Februari
Februari är över sedan en vecka tillbaka, och en liten sammanfattning kommer såhär i efterhand.
Kan konstatera att fotbollen har ökat markant. Löpningen har fördubblats, även om inte det betyder särskilt mycket i sifforor sett i det här fallet. I verkligenheten är det dock av stor betydelse. Det känns som att höften börjar ge med sig på riktigt nu. Även om de rena löppassen varit väldigt få, springer jag ju faktiskt ganska mycket på fotbollsplanen. Konditionen är inte i botten, tack och lov, och skulle gissa att jag har de där 16 timmarna på fotbollsplanen att tacka för det.
Siffror om träningsmängd säger egentligen inte ett jota, det är vad man sysslar med på träningspassen som har betydelse. Jag stävar alltid efter fokus på passen, även om det givetvis finns pass som inte genomförs med fullt fokus. Man får inte alltid ta sig själv på så himla stort allvar!
Det är hur som helst lite kul att se vad jag egentligen ägnat mig åt, såhär svart på vitt.
Ett enkelt diagram
Dagarna flyter på, träningen flyter på, naprapaten gav klartecken till lugn träning med höften då den fortfarande inte var jättebra, men jag har åter smygit igång med lite löpning och fotboll. Kikade lite på funbeat där all träning är reggad. Jag hoppas verkligen inte att januari är representativ för hela året, då kommer jag definitivt inte få till någon miltid att skryta med. Men det finns hopp om det, jag ljuger om jag säger att höften är smärtfri, men jag vägrar att ge upp. På grund av extrem trötthet idag förvandlades onsdagen till vilodag, hoppas på att vakna piggare imorgon och kunna starta upp dagen på gymmet.
Som synes ovan har jag alltså ägnat löpningen hela 82 minuter hittills i år. Kvalitet framför kvantitet, hehe... Styrketräningen har dock gått ovanligt bra, känner hur det faktiskt går framåt där, trots att det egentligen inte är mitt huvudsakliga fokus. Må februari bli månaden då det vänder och jag får komma igång med löpningen. Kanske kan februari sammanfattas med ett lite annorlunda diagram än det här...
/A.
Från årets bästa händelser till årets platta fall
2013 går mot sitt slut och det är dags att sammanfatta träningsåret. Med all träning dokumenterad på funbeat är det lätt att följa toppar och dalar, att läsa om riktiga bottennapp och den raka motsatsen när endorfinerna talar sitt tydliga språk efter riktigt lyckade träningstimmar.
Innan jag släpper loss siffernörden i mig kommer här år 2013 i skrift. Det är inte lätt att minnas ett helt år, men jag antar att det som finns kvar i minnesbanken är det som är värt att minnas. Årets bästa händelser, träningsmässigt, är ganska självklara. Jag är fortfarande lite förvånad över 19:52 på Drottning Margaretaloppets 5 kilometer. Träningspasset där milen avklarades på 44:44 tillhör också höjdarna, liksom det überjobbiga terrängspåret i Bredaryd som till sist landade på 32:54 (7,5 kilometer). Det sistnämnda tar priset i kategorin Årets jobbigaste träningspass. Det var helt enkelt vidrigt.
Om vi lämnar den positiva sidan av året så finns det ju ett lopp som gick så otroligt dåligt att jag fortfarande inte riktigt vill prata om det. Det där Göteborgsvarvet tar priset i kategorin Årets platta fall där känslan av att vilja försvinna från jordens yta var närvarande under 21 kilometer + efterföljande timmar, veckor och nästan månader. Hur dåligt gick det då? För att få framhäva årets positiva stunder, antar jag att en tid som bevisar årets sämsta prestation bör finnas med i skrift. 1:58:30.
