All cred till landets cykeltjuvar
Idag är det en sådan där dag när allt bara flyter på och känns nedrigt bra!
Började dagen med 80 minuter på löpbandet. Konstaterade på väg till gymmet att det nog kan bli utomhuslöpning nu framöver. Det är givetvis inga problem att springa i snö och på hala gator egentligen, men med min instabila fot vill jag inte riskera något. Löpningen gick över förväntan, målet var 80 minuter i lugnt tempo, vilket jag lyckades med. Lyckades även med att hålla den värsta tristessen borta genom att lägga allt fokus på musiken i lurarna.
Fortsatte sedan i full karriär till köande för att få biljett till en föreläsning med Isabella Löwengrip. Lyckades få tag i en av de 150 biljetterna genom min stora erfarenhet av köande efter 13 år av skolbuss med tillhörande trängsel i köer. Och föreläsningen, den var grymt bra! Inspirerande på alla sätt och vis - det finns bannemig ingenting som är omöjligt!
Lunch och sedan iväg på cyklarna för en föreläsning på ett företag en bit utanför stan. Härligt, soligt väder, närmast snöfria cykelvägar och intressant föreläsning.
När jag sedan kommit hem, slagit mig ner i soffan, varvat ner och ätit en burk tonfisk, ringer Hannah. Hon befinner sig i stan och har lyckats göra någonting med sitt lås till cykeln som gör att hon är som strandsatt på en öde ö, utan möjlighet att ta sig hem. Givetvis rycker jag och min trotjänare till bil ut. Vi bär cykeln genom halva stan som några andra tjuvar och lever i tron att allt är frid och fröjd. Tills vi kommer till momentet att försöka få in cykelskrället i bilen. Det slutade med en mycket nervös hemfärd i den mycket polistäta staden, med halva cykeln utanför bilen. Lyckligtvis lyckades vi undvika farbror blå som nog inte varit helt nöjd med cykelns placering, min obefintliga vänsterblinkers och det obefintliga säkerhetsbältet på Hannah som satt och höll fast cykeln i det nedfällda baksätet.
Sedan följde ett spektakel som är svårt att beskriva, men en sak är säker - all cred till cykeltjuvar som med enkelhet kan bryta upp lås. Herre min jösses vilken tid det tog. 20 minuter, en brödkniv, en skalkniv och en avbitartång senare var låset uppbrutet och allt var åter i sin ordning...
Idag leker livet trots kvällens lilla missöde, antar att det beror på den positiva inledningen av dagen. Gissar att solen som varit framme stora delar av dagen, också är bidragande till det goda humöret. Våren är på ingång!
/A.
Watch me
Måndag morgon. Löpband. 5,5 kilometer följt av styrketräning för axlar och armar.
Denna härliga träning, som jag älskar att få svettas! Hur segt det än är att släpa sig upp från sängen, är det ta mig tusan alltid värt det! Att sedan komma hem, ta en dusch och äta en efterlängtad frukost. Det är få saker som slår det.
I'm back on track, fast besluten att glömma den tämligen misslyckade helgen som varit, och istället göra den här veckan till en fantastiskt nedrigt bra sådan.
För varje dag som går är jag en dag närmare Göteborgsvarvet och en dag närmare seriepremiär. Ska göra mitt yttersta för att vara redo att ta mig an både 21 km löpning och 90 minuter fotboll på bästa sätt. Starkare, snabbare och uthålligare än någonsin förut.
I helgen är det, som bekant, Vasaloppet. Som jag alltså inte ska delta i det här året. Det är med blandade känslor jag kommer sitta bänkad framför tvn på söndag. Tänker på förra året, på alla "inte en chans att du klarar det med så lite träning!" Hah! Tack i efterhand, alla ni som inte trodde att jag skulle ta mig i mål. Det är till stor del er förtjänst att jag kom till Mora.
/A.
Hej du ruttna helg
Kan inte minnas när jag var så arg sist, som jag var igår. Åkte hem med tåget, kom hem, slappade i soffan och fick ett sms. Matchen inställd på grund av dålig plan. Personen bakom tangenterna fullkomligt exploderade!! Åkte hem från Kalmar enbart för en fotbollsmatch, som alltså blev inställd.
