Hej klassiker!

Rubriken säger allt.

Det är helt enkelt inte meningen att jag ska spela fotboll. Varje gång jag spelar fotboll börjar vaden protestera. Det var likadant igår. Det spelar dessutom ingen roll om det är inomhus eller på konstgräs. Jag kan inte förstå hur det kan komma sig att det går skit att springa i fotbollsskor och inomhusskor men alldeles utmärkt i löparskor. Kan verkligen stötdämpningen i skorna göra så mycket?

Efter en hel vecka med smärtfri löpning spelade jag alltså match igår. Idag var det inte smärtfri löpning, kan jag säga. Mötte mamma på väg hem från jobbet efter 1,8 km. Hoppade in i bilen, tjurade och bestämde mig för att avbryta dagens träningspass. Väl hemma ändrade jag mig. Nu nedrans ska jag visa vaden vem som bestämmer!

Sagt och gjort. Jag drog av några kilometer till och tänkte intensivt på musiken i öronen och gjorde allt för att ignorera kroppens signaler.

Något superpass blev det knappast, men bättre än 1,8 kilometer iallafall.

Tid: 24.25 min
Distans: 5,0 km
Medeltempo: 04:53 min/km

/A.

Dags att sammanfatta vecka 8:

Löpning: 28,33 km
Styrketräning: 1 timme, 10 minuter
Träningscykel: 1 timme

Idag är det min lediga dag, och den har faktiskt spenderats i affärer. Skulle köpa nya löparskor, men råkade bli lite annat också. En löpartröja, ett par löpartights och lite annat snyggt... Det är ju faktiskt ännu roligare att träna med nya kläder!

Nu ska jag strax ut och inviga såväl kläder som skor.

Ska susa fram i ett par Nike Air Pegasus:



/A.

Hur många uppmärksammade att Fredde fick en Garmin av Mickan?



/A.

Vi var väldigt sena till matchen idag. När vi hade gått igenom hur vi skulle spela, bytt och och var redo att värma upp var det bara 10 minuter kvar. Alla skyndade ut från omklädningsrummet. Alla förutom jag, Malin och Hanna. Vi skyndade som vanligt inte supermycket. Vi tog fram kameran och tog en bild. Allt för bloggen! ;)

När bilden skulle tas insåg vi dock hur galet det var att ta kort när vi egentligen borde vara på väg till planen i full karriär. Blev därför bara ett försök, innan vi rusade ut från omklädningsrummet och försökte tagga till. Håll till godo!




/A.

Vi förlorade med 4-1. Endast en avbytare och långt ifrån vårt ordinarie lag. Tur att det bara var en träningsmatch! Såhär i efterhand känns det otroligt skönt att matchen spelades så tidigt...

Kom hem när det var 1 kilometer kvar av dubbeljakten. Kollade i Hannas iPhone på väg hem, det var dock lite knivigt att se vilka åkare som var vilka i den lilla skärmen.

Åh, Hellner! Jag trodde nästan att han skulle fixa det när han tog sig upp jämsides med Northug i den så kallade Hellnerbacken. Men idag höll det inte hela vägen, tyvärr. Och i intervjun efteråt såg han så sorgsen ut. Stackars Hellner... :,(

Vi pratade om det på väg hem i bilen, hur hemskt det är när man kollar på skidor på tv och ser svenskarna förlora. Man får en klump i magen och blir riktigt deprimerad för ett tag. Så nu sitter jag här och tröstäter godis framför ett program om Tjejvasan. Tankarna går då automatiskt till nästa års utmaningar.

Om ett år och en vecka är det dags för Vasaloppet. Känns redan lite spännande!

/A.

The Ark levererade. De var dessutom mycket stiliga i militärgrönt. Amen.




/A.

Imorgon klockan 07:45 är det samling inför match. 07:45 en söndagmorgon. Matchen ska spelas utomhus, på konstgräs och enligt SMHI väntar det minusgrader. Hoppas på bra motstånd så vi får springa ordentligt i backlinjen.

Behöver jag säga hur omotiverad jag är just nu? Hur mycket en lång sovmorgon lockar? Hur mycket den här bilden avskräcker?


Bild lånad från internet

Jaja, ingenting att göra åt saken. Bara att försöka se det positivt och göra det bästa av situationen. Match imorgon betyder mycket mat ikväll. Kollade precis på ett ett underbart klipp med mannen, myten, legenden - Rune Larsson. Han kallar sig själv kalorist, och det är precis vad jag ska anamma ikväll. Uppladdning med pasta? Icke. God mat och den obligatoriska efterrätten? Självklart, det är ju som sagt obligatoriskt. ;)

Något jag definitivt ser fram emot är kvällens tv-tablå. The Ark ska ju vara med Melodifestivalen denna afton. Äntligen något vettigt, till skillnad från Christer Sjögrens version av Life on Mars med en otroligt fånig blixt ritad på kinden. Tvivlar starkt på att The Ark gått med på något så tramsigt.

Idag är det vilodag förresten!

/A.

Igår kväll när jag hade lagt mig men inte kunde sova, fick jag en riktig snilleblixt. Eftersom jag var klarvaken, sprang jag snabbt ner till nedervåningen och hämtade Garmin och pulsbandet.

Snilleblixten var nämligen att ta pulsen i sömnen och se hur den pulskurvan skulle se ut. Tänkte att jag kanske kunde försöka drömma något läskigt, och se om pulsen blev högre, eller förblev oförändrad.

Sagt och gjort.

Men tusan vad svårt det var att somna nu! Jag var ju så nyfiken på vad klockan visade för puls. Jag vet inte vad jag hade ställt in kroppen på, men jag vaknade en gång i halvtimmen! Mindre kul när man vet att man ska upp och jobba dagen efter. Efter 3 timmars vakna-somna-vakna-somna fick jag nog och tog av mig pulsbandet i hopp om att få sova de sista timmarna. Det fick jag inte.

Jag kollade iallafall hur pulskurvan såg ut under de tre timmarna då jag ägnade mig åt att vakna hela tiden. Det var inte något revolutionerande precis. Varje gång jag vaknade vände jag mig om och kollade på klockan, och det kan nog faktiskt stämma att det var en gång i halvtimmen med tanke på att pulsen steg några slag en gång i halvtimmen, ungefär.

Jag ska göra ett nytt försök en annan gång, vid ett tillfälle när det inte gör så mycket om jag inte kan sova ordentligt.

I med kaffet, off to work.
/A.

Efter en eftermiddag och kväll på jobbet med mycket att göra kom jag hem till bakad potatis med räkröra. Nu ska jag fortsätta fredagsmyset framför ett avsnitt av Svensson, Svensson. Till detta serveras en kopp kaffe och årets första semla. Är dock väldigt mätt, så nöjer mig nog med halva. Känner inte för matkoma ikväll.



Imorgon väntar jobb. Hoppas att ortsbefolkningen är köpsugna även då. Trevlig helg!

/A.

Idag kändes det som att kroppen spelade mig ett spratt! Tänkte att jag skulle ut på ett lätt distanspass, 6 min/km och låg puls var vad jag planerade.