Bortsett från löpningen har fotbollen ägnats x antal timmar (närmare bestämt 90 timmar och 5 minuter). Vi vann serien vilket var otroligt roligt, men jag skulle ändå vilja påstå att priset i Årets roligaste match tilldelas de båda matcherna mot Westbo United. Derbystämning, mycket publik och nervositeten hängde i luften. Första matchen vann vi på hemmaplan, medan bortamötet slutade med oavgjort. Ett oavgjort resultat i just den matchen kändes dock som något av en vinst där och då. Efter seriesegern fick vi kvala, men lyckades inte ta oss upp till division 1. Just då var det givetvis en besvikelse, men såhär i efterhand känns det ganska bra ändå faktiskt.
Och så har vi styrketräningen. Den som i början av året var ett nödvändigt ont. Jag avskydde att träna ben på grund av den efterföljande brutala träningsvärken och prioriterade bort all form av ryggträning. Någon gång i somras bestämde jag mig för att ta ben-, rygg- och bålträningen på allvar. Ett benpass i veckan har varit standard sedan dess, träningsvärken är inte längre lika brutal och jag känner mig framför allt betydligt mycket starkare. Jag vågar påstå att jag just nu är mitt starkaste jag hittills i livet. Det finns definitivt planer på att bli starkare, men jag är just nu väldigt glad över att jag har insett styrketräningens betydelse för att kunna prestera i övriga träningsformer. Att prestera är kanske lite luddigt uttryckt, men jag har insett att styrketräningen är avgörande om jag vill ha en kropp som ska hålla för fotboll och löpning. Jag har verkligen inte varit förskonad från skador det här året, men har förhoppningar om att mina 80 timmar på gymmet har lagt grunden för en hållbar(are) kropp framöver.
Årets konstigaste idé måste ha varit när jag fick för mig att cykla till Halmstad på midsommarafton. Årets mysigaste löprunda tilldelas juljoggen och Årets misstag är utan tvekan min ovilja att ta mina höftproblem på allvar.
Inför 2014 har jag inga specifika löften, såsom detta årets "min egen vikt i bänkpress" - det misslyckas jag alltid med ändå. Jag lovar däremot att ta kroppens signaler på allvar, att inte genomföra träningspass av ren tjurighet/dumdristighet.
Mål inför 2014: Det är skillnad på löften och mål. Högt uppsatta mål är himla trist när man misslyckas, men ändå väldigt motiverande om de inte är helt orimliga. Mina mål inför 2014 är att springa ett flertal millopp och springa en bit under 45 minuter. Målet är att ta revansch på Göteborgsvarvet, att gå i mål med äran i behåll och få känna mig nöjd med ett resultat kring 1:45. Det sista målet är otroligt otippat, men jag tänker bannemig lära mig att crawla, nu har jag ju till och med en baddräkt att inviga. Jag hatar att simma, men det borde väl inte vara så svårt att lära sig att tycka om ytterligare en träningsform...?
Nya friska tag... mot 2014!
/A.
Årskrönika
Med risk för att låta som den äldre dam jag stundtals är inombords, måste jag börja med att säga: Det är inte klokt vad tiden går.
För ett år sedan befann jag mig just nu i New York tillsammans med Malin. Där och då hade jag ingen aning om vad som väntade år 2012. Det har varit ett speciellt år på flera olika sätt. Ett år som inte alls blev som jag hade kunnat föreställa mig för ett år sedan. Det blev ett år som började med beslutsångest över framtiden. Vad ska jag göra med mitt liv?! var en frekvent återkommande tanke.
Fantastiskt fula porträtt föreställande mig och Malin gjorda i Central Park.
Jag genomförde samtliga klassikerlopp och ett Göteborgsvarv. Spelade x antal matcher och sprang x antal mil. Jag har ägnat 78 timmar åt att springa 863 kilometer, och har ägnat skidåkning och cykling 38 timmar och 569 kilometer av min tid. (med tanke på genomförda lopp är den sista siffran lite smått pinsam att skriva ut...) Styrketräningstimmarna finns inte loggade, inte heller fotbollsträningar och matcher, det får bli ändring på det nästa år. Trots att det här ska föreställa en träningsblogg väljer jag nu att lägga träningen åt sidan för en liten stund.