Träffade Sandra och Lisa på kvällen i alla fall, när ilskan lagt sig. En trevlig kväll trots all frustration.
Men så idag, var det dags igen. Fotbollsträning 10.30. Vaknade, kände mig utvilad, kollade på mobilen som var urladdad. Sprang ner i köket och kollade på klockan som visade 10.29. Ilska, panik, frustration och så befann jag mig på träningen 10 minuter senare. Energin var inte på topp utan frukost. Men lunchen smakade desto bättre sen!
När mobilen var laddad igen, såg jag smsen från Malin, som försovit sig och missat sitt flyg från Polen. Så nu sitter jag här, i väntan på mitt tåg som går alldeles försent, men som inte går att boka om. Utan en Malin att umgås med.
Oh, du härliga helg. Prisa måndagen!
/A.
Kroppen kräver vila
En galet slapp vecka i skolan är till ända. Den galet slappa skolveckan har bidragit till en galet oslapp träningsvecka. Efter 5 pass på gymmet och 2 fotbollsträningar vill kroppen vila nu, och det ska den få också!
Morgonen bjöd på 20 minuters mosande av benen bland vikterna, följt av 30 minuter på löpbandet. För första gången någonsin, var det inte särskilt tråkigt att springa på bandet. Ett par veckor till med snö, och jag kanske kommer tycka om det till och med?
Imorgon bär det av hemåt, hoppas att benen orkar med promenaden till stationen tidigt på morgonen. Väl hemma ska jag bara ta det lugnt hela dagen, och träffa Sandra och eventuellt några fler brudar från laget på kvällen. Så himla längesen sist! Och söndag. Match! Första träningsmatchen med det "nya" laget sedan ihopslagningen, ska bli både kul och spännande. Hoppas med andra ord på lindrig träningsvärk efter dagens pass, så att benen verkligen är löpdugliga på söndag.
Passade på att ta en liten spännisbild på gymmet innan i veckan. Alltid kul att kunna se framsteg svart på vitt i jämförelse med äldre bilder.
Nu, tar jag fredag med allt vad det innebär. Film, chill, och så hörde jag det ryktas om kladdkaka. Helt okej för mig!
/A.
Träningsplanering
Det där med att planera träningsveckan är bannemig inte det lättaste. Som det är nu tränar jag fotboll 3 gånger i veckan, vill löpträna varannan dag och styrketräna åtminstone två pass i veckan. Och veckan har som bekant 7 dagar...
Jag funderade på det tidigare idag, på anledningarna tillatt jag tränar. Fotbollen är given, det är så fantastiskt kul, behöver ingen mer anledning än så. Löpningen ger mig bra kondition och en härlig känsla i kroppen. Hjälper till att rensa huvudet och ger enorfiner jag inte vill vara utan. Styrketräningen har blivit rolig på senare tid. Mage, rygg är viktiga muskler att träna, ben likaså. Mina favoriter axlar och armar är däremot lite svårare att hitta bra anledningar till att träna. Är fåfänga godkänt?
Ja, för så det är faktiskt. Trots att jag löptränar inför Göteborgsvarvet och tränar för att bli bättre, snabbare och starkare, så är fåfängan en stor drivkraft. Är övertygad om att de flesta känner så, mer eller mindre. Klart att jag vill få resultat av allt slit, att timmarna på gymmet formar kroppen så som jag vill. Jag vill då inte ha en klassisk löparkropp!
Idag blev det löpning. 12 km på löpbadet á 4,58 min/km. Det var som vanligt en kamp för huvudet, och idag även för kroppen. Väldigt nöjd med att jag lyckades förmå mig att stanna kvar på löpbandet trots uttråkningen. Otroligt skönt att få hoppa av bandet, möta upp Hannah som kämpade bland vikterna och fortsätta till duschen och bastun. Vardagslyx på lediga dagar! :)
Eftermiddagen har sedan spenderats i Hannahs soffa. Letade reda på ett par förkläden, gjorde dadelbollar, drack kaffe och kollade på film. Bra avslut på två mycket välbehövliga lediga dagar.