6 min/km gick nästan som planerat. Distansen blev närmare en mil - också som planerat. Men pulsen? Det var först efter 7 kilometer som pulsen låg där den skulle, innan dess var den fruktansvärt hög! Oroväckande hög! Fick kämpa lite med att få igång vaderna de första 4 kilometerna, benen var sega som sirap och vaderna hårda som cement. Kan det påverka pulsen tro? Trots att tempot var lågt fick jag ju ändå kämpa med att förflytta benen framåt, hrm...

Efter 7 kilometer släppte det iallafall! Pulsen gick som sagt ner, och den rätta känslan infann sig. Känslan av att benen går av sig själva och att det är lika lätt att springa som att sitta hemma framför tvn. Det är ju den känslan man vill åt! Det är den känslan som får tummen upp!



Tid: 52:58 min
Distans: 9,1 km
Medeltempo: 05:48 min/km

Nu ska jag hoppa in i duschen, laga mat och sedan åka iväg till jobbet.

/A.

Jag säger bara en sak. Marcus Hellner. Han är verkligen helt otroligt fantastiskt duktig och imponerade! VM-guld i sprint! Grymt! Han är nog faktiskt nummer ett på min beundrar-lista nu. Listan som består av 5 fantastiska personer. Mer om det vid ett senare tillfälle...

DET:et i rubriken syftar på mitt lilla träningspass ikväll som känns otroligt löjligt att skriva om just nu. Men, man kanske inte riktigt ska jämföra sig med Mister Hellner.

Fick jobba över några timmar idag och var därför sen till fotbollsträningen. Gjorde dock inte så mycket, eftersom jag ändå kör egen träning så länge vi är inne på det stenhårda golvet i idrottshallen. Hade planerat att springa 5 kilometer i lugnt tempo med tanke på gårdagens intervaller. Hoppsan! Det blev visst inte så lugnt som planerat ändå. Inget supersnabbt pass, men ändå långt ifrån superlugn jogg, med mina mått mätt:



Jag började faktiskt i det planerade tempot. Sedan dök det dock upp en hund, som sprang omkring löst utan ägare i sikte, som skällde och morrade lite lagom skräckinjagande när jag närmade mig. Jag gjorde helt enkelt det enda som verkade vettigt att göra då, vilket var att öka takten...

Tid: 27:38 min
Distans: 5,5 km
Medeltempo: 05:01 min/km

Sedan blev det massa prat med lagkamrater. Och sist, men inte minst, 10 minuter effektiv styrketräning. Man får vara glad för det lilla!

/A.

Efter att jag fått i mig ett antal godisbitar på jobbet kändes kroppen ohärligt seg. Att sedan gå ut och inse att det var 12 minusgrader gjorde inte saken bättre. Motivationen var nere på 0,0. Kunde alltså inte varit sämre!

Dealade lite med mig själv. Först var den onda sidan på väg att vinna. "Du kan springa imorgon istället. Åk nu hem och ät mat och lek med syskonbarnen. Det är ju faktiskt kallt. Alldeles för kallt egentligen." Sedan tog dock den mer disciplinerade och goda sidan överhanden. "Äsch, ut med dig bara. Lite minusgrader är väl inte så farligt. Och intervaller är ju faktiskt kul. Speciellt efteråt..."

Sagt och gjort. Uppvärmning följt av 400-metersintervaller. Körde 6 set med 200 meters jogging mellan varje. Började lite försiktigt med tanke på mina tidigare problem med vaden. Fick dock upp pulsen ordentligt mot slutet ändå. Det var faktiskt riktigt jobbigt på slutet. Mantrat "snabb och uthållig" upprepades gång på gång medan andningen blev allt mer ansträngd. Avslutade sedan med 2 kilometer nedjogg.

Repetition 1 - 04:12 min/km
Repetition 2 - 04:16 min/km
Repetition 3 - 04:03 min/km
Repetition 4 - 04:00 min/km
Repetition 5 - 04:02 min/km
Repetition 6 - 03:58 min/km

Sammanlagt blev det:
Tid: 42:32 min
Distans: 7,7 km
Medeltempo: 05:31 min/km

Mycket siffror här på slutet, men det känns bra att ha det sparat här för min egen skull, inför kommande intervallpass.

Väl hemma väntade förresten både mat och syskonbarn - känns otroligt bra att den goda sidan vann! :)
/A.

Medan jag väntar på att maten ska bli klar slänger jag upp några bilder för att illustrera vad som väntade i postlådan när jag kom hem alldeles nyss.





/A.

Vilodag blev till övningsdag. Imorgon ska jag och Magda spela och sjunga på ett äldreboende. Lite allsång, lite vårsånger och andra mer eller mindre käcka sånger ska framföras. Just nu letar jag för fullt efter en tårdrypande dikt med vårtema - ingen som har någon på lager? Tomten av Viktor Rydberg är ju en himla käck sak, man kanske kan göra om den lite...? ;)

Eftermiddagen har alltså ägnats åt övning. Och lite prat emellanåt. Var sjukt längesen jag träffade den fantastiskt härliga madamen, så fanns en del att diskutera. Blev tvugna att ställa alarm och ha pratförbud tills alarmet ringde...

När jag sedan kom hem var jag hungrig som en varg och slängde in en, okej jag erkänner - två, mackor deluxe i ugnen. Creme fraiche med smak av parmesan och vitlök, rökt skinka och ost. Hej och hå, vilken hälsosam kvällsmat! Tur att avokadon väger upp det hela något.



Nu ska det obligatoriska kaffet avnjutas med The Apocalypse Is Over i bakgrunden. Sämre kan man ha det när man har vilar från träningen.
/A.

Med lite vemodskänslor och med en lite ansträng tårkanal lyssnar jag på The Arks sista låt någonsin. Det känns så konsigt att lyssna till en låt som är skriven efter att beslutet att lägga ner bandet togs. The Apocalypse Is Over ska lyssnas till under många livespelningar i sommar, vill jag lova!



Online player by theark

Jag har nu hunnit lyssna igenom den ett antal gånger under tiden frullen har intagits. Den växer för varje gång. Bra sista låt, The Ark! Bra sista låt.

/A.

Man kan få mycket här i världen. Imorgon hoppas jag att jag får träningsvärk.

Det få jag syftar på i rubriken är dock antalet personer på träningen tidigare ikväll. 4 personer som sprang en runda, 5 personer som styrketränade.

Hej och hå, vad vi är få.
Att spela fotboll med 5 pers, är som att utan stekpanna steka köttfärs.
Vi kämpade på bra vi som var där, musklerna vi får oss verkligen klär.
Jag hoppas det löser sig fort som attan,
annars morståndarna med oss kommer sopa mattan...

Ja, så illa är det faktiskt.

Vi sprang som sagt en runda, och vaden kändes helt helt underbart bra! :) Äntligen några kilometer - äntligen!
Efteråt körde vi styrketräning i en timme. Fick ihop 120 sit-ups, 50 armhävningar, rygglyft, plankan, 90 grader, handtaget och lite annat smått och gott. Gött!



...och så lite siffror:
Tid: 34:25 min
Distans: 6:03 km
Medeltempo: 05:42 min/km

/A.

