Oh du lediga torsdag!
Imorgon ska jag verkligen njuta av den lediga torsdagen, för på fredag väntar 12 timmars jobb. Dagen ska spenderas på konfirmation och helt utan träning.
Hemkommen (nåväl, för en halvtimme sedan) från fotbollsträning med vader som inte riktigt ville vara med. Men, det är som det brukar då med andra ord!
Låren är i alla fall återställda sedan helgen, det enda som skvallrar om en halvmara och en fotbollsmatch är tånaglarna som antagit en något mörkare färg.
Framtidsångesten är för övrigt total. Panikartat. Ångestladdat. Väljer att blunda för det ikväll, och avslutar istället dagen på allra bästa sätt:
/A.
Sliten
Dags för en ny vecka med många jobbtimmar och förhoppningsvis en del träning!
Benen är verkligen slitna nu, efter både Göteborgsvarv och match. 90 minuter som resulterade i förlust 5-3, men med betydligt bättre spel än förra matchen i alla fall. Slapp kramp, men ojojoj vad det ryckte i baksida lår mot slutet av matchen.
Ska försöka träna lite fotboll ikväll, kan nog bli en spännande historia eftersom det tog minst två minuter att ta mig nerför trappan imorse. Om inte det går, blir det gymmet, måste jobba lite på bicepsen känner jag... ;)
/A.
Lyckorus
1:44:43 blev sluttiden, verkligen högt över förväntan!
Försökte peppa upp på campingen...
Dagen började inte riktigt på bästa sätt, verkligen inte så som man vill att en tävlingsdag ska se ut. Vaknade till liv i husvagnen vid 07.00 och kunde inte somna om. Huvudvärk. Ont i halsen. Låg framför tvn och segade på förmiddagen, kände mig nervös men inte särskilt laddad. Huvudvärken var nog boven i dramat skulle jag tro. Efter att ha stressat i oss lasagne, stressade vi vidare till bussen. Väl där insåg jag att jag glömt min astmamedicin. Fick strunta i bussen och invänta Sandras mamma. Fortsatte färden mot Slottsskogen. På spårvagnen insåg jag att jag verkligen inte hade huvudet på skaft - hade glömt ipoden i husvagnen! Gaaaah! 21 km UTAN MUSIK?!
Så fick det bli. På plats i startledet kände jag mig lite piggare, slutade gäspa och började fokusera på uppgiften, dvs. inte en kilometer under 05:15. Starten gick, pulsen skenade iväg till alldeles för höga 160 bpm och första kilometern klockades på 05:28. Försökte hålla mig lugn och inte kryssa alltför mycket mellan löparna, det var dock omöjligt att låta bli. Nästa kilometer gick på 04:56, och den tredje på 05:04. Benen var pigga, pulsen hög men jag var ändå inte flåsig. Passerade milen på 50 minuter och fortsatte mata på med pigga ben. Det började ta emot vid 14 kilometer, men lyckades mota bort de negativa tankarna och tänkte bara en kilometer i taget. Vid 16-17 fick jag fruktansvärt ont i magen, ville bara till närmsta soptunna och spy. Skippade det och kämpade på i samma tempo som tidigare. En kilometer från mål växte frustrationen och jag skrek "HÅLL TILL HÖGER!!!" ett antal gånger med mycket irriterad stämma. Hur svårt ska det vara att låta vänstersidan vara fri?! Hade då vääääldigt lite marginal till att komma under 1:45.
Sista kilometer blev den snabbaste, antagligen tack vare att jag fick syn på folk jag kände som peppade mig. 04:31 på sista kilometern och sedan var det bara spurten kvar. Över mållinjen och in i sjukvårdstältet med den värsta astman jag någonsin upplevt. Trodde för ett ögonblick att jag skulle kvävas, men vad gjorde det när klockan visade 1:44:43 - över 5 minuter bättre än vad jag hade hoppats på!
