samma matlådor en vecka i rad och att alltid storhandla på måndagar.
Träningen rullar på bra med hyfsad variation. I måndags vilodag pga extrem magkramp som vägrade att ge med sig, tisdagen bjöd på en morgonrunda á la 8 km och igår blev det en löprunda med Ellie. I förmiddags var jag ledig och fick med mig Lisa på ett pass, denna gång på varsin motionscykel. Vansinnigt svettigt! Har blivit bortskämd med att ha en ständigt träningsvillig kompis 5 kilometer bort, vissa pass går så mycket enklare med lite sällskap. Och slutligen, sprang jag omkring och jagade en boll i en och en halv timme efter jobbet.
Jag börjar inte bara längta efter Kalmar och plugg utan även efter lite klassisk höst- och vinterträning. Längre distanser i längre tempo och mer styrketräning än för tillfället. Fast, samtidigt är jag taggad på att försöka springa några snabba lopp innan säsongen är över.
Jag anmälde mig faktiskt till en crawlkurs tidigare i veckan, men fick sedan besked om att den var fulltecknad. Trist, för nu vill jag verkligen lära mig att crawla och kunna uppskatta simning. Min förhoppning är att kunna starta i alla fall en dag i veckan med ett pass i bassängen.
Lite rörigt inlägg som sammanfattar de senaste dagarnas träningsaktiviteter och tankar. Så kan det bli ibland.
/A.
Kalmarmilen
Kalmarmilen. En snabbvisit i Kalmar, trevliga återseenden av vänner och så ett millopp. 97% luftfuktighet dagen till ära. Efter en dag med macklunch, glass, fruktsallad och allmänt häng var det dags att tagga till inför loppet.
Bild snodd från Fridas instagram.
10 kilometer är nog faktiskt en av de värsta distanserna jag vet. Inte så kort som 5 kilometer (nehe?) där man kan ösa på och intala sig att det är över på ett kick och inte så långt att man har tid på sig att kompensera för en lite långsammare kilometer. Det är helt enkelt halvfullt ös hela vägen.
Innan starten.
Jag var lite orolig över min vad som har krånglat lite under snart två veckors tid. Det gick dock bra med den! Det var värre med den tryckande värmen och den halvtaskiga dagsformen. Det är inte så att det gick dåligt eller att jag är missnöjd, men jag vet att det finns sekunder att kapa här inom kort, så snart jag har en dag då jag inte behöver kämpa varje steg. Det är kanske det som är tjusningen med löpning? Ibland går det hur lätt som helst - andra dagar som att springa i sirap. I onsdags var det något mellanting.
Starten gick och därmed också den sedvanliga rusningen. De första två kilometerna gick lite för fort (när ska jag lära mig?) och resterande 8 kilometer ganska exakt i 4:30/km. Det var rejält kämpigt, framför allt mellan kilometer 6-9. Hade rygg på en triathlontjej under nästa hela loppet men fann energi att dra förbi henne med en kilometer kvar. Hade lite energi kvar till att öka på slutet, men så oerhört skönt att komma i mål! Från start- till mållinje 44:21 enligt min klocka, men bruttotiden enligt resultatlistorna säger 44:27 och plats 22 av 294 i damklassen. Nytt försök på milen inom kort!
Fantastiskt bra jobbat av både Frida och Johanna som debuterade på mildistansen. Strålande resultat och framför allt med mersmak för fler lopp, precis så som det ska vara. Löpning och lopp överlag är så fantastiskt kul, trots ångesten innan start och smärtan under tiden. Mot nya friska PB:n!
/A.
Att springa på en järnväg
Ledig helg och sol, kan inte bli mycket bättre förutsättningar. Igår hade jag planer på att springa Laholmsloppet, men ändrade mig i sista stund. Hade inte anmält mig så hade fått bli en efteranmälan på plats några timmar innan start och sedan började temperaturen bli lite väl hög. Jag har inga problem med att springa i sol på ett vanligt träningspass, men gassande sol och tävling tar mig automatiskt tillbaka till förra årets Göteborgsvarv med ångest som tillhörande känsla.
De bästa löppasset för mig är de helt prestigelösa rundorna, utan krav på tempo och distans där man bara låter benen rulla. Ibland behöver det inte vara krångligare än så!