Spända brudar (hehe) inför Göteborgsvarvet.
Att sammanfatta ett år är inte enkel uppgift. Det känns lite som livet före och efter flytten. Som före och efter Kristus, fast kanske inte med lika stor betydelse för mänskligheten. ;)
Före flytten tog jag det mesta för givet. Jag åkte till jobbet, tränade, träffade många av de människor jag tycker allra mest om regelbundet och var ganska tillfreds med tillvaron. Sedan slutade jag på jobbet, flyttade till en ny stad, träffade nya människor och insåg hur påtaglig känslan av saknad kan vara. Att inte vara några få mil (på sin höjd) från de jag allra helst vill spendera min tid med, är långt mycket jobbigare än vad jag hade kunnat föreställa mig trots att jag varit hemma i de västra delarna av Småland ganska ofta tack vare fotbollen. Kalmar är fint, nya vännerna superhärliga, men på något sätt är det nog som vi alla var överens om när det var dags att åka hem över julen: Hem, ljuva hem.
Kaos på helt rätt sätt.
Har dessutom varit på OS i London, blivit faster en tredje gång, varit på ett antal otroligt roliga lagfester, ett par årsfester, varit i Åhus på beachfotboll, haft en muskelbristning i låret, stukat foten rejält två gånger, gått på bröllop, fällt en tår när en av bästa vännerna fått barn, gjort mitt första seriemål som den back jag alltid varit (!), haft fisketävlingar med Emelie och Rickard, knäckt nacken på min första fisk någonsin, och så har vi ju det berömda mötet med Ingvar Oldsberg också, haha...
Jag är så otroligt tacksam över alla härliga människor jag känner på ett eller annat sätt och som orkar med babbelbyxan bakom tangenterna. Som finns där trots uteblivna sms eller motsatsen som ibland kan vara alldeles för många. Som påverkar telefonräkningen negativt, men livet desto mer positivt!
Jag hoppas att år 2013 bjuder på enkla tentor, många träningstillfällen och skratt i mängd och parti. Jag hoppas att livet liksom rätar ut sig lite, att frågetecken blir till utropstecken och att jobbiga stunder helt och hållet uteblir.
År 2013. Surprice me - in a good way, please.
/A.
Fastan fortsätter...
Nu har den mest kritiska delen av denna 24 timmar långa fasta passerat - frukosten. Eller snarare icke-frukosten.
Jag är verkligen en frukostmänniska som redan på kvällen kan börja längta efter en god frukostmacka, ägg och kaffe. Det är inte ovanligt att jag vaknar med en kurrande mage. Idag däremot, var jag knappt hungrig när jag vaknade. Drack en kopp svart kaffe och sedan var jag nästan nöjd. Lustigt hur mycket psyket kan styra!
Nästa kritiska del blir antagligen lunchen. Eller förlåt, min käre storebrors lunch:
- Jag lagar ingen mat idag!
- Det gör inget, jag åker och hämtar mat.
- Okej, gör du så.
- En kebabsallad får det nog bli idag. Du kan få lukta på den om du vill!
Jag har förresten glömt att skriva om gårdagens träning. Som vanligt när det är fotbollsträning nuförtiden höll jag till i styketräningsrummet. 45 minuter på träningscykel och 10 minuter sit-ups och liknande övningar. Det var längesen jag svettades så mycket som jag gjorde på cykeln igår. Körde ett galet jobbigt "bergspass"! Agerade sedan målvakt i en halvtimme. Kul att äntligen få lämna träningscykeln!
Sammanfattningsvis innehöll vecka 10 fjuttiga:
Löpning: 7,6 km
Träningscykel: 1 h, 55 min
Styrketräning: 1 h, 10 min
En ruskigt dålig vecka. Men det har sina förklaringar. Bättre vila nu, än att inte kunna springa senare i vår. Jag försöker att se det positivt...