Sandra och Mathilda startade en timme och en kvart efter mig, så jag hann återhämta mig ordentligt innan det var dags att skrika och heja fram dem till mål. Otroligt imponerad över deras lopp, är väldigt stolt över mina kära lagkompisar som verkligen gav järnet och sportade hela vägen in i mål!
Idag är statusen på benen inte helt hundra. Låren är inte vad de borde vara när det väntas fotbollsmatch om 3 timmar. Hej kramp, välkommen att ta över min kropp!
Hur det än känns i kroppen, är känslan sådär härligt lyckorusig som den bara är efter ett lyckat lopp...
/A.
Nervös
Nervös som aldrig förr. Har ändå inte riktigt förstått att jag ska springa idag. Om fyra timmar startar jag nu. Exakt nu.
Väljer att lita på horoskopet...
/A.
Nu skiter jag i allt vad krämpor heter och bara kör
Uppladdningen inför Göteborgsvarvet har varit åt skogen dålig. Vaknade med halsont i tisdags, som sagt. Efter vitlök, saltvatten, echinacea och hela köret väljer jag nu att strunta i att jag är lite tjock i halsen. Ja, jag vet. Man ska inte träna med ont i halsen, men som det är nu, gör det mest ont på morgonen.
Benen då? Testade en liten, liten runda innan idag tillsammans med Sandra. Tänkte att det skulle vara pigga ben efter 3 dagars löpvila - hah! Trodde jag ja!
Hade tänkt att jag skulle ha en optimal vecka med lagom träning och bra kost. Tjaaa, center i stora mängder får väl ses som bra kost i alla fall, eller...?
Nåväl. Jag skiter i om halsen krånglar liiite på morgonen. Om vaden skriker. Om låren känns som betongklumpar. Om nervositeten tar över min kropp och försöker få mig att sänka mitt mål. Där är vi nämligen nu.
På lördag gäller det. Nu kör vi!
/A.
Pest och pina
Om jag inte vaknar utan halsont imorgon efter kvällens matintag blir jag mycket irriterad. Hoppas innerligt att jag inte har satt i mig det vidrigaste jag någonsin smakat, helt i onödan.
Som vanligt kommer halsont vid väldigt olämpliga tillfällen. Som vanligt googlar jag "huskurer förkylning". Och - som vanligt är det mest förekommande ordet "vitlök".
Tidigare har jag nöjt mig med att gurgla saltvatten, missbruka zyx och echinacea. Ätit sjuka mängder c-vitamin och druckit en och annan kopp honungsvatten. Efter att ha läst i några forum bestämde jag mig för att testa det som någon beskrev som "gudomligt gott", nämligen att skiva vitlöksklyftor på varm macka. Den stackars människan som uttryckte sig så om mackan som Gud glömde kan inte ha upplevt särskilt mycket gudomligt i sitt liv. Fy tusan, värre får man nog leta efter.
Men, hjälper det är jag mer än glad! Och gör det inte det, lär jag i alla fall inte smittas av någon ny förkylning, då folk kommer fly mig som pesten. Kommer förmodligen svettas vitlök på lördag under varvet.
Nog om huskurer, nu ska jag sova här, och vakna überpigg i mina egna vitlöksångor.
/A.
C-vitamin är min bästa vän
Match i söndags som resulterade i förlust. Och stela vader. Igår var det fotbollsträning, men efter ett besök hos kiropraktorn var cykeln den enda jag fick dejta. Det blev bara 30 minuter på sadeln, men jag fick förhoppningsvis bort den värsta stelheten från benen i alla fall. Tjatade mig till lite vadmassage av Malin, som verkligen kan det där med att tortera vader. Gjorde vidrigt ont, men hoppas att det gör lite nytta.
Idag vaknade jag med halsont. Och panik. Känns nog lite bättre nu efter några timmar med c-vitaminbrus, echinacea och massa frukt. Försöker intala mig att det bara är det klassiska "ont i halsen på morgonen, sedan inget mer". Det MÅSTE vara så.