Det blev istället en dag på hemmaplan, som efter frukost innehöll en 8 kilometer lång skön löprunda med Lisa. Gött prattempo, med skog på båda sidor och grus som underlag, i det gamla järnvägsspåret. Vi sprang och vände och hann nog med 3 långa raksträckor på de kilometerna. Det har sina för- och nackdelar det där med att det är så rakt, jag kan tycka att det är ganska skönt att mala på utan att se slutet på sträckan men samtidigt är det inte särskilt varierande.
De bästa löppasset för mig är de helt prestigelösa rundorna, utan krav på tempo och distans där man bara låter benen rulla. Ibland behöver det inte vara krångligare än så!
/A.
Veckan som gått
Jobba, träna, äta, sova. På repeat. En hel sommar.
Slitna ben efter drygt 16 km.
Ett lätt löppass med bland annat inslag av utfall i backe med Britta.
Cykeltur med Ellie och Malin...
Övning i att läsa karta tidigare ikväll. Jag inser mer och mer hur mycket jag faktiskt tycker om att vistas i- och springa i såväl terrängspår som i helt obanad terräng, långt bort från asfalt och trängsel.
Jag älskar verkligen att träna nu. Variationen, utvecklingen, motivationen. Allt flyter på! (peppar, peppar....).
Har varit rejält sliten i benen efter långpass, intervaller och ett par andra löppass förra veckan och har därför hållit igen nu i veckan. Har istället varit på gymmet, fått extrem träningsvärk i benen, slitit med att få överkroppen att vara lite mindre tanig och så har jag åkt rullskidor.
Har bestämt mig för att varje vecka köra minst ett pass på en timme på rullskidorna, allt utöver det är en bonus. Igår var det slitigt och kämpigt, men det går ändå framåt. Hann drygt 13 kilometer under de där 60 minuterna vilket får ses som godkänt med tanke på mitt tempo under de inledande rundorna.
Bloggen har ekat tomt, men passar på att bjuda på ett antal bilder från den senaste veckan av varierande kvalitet och karaktär:
Ett lätt löppass med bland annat inslag av utfall i backe med Britta.
Cykeltur med Ellie och Malin...
Det var en liten uppdatering det. Imorgon hoppas jag på att den värsta träningsvärken har försvinnit så att benen är fit for fight för en löprunda efter jobbet. Innan dess väntar en heldag på jobbet - kudden kallar.
/A.
Oh du härliga sommar
Jag har inte särskilt mycket ledighet i sommar, så när jag väl har en helg ledigt vill jag verkligen passa på och utnyttja dagarna! Sagt och gjort. I fredags tog jag bilen till Kalmar. Handlade lite mat och inväntade sedan att Hannah skulle sluta jobba. En fredagskväll på varsin sida om ett köksbord med mat och mycket prat. Vi fortsatte sedan i soffan med kaffe och fotboll, där vi hann med ytterligare samtalsämnen. Det är nog de allra bästa kvällarna, när man utan någon stress bara är med en nära vän. Bara pratar, skrattar, diskuterar och umgås.
Igår följde jag med Frida och Johan till deras stuga. En supermysig stuga med vattnet ett stenkast bort och med ett gäng idisslande kor på andra sidan av den lilla vägen - en riktig idyll! Dagen som följde blev en väldigt aktiv dag där vi sysselsatte oss med att paddla kajak, åka båt, springa och simma. Svensk sommar när den är som bäst! Jag älskar verkligen att vara i naturen och att få arbeta med kroppen.
Att paddla kajak var något helt nytt för mig, lite vingligt i början men nedrigt kul, och kämpigt för armarna efter ett tag.
Efter en god lunch och några minuters vila hoppade vi i löpkläderna och sprang en liten sväng. Med förkylning i kroppen ville jag inte utmana ödet alltför mycket med någon lång runda. På med våtdräkterna och iväg till havet. Chockartat kallt till en början, men sedan var det faktiskt riktigt skönt.
En helt fantastiskt sommardag, fler sådana i sommar och jag är mer än nöjd!
/A.
Intervallspring i grupp
Alexandra P måste skärpa sig med styrketräningen! Den som jag lyckats hålla mig till hela hösten, vintern och våren men som nu känns lika tråkig som vintern känns lång. Jag antar att det lätt blir så när sommaren, ljuset och värmen kommer. Ikväll ska jag i alla fall iväg till gymmet, om min förkylning tillåter.
