Hej klassiker!

Det finns dagar då träningen känns småtrist. Man genomför sitt pass på cykeln, i gymmet eller i löparskorna, men utan någon speciell känsla. Känner sig allt som oftast nöjd efteråt, men känner ingen direkt glädje under passet. Jag tror att alla har sådana träningspass emellanåt. Lite utfyllnad i träningsdagboken som på lite sikt kanske ger en hel del, men som för stunden mest känns "blaha."

Men så finns det ju de andra passen! Passen som genomsyras av glädje och endorfiner. Idag var en sådan dag!

Löpning, 7 kilometer. Efter tre dagars löpvila var benen som nya. Helt galet härlig känsla i benen, kändes som att jag flög fram. Efter två lugna inledande kilometer kändes det onödigt att slösa bort så pigga ben på lite jogg, och jag skruvade därför upp tempot en aning. Det resulterade i några kilometer i ett tempo under 05:00 min/km, med hög puls med med FANTASTISKT klipp i benen! Gaaaah! Så sjukt härlig känsla. Njöt av varje sekund, varje steg, såväl uppför som nerför.

Lite lätt endorfinhög skyndade jag in i duschen och avslutade sedan kvällen med symfoniorkester och Queen-musik. Länge leve Freddie Mercury!

Igår blev det cykling och styrka. 80 minuter. Lite smått blaha kanske, men just nu bryr jag mig inte ett skvatt om den saken - jag flöööög ju fram idag!

God natt kära läsare. Nu ska jag sova gott och vakna redo för långpass imorgon. Antagligen med sega ben bara för att jag hyllat dem så mycket nu. Tack benen för mycket trevliga 7 kilometer, jag uppskattar er ännu mer om ni erbjuder samma sak imorgon.

/A.

Hela helgen har redan gått! Galet hur fort tiden går ibland. Eller snarare alltid.

Fredag. Var ute och sprang på förmiddagen. Blev 6 snabba kilometer sett till formen jag befinner mig i. 31 minuter stannade klockan på när jag var tillbaka där jag startade. Jobbade sedan på eftermiddagen och kvällen. Stressade hem för att laga mat att ha med mig till jobbet och slängde i lite färg i håret.

Lördag. Jobbade till fyra och skyndade sedan hem för att en stund senare lämna huset igen med årsfest i sikte. Årsfesten är alltså den årliga avslutningen med fotbollsföreningen. Det var en rolig kväll med tre-rätters middag, prisutdelning och liveband.

Idag, söndag. Har gjort minsta möjliga med Håkan Hellström som ständigt sällskap. Han är en trogen vän, han! ;)

Imorgon väntar ledig måndag med klippning hos Emelie, (som syns på en suddig bild här nedan, från gårdagens förfest) letade efter vinterjacka och så lite träning på det!

Ny vecka, nya tag!

/A.

Prioriteringar ja. Allt handlar om prioriteringar nuförtiden. Ett ord man inte ägnade en tanke när man var liten och gjorde precis vad man kände för att göra.

"Jag hinner inte träna!" Jag undrar hur många gånger jag har hört den frasen. Och hur många gånger jag själv har tänkt den frasen. Alldeles för ofta! "Jag orkar inte träna!" är inte heller en fullt godkänd anledning, men det är i alla fall mer sanningsenligt. Det där med att inte hinna är ofta rent skitsnack. Vad de 24 timmarna varje människa har till sitt förfogande varje dygn, läggs på, är verkligen upp till var och en att bestämma, men OM viljan finns, finns också möjligheten att träna. (ber om ursäkt för lite invecklad mening med alldeles för många kommatecken)

Idag var en prioriteringarnas dag! Jobb, orkester och träning. För något år sedan hade jag antagligen sagt "Jag hinner inte träna ikväll, har orkester." Idag valde jag istället att åka upp och träna klockan 21.25, efter orkestern. Hade lika gärna kunnat känna efter lite för mycket och istället åkt hem till tvn och en kopp kaffe. Men nej, idag prioriterade jag träningen framför det som så ofta kan kännas väldigt meningslöst.

En annan prioritering är vilken typ av träning jag ska ägna mig åt. Jag vill och behöver få till minst ett ordentligt styrkepass i veckan, men inte till vilket pris som helst! Igår var träningsvärken i låren närmast outhärdlig. Tvingade ut mig på 5 kilometers jogg på förmiddagen innan jobbet. Det var allt annat än angenämt kan jag avslöja... Blev sedan cykling och styrketräning för överkroppen på kvällen. Låren är fortfarande mos idag, men jag SKA bannemig lyckas pendla igång dem imorgon, no matter what! Prioriteringar åter igen - ska jag prioritera styrketräning och sedan inte kunna genomföra löppass med någorlunda kvalitet ett antal dagar efteråt, eller ska jag satsa på att kunna springa utan att ha ont, men utan muskler?