/A.
Lediga, svettiga dagar
Lediga dagar. Det känns som något jag kan vänja mig vid!
Efter att ha stressat ihjäl oss för att få klart grupparbetet i tid igår, kommer nu belöningen i form av två helt lediga dagar. Ska strax iväg till gymmet med Hannah, tänkte köra överkropp idag med fokus på armar och axlar. Tänk att jag faktiskt tycker om att styrketräna nuförtiden, väldigt otippat. Vad jag ska ha armar och axlar till kan man dock fråga sig, hehe. Tänker att det kan vara bra inför fotbollssäsongen...
Hade tänkt springa utomhus igår, men snön valde att infinna sig igen, så fick istället bli en tur på löpbandet. Skulle köra intervaller, men de nog för enkla för att få kallas för intervaller. Överraskande och glädjande! Nästa intervallpass får helt enkelt gå i snabbare tempo.
Med en minuts jogg i 5.30 min/km mellan varje intervall tog jag mig an 1-2-3-4-5-4-3-2-1 minuter i 4.36 min/km. Blev förvånad över att det kändes så lätt, med tanke på att jag inte sprungit särskilt mycket den senaste tiden. Antar att fotbollens omedvetna intervallträning har gjort sitt till konditionen.
Det är otroligt mycket människor på gymmet på eftermiddagarna och kvällarna, lite jobbigt mycket faktiskt. När jag sprang på mitt löpband igår, slog det mig hur många som bara verkar "sitta av tiden" på gymmet. Som går omkring bland maskinerna med mobilen i högsta hugg och som står på crosstrainern utan att anstränga sig till varken flås- eller svettgränsen. Till vilken nytta? Fortsatte in i omklädningsrummet, rejält svettig efter mitt löppass. Där var ett antal kvinnor i olika åldrar, redo att gå från gymmet. Om inte de hade tagit på sig ytterkläderna hade jag inte på något sätt kunnat se att de var påväg därifrån - inte en svettdroppe eller en ofixad frisyr där inte! De kollade på mig, på min svettiga tisha och mitt ansikte med mascaran som förflyttat sig från ögonfransarna - och såg förvånade och snudd på äcklade ut. Som att de var förvånade över att jag var svettig. Mycket märkligt.
En sedvanlig svettig spännisbild. Och nej, det är inte jag som glömt fälla ner toalocket...
Jag ser ingen som helst anledning att lägga tid på träning, om tanken inte är att göra någonting bra av det. Så kul kan det omöjligt vara att stå på en crosstrainer i tid och otid, utan motstånd och tempo.
Smaken är som baken, men svett är grejer för riktiga tjejer!
/A.
Livet
Livet.
Det här livet alltså. Lekande lätt, eller raka motsatsen. Som känslan som infinner sig efter ett avslutat intervallpass, eller som känslan under den allra längsta och jobbigaste intervallen.
Fredagkvällar kan antingen innebära tacos, godis och en bra film, eller en kväll vid köksbordet med skolarbete framför datorn. I skrivande stund vill jag inget hellre än att snöra på mig löparskorna och bara springa. Springa bort allt vad skolarbeten, problem och ångest heter. Och sedan bli glad igen. Få tillbaka det positiva.
Livet.
Just ikväll längtar jag efter att få springa på en gräsplan och ta ut mig till spygränsen. Sparka ner någon. Men kanske framför allt efter att spendera väldigt lång tid i omklädningsrummet och snacka om allt och ingenting med det gamla gänget. Eller en sommarkväll med grill och chill. Eller kanske en utgång istället för chillandet.
Ikväll blir det varken löpning, fotboll, grill eller chill. Veckans vilodag är här, kan dock inte påstå att jag njuter av vilan. Återgår istället till pluggandet. Livet på en pinne. Eller...?
/A.
Fantastiska tisdag!