Ett tag åt jag gröt till frukost varje dag. Sedan kom äggen och ställde till det. Jag och gröten börjar hitta tillbaka till varandra nu. Även om jag saknade min übergoda ägg och skinkmacka lite tror dock att kropppen kommer tacka mig för valet av gröt om några timmar. En lång dag väntar!



Ha en superhärlig måndag, de är inte så pjåkiga som man tänker sig.
/A.

Solsidan och Time out. Wallander, kaffe och en bit mörk choklad. Det gäller att njuta av helgen in i det sista...

Något som inte har fullt så hög mysfaktor är vildsvinen som för en timme sedan befann sig hundra meter från huset.

Det här är filmat natten mellan fredag och lördag, ungefär 100 meter från platsen där jag befinner mig nu. Behöver jag säga att det går ganska fort att ta sig från bilen till huset när jag kommer hem på kvällarna? Att denna förflyttning är som ett rejält träningspass...?




Har även minutlånga klipp där det är tre vildsvin på en och samma gång. Mysfaktor 0 av 100.

/A.

Det blev ingen löpning idag, trots allt. Valde att spara vaderna ytterligare en dag. Det blev istället 60 minuter på en träningscykel när de andra hade kul och spelade fotboll inne i hallen. Ingen idé att deppa över det, jag fick ju bra, om än lite tråkig träning, jag med!

Den här veckan har verkligen gått i cyklingens tecken. Ju mer man sitter på sadeln, desto mer längtar man efter att få springa. Men, det är ändå en himla bra träningsform att ta till när vaderna strejkar.



En liten sammanfattning av veckan som verkligen har bestått av mycket alternativ träning:

Löpning: 5 km
Träningscykel: 2 timmar, 15 minuter (fördelat på 3 pass)
Styrketräning: 1 timme, 15 minuter (fördelat på 2 pass)
1 pass zumba

Nästa vecka hoppas jag kan sammanfattas med betydligt fler kilometrar. Alternativ träning har jag fått nog av för tillfället. Jag vill springa intervaller, långpass och myspass. Bara njuta.

/A.

Mitt liv som Hellner. Jag har sagt det förut, och kommer antagligen att säga det igen - vilket fantastiskt program!
I gårdagens avsnitt fick Erik till på köpet träffa Mister Hellner himself. Vilken kille!

Kan även rekommendera Mitt liv som Hellners sida på svt.se. Där kan man läsa Eriks blogg och se små charmiga klipp där Hellner önskar Erik lycka till och ger små tips. Den 3 mars kommer jag sitta bänkad framför tvn och hålla tummarna för att Erik Segerstedt ska lyckas slå Mads Ousdal i duellen. Ännu hårdare kommer tummarna hållas för att Hellner slår Northug. Må svenskarna vinna över norrmännen, helt enkelt.

Om rivaliteten:


/A.

Den här lördagen ligger jag minsann inte på latsidan - varken när det gäller bloggandet eller tränandet.

Har precis flåsat färdigt efter 45 hyfsat trevliga minuter på träningscykeln. Det går framåt, det här! Skulle som sagt gått en runda i eftermiddag, men jag blev lite avskräckt när jag tittade på termometern som visade -15. Att termometern tydligen lever sitt eget lilla liv, var ingenting jag var medveten om just då...

Så, efter lite bloggläsande och kaffedrickande hoppade jag istället på träningscykeln. Idag hade jag faktiskt en liten plan. Fick en idé efter att ha läst lite i Kadens som damp ner i brevlådan igår. Kadens, som förövrigt känns lite nördig, men å andra sidan, så är väl favorittidningen Runners World minst lika nördig. Är väl bara det att jag inte är någon cykelnörd än. Men det kommer säkert det också, hehe.

Hur som helst. 5 minuters uppvärmning, sedan drog jag igång med någon sorts intervallpass. 1 minut hårdkörning, 2 minuter få-ner-pulsen-tramp. Upprepade detta 12 gånger och varvade sedan ner i 5 minuter, eller 6 minuter för att vara onödigt exakt. Det var jobbigt och svettigt, och dessutom mycket roligare än när jag tidigare bara trampat på, utan någon större tanke bakom det hela.

Pulskurvan kommer här:



Imorgon ska jag äntligen springa en liten runda. Se om fot och vad håller. Hoppas, hoppas, hoppas!

Nu blir det dusch, tacopaj och Melodifestivalen. No more bloggande ikväll.

/A.

Varför finns det flashiga gym när det enda som behövs är ett par skor och någorlunda varma kläder? Nu blev det visserligen "bara" en promenad idag, men möjligheterna till att springa finns när som, var som!



Under nästan två timmar njöt vi av soligt och kallt väder, och hann också uppdatera oss om vad som hänt de senaste veckorna. Två små fyrbenta vilddjur fick också hänga med på färden...



Jag tror nog att jag ska ge mig ut en runda till, det gäller att "sörpla i sig" all D-vitamin som finns att tillgå.
/A.

Internet i all ära, men det för med sig så otroligt mycket skit.

Råkade av misstag klicka in på en blogg igår, en pro-ana-blogg där det uppmuntrades till 200 kcal/dag tillsammans med laxermedel. Inspirationsbilder fanns det gott om - benrangel vars kroppar beskrevs som perfekta. I en av kommentarerna var det en tjej som tackade för en underbar blogg som inspirerat henne till att gå ner i vikt. Just vid det tillfället hade vågen visat 49 kilo för första gången, och tjejen var alltså överlycklig över resultatet och skulle "självklart" fortsätta att gå ner.

Det är sjukt. Att människor är sjuka och lider av ätstörningar är beklagligt och oerhört tragiskt. Att människor är sjuka, skyltar med det och uppmuntrar till självsvält är mer än beklagligt och tragiskt. Det finns inte ord för att beskriva hur hemskt det är. Om fel personer besöker sådana sidor vid fel tidpunkt i livet kan det verkligen få katastrofala följder.

Jag tänker aldrig någonsin besöka denna blogg igen. Aldrig någonsin. Jag hoppas att de personer som nu verkade vara trogna besökare också tar samma beslut.



Nu över till någonting roligare! Jag åker till Britta för en lång och härlig promenad i solen! Lördagar när de är som bäst! :)

/A.

Välkommen underbara fredag!



Trots att den här veckan har gått superfort, är det ändå otroligt skönt med helg. Det bästa med helgen är ju ändå fredagkvällarna, när man känner att man har hela långa helgen framför sig. Där är vi nu, alltså! Fredagkväll, med hela långa helgen framför oss. Smaka på de orden...

Jag har inlett helgen på bästa möjliga sätt. Kom hem från jobbet vid halv 3, slängde i mig lite mat och pratade och lekte lite med mina syskonbarn, innan jag bytte om till träningskläderna. Det kändes som att det mesta just idag befann sig i tvättmaskinen, därför blev dagens träningsoutfit ingen jättehit.

Klockan 3 gav jag och Ida oss iväg på en promenad i det underbara vädret.


Kameran valde blixt här av någon lustig anledning, är inte riktigt så blek egentligen...