Förra veckan hade jag ju ont i halsen men var inte förkyld. Åhus tillsammans med x antal förkylda och halvsjuka människor och så vaknade jag med lite förkylningskänning häromdagen. Nu har det övergått till täppthet och snuva, ingen tendens till feber så hoppas det håller sig där.
Jag (vi?) har som mål att köra ett frivilligt löppass i veckan med lite intervaller, för och med några ur fotbollslaget. Igår var det dags för sommarens första pass som blev 10*200 meter + 5 intervaller i backe där vilande gäng fick stå i planka under tiden de andra sprang backe. Det är verkligen oerhört svårt att hålla i intervallträning när gruppen skiljer sig åt snabbhets- och uthållighetsmässigt men jag tycker det blev ganska bra. För min egen del blev det mer av ett vanligt löppass men det är sekundärt i det här fallet. :) Nästa vecka hoppas jag att fler vågar sig på att förbättra konditionen lite, är alltid välbehövligt.
Och rullskidorna! Det går framåt. Inte en enda vurpa häromdagen, kändes faktiskt ganska stabilt. Mitt stora problem är dock alla blåsor jag får, söker med ljus och lykta efter ett par handskar bra nog för mina klena händer.
/A.
Lerig löpning
Helgen är över, och vi lyckades ta oss till a-slutspel för femte året i rad. Jag anser mig ligga bakom en seger tack vare mycket taktiska byten... Nej, skämt åsido! Det var en härlig helg trots mindre härligt väder - så tacksam över mina kära vänner.
Jag passade på att utforska Åhus i löpskorna mellan två matcher i lördags. Kan varmt rekommendera Åhus, himla fint ställe att semestra på i några dagar.
Jag passade på att utforska Åhus i löpskorna mellan två matcher i lördags. Kan varmt rekommendera Åhus, himla fint ställe att semestra på i några dagar.
Idag är jag ledig och har haft en helt oplanerad dag med sovmorgon som enda måste. Sprang 7,5an innan också, det där fruktansvärda terrängspåret som dagen till ära var rejält blött efter helgens regnande. När man sjunker ner och känner hur man med någon form av sugproppseffekt dras ner i leran varpå skorna fylls med vatten, då vet man att man kommer få slita lite extra de sista kilometerna.
Småland bjuder inte på något finväder så att sola är uteslutet idag. Ligger istället i soffan och vilar lite innan det är dags för dagens andra pass som just idag får bli på rullskidor.
/A.
Åhus och träningsvila
Just när man tror att man ska ägna massa timmar åt träningen kommer halsontet som ett brev på posten. 4 dagar utan träning och så idag vaknade jag utan ont i halsen. Hoppade i löpskorna och sprang en runda. Fantastisk känsla!
/A.
Ser det som behövlig vila och ser nu fram emot en überhärlig helg i Åhus med mina kära fotbollskompisar tillika bästa vänner. Sol och bad byts nog ut mot regn och rusk men vad gör väl det? Jag ska inte utsätta knät för att spela men ska självklart agera coach/hejarklack. Mot Åhus!
Midsommar
Det blir lite glest mellan inläggen här just nu, är smällar man får ta när det verkliga livet kommer emellan.
Träningen flyter på bra. Sprang 8,5 kilometer tidigare i eftermiddag med bra känsla i benen. Vågade mig faktiskt på ett lite längre pass i tisdags. Stängde av autoetappen och lät benen bestämma tempot. 5:30-tempot är tydligen det där jag kan springa i vad som känns som hur länge som helst utan att vara det minsta andfådd. 15 enkla och sköna kilometer en sommarkväll. Länge leve sommaren och slingriga grusvägar.
Midsommar har spenderats i Borgholm i Lindas stuga. Förstklassigt värdskap och med mat som skulle räckt till dubbla antalet gäster är jag nöjd. Jordgubbar, sill, grillat... Gjorde midsommarkransar, blev extremt allergisk, frös rejält och skrattade mycket - en klassisk midsommar. En himla trevlig helg med utgång två kvällar i rad (ovant för tant Alexandra, 78 år mentalt). Väldigt roliga sådana dock, på det så omtalade Strand.