Äntligen! Dagen har bjudit på flera positiva besked och känslan i kropp och själ är för stunden fantastiskt bra!
Började dagen med ett pass på gymmet. Så skönt att träna på morgonen när de flesta sover eller är på jobbet. Jag och pensionärerna, vi trivs bra ihop! Fortsatte sedan till biblioteket där skrivandet på vårt grupparbete är i full gång. Inte fullt så roligt, men vi kom en bra bit på vägen idag.
Positivt besked nummer 1: Linnéstudenterna bjöd på semlor!
Positivt besked nummer 2:
Potentiell köpare av min startplats till Vasaloppet. (Nej, det blir tyvärr inget Sälen-Mora för min del i år...)
Var kvar på biblioteket till halv fem och cyklade sedan hem i snöovädret.
Positivt besked nummer 3:
Godkänd kalkyleringstenta!!
Sedan iväg på fotbollsträning på snöig plan med mycket konditionsträning.
Positivt besked nummer 4:
Konditionen finns där. Skönt att all träning gett resultat, och att det märks så tydligt när jag ställs emot andra som kanske inte tränar lika mycket kondition.
Imorgon bitti väntar gymmet med Hannah. Önskar mig en lika bra dag imorgon.
Godnatt från en glad madame.
/A.
Den där hälsohetsen
Jag läser ganska många bloggar, främst av träningskaraktär. Inspireras, motiveras. Och hetsas emellanåt.
De bloggar som finns på min lista på bloglovin är mestadels lite mindre bloggar, där träningspassen beskrivs som positiva och där drivkraften är ren och skär träningsglädje. Jag sållar bland bloggarna ibland. Överger några och hittar nya favoriter. Raderar de som hetsar istället för att motivera på ett positivt sätt.
Den rådande hälsohetsen är ingenting jag tänker skriva någon uppsats om, det är det så många som har gjort förut. Men, jag kan inte låta bli att fundera över hur jag själv påverkas av allt som skrivs.
Nuförtiden äter jag hyfsat hälsosamt, försöker att äta bra mat och lagar i stort sett allt från grunden. Undviker socker på veckodagarna och äter lite mer vad jag känner för på helgen. Att äta vad jag känner för är något som för mig är väldigt viktigt. Choklad, kakor, glass, eller helt enkelt vad jag är sugen på. Utan att frossa givetvis. I takt med att jag läser fler träningbloggar, kommer också den lilla ångesten smygande. Pretto-bloggarna som aldrig äter en kaka. Som aldrig äter en glass. Och som beskriver glass som det som skulle förstöra all träning. Det är helt och hållet upp till mig vad jag vill läsa, precis som det är helt upp till mig vad jag vill äta. Jag vill så långt bort från mat-ångest som möjligt. Vill inte låta mig påverkas. Jag vill äta mitt godis och njuta av det utan att behöva tänka på hur mycket träning som behövs för att förbränna chokladkakans 500 kalorier.
Slänger in lite tips här på slutet. Några av mina favoriter bland träningsbloggarna, utan inbördes ordning. Som förmedlar glädje till träningen. Svett, endorfiner och så lite kakor emellanåt.
/A.
Benpass
Gymmet 06.45 imorgon?
När smset är skickat finns det ingen återvändo. Och så glad jag var över det när jag väl befann mig innanför gymmets väggar! Morgonen bjöd på ett tungt benpass som resulterade i så mycket svett att mötande människor förmodligen trodde att jag varit på ett spinningpass istället för bland vikterna.
Jag är så glad över att gymmandet går så bra nu, över att det faktiskt är roligt! Idag blev det som sagt benen som fick bekänna färg, och jag känner redan träningsvärken komma smygande.
Marklyft
Utfall med hantlar
Benpress
Knäböj med skivstång
Draken
Fem övningar och ett grymt bra pass. 45 minuter efter att jag entrade gymmet var jag på väg hem igen, med 45 minuter på mig att fixa med tvätten, duscha, äta frukost och sedan befinna mig på biblioteket. Behöver jag säga att jag blev några minuter sen...?