/A.
Måndag
Idag var det träning som stod på programmet. Alternativ sådan. När jag kom hem strax innan halv 8, efter att ha jobbat sedan klockan 8 på morgonen, lockade tyvärr inte träningscykeln. Det kändes ungefär lika inspirerande som att ägna en timme åt att kolla på ekonominyheterna. Jag hoppade helt enkelt över träningen idag. Det blev i och för sig annat gjort istället. Dagens träning får bli en annan dag. Fredagen, som skulle varit vilodag, blir nu något helt annat.
Vecka 9 innehöll:
Löpning: 40,08 km, fördelat på 5 pass, varav en morgonjogg.
Simning: 50 minuter
Ingen toppenvecka precis, men så blir det emellanåt tyvärr. Den här veckan ska jag faktiskt ta tag i mitt problem med min ack så uttjatade vad. Har blivit rekommenderad två olika personer, så nu är det lite veligt. Passar på att slänga iväg en liten fråga som någon kunnig människa gärna får svara på - Kan en kiropraktor göra något åt en skadad vad?
Nu är det hög tid att sova. Imorgon är det tisdag. (nehe?) Ny dag, nya möjligheter!
/A.
Veckan som gått
Dags att sammanfatta vecka 8:
Löpning: 28,33 kmStyrketräning: 1 timme, 10 minuter
Träningscykel: 1 timme
Idag är det min lediga dag, och den har faktiskt spenderats i affärer. Skulle köpa nya löparskor, men råkade bli lite annat också. En löpartröja, ett par löpartights och lite annat snyggt... Det är ju faktiskt
ännu roligare att träna med nya kläder!
Nu ska jag strax ut och inviga såväl kläder som skor.
Ska susa fram i ett par Nike Air Pegasus:
/A.
Ännu en vecka att lägga till historien
Det blev ingen löpning idag, trots allt. Valde att spara vaderna ytterligare en dag. Det blev istället 60 minuter på en träningscykel när de andra hade kul och spelade fotboll inne i hallen. Ingen idé att deppa över det, jag fick ju bra, om än lite tråkig träning, jag med!
Den här veckan har verkligen gått i cyklingens tecken. Ju mer man sitter på sadeln, desto mer längtar man efter att få springa. Men, det är ändå en himla bra träningsform att ta till när vaderna strejkar.
En liten sammanfattning av veckan som verkligen har bestått av mycket alternativ träning:
Löpning: 5 km
Träningscykel: 2 timmar, 15 minuter (fördelat på 3 pass)
Styrketräning: 1 timme, 15 minuter (fördelat på 2 pass)
1 pass zumbaNästa vecka hoppas jag kan sammanfattas med betydligt fler kilometrar. Alternativ träning har jag fått nog av för tillfället. Jag vill springa intervaller, långpass och myspass. Bara njuta.
/A.
Vecka 6
Ännu en vecka har passerat. Det är verkligen galet att tiden går såhär fort, veckorna springer iväg!
- 34,17 km löpning
- 30 minuter styrketräning
- 1,5 timme fotbollsträning
- 1,5 timme fotbollsmatch
Jag är nöjd med att jag lyckades få till ett ordentligt långpass på 22 kilometer. Mer besviken och bekymrad över min vad som inte är helt samarbetsvillig för tillfället. Jag hoppas att det går över, helt enkelt. Poff! och det är borta!
Vecka 6 har dessutom bjudit på några härliga promenader i fantastiskt väder. Jag insåg igår att jag verkligen har börjat uppskatta naturen, på ett sätt jag inte gjort förut. Till skillnad från tidigare, kan jag gå omkring i naturen och bara njuta. Njuta av tystnaden. Av snön, solen och allt det vackra som det skapar. Det är bara att konstatera - snart 20 år och redan tant.
/A.