Nehe, åter till honungsvattnet.
/A.
Välkommen
Välkomnar den bästa veckan på länge med ett leende och en äggmacka. Det kommer och ska bli en fantastisk vecka. I can feel it.
/A.
Tävlingsinstinkten
Efter 6 kilometer med två fartökningar på 400 meter och en på 200 meter har jag återfått hoppet och självförtroendet. Vaderna tjurar lite, men jag ska bannemig tjura tillbaka! Pulsen var relativt låg, benen lätta förutom vaderna, men känslan var bra.
Nu nedrans ska jag satsa på Göteborgsvarvet! Formen är inte vad jag hade önskat att den skulle vara, men det struntar jag i. Ska ner under 1:50, nu är tävlingsinstinkten tillbaka!
6 km, 05:12/km
Fartökningarna låg på 04:10 med kontrollerad puls. Gött!
/A.
För tillfället nöjd och ruskigt beslutsam:
Nervositet och osäkerhet
Nervositeten inför Göteborgsvarvet har kommit nu. Alldeles för tidigt, men är väl bara att gilla läget. Anledningarna är flera, den främsta är att gårdagens pass i stekande sol kändes bedrövligt dåligt! Hade tänkt springa långt men blev bara 9 kilometer med skyhög puls och tunga ben och vader som protesterade.
Antingen har jag någon skit i kroppen, eller så var det kombinationen värme, sol och dåligt med vätska som var boven i dramat. Oavsett vad är jag nu rejält nervös och väldigt osäker på hur jag ska göra.
Springer milen på ungefär 48 minuter på träning. Alla långpass i år har genomförts i långsamt tempo, för att inte slita för mycket på kroppen (vilket jag ångrar lite nu). De sista 5 kilometerna under 18-kilometaren förra veckan gick dock i 05:20-tempo, och det kändes helt okej. Inte vråljobbigt bortsett från en protesterande mage. Tidigare i år har jag tänkt att 1:50 nog kan vara ett rimligt mål. Just nu känns det som att det kan bli tufft. Samtidigt som jag känner så är jag lite inne på att satsa och öppna i ett hyfsat tempo, (5:10-5:15) se om det håller och eventuellt orka öka den sista milen. Risken är dock stor att det slutar i katastrof och väldigt långsamma avslutande kilometer.
En vecka kvar att fundera. Allt jag önskar mig är pigga ben, för det var längesen sist!
/A.
Träningsupplägg
Med knappt två veckor kvar till Göteborgsvarvet är det verkligen på tiden att planera träningen ordentligt för de kommande dagarna. Har ju även fotbollen att ta hänsyn till, det ställer till det lite... Känslan i kroppen är för tillfället lite sådär, efter varje match är vaderna otroligt stumma, så även efter söndagens match.
Idag: Lätt löpning, 5 km. Stela vader
Onsdag: Cykling på morgonen med Ida, 2-4 mil
Torsdag: Långpass 15-20 km, beroende på hur vaderna känns
Fredag: Gymmet/Cykling
Lördag: Snabbdistans/intervaller (om kroppen kändes bra under långpasset, annars vila)
Söndag: Match
Måndag: Fotbollsträning
Tisdag: Gymmet
Onsdag: Fotbollsträning eller lätt löpning
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Göteborgsvarvet
Hoppas att jag kan följa det här upplägget. Allt beror som sagt på hur mina kära vader känns. Liniment är min bästa vän för tillfället.
/A.
Seriepremiär
Seriepremiären slutade med oavgjort. Efteråt kändes det som en förlust eftersom vi faktiskt förde matchen. Såhär i efterhand känns det helt okej, det gick långt över förväntan och det var riktigt kul att spela! Var tillbaka på min kära högerbackposition, en plats jag trivs på. Backkollegan Malin leder dessvärre vår interna och mycket prestigefyllda liga - kortligan. Ge mig en match till i backlinjen och jag lovar att reducera till 1-1 i gula kort. Hehe.