Träningen flyter på bra. Sprang 8,5 kilometer tidigare i eftermiddag med bra känsla i benen. Vågade mig faktiskt på ett lite längre pass i tisdags. Stängde av autoetappen och lät benen bestämma tempot. 5:30-tempot är tydligen det där jag kan springa i vad som känns som hur länge som helst utan att vara det minsta andfådd. 15 enkla och sköna kilometer en sommarkväll. Länge leve sommaren och slingriga grusvägar.
Nu till veckan har jag förhoppning om löpning, rullskidor, styrka och kanske ett pass på cykeln imorgon. Gött flow!
/A.
Sommar, sol och träningsmotivation i överflöd
Jag är så glad, så glad, så glad. Löpningen funkar fint trots knät och träningsmotivationen är på topp! Har fått till två morgonrundor nu i veckan, och idag begav mig till den fruktansvärt jobbiga och lite ångestframkallande 7,5an. Upp, ner, upp, ner, terräng, stundtals obanat med rötter och stenar och lera och allt vad skogen har att bjuda på. Galet jobbigt, men samtidigt oerhört roligt. I den bästa av världar är jag disciplinerad nog att springa den en gång i veckan nu i sommar, känns som en bra grej för mina stukade fötter, och för kondition och styrka såklart.
Men så till höjdpunkten träningsmässigt den här veckan: rullskidorna. Igår köpte jag ett par alldeles fantastiskt fina rullskidor som jag sedan invigde. Det blev en mil till att börja med, men ska ut på en runda imorgon kväll efter jobbet igen. Balansen är det definitivt fel på, men så roligt, och så bra träning. Hela kroppen får jobba och det känns som ett perfekt komplement till den för stunden så roliga löpningen.
Jag älskar verkligen när jag hamnar i sådana här stim som ofta infinner sig efter skadeperioder. Nu blev det visserligen bara 14 dagar helt utan löpning, men det är nog för att det ska börja krypa i benen. Nu ska jag bara se till att hålla igång styrketräningen också, måste fixa ett gymkort här hem-hemma att ha i sommar.
Gårdagen spenderades sedan i goda vänners lag. En perfekt sommarkväll!
/A.
Supporter
Dagarna går och knät sitter där det sitter. Är positivt överraskad över att jag nu kan gå en promenad utan att det gör megaont i knät, så länge jag inte rör det i sidled är det inga större problem.
Lagom jobbigt att stå vid sidan av, men ändå riktigt kul att heja. Peppade högljutt till höger och vänster och stod där löparna bara hade 1 km kvar. Jag älskar lopp!
Jag antar att det inte kommer som någon direkt överraskning om jag skriver att jag är bitter. Lite mer överraskande är nog att jag faktiskt är hoppfull. Fotbollsplanen känns för tillfället en bra bit bort, men om det fortsätter såhär borde jag i alla fall kunna springa rakt fram på plant underlag om en vecka eller så. Har blivit rekommenderad en sjukgymnast som jag ska kontakta imorgon, fullt fokus på att bygga upp styrkan runt omkring knät för att bli starkare än jag var och är nu.
Besökte gymmet igår innan jag agerade supporter på Drottning Margaretaloppet. 45 minuter med diverse övningar för främst axlar, armar och mage. Blir något begränsad av att inte kunna böja knät hur som helst, men fick ihop ett helt okej pass ändå. Snabbt in i duschen och sedan iväg för att heja på Frida. Har aldrig mött en person som är så förtjust i 2XU som just Frida, och nog var hon snygg i sin snabba outfit!
Lagom jobbigt att stå vid sidan av, men ändå riktigt kul att heja. Peppade högljutt till höger och vänster och stod där löparna bara hade 1 km kvar. Jag älskar lopp!
I skrivande stund sitter jag hemma hos mor och far i trädgården. Jobb imorgon och på lördag innan jag återvänder till Kalmar för den absolut sista slutspurten. Hann besöka gymmet en snabbis imorse, på programmet stod breda och smala latsdrag, sittande rodd, skivstångsrodd och ryggresningar, eller helt enkelt: rygg.
Hoppas på en trevlig jobbhelg och ber till gudarna om bra läkkött. Positiva tankar!
/A.
Göteborgsvarvet, revanschen!