Det ska givetvis göra ont emellanåt. Hade varit konstigt om träningsvärken uteblivit efter tisdagens power pump, men det kan ju vara lite lagom. Vi är trots allt i Sverige, kan inte träningsvärken också vara sådär lite tråkigt lagom ibland?

God natt! /A.

Sitter med värkande ben på plats i fåtöljen, där bloggningen sker nuförtiden. Har precis ätit fläskfilégryta och råris, om någon mot all förmodan skulle vara intresserad av mitt matintag.

Idag stod power pump på schemat. Det var nog faktiskt den absolut jobbigaste timmen i mitt liv hittills. Det var så jobbigt att det inte ens var kul! Dagens redskap var en 5-kilosvikt som användes konstant i sisådär 40 minuter. Biceps, triceps, bröst, ännu mer biceps, mage, rygg, lår och rumpa. Kan beskriva passet med tre ord: smärta, mjölksyra, svett. Förväntar mig minst sagt träningsvärk imorgon. Hoppas dock att det blir en mild variant av träningsvärk i benen, då både löpning och cykling står på programmet, och jag vill inte behöva ändra min planering!

Angående rubriken - missförstånd! Följande lilla konversation utspelade sig alldeles nyss mellan mig och Sofia. Hon frågade vilken egenskap jag skulle vilja ha, haha, jag kanske tänkte lite mer outside the box än vad hon gjorde... Ignorera skrivfel, gick lite snabbt i smsandet.

/A.

Gymmet! Äntligen har jag fått den stavningen utredd en gång för alla! Det cirkulerar olika tolkningar av ordet gym i bestämd form. Det är alltså gymmet som gäller och inget annat. Gymet existerar inte! Så, nu var det utrett. Men, nu till det lite komiska i min upptäckt. Svenska Akademiens ordlista har en lite smått förlegad förklaring av vad ett gym är. Det är "En träningslokal för kroppsbyggare". Jahaa, okej. Vi med tranben och musarmar har alltså ingenting där att göra? Vi som kämpar på cykeln eller på trappmaskinen borde göra det någon annanstans?

Nej, skämt åsido. Men det skvallrar om att träningsvärlden antagligen har förändrats lite på senare tid. Gymmet är numera till för alla, och inte bara för de ibland lite mer extrema kroppsbyggarna.

Idag ska jag inte gå till träningslokalen för kroppsbyggare. Idag ska jag ut i höstsolen på en promenad och njuta av söndagen som inte ska innehålla en enda liten gnutta måndagsångest.

Det blev en liten tur på cykeln för mig och Ida igår. Vi slopade dock idén om en längre runda. 24,3 kilometer blev det. Veckans träning kändes rejält i låren och det var därför ganska skönt att komma tillbaka till utgångspunkten efter en avslutande mördarbacke som ALDRIG tar slut. Bytte ut cykelskorna mot löparskor och avslutade med att skaka loss benen med två kilometer.

Idag är det exakt en månad sedan The Arks sista konsert. Det känns definitivt inte som igår!

/A.

Biffarna stannade kvar i magen, tack och lov! Hade ju varit synd annars, med så goda biffar. Efter en halvtimmes matkoma gav jag mig iväg. För att vara exakt:

2,3 km uppvärmning i 05:44 min/km. Befann mig då på en asfaltsväg i strålande solsken samtidigt som jag hörde hundskall i skogen. Med risk för att bli tjatig, gjorde älgskräcken sig påmind och de följande korta intervallerna präglades av rädsla och mantrat "ingen älg, ingen älg, ingen älg". 20 sekunder snabbt, 10 sekunder jogg, 10 upprepningar. Snabbt uträknat 5 minuter jobbigt mitt i passet alltså - alldeles lagom att börja med.

De 20 snabba sekunderna gick i ett tempo mellan 03:45 - 04:12, de flesta strax under 04:00/km. De 10 sekunderna var över på ett kick och det var då dags att sätta fart igen! Ett väldigt bra upplägg eftersom det gick så fort över att jag inte ens hann tänka. Vågade inte hålla någon superhög fart med tanke på foten, men det blev i alla fall en liten fartökning, en liten föraning om vad som komma skall i kommande "riktiga" intervallpass.

Därefter följde 3,6 km i 05:47 min/km. Sammanlagt 7 km i 05:34 min/km.