Den här veckan är det för övrigt billiga och goda veckan. Då blir det givetvis blodpudding till lunch! Satt fint i mina svällande benmuskler vill jag lova. ;)
/A.
Det stora i det lilla
Ibland behövs det så lite för att glädja andra människor. Jag lider av litet-samhälle-syndromet och kan inte låta bli att hälsa på männskor jag möter. Tanter och farbröder som får ett leende och ett hej kan lysa upp så otroligt mycket.
Jag var ute på en promenad i det nästan soliga vädret tidigare idag. Gick längs med vattnet och filosoferade. Passerade ett äldre par där farbrorn gick med rullator och tanten gick bredvid och pratade. Tänkte på dem en lång stund efteråt, på hur glada de verkade vara. Gick bakom dem en stund och kunde inte låta bli att ta ett kort på dem.
Några minuter senare stoppas jag av en äldre dam som utbrister "Åh vad jag önskar att jag kunde gå lika raskt som du!" Jag stannar givetvis och börjar prata med henne. Hon berättar att hon nyss fyllt 90 år, att hon flytttade till Stockholm 1948 för kärlekens skull men nu återvänt till Kalmar då hon blivit änka. Vi pratade i några minuter och hon hann med att berättade det viktigaste ur hennes liv. Avslutade samtalet och önskade henne en trevlig dag och fick ett "detsamma lilla hjärtat!" tillbaka.
Detta lilla samtal gjorde verkligen min dag. Jag önskar att jag kunde få bjuda den söta tanten på en fika och höra allt om hennes liv. Inte för att det är av största intresse egentligen, men för att hon så gärna ville berätta. Hon fick mig att återfå hoppet om den värld som ibland kan kännas hård, kall och skrämmande. Det finns trevliga människor överallt, som så gärna vill få en liten pratstund, men som så ofta passeras utan att skänkas en tanke. De äldre har ofta så mycket att berätta, så mycket som vi går miste om.
Det här blir ett inlägg som avviker från träningsämnet, men ibland får det bli så. Ett leende och en hälsning kostar så lite, men kan betyda så mycket.
/A.
Älskade hatade
Intervaller!! 1 minut långa intervaller med 1 minut jogg mellan varje, och så några 30 sekunder långa intervaller. Det började bra. Lätta ben, hyfsat lätt andning. Sedan kom uppförsbacken som dödade mina lungor. Snön på marken bidrog till en lite osäker halkig känsla med den redan instabila tejpade foten. Men det gick! :)
Snabbaste intervallen gick i 3:16-tempo, de flesta andra låg kring 3:30. Vansinnigt jobbigt i slutet! Tack för draghjälpen Linus, och tack soffan för ditt omhändertagande i afton.
Och så den klassiska bloggbilden, idag kanske fånigare än någonsin förut.
Men åh, så gött det är efteråt, älskade hatade intervaller!
/A.
Helg deluxe
Kan knappt beskriva i ord hur glad jag blir över att umgås med mina kära, kära fotbollsvänner. I lördags var det fotbollscup inomhus på programmet. Vårt lag gick dessvärre inte vidare, men det andra laget (hade två lag) lyckades ta sig hela vägen till finalen och knipa en andraplats. Woop, woop!
Om 20 dagar är det dags för den första träningsmatchen utomhus med den nya konstellationen RÅs LB, ska verkligen bli spännande att se hur laguppställningen kommer se ut och hur bra vi kommer klara oss i serien längre fram.
I övrigt har jag spungit de första löppassen sedan den 7e januari. Så otroligt efterlängtat, på grusvägar som jag kan utan och innan och dessutom i väder som skvallrar om våren som är på ingång. Nåväl, det närmar sig i alla fall...
Har även träffat mina allra bästa vänner i helgen, njutit av att bara vara och fått energi nog att påbörja grupparbetet i Service Management ordentligt nu i veckan.
Och dagen, den började med ett besök på gymmet tillsammans med Hannah. Ikväll väntar antagligen årets första intervallpass om löpsällskapet inte har ändrat sig. Innan dess, plugg och inköp av mer skadetejp.
/A.