I fredags kväll fick jag ett sms med en hälsning från två rutinerade rävar. "Hej Alexandra! Gå ut lugnt imorgon så kommer det gå jättebra. Lycka till!" Denna lilla hälsning tog jag faktiskt på största allvar under gårdagen. Tänkte på att hålla ner tempot i början, känna av kroppen, benen, värmen. Men vi tar det väl från början!
Jag och Lisa åkte mot Göteborg ganska tidigt i lördags, ville vara ute i god tid, hinna hämta nummerlappar, äta, stå i bajamajaköer och annat smått och gott. På plats mötte vi upp Mathilda, drack lite vatten, tog de obligatoriska korten med nummerlappar och nervösa flin och sedan var det dags för mig att dra mig till startfållan.
Mina tankar inför loppet var att ta det lugnt i början, att inte ha någon speciell tid i sikte och att sträva efter en så bra känsla som möjligt. Att göra high-five med barnen längs med banan och ta det lite piano. Starten gick och jag började ganska lugnt. Till en början kändes benen sega som tusan, men efter bara ett par kilometer kändes det bättre, jag kände mig pigg och hoppfull. Hade delat upp loppet i några olika etapper för att göra det mentalt lättare. Först skulle jag fram till bron, sedan över bron, passera 10 kilometer, fram till bron, över bron och sedan bara köra på de sista kilometerna. Anledningen till denna försiktiga målsättning är helt enkelt att jag på grund av skador endast sprungit 12 mil i år, bortsett från allt spring på fotbollsplanen.
Efter fem kilometer kändes det fortsatt bra och jag började trycka på lite. Benen svarade och andningen kändes lätt så jag fortsatte i samma tempo. 10 kilometer passerades och jag började inse att jag låg ganska bra till tidsmässigt. Här bestämde jag mig för att fortsätta köra på, slut på tankar om att ta det lugnt och njuta, nu fick det bära eller brista.
Allt kändes bra hela vägen fram till efter den andra bron. Då, som på en given signal kändes benen trötta och viljan fick kopplas in. Började bli lite ilsken och hojtade till folk att hålla höger. Hur svårt ska det vara egentligen? Avenyn som de flesta brukar tala gott om var som vanligt en kamp och en kramp. Avenyn är synonymt med ont i magen och extremt tunga ben. Pratade med mig själv, snabb och stark, snabb och stark varvat med håll ihop det här nu, våga inte sakta ner! 3 kilometer kvar och det kändes som flera mil. Tog rygg på ett par grabbar men fick släppa efter ett tag. Fokuserade på en kilometer i taget. Så kom den, den där förlösande 20-kilometersmarkeringen där det äntligen är möjligt att känna glädje över att snart vara i mål. Tryckte ut det allra sista ur benen och kom in i mål på 1.42.51 - NYTT PERSONBÄSTA och ett tämligen ohärligt astmaanfall.
Hamnade i läkartältet, fick några doser medicin, fick tillbaka andningen, blev undersökt av en läkare som konstaterade att lungorna fortfarande pep och fick sitta kvar på en stol i det där tältet ett tag. Sedan stapplade jag vidare, tryckte i mig en banan och en kexchoklad, tackade kroppen och ägnade resterande delen av eftermiddagen åt att vara lika delar lycklig och illamående. Mellan alla illamåendepauser som tvingade mig till att ligga ner på marken och bara andas hejade jag och Sandra fram övriga i gänget. Det är alltid lika kul att se hur lite pepp och hejarop kan höja tempot den sista biten in i mål.
Jag är så ofantligt glad över att jag kunde springa och njuta i 15 kilometer. Över ett nytt personbästa, trots highfivande med massa barn och riktigt kämpiga 6 kilometer. Så glad över att vara hyfsat skadefri. Tack kroppen, tack Göteborg - det här får vi göra om igen!
/A.
Alexandra ärthjärna till er tjänst
Alexandra ärthjärna tappade en gång en gymbänk på sin fot. Foten blev blå och det var bara dagar kvar till göteborgsvarvet...
Inför förra årets varv, lyckligt ovetandes om vad som som väntade...