Kollade igenom tiderna i klockan, bytte om från de svettiga träningskläderna till 4 (!) tröjor och åkte sedan till Johanna. En dryg timmes promenad i ett kyligt Reftele. Mycket trevligt! En bra start på helgen helt enkelt. En liten fotopaus hann vi också med, bevis nedan.

Idag väntar cykling med Ida. Någonstans mellan 4 och 7 mil är tanken. Trevlig lördag!

/A.

Gårdagen var vilodag. Tvingade mig att stanna inne trots att benen så gärna ville rastas. Åt en hel massa mat för att göra mig motståndskraftig mot diverse förkylningar som härjar. Sitter just nu i fåtöljen med en kopp kaffe och firar in helgen. Har ätit löjligt många biffar till en löjligt sen lunch, så måste vänta ett tag innan det blir träning. Annars finns det en risk att biffarna hamnar på vägen...

För första gången denna höst fick jag skrapa rutorna på bilen imorse! Min första tanke var "Driver du med mig?!" samtidigt som jag sneglade upp mot himlen, men sedan dök en annan tanke upp - "Ja, frost! Snart blir det snö!" Delade sedan med mig av denna tanke på jobbet när folk kom in och klagade över kylan. Mina positiva ord om snö fick inte enbart positiv respons, hehe. Snarare ingen alls. Hur som helst! Solen skiner, det är 7 plusgrader och jag ska inom den närmsta timmen ge mig ut i löparskorna. Funderar på att lägga in några få intervaller i mitten av passet. Om foten tillåter det vill säga, man vet aldrig hur dagsformen är innan några kilometer avverkats.

Tänkte avsluta med några ord om älgjakten. Denna jakt som upptar SÅ mycket tid för väldigt många just nu. Fick reda på en störtlöjlig sak innan idag, nämligen att älgjakten tar upp mycket tid för jägarna även på våren. Anledning: spillinventering. DE GÅR ALLTSÅ OMKRING I SKOGEN OCH RÄKNAR ÄLGBAJS! Jag har aldrig hört något så dumt förut, herregud - SPILLINVENTERING?!

Ja, caps var faktiskt nödvändigt där...

Bild tagen i bilen på väg till jobbet genom frostig framruta. Trafikfara? Jag? Åh nej.

/A.

Ytterligare en dag har gått. Ytterligare en dag med två träningspass. SÅ skönt, så bra det kändes då, och så bra det känns nu.

Efter min fotskada gick träningen inte särskilt bra. Jag cyklade en del och styrketränade lite på måfå, men utan någon egentlig plan. Motivationen tryter så lätt när jag inte får springa. Cykling i all ära, men ingenting slår känslan av att knyta på sig löparskorna, knäppa på GPSen och ge sig iväg.

Med dålig motivation följde dålig träning. Disciplinen som kan behövas när det tar emot fanns inte där. De klassiska sommarkilona smög sig på och känslan av att vara otränad kom som ett brev på posten. En känsla jag definitivt inte uppskattar. Att jag ökade lite i vikt är ingenting jag lägger särskilt stor vikt vid (höhö) men otränad? Nej tack. Halvtaskig kost med godis i stort sett varje dag är kanske inte optimalt när träningen uteblir, främst på grund av en skada. Men, nu är det nya tag! De senaste två månaderna har verkligen känts som en nystart! Jag är motiverad som aldrig förr, foten håller hyfsat och löpningen börjar fungera igen. Konditionen är på väg upp, den ena träningsvärken avlöser den andra och jag känner åter igen en enda stor glädje över att kunna och få träna! Just nu, i detta fantastiska flow, är vilodagarna svåra att få till. Men ack så nödvändigt.

Kroppen börjar sakta men säkert återgå till vad den har varit och förhoppningsvis med lite mer muskler än tidigare. Jag är mer motiverad än någonsin förut! Energin efter ett träningspass är något speciellt. Nu i skrivande stund är det just ett sådant tillfälle. Det är antagligen endorfinerna som talar!

Onsdagen blev en bra onsdag minsann! En onsdag som dessutom innehöll en riktig favorit till lunch. Gott och nyttigt - precis som det ska vara.

/A.

Mina spaghetti till armar är snart ett minne blott! Fokuserad som aldrig förr entrade jag gymmet idag. 15 minuter på cykeln och sedan var det dags för armarna att få bekänna färg.

Jag kan tyvärr inte beskriva passet särskilt bra eftersom styrketräningstermer inte är något jag slänger mig med dagligen. Men, bicepscurls blev det i alla fall. (kan man skriva det i plural?) "Dipsmaskin" och så den där när man halvligger och drar vikten mot kroppen. Mjölksyran var total i hela överkroppen!

