Älgskräck och blöjkänsla

Vi hade ju iallafall tur med vädret. Nej, är det någonting jag och Ida inte har så är det tur med vädret.

Förra gången var det motvinden som var vår fiende, idag var det regnet. Så snart jag hade kommit hem från jobbet och slängt i mig lite mat påbörjade vi dagens utmaning. Regnet öste ner och det kändes allmänt oinspirerande.

- Alltså, vad håller vi på med?
- Jag vet inte. Är vi dumma i huvudet?
- Ska vi skita i det?
- Nej, aldrig. Det är nu vi är hårda, när andra ligger inne framför tvn. Och jag är dessutom redan blöt.


Försöker intala mig själv att regn är lite småmysigt.


Haha, härlig bild på Ida i regnet.

Så fick det bli. Iväg på cyklarna med två Snickers i fickan. De satt fint efter 2,5 mil kan jag avslöja. Men innan jag går händelserna i förväg ska jag berätta om en mycket traumatisk upplevelse.

Vi cyklar på en liten asfaltsväg. Cyklar i bredd och pratar och trampar på. Plötsligt utbrister Ida: "En älg!" Under vår senaste runda diskuterade vi det där med älgar. Jag är av åsikten att älgar bör utrotas, de är verkligen vidriga djur! Ida är av en helt annan åsikt och tyckte det var synd att vi inte sett till någon älg än. Hur som helst. Ida ropar som sagt: "En älg!", men jag tror henne inte. En sekund senare upptäcker jag till min stora förskräckelse att hon faktiskt inte ljuger. Framför oss på vägen står en livs levande älg. Jag får självklart panik och bromsar utan att tänka på att jag sitter fast i pedalerna. Mitt i all panik över älgen håller jag på att trilla omkull till på köpet. I sista sekund räddar jag upp situationen och älgen lunkar så småningom vidare. Efter en liten stund rullar även vi vidare. Jag plingar på ringklockan som en tok medan Ida letar efter älgen. Den försvann, tack och lov.

Efter 2,5 mil gjorde vi ett litet stopp, åt varsin Snickers och drack lite vatten. Beklagade oss över hur blöta vi var men konstaterade att det var med pigga ben vi trotsade regnet denna dag. Cykelbyxor är ett bra påhitt, men det känns verkligen som att ha blöja på sig. Kombinationen blöja och spöregn känns inte lika toppenbra som kombinationen cykelbyxor och solsken. En blöja absorberar som bekant vatten...

Det blev en kortare runda än planerat, mycket på grund av att Ida tyckte att jag skulle få uppleva monsterbacken. Och nog var det en monsterbacke alltid. Det var en 1 kilometer lång kamp mot benen, motvinden som hunnit ifatt oss, och mot huvudet såklart. Väl uppe fick vi fart på benen igen. De sista 5 kilometerna gick dock otroligt segt. Precis när vi var hemma började det spöregna igen, så vi slapp åtminstone den sista störtskuren. Så, ja, vi hade iallafall tur med vädret...


Glad Ida efter avslutat pass.

Tid: 1:53:18
Distans: 46,1 km
Medelhastighet: 24,4 km/h

/A.

Kommentarer
Postat av: Anki

Låter som det var ett händelserikt pass om inte annat...:) Bra jobbat!

Postat av: Marieh

Jag förstår din panik - är ju själv livrädd för älgar.

2011-05-31 @ 09:50:55
URL: http://Mariehsworkout.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0