Jag orkar inte med min klantighet! Skulle ställa in bänken på gymmet och satte inte i spärren ordentligt... PANG! Rätt ner på foten. Ett högt skrik och lite hoppande, sedan var det bara att fortsätta. Ja, jösses, min klantighet eller om jag nu ska våga kalla det otur, är en never ending story. Foten gör ont när jag går, men efter 5-10 minuter känner jag inte av det. Det "gnisslar" och "hackar" ovanpå foten när jag böjer på tårna, är nog någon sena som hamnat fel eller kluvits på mitten eller så. ;) Nåväl, värre saker har hänt! Några dagars löpvila är säkerligen bara bra inför 21 kilometer.
I måndags spelade jag match här i Kalmar, vinst med 7-1 och en riktigt rolig match att spela, även för mig som var libro. I tisdags besökte jag gymmet och for sedan iväg på en ruskigt rolig fotbollsträning med massa skottövningar och annat kul. Och så igår, mage och rygg på gymmet. Jag ska vara ärlig - gymmet känns inte alls lockande för stunden, men det är bara att kämpa på och genomföra de där passen. Idag hoppar jag över fotbollsträningen och sysselsätter mig med cykeln på gymmet.
Sedan bär det av hemåt imorgon igen, ingen match för min del den här helgen, bara jobb och en dagstripp till Göteborg. Ska bli riktigt roligt, tänker lämna nervositeten hemma och bara njuta av folkfesten och lördagens förhoppningsvis ruskigt pigga ben.
/A.
Den lilla listan
För ett par veckor sedan blev jag utmanad av Pernilla att svara på ett antal frågor. Jag brukar stoltsera med att minnet är kort men bra, men det kan jag knappast påstå i det här fallet då det helt fallit i glömska. Hur som helst, here we go!
1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är en sådan där som älskar att nörda ner mig i diverse bloggar, tidningar och artiklar, men som när det väl kommer till kritan egentligen bara springer. Planerar inte löppassen veckor i förväg utan kör lite efter dagsformen, mycket på grund av fotbollen som kan ge rejält slitna ben emellanåt. Men snabb, det vill jag bli. Någon gång.
2. Hur länge har du löpt?
Jag har spelat fotboll sedan barnsben och därmed sprungit en hel del på fotbollsplanen, men fick upp ögonen för löpningen inför Göteborgsvarvet 2010. Två klasskompisar hade som projektarbete att springa varvet och jag och min dåvarande vapendragare fick för oss att springa för att springa snabbare än dem, utan att ha det som projektarbete. Ingenting vi pratade högt om dock... Men vi lyckades!
3. Hur mycket löper du per vecka?
Skadorna avlöser varandra i den här kroppen så mitt genomsnitt det senaste året är inte mycket att hurra för. För tillfället två fotbollsträningar och en-två match/er i veckan och utöver det 2-3 pass av varierande längd och kvalitet.
4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Mellan 5:20-5:40 för närvarande. Där kan jag mala på ett bra tag.
5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Garmin på armen och helst lite musik/podcast i lurarna, men det senare är inget måste.
6. Varför springer du?
För att jag vill utvecklas, bli snabbare, mer uthållig och för att få fly verkligheten för ett tag. Sedan är det ju faktiskt ett intresse också, och då är det inte särskilt svårt att hitta anledningar till att ge sig ut.
7. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Nej det tror jag inte.
8. Hur ofta köper du löparskor?
En gång om året ungefär.
9. Var/hur handlar du din löputrustning?
I favoritbutiken Team Sportia eller på internet. Inte så noga, det där.
10. Dygnets bästa springtid?
Antingen efter frukost, innan lunch, vid 11-tiden, eller vid 17-tiden efter kaffe och rejält fika. Eller det optimala, en sen sommarkväll precis innan solen går ner. Perfektion!
11. Hur ofta tävlar du?
Mot mig själv väldigt ofta, men när det gäller tävla som i tävling kanske 2-3 gånger/år hittills. Förhoppningsvis något mer i år.
12. Vilken är favoritdistansen?
8-12 kilometer. En mil skulle man kanske också kunna säga, fast inte på tävling, då är den fruktansvärd och närmast outhärdlig.
13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
"Snabb, stark, uthållig" och när inte det funkar "Kom igen Alexandra, det är inte farligt att bli trött, det är inte farligt att bli trött, det är inte farligt att bli trött..."
14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam, men med sällskap i lurarna. Fast grupp är också himla trevligt ibland, beror på syftet med passet.
15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Håll i er, här kommer ett revolutionerande svar: med mat och dryck.