7 kilometer och ungefär en timme senare var vi tillbaka där vi började, och fortsatte till gymmet. I 45 minuter plågade vi oss sedan med styrketräning av olika slag. Körde en del med maskiner (fruktansvärt uttåkande) men övergick ganska snart till lite utmaningar i plankan, handtaget, jägarvila och andra liknande övningar. Ägnade även några minuter på spinningcykeln, men just idag var jag inte bästa polare med den, så jag övergav den efter några minuter. Tålamodet var med andra ord inte på topp idag.

Nu ska jag skynda mig in i duschen och sedan åka till affären och handla lite smått och gott inför kvällen. Kan kanske bli så att det hoppar ner lite godis i kundkorgen...

ps. Tänkte jag skulle få till ett litet rim i rubriken, men lyckades mindre bra. Ida är ju däremot lite lik mister Bard. Om man anstränger sig till det yttersta kan man kanske se någon liten likhet. Hehe, not.

/A.

Nu, gott folk, ska ni få höra. Jag har denna afton utövat (?) zumba!

Klockan åtta befann jag mig i en sal full med zumba-människor, för att i en timme försöka hänga med i svängarna. Och som det svängde sen! ;)

Jag kommer antagligen aldrig bli någon gruppträningsnörd. Jag tycker verkligen att det är jättekul att testa på olika saker för att få lite variation, men i slutändan är jag nog ändå löparskorna trogen. Zumba var kul och väldigt annorlunda mot de andra träningsformer jag testat. Jobbigt? Njae, inte särskilt, men det kan i och för sig bero på att jag hade fullt upp med att uppfatta alla rörelser och därmed inte kunde ta i riktigt ordentligt.

Min kropp är inte som andra kroppar. Min kropp skiljer tydligt på över, och underdel. Benen fungerar som de ska och gör vad hjärnan vill att de ska göra, men när överkroppen ska med är det ibland lite svårt med koordinationen, hehe...

Om zumba hade varit lite jobbigare, fått mig att svettas mer och givit mig träningsvärk imorgon, skulle jag nog kunna fortsätta med denna träningsform. Någon gång då och då, kan jag tänka mig att det blir i fortsättningen. För kul var det - men inte riktigt lika kul som man har med ett par löpardojor på fötterna...

Alternativ träning: Check.


/A.

Jag tror på slagfärdiga rubriker denna afton. Det ena avslöjandet avlöser det andra.

Jag har faktiskt ägnat kvällen åt lite träning trots allt! Har en gammal, eller ja, en sliten, träningscykel som står här hemma och mest tar upp plats. Tänkte att jag skulle ta och öka på slitningarna ytterligare. Det blev 30 minuters kamp och slit på övervåningen, till tonerna av Martin Stenmarck. Även där dammades något gammalt av - Stenmarcks skiva alltså. Det är dessvärre inget vidare drag i låtarna på skivan, jag skulle vilja påstå att de är direkt opassande vid träning!

Trots detta lyckade jag ta mig igenom det egenkomponerade och helt impoviserade cykelpasset med lite "ryck" här och var. Cyklingens motsvarighet till fartlek, skulle jag vilja säga att jag ägnade mig åt.

Pulsen gick lite upp och ner, mest på beställning faktiskt. Känns skönt att ha fått upp pulsen lite! Lyckades även motivera mig till lite styrketräning efteråt. Plankan, sit-ups, armhävningar, jägarvila...




/A.

...eller sätt er ner åtminstone!

Nu ska ni får läsa något som ni med största sannolikhet aldrig trodde att ni skulle få läsa i denna blogg. Imorgon ska jag testa något nytt. Något spännande. Skrämmande. Kanske rentav farligt?

Haha, nej nu tar jag kanske i. Men hon som just nu sitter vid tangenterna trivs bäst i löparskor, alternativt i fotbollsskor. Där känner hon sig hemma.

Eftersom detta är veckan då alternativ träning ska utövas ska det verkligen bli alternativt så det förslår imorgon. Jag ska testa zumba! Huvaligen, vad har jag gett mig in på?

Spännande ska det bli iallafall. Och förmodligen en gnutta skrämmande också. & nej, det ska inte filmas och läggas ut här till allmän beskådan. Ni får ordna underhållningen på annat håll! ;)

/A.

Eftersom värmen i huset fortfarande lyser med sin frånvaro, blir det ingen träning ikväll heller. Duscha i kallt vatten, nej tack.

Tänkte istället ägna kvällen åt annan värme. Något jag håller mycket varmt om hjärtat (höhö) är för tillfället Svensson, Svensson. Samlar på dvd-filmerna man får med Expressen och har snart lyckats ta mig igenom tre säsonger. Skrattfesten är total är lille Max retar gallfeber på härlige Gustav. Tänk er att ha en Gustav Svensson i sin bekantskapskrets, hade inte det varit underbart? Det är det som saknas i mitt liv, känner jag nu. En Gustav Svensson, och så kanske ett radhus i Vivalla!

Till skrattfesten serveras kaffe och frukt, filtar och inneskor. Jag gillar läget, helt enkelt.



/A.

Jag insåg när jag vaknade inatt (!) klockan 03:23, att jag inte skulle kunna springa något idag. Foten visade tydligt vad den tyckte om saken. Tänkte då, redan inatt, att jag skulle gå upp i hyfsad tid och genomföra ett pass på träningscykeln.

Som sagt - saker och ting går inte alltid som planerat.

Värmepannan i huset lade av inatt. Sitter därför i fåtöljen nu, med underställ, joggingbyxor, tjock tröja, inneskor och stor halsduk. Det är alltså ingen värme i huset. Men vad bra, kan man kanske tänka då! Då blir det ju perfekt att cykla sig varm. En dusch i kallvatten är dock inte särskilt lockande.

Blir nog inte särskilt många kilometer den här veckan. Det bästa att göra är väl att gilla läget. Ägna mig åt alternativ träning. Cykling om det går, styrketräning och kanske till och med simning.


Ledin är allt annat än en favorit, men han är ju en positiv man i alla fall.

/A.

"...Och i det senaste blogginlägget skrev du att livet leker!"

Så sa Ohlin i duschen idag samtidigt som hon konstaterade att min fot var svullen. Stor knöl. Dum trottoarkant. Klantig Alek. Irriterad Alek. Livet leker inte längre. Till på köpet dog herr Garmin efter 800 meter. Jag borde vänt. Struntat i den där trottoarkanten. Då hade jag inte suttit med vänsterfoten i högläge nu. Då hade jag antagligen bara klagat över min pulserande högervad.

Det är lätt att vara efterklok...

Jaja, det är inte första gången jag stiger snett med vänsterfoten, och det brukar ju faktiskt gå över ganska fort. Förhoppningsvis är jag fit for löpning redan imorgon. (Det skadar ju inte att vara optimistisk!)

För övrigt, så känner jag mig som en bitter tant som drabbats av hypokondri. Jag ber verkligen om ursäkt. Bittra människor är det tråkigaste som finns. Det tillsammans med hypokondriker. Denna kväll slår jag två flugor i en smäll.


Ful fluga, bild lånad från internet.

/A.

Just det!