Vaknade och blev oerhört lättad när jag mötte min egen spegelbild. Hade befarat att jag skulle vakna med en blåtira idag efter en smäll igår. Stannade vid ett märke och en svullnad. Skönt! Nu väntar 10 timmar jobb och sedan lagfest, med de bästa brudarna i stan såklart!
Ha en trevlig Valborg, idag tar jag och mina trötta ben en välförtjänt vilodag!
/A.
Maskar i mängder
Sandra skulle springa 18 km för första gången någonsin och jag skulle få till ett bra långpass. Smärta i benen från första steget till sista, känner mig väldigt sliten just nu... Dessvärre fick Sandra ont i knät efter 13 km (som är en jättebra distans när man som mest sprungit 16 - tänk på det Sandra!) Jag fortsatte då de sista 5 på egen hand, hämtade bilen och hämtade upp en mindre munter tjej som gick på vägkanten. Hoppas innerligt att det bara är en tillfällig känning!
Det värsta idag var att magen började protestera efter 8 km, sånt magknip! Höll i sig hela den sista milen, verkligen smärta! Usch. Inget jag vill uppleva igen. Men, än dock 18 km. Imorgon är det bara två veckor kvar till Göteborgsvarvet, ge mig mer tid tack!
I övrigt har kvällen spenderats vid sidan av en fotbollsplan. Herrarna hade match och vi agerade supportrar. Vinst 3-1, en väldigt rolig match att kolla på, tack för underhållningen Västboås!
Imorgon är det städning av vägar som gäller. Kanske inte den roligaste dagen på året, men man får väl i alla fall lite motion när man går omkring i dikena hela dagen... ;)
Dagen började med en promenad bland vansinniga mängder daggmaskar, mindre trevligt. Allt det vita är alltså maskar... Den andra bilden föreställer fyra rådjur långt bort i fjärran. Samma promenad, men lite trevligare djur.
/A.
Cykelpremiär i regn och rusk
Två mil på cykel i spöregn och motvind fick mig att verkligen inse att det kommer bli en lång runda runt Vättern...
Jag och Ida hade planerat att cykla några mil efter jobbet idag. Dessvärre mådde hon inte super så fick bli en runda på egen hand. Är otroligt stor skillnad på att cykla själv eller tillsammans med någon. När jag cyklar själv tar de negativa tankarna lätt överhanden och tristessen kommer på besök efter ungefär två minuter. Lägg till lite regn och vind och lyckan är total! ;)
Nåväl. Alla pass är bra pass. Eller, det var väl egentligen inte sant, men all tid på sadeln är bra tid! Bakdelen behöver härdas inför de fruktade 30 milen jag har framför mig.
/A.
Dags att öka, fröken P!
Efter en dag då jag inte riktigt varit på topp hoppade jag i löparskorna. Bestämde mig för att den yttepyttelilla känningen i halsen var liten nog att ignoreras.
Behövde få kämpa och slita lite idag kände jag. Skingra tankarna. Lyckades hålla ett hyfsat tempo utan att bli helt dödstrött. Efter 9,2 kilometer i 04.52-tempo var jag inte bara svettig, utan också betydligt mycket gladare. Löpning är bra medicin, och som en person skrev på twitter idag: "löpning borde skrivas ut på recept oftare".
En dusch senare har jag nu hamnat i fåtöljen framför tvn. Skönt att kunna landa här utan dåligt samvete över att inte ha utnyttjat det fina vädret.
Något som är lika härligt som löpning är fina, fina The Ark. Dokumentären (eller vad man ska kalla det) som visades i helgen triggade igång mitt The Ark-behov. Bjuder därför på en urhärlig bild från konserten på Liseberg i somras!
Adiós amigos!
/A.