Blev även axlar med skivstång och så ytterligare några maskiner som jag inte ens försöker mig på att beskriva. Som ni kanske förstår är jag en löpare, ingen muskelbyggare, haha. Men snart så! Ska verkligen försöka få till minst ett ordentligt styrkepass i veckan från och med nu!

Har för övrigt sett en död älg idag, på betryggande avstånd visserligen, men ändå lite smått traumatiskt. Jag såg hornen. Såg hur jag kunde krockat med den och blivit spetsad av hornen, alternativt ihjälbiten. Luriga djur de där. Opålitliga.

Nu, 3-2 till Sverige!

/A.

Jag är så grymt nöjd med gårdagen! Det blev, precis som planerat, en runda med reflexvästen på. Närmare bestämt 12 kilometer, vilket faktiskt är det längsta jag har sprungit sedan i våras innan alla skador kom som på beställning. En felbeställning från min sida, givetvis.

Det gick ganska bra, trots hög puls och extremt tunga ben de sista kilometrarna. Det regnade hela rundan, men det gjorde absolut ingenting, var bara skönt. Över en timme med The Ark i lurarna är minsann inte fy skam -oavsett väderlek!

Kom hem, pustade ut, åt lite överbliven kinamat och fortsatte sedan till Rönneljung för ytterligare lite träning. Träningscykel i 40 minuter och en timmes styrketräning med fokus på mage, rygg och så lite ben på det. Extremt tunga ben, ska kanske tilläggas. Utfallssteg kan konsten att döda vilka ben som helst, speciellt med löpning tidigare under dagen.

Tack lediga måndag för träningstimmarna!

/A.

Jag sitter nu och lyssnar på musik, som vanligt. På Lars Winnerbäck närmare bestämt. Jag kan omöjligt bestämma vad jag tycker om hans musik.

Jag är en allt-eller-inget-person. Antingen ska saker och ting göras fullt ut eller så får det vara. Antingen är musik fantastisk eller dålig. Sällan något mellanting. Eller egentligen kanske ganska ofta något mellanting, men jag ogillar starkt att behöva svara "De är väl okej" på frågan om vad jag tycker om ett band eller en grupp. Jag vill kunna säga "De är fantastiska!" eller kanske den totala motsatsen. Samma sak gäller skola och träning. Ska jag gå i skolan ska jag plugga ordentligt, ska jag träna ska jag bli ordentligt trött. Annars känns det lätt lite meningslöst, och meningslöshet är definitivt ingenting jag vill ha alltför mycket av i mitt liv. Det är som att lägga tid på att baka en kaka men sedan inte hinna vänta på att den ska bli klar i ugnen. En degig, oätlig kaka är för mig ungefär lika tillfredsställande som att gå i skolan utan att plugga, som att sitta i omklädningsrummet efter en fotbollsträning och inte ens känna behov av att duscha och kanske lite som att lyssna på musik som "bara är okej". Med musik borde man kanske kunna kompromissa lite, det gäller varken liv eller död. Varken framtid eller träningsresultat.

Lars Winnerbäck är en av de där som hamnar mittemellan, i ingenmansland. "Jag får liksom ingen ordning" spelas just nu om och om igen. Den är fantastiskt bra! Texten är så... så enkel men ändå så bra. Så träffande på något sätt. Jag gillar just den specifika låten samt några fler. Men i övrigt tycker jag att han är en ganska tillintetsägande artist. En skiva med honom och jag blir uttråkad.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra...

En ganska obetydlig fundering kanske, men än dock något som cirkulerat i mina tankar ikväll. Och det är ju trots allt mina tankar som ska rymmas här. Inser att det blev lite rörigt, blir lätt så klockan kvart över elva en helt vanlig tisdag. Frågor på det? God natt!

/A.

Skulle spenderat lördagsförmiddagen på en cykelsadel och njutit av det fantastiska vädret. Ida och jag ska nog sluta att planera och köra alla pass helt på impuls, annars är det alltid någon som blir sjuk.

Cykelturen är en sak, men skulle även serverat på bröllop ikväll. Magsjuka natten mellan torsdag och fredag satte dock stopp för de planerna. Nog för att jag mår bra idag, men vill helst inte smitta ner ett helt gäng bröllopsgäster. Jag hoppas att bröllopet i vilket fall som helst blir fantastiskt på alla sätt och vis!

Funderar på att orka mig ut en liten runda i höstsolen. Kanske blir en runda i skogen för att leta efter trattkantareller.

Tips: smörstekta trattkantareller med grädde och lite, lite salt. Lördagslyx!

På återseende, då med ny energi!
/A.