Det är ju Alla hjärtans dag idag. Sicken meningslös idag egentligen. Jag ska snart iväg och träna mitt hjärta. Att skriva ett sliskigt kärleksfullt inlägg här idag, är inte riktigt vad jag planerar att göra.

Jag sträcker mig så långt att jag säger att jag älskar de nybakade solrosfrallorna som befinner sig två meter från datorn. Och så älskar jag den här mannen också. Ja, he is my man.



/A.

Ännu en vecka har passerat. Det är verkligen galet att tiden går såhär fort, veckorna springer iväg!

- 34,17 km löpning
- 30 minuter styrketräning
- 1,5 timme fotbollsträning
- 1,5 timme fotbollsmatch

Jag är nöjd med att jag lyckades få till ett ordentligt långpass på 22 kilometer. Mer besviken och bekymrad över min vad som inte är helt samarbetsvillig för tillfället. Jag hoppas att det går över, helt enkelt. Poff! och det är borta!

Vecka 6 har dessutom bjudit på några härliga promenader i fantastiskt väder. Jag insåg igår att jag verkligen har börjat uppskatta naturen, på ett sätt jag inte gjort förut. Till skillnad från tidigare, kan jag gå omkring i naturen och bara njuta. Njuta av tystnaden. Av snön, solen och allt det vackra som det skapar. Det är bara att konstatera - snart 20 år och redan tant.

/A.

Det gick ju inte sådär superbra på fotbollsmatchen idag. Men, å andra sidan, det var en träningsmatch. 4-2 blev det, inte till vår fördel då, som ni kanske förstår...

Mimmi, Malin och Hanna förgyllde färden till och från Jönköping. Det är alltid high life i Rockbilen! De erkände till och med att en av The Arks låtar var bra. Stannade på vägen hem och fyllde på med lite energi á la McDonalds, för att fullborda en redan gräsligt onyttig helg - ska det va' så ska det va'!

Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk söndag! Tack underbara The Ark för att ni släppt fler biljetter till Växjö. Nu ska 20-årsdagen spenderas på The Ark-konsert. Gaaaaah, så fantastiskt roligt det ska bli!

Dessutom är jag ledig imorgon. Alltså inte en gnutta måndagsångest. Livet leker!

/A.

Bra uppladdning inför match enligt Alek:

• Gå upp vid 10.30. Drick kaffe i massor och ät frukost framför Alpina-VM.
• Planera lite. Skriv in alla matcher i kalendern.

• Gå en härlig promenad i sol och minusgrader. Njut av naturen och kamma hem lite tantpoäng.

• Ät god lasagne.

• Kolla på Mitt liv som Hellner. Bli inspirerad till intervallträning.

• Gå ut en runda till i det härliga vädret- det gäller att passa på!

/A.

Melodifestivalen blir himla kul när man har tät sms-kontakt med en såhär härlig brud:



Vi var dessutom överens om en sak denna afton. Att Brolle är överdrivet megahet och att han förtjänade en finalplats. Moniker var min personliga favorit annars. Härligt Beatles-inspirerat, lite hippie över det hela. Jag gapskrattade numret igenom, och det är väl det som är meningen med musik? Det ska förmedla glädje, och det gjorde Daniel minsann!

Det var min lilla recension av kvällens Melodifestivalen det. Sist men inte minst bjuder jag på en ursnygg bild på en ursnygg man. Fotograferat på Ladies Night i höstas...



Imorgon blir det träningsmatch. Tusan vad bra det ska gå!

/A.

Det känns som att den här bloggen handlar om två saker just nu:

1. Träning
2. The Ark

Jag måste ibland påminna mig om att det här faktiskt är en träningsblogg med inriktning mot En svensk klassiker. Just för tillfället är det mest löpning som står på programmet, men i klassikern ingår det ju faktiskt andra saker också. Trots att Ola Salo och gänget är så långt ifrån En svensk klassiker som man kan komma (eller, vad vet jag egentligen?) dyker de upp här titt som tätt. Varför? kan man fråga sig. Därför.

Jag tycker självklart att det är jätteroligt om den här bloggen besöks av många människor, om någon liten människa kan inspireras av det jag skriver. Men samtidigt är det här en motivationskälla till mig själv. De dagar då jag inte alls känner för att träna, då jag hellre ligger hemma i soffan när regnet öser ner utanför fönstret, kan jag gå tillbaka i bloggen och se hur trist det var att vara sjuk och inte kunna träna, hur endofinfylld jag var efter den där härliga löpturen eller hur nöjd jag var med mig själv efter att ha simmat 1000 meter.

Därför avviker jag från ämnet ibland. Därför kommer Ola Salo in i bilden emellanåt. För att han inspirerar mig. Motiverar. Han, om någon, inspirerar mig till att följa mina drömmar, till att gå min egen väg. Ibland kan man behöva påminnas om det. Ibland kan jag behöva påminnas om det.

Det finns stunder då jag får försvara min träning inför människor som tycker att jag tränar för mycket och prioriterar fel saker. Människor har ibland en tendens att lägga sin i andra människors sätt att leva och vara. Jag gillar att träna. Jag mår bra av det, blir glad av det. Att jag emellanåt ses som lite stollig, lustig, "inte som alla andra", bryr jag mig inte särskilt mycket om. För det första - det är oerhört tråkigt att vara vanlig, som alla andra. För det andra - Ola Salo har övertygat mig - It takes a fool to remain sane.


Bild lånad från expressen.se

/A.

Utmaningen av annorlunda karaktär har nått någon form av slut. Igår var Dagen D. Dagen då armarna återigen skulle mätas för att se om armhävningar och dips i massor, gett något resultat.

Tro det eller ej, men måttbandet visade skillnad!

Pappret med måtten nu hänger i Carros skåp på jobbet, så jag kan tyvärr inte skriva ut de exakta måtten här. Jag ökade iallafall med 1 cm på högernoch 1,5 cm på vänstern. Carro hade även hon ökat mer på vänstern än på högern. Kanske att armhävningar och dips kan göra armarna mer "jämna"?

Eftersom vår utmaning har mötts av massiv kritik av alla i vår närvaro, har vi verkligen gått in för det härmed liv och lust. Man kan kanske misstänka att måttbandet inte spändes lika hårt den här gången, som förra, att vi myglar för att överbevisa alla kritiska ögon. Men nej, icke!

Jag kan garantera att det inte har fuskats, här har det bara gjorts en himla massa armhävningar!

Utmaningen fortsätter i ytterligare två veckor, men med ett nytt inslag. Vi vill ju inte vara som alla andra, jag och Carro. Vi vill inte stå med hantlar eller skivstänger och pressa, så därför har vi uppfunnit ett nytt sorts redskap. Plastspann med två mjölpaket i. Ska lyftas ett ännu ej bestämt antal gånger varje dag. Fånigt? Ja. Tungt? Ja, efter ett tag. Kul? Absolut.

Det mesta blir faktiskt roligt med Carro, allt från mjölpaketlyft till skvallrande om ditten om datten och hetsiga diskussioner om Bonde söker fru. Nu fortsätter alltså utmaningen i ytterligare två veckor - nu kämpar vi på med mjölpaketen, Carro!