16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Någon form av intervallstege där intervallerna blir kortare och kortare så man kan se slutet på eländet. ;)
17. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Ett maraton av ännu okänd karaktär.
18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Lätt! Marcus Hellner eller Charlotte Kalla.
19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Eftersom jag inte riktigt är först på bollen kan jag ha missat att följande redan har blivit utmanade, men jag skickar vidare denna utmaning till min namne Alexandra, till den numera ständigt cyklande Karin och till triathlon-Lina (som alla tre har bloggar jag varmt kan rekommendera).
/A.
Marcus Hellner, en otippat lång bro och Wings For Life World Run
Vilken dag jag har haft! Gårdagen innehöll bland annat en fotbollsmatch som inte behöver beskrivas mer ingående än att det blev platt fall och storförlust. Åkte tillbaka till Kalmar tidigt imorse för att hinna fram i tid att hämta ut min nummerlapp till Wings For Life World Run, ett lopp där alla intäkter går till ryggmärgsforskning och där själva loppet inte har något specifikt mål. 30 minuter efter start börjar en bil köra och jaga löparna och man springer helt enkelt tills bilen är ikapp. Samma starttid och upplägg på 34 platser i världen, där vinnaren är den som springer längst innan bilen är ikapp.
Jag anmälde mig för en vecka sedan och tänkte ta det som ett långpass inför Göteborgsvarvet. Sedan blev det inte riktigt som jag planerat då jag drog på mig en förkylning i början av veckan. 3 dagar utan träning följt av match igår gjorde att jag inte var säker på om jag skulle springa eller inte förrän jag vaknade idag. Planen var dock att ta det väldigt lugnt, kalkylatorn på loppets hemsida visade att man kommer 15 kilometer om man springer i 6:00-tempo, vilket kändes klokt med tanke på dagsformen.
Hur som helst. Så stod jag där i startfållan utan att vara särskilt taggad alls. Blev dock oerhört exalterad när jag fick syn på Marcus Hellner ett par meter ifrån mig och började med ens att se fram emot loppet. Alltså, Marcus Hellner! Ta in de orden. Det namnet. Sveriges stolthet och min idol här i livet. Starten gick och det där 6:00-tempot var såklart omöjligt att hålla i början då alla rusar som om det inte finns någon morgondag (eller några kilometer att avverka). Sedan uppenbarade sig ölandsbron. Jag hade inte ägnat den någon direkt tanke men när jag stod i startfållan insåg jag att den visst är ganska brant och lång, närmare bestämt 6 kilometer istället för typ 2 som jag hade gissat på. Den var faktiskt ingenting att oroa sig över, det blåste och var ganska kallt men jag tog det piano och kunde till och med njuta av utsikten emellanåt.
Över på Öland. Gassande sol och kylan på bron var som bortblåst. Det var väldigt mycket folk som hejade på och stämningen var sådär härlig som den bara kan vara vid diverse lopp. Fram till 10 kilometer var benen otroligt tunga och vaderna skvallrade om gårdagens 90 minuter på fotbollsplanen. Sedan släppte det helt. Konditionsmässigt var det aldrig några problem, men när även benen började rulla på utan att jag behövde mana på dem hade jag svårt att hålla mig till 15-kilometersplanen. 16 kilometer, 17 kilometer och så 18 kilometer. Här hände det. Jag passerade Marcus Hellner. Han gick visserligen, men det är av mindre betydelse. Marcus Hellner! Sedan började man ana att bilen närmade sig bakifrån och tävlingsinstinkten kopplades in. 20 kilometer blev det nya målet och tempot skruvades upp. Sedan blev givetvis halvmaran ett måste. De sista 2 kilometerna gick i 4:46 respektive 4:25-tempo. Kom in i det där fantastiska flowet när benen bara trummar på och tankarna inte är någon annanstans än i nuet. När bilen kom ikapp mig hade jag sprungit 21,6 kilometer. Halvmaran passerades på 1,52 och just idag hade jag kunnat fortsätta i 4:25-tempo några kilometer till.
Såhär några timmar efteråt är jag glad och lite sliten i kroppen. Knät gör sig påmint, men det känns ganska naturligt. Det märks att långpassen helt uteblivit men just nu är jag bara glad över att höften inte längre sätter stopp för mig. TACK KROPPEN!
/A.