Innan mjöl-lyftet börjar ska jag njuta av en kopp kaffe och choklad. Fredagsmyyyys!
/A.

Såhär var känslan idag. Osammanhängande. Som att springa med skon fastsatt endast på tån. Vaden hängde inte ihop med övriga kroppen. Den levde sitt eget lilla liv. Vände efter 1.5 kilometer, kändes helt enkelt inte bra alls.

Nu vädjar jag till er, kära träningstokiga läsare, är det någon som har någon idé om vad det kan vara? Vad kan jag göra för att få bukt på det? Det är väldigt svårt att lokalisera smärtan, men jag tror att jag har lyckats pricka in området ganska bra här. Som sagt, tips och råd mottages tacksamt!




/A.

Ibland blir jag så arg. På andra, men framför allt på mig själv. Nu sitter jag här och gnäller över min vad som inte vill fungera, på att potatisen här hemma är slut och på andra småsaker. Småsaker som är helt obetydliga i ett större sammanhang. Ju äldre jag blir, desto mer bryr jag mig om saker som egentligen inte rör mig, men som berör mig. Tusentals barn dör av svält och fattigdom, varje dag. I just detta nu. Barn, som verkligen borde få vara just barn.

I trean på gymnasiet hade vår klass temat "Låt barn vara barn" på Karnelevalen. Det gick ganska dåligt för oss, men jag tycker ändå att vi hade det bästa temat - något som verkligen betyder någonting.


På bilden, 10-åriga barnsoldater.

Jag önskar att jag hade alla pengar i världen att ge till alla behövande barn. Jag önskar att jag kunde ge varje litet gråtande barn en nalle att krama om. Jag har inte alla pengar i världen. Jag kan inte göra allt - men jag kan göra något.

Jag stödjer Unicef i deras otroligt viktiga arbete. Köper mer än gärna fina saker att ge bort i deras gåvoshop och går stolt omkring med min fina tygkasse med texten "Kämpa för varenda unge". Det låter som en riktig klyscha, att ingen kan göra allt, men att alla kan göra något, men det är ju faktiskt helt sant. Om mina små summor som jag skänker kan hjälpa ett enda behövande barn är jag glad.

Mikael Persbrandt är inte bara en av de människor jag sedan 13-års ålder haft som någon form av förebild (idol är nog mer rättvist att säga egentligen, men det låter lite väl tragiskt), han råkar också vara Unicef-ambassadör med många kloka ord på hjärtat...



Jag hoppas att samtliga läsare här tog sig tid att titta på videoklippet. Det är ett kort videoklipp, endast 35 sekunder långt, men innehållet är nog så viktigt.

Jag har sprungit en liten runda även denna dag. Det känns dock väldigt oviktigt just nu. Mer om det imorgon.

/A.

Kul att vakna supertrött, masa sig fram till fönstret och se ytterligare ett snöfalls resultat. Vitt, vitt, vitt!

Jaja, det är bara att gilla läget. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg med klagan om hur jobbig vintern är, hur gärna jag vill ha vår, hur mycket snön förstör... Men jag låter bli! Ingenting blir bättre av det. Världen blir inte roligare av bittra människor!

Idag är det alltså torsdag! Tusan vad fort tiden går, var ju nyss det var helg. Jag har en fullproppad dag framför mig. Jobb, hämta min brors barn på dagis, hem och leka, iväg på träning och eventuellt orkester efter det. Jag gillar fullproppade dagar! :)

Nu när det ändå kommit lite snö igen, kanske det kan bli många minusgrader och en massa snö istället? Hade varit himla trevligt och framför allt nyttigt, att få åka lite längdskidor. Våren hinner vi med längre fram. (jo, jag vill hemskt gärna ha vår, sommar, grillning och kvällssol, men jag väljer att gilla läget och göra det bästa av det)

Kan förresten passa på att slänga in ett litet tips såhär på morgonkvisten, helt gratis faktiskt! ;) Köpte en ny sorts bröd igår. Galet gott! Mjukt och fluffigt och fullt med solrosfrön. Synd att fotot blev superdåligt bara, att mackan som ligger till höger ser sunkig ut. Den är inte sunkig alls, den är bara halv. Nåväl. Slut på hyllningen av Solfrö denna morgon, men iväg och köp allesammans!


l

Ha en underbart trevlig torsdag!
/A.

Löparskorna blev ersatta av vanliga skor idag. Benen känns förvånansvärt lätta. Vädret känns förvånansvärt vårlikt. Livet känns förvånansvärt ljuvligt.

/A.

Wohooo, 22 kilometer!!!!!! Ursäkta missbruket av utropstecken, men i väldigt sällsynta fall är det tillåtet. Det här fallet är ett sådant sällsynt fall!

Dagen blev inte riktigt som planerat. Ida är sjuk, så fick bli ett pass på egen hand. Alternativen var ett lätt distanspass på 7-8 kilometer, eller att genomföra morgondagens planerade långpass idag istället. Som ni kanske förstår gick det andra alternativet segrande ur striden.

Och tänk så glad jag är för det just nu. Här och nu i skrivande stund, känns vaderna som betongklumpar. Det går ganska lätt att förtränga det faktiskt, de 22 kilometerna var definitivt värda betongkänslan!



Som väl är testade jag iPoden innan jag åkte hemifrån. Filip&Fredrik, var håller ni hus?! Jag som trodde att jag lyckats förstå hur iTunes fungerar, hrmpf - tji fick jag för det. Efter att ha försökt synkronisera iPoden med min superlista i iTunes gav jag upp. Begav mig med bil till civilisationen utan Filip&Fredrik.

Man skulle kunna säga att jag sprang mellan två samhällen idag. Däremellan är det enbart landsväg med massa skog och inte supermycket gatlysen. Jag var mindre smart när jag bestämde runda idag, var nog i mars, april i tankarna snarare än i början av februari. Resultat: löpning i mörker, livrädd för älgar. Jag är verkligen löjligt rädd för älgar. Skulle hellre stöta på en ilsken grizzlybjörn än en älgtjur. Usch. Nog om den saken.

De första 7 kilometerna undrade jag vad jag gett mig in på egentligen. Den högra vaden pulserade ihärdigt och vägrade ge med sig. Efter 7 kilometer var jag framme i samhället som var målet och jag vände därför. Då släppte det! Mellan kilometer 7 och 14 gick det som tåget. Låg puls, lätta ben och Mister Salo som sällskap. Dessförinnan hade jag ingen mindre än Mikael Persbrandt i lurarna. Han är inte fy skam han heller, men jag har lyssnat på hans sommarprat 4, 5 gånger nu så det är tyvärr inte lika spännande längre.

Jag tog lite extrarundor och hade skrapat ihop 17 kilometer när jag var tillbaka där jag startade. Stanna? Där? Efter 17 kilometer? Aldrig i livet. Nu började det dock kännas i benen. Pulsen fortfarande låg men benen var inte längre lätta som fjädrar, jag sprang inte längre som på moln. Sprang inne i samhället och snurrade runt på olika gator, visste inte ens vart jag var där ett tag. Där någonstans mötte jag även Alexandra som kämpade på bra! Heja, heja!

Halvmaran passerades på 2:02. Seeega ben men den sista kilometern skulle självklart avverkas den också. Tillbaka vid bilen pep härliga Garmin till för sista gången den här rundan. 22 kilometer och därmed distansrekord!!

Jag är otroligt nöjd med att jag lyckades motivera mig till att sätta den ena foten framför den andra i drygt två timmar. Att jag faktiskt inte gav upp trots betongklumpar till vader. 

Jag förstår inte riktigt hur jag ska göra för att bli starkare. Konditionsmässigt är det inga större problem, pulsen höll sig där den skulle under hela rundan. Benen däremot, höll sig inte som de skulle hela rundan. What to do?

Det är med glädje jag avslutar denna uppsats med dagens pass i siffror:
Tid: 2:08:18
Distans: 22:00 km
Medeltempo: 05:49 min/km

/A.

Kokt ägg, rostade mackor och kaffe. Till sist en apelsin. Allt detta framför Nyhetsmorgon med datorn i knät. Med träningsvärk i benen och storm utanför. Näst intill. Ibland lockar inte jobbet jättemycket.

Nu lyckades jag synkronisera Filip&Fredriks podcast med iPoden också. Nu blir det här en bra dag, vågar jag nästan lova! I eftermiddag väntar dessutom ett gemensamt pass med Ida. Vi tyckte så bra om rundan vi sprang förra gången, att det nog blir en favorit i repris.

Börjar redan nu att ladda inför morgondagen. Då ska de här benen springa längre än de någonsin gjort förut! Hoppas att storm gett sig iväg någon annanstans tills dess. Nu kallar apelsinen. (vill ju inte kladda ner tangenterna)



Ha en härlig tisdag!

/A.

Lång dag på jobbet följt av fotbollsträning innehållande kondition och styrka, som alltid på måndagar. Kommer hem, inställd på ett tomt hus och torra smörgåsar. Möts av en lapp...

"Hej! Det finns soppa som står på avskylning på altanen. Varsågoda!"

Tack, underbara mamma! Helt plötsligt förvandlades den trista och regniga måndagkvällen med torra mackor framför dåliga tv-program till en mycket mer angenäm afton. Supergod minestronesoppa! Visserligen otroligt dåliga tv-program, men det känns ändå bra mycket enklare att stå ut med nu. Och det trista vädret blev helt plötsligt lite mysigt. Tänk vad mycket så lite kan göra!

Åter till träningen.

En ny runda avverkades idag. Cirka 2,3 kilometer. Först en gemensam uppvärmningsrunda, sedan en med tidtagning. I den andra rundan startade vi med 15 sekunders mellanrum...

Tid: 23:24 min
Distans: 4,54 km
Medeltempo: 5:09 min/km

De tiderna är ganska ointressanta egentligen. Det mer intressanta är tiderna på min andra runda:

1a kilometern: 4:18 min
2a kilometern: 4:20 min
Sista 240 meterna: 0:52 min (medeltempo 3:43 min/km)

Sedan 30 minuter styrka. 100 armhävningar sammanlagt. Huvaligen.

Mycket siffror, blir lite rörigt såhär på kvällskvisten.
/A.

"Ta vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden"

Av en händelse kom jag över detta citat. Vilhelm Moberg ska tydligen ha sagt det någon gång. Carpe Diem, i Mobergs version.

Jag sitter och funderar över den närmaste framtiden. Sommaren.

Jag funderar på vilka lopp jag ska springa. Göteborgsvarvet är helt spikat, anmäld och klar. Prinsens minne har jag också i bestämt mig för att springa. Sedan är det Växjöloppet som är det stora tvivlet. Det är väldigt lockande, men samtidigt lite skrämmande. Om jag ska springa Växjöloppet blir det varianten som är 10 km. Det är inte riktigt min favoritdistans, den där milen. Det är lockande, men som sagt, lite läskigt.

Funderar också på övriga aktiviteter under sommaren. Min träningspartner Ida försöker lura med mig på Siesta, 2-4 juni. Jacqueline försöker med Peace and Love, 28 juni-2 juli. The Ark kommer till Siesta, så det är i stort sett bestämt. Peace and Love är ungefär i samma läge som Växjöloppet. Lockande, men lite läskigt. Bajamajor och Alek är inte som Yin och Yang. Snarare precis tvärtom. Om The Ark kommer till P&L kan det dock bli så att det lockande vinner över det läskiga. Att The Ark går segrande ut striden med bajamajorna.

"Ta vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden"

Citatet såg jag på startsidan till P&L. Det är alltså min stund på jorden nu. Jag borde kanske ta tillvara på den och kasta mig ut i det okända? Springa ett millopp och åka på festival med risk för regn, lera och bajamajor...

/A.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Inför den här veckan hade jag tänkt få ihop betydligt fler kilometrar än förra veckan. Ett långpass var inplanerat, och även ett pass på gymmet igår. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag har inte känt mig hundra den här veckan. Lyckades nog (peppar, peppar, ta i trä) mota bort förkylningen innan den bröt ut men har ändå känt mig lite hängig emellanåt. Jag valde därför att vila hela fredagen och lördagen för att ge kroppen lite extra tid för återhämtning.

Kostmässigt har den här veckan varit helt åt skogen. Jag brukar vara ganska noga med att få i mig bra mat som är bra för kroppen. Godis på helgen är helt okej, men gårdagen var allt annat än okej. Jag ersatte riktiga måltider med godis och fika. Så onödigt!

Nåväl. Alla veckor kan inte vara superbra. Nya tag inför nästa vecka, då ett riktigt långpass ska bli av, no matter what. Träningsglädjes utmaning är antagen. Min utmaning mellan den 4 och 10 februari är att spränga mitt distansrekord, som faktiskt inte är längre än en halvmara. Minst 22 kilometer ska alltså springas!

Några ljuspunkter finns ju trots allt, när jag tänker efter. Inför nästa vecka tar jag med mig känslan efter torsdagens träning. Först 8 kilometer i hyfsad fart på förmiddagen, följt av 7 kilometer med Ida på kvällen - utan trötta ben! :) Dagens fotbollsträning var också en ljuspunkt. När de andra värmde upp inne i hallen, skonade jag mina vader från det hårda golvet och träningscyklade i 30 minuter. 30 minuter! Det är mycket för att vara Alek på en träningscykel vill jag lova!

Vecka 5 har sett ut såhär:
- 20,7 km löpning
- 40 minuter styrketräning
- 1 timme fotbollsträning (inomhusfotboll)
- 30 minuter på träningscykel
- 30 armhävningar varje dag, förutom i onsdags

Nya tag mot en ny vecka! Må träningstimmarna bli många och härliga!

/A.

Eftersom min Garmin är utlånad i helgen blir det en helg helt fri från löpning. På gott och ont. Gott för kroppen, ont för knoppen.

I eftermiddag blir det fotbollsträning. Och planeringsmöte. Blir spännande att se hur många matcher som kommer kollidera med konserter och jobb den här säsongen. Brukar alltid vara lite småknivigt att pussla ihop schemat.

Gårdagen spenderades i Växjö med Jacqueline. Lite shopping, (med betoning på lite) besök hos Britta och sedan bio. Änglagård - Tredje gången gillt. Trots att jag inte sett de föregående filmerna tyckte jag att den var riktigt bra.



Som vanligt lyckades vi virra bort oss. Jag förstår inte hur det är möjligt att ha så dåligt lokalsinne?! Vi skulle köra från Brittas lägenhet in till stan, dvs. följa skyltarna mot centrum. Fråga mig inte var vi hamnade, men inte var det i centrum... Dagen bjöd i alla fall på lite träning till slut, tack vare dåligt lokalsinne - språngmarsch mellan McDonalds, Hemmakväl och bion. ;)


/A.

Jag sitter framför Nyhetsmorgon och njuter av intervjun med Marcus Hellner. Det är så inspirerande och imponerande med människor som har så otroligt stora ambitioner. Skidåkning på elitnivå kräver nog mer än en vanlig dödlig kan föreställa sig. Det kräver framför allt en vilja av stål.

Marcus Hellner säger själv att han inte är rädd för att gå sin egen väg. Medan de flesta andra skidåkare håller till i Östersund är han i Gällivare på egen hand. Det om något är imponerande. Att våga vara en ensamvarg.

"Det finns en liten charm med det på något sätt. Att verkligen ge allt för en grej och sen ser man vad det blir. För mig är det kanske ett sätt att verkligen ge allt. Om jag verkligen satsar allt på skidorna vet jag att jag gör det bra, för jag har ju inget annat liksom."



Bild lånad från www.sok.se

"Jag vill ha någonting som nästan är halvomöjligt att uppnå, det kanske inte är så stor realism med att jag ska klara det, men jag gillar ändå tanken på att ge mig in i det och försöka."

Härlig inställning, Hellner - härlig inställning!

/A.

Jobb mellan 08.00 och 19.00. Mycket härligt folk i rörelse idag, många fredagsglada människor - då är det roligt att jobba, även om det är fredag och många andra är lediga.

Fick en akut längtan till Idre nu. Innan idag var min sommarlängtan stor, med grillning och långa kvällar i tankarna. Nu däremot, lockar istället långa backar med solsken och korvgrillning vid värmestugan. Mys.







/A.

Det är inte varje dag jag tar på mig träningskläderna två gånger! Idag skedde det dock, först förmiddagens pass och  sedan direkt efter jobbet. Jag och Ida möttes på halva vägen och sprang en runda. Snorhalt! Vid varje steg gled foten bakåt istället för framåt. Eller, foten kanske inte brukar glida framåt heller, men det brukar gå att trampa emot. Tänk så svårt det kan vara att förklara något så simpelt.

Jag funderade på det här med Klassikern innan idag. Mitt liv innehåller mer löpning än simning, cykling och skidåkning, skulle man kunna säga utan att överdriva. Måste ta tag i den mindre inspirerande simningen. En gång i veckan hade ju varit bra, eller en gång varannan vecka, kanske kan räcka. Det är visserligen lång tid kvar, men tiden går ju som bekant fort när man har roligt!

Det var härligt att springa ikväll, jag jag meddela. Otroligt skönt att benen inte var det minsta tunga trots förmiddagens ansträngning. Vaden känns ju inte superbra, tyvärr. Väljer att förtränga det för stunden.

Tid: 42:26 min
Distans: 7,05 km
Medeltempo: 06:01 min/km

Nu blir det en välförtjänt kopp kaffe och en bit mörk choklad.

/A.

Planen var att vakna när väckarklockan ringde klockan åtta, utan ont i halsen, snabbt slänga i mig lite frukost och sedan ge mig ut på ett lite längre, lugnt pass med Alex Schulmans sommarprat i lurarna.

Ingenting blev som planerat.

Jag vaknade klockan nio, utan ont i halsen, segade vid frukosten och insåg att jag inte skulle hinna med något längre pass idag. What to do?

Eftersom jag har en träningsdejt med Ida inplanerad ikväll, var tanken att ta det just lugnt. Men, att ta det lugnt i några få kilometer kändes inte superkul, och något långt pass var inte att tänka på med tanke på vad klockan var.

Ut med Garmin till att söka satelliter, på med kläderna och ut i regnet utan plan. Under rundans första 500 meter bestämde jag mig för att springa 8 kilometer i 6 min/km, ungefär. Jag bläddrade febrilt igenom iPoden efter det planerade sommarpratet, men icke. Jag hade såklart missat att synkronisera iPoden med iTunes. Kvar att välja på var en hel massa The Ark-låtar. Hey Kwanagona dyker upp i lurarna, och den är ju perfekt att springa liiiite fortare till. Samtidigt ser jag en man en bit längre fram. Sagt och gjort. Tävlingsinstinkten tar vid. Det lugna passet blev inte superlugnt. Men det blev härligt!



Tid: 41:21 min
Distans: 8:01 km
Medeltempo: 05:09 min/km

/A.

Kände av lite halsont igår kväll. Tryckte genast i mig Echinacea och Antioxidanter. Hjälper det, så hjälper det, liksom.

Ställde väckarklockan på 08.00 idag för att komma upp i tid och hinna ge mig ut på ett lite längre pass. Vaknar med ont i halsen. För en gångs skull struntar jag faktiskt inte i att jag har ont i halsen. Den här gången ska jag inte bli förkyld och sjuk. Jag ska lyckas stoppa det innan det bryter ut den här gången! Det tror jag faktiskt att man bäst gör genom att låta bli att träna. Trist som tusan, men hellre en extra frivillig vilodag, än fem ofrivilliga.

Jag förstår inte vad som har hänt? Innan var jag förkyld två gånger om året. Det var allt. Nu däremot, ryker jag på någonting nytt i stort sett varje månad. Nedsatt imunförsvar? Eller kanske bara det faktum att jag numera har ett jobb där jag träffar folk hela dagarna. Nej, kom igen nu kroppen - låt mig vakna utan ont i halsen imorgon. 

Nu ska jag trycka i mig en apelsin trots att jag inte är ett dugg sugen. Allt för vitaminernas skull.

/A.

Här kommer den sedvanliga matbilden, som infaller dagen då träning inte är aktuellt. (den formuleringen gick inte av för hackor, minsann - vuxenpoäng bara på den inledande meningen, haha)

Idag var det min matdag här hemma. Jag bjöd på kasslerlåda med färska champinjoner, (som är den nya favoriten) purjolök, tomat, creme fraiche och lite matlagningsgrädde. Just det, ost med. Ingen hälsokost precis, men tänk att det struntade jag fullständigt i idag. Gott var det iallafall, och det var faktiskt huvudsaken.



Nu är det efterrätt som gäller. Kaffe och en liten bit mörk choklad - vardagslyx som gör en tisdagkväll lite roligare.

/A.

Jag hittade en helt fantastisk liten video från när The Ark var i Linköping, som jag bara måste dela med mig av. Han är för härlig den där mannen! Synd att inte hela låten är med. Låten i sig är ju lika fantastisk som Ola!



Idag är det vilodag från träningen, och då är det musik som gäller, både lyssnande och utövande. Som ni kanske förstår är jag inne i en väldigt intensiv The Ark-period just nu. I just can't get enough.

/A.