Hej klassiker!

Vi vann, guldhattarna åkte på, skratten och skriken höll i sig länge på plan innan vi fortsatte mot firande på restaurang och sedan vidare därifrån. 

Jag kan inte fatta att vi verkligen vann, är så sinnessjukt glad just nu! Vi vann division 2 norra, hur sjutton gick det till?! Till helgen väntar första kvalmatchen till division 1, men det är ingenting jag orkar tänka på nu. Nu tänker jag ägna all tid åt att bara vara väldigt glad.

/A.

Imorgon är det Dagen D, på mer än ett sätt. Tenta och match. Vinner vi matchen, vinner vi serien. Men, först ska en tenta skrivas och helst på ett bra sätt. Tenta 9.00-13.00 och sedan match 15.00, med 21 mil att köra däremellan. Det kan bli tajt med tiden, men vad vore livet utan lite utmaningar?

 

Träningen den här veckan har inte varit så mycket till träning. 6 kilometer löpning häromdagen, 5 kilometer idag och ett gympass igår. Kroppen vill inte springa så mycket mer, och tur är kanske det, för jag har definitivt inte haft tid för några långpass i veckan. Små, korta pass för att rensa hjärnan och få lite syre. 

 

Nu väntar några timmars plugg till innan det är dags att sova för att absorbera så mycket kunskap som möjligt. Nu nedrans ska jag klara den här tentan, och där med basta!

 

Vi hade vår sista föreläsning för den här kursen tidigare idag, en helhärlig sådan. En sann entreprenör som berättade om sin verksamhet, hur inspirerande som helst! Hans avslutning var helt fantastisk och fick hela salen att brista ut i skratt. Ingen stel kostymnisse det där inte! Hans avslutning får också avsluta denna korta lilla uppdatering. Trevlig helg!

Nu är det lunchpaus i pluggandet här hemma. Aldrig känns lägenheten så icke-inbjudande som mitt under pågående tentavecka. Tog en 10 minuter lång promenad runt kvarteret för ett par timmar sedan, fantastiskt skönt att få andas in frisk luft och röra på benen några hundra meter. 

 

Efter en lång dag över böckerna igår, begav jag mig till gymmet med främst ryggträning i sikte. Klockan 18.00 en måndagkväll - jag borde förstås vetat bättre. Det var fantastiskt (fruktansvärt) mycket folk och ljudnivån var i skolmatsalsklass. Det blev inget pass som går till historien direkt, har svårt att få till riktigt bra ryggpass. Idag stramar det dock i både skulderblad och mage (får alltid träningsvärk i magen när jag kör i kabelkrossen, måste spänna bålen maximalt för att fixa övningarna där) så lite nytta gjorde det nog trots allt, även om träningsvärken inte är ett mått på det egentligen.

 

Fördelen med att det är mycket folk i rörelse är att det alltid finns någon att studera under vilan mellan de olika seten. Igår föll valet på två grabbar size big. Big som i extremt mycket muskler på överkroppen. Jag nämnde det på twitter igår kväll, men måste ändå skriva några rader om det här. Dessa grabbar har verkligen vansinnigt mycket muskler, men jag undrar vad de ska ha dem till? Missförstå mig inte, man får givetvis träna av rent utseendemässiga skäl, men de där stackars benen då? Tranbenen måste snart rasa ihop av all vikt på överkroppen. Jag imponeras verkligen av muskulösa människor, muskler är coolt, men kan samtidigt inte låta bli att roas av synen. En extremt muskulös kille i 25-årsåldern med en shake i handen, iklädd ett linne så urringat att det inte fyller någon som helst fuktion. Ett brottarlinne med en smal, smal remsa istället för tyg i ryggen som håller ihop det lilla tyget som återstår. Mellan varje set, en snabb titt i spegeln - kanske att bicepsen har vuxit sig lite, lite, lite större...

 

Trots att jag finner dessa män underhållande i viss mån, måste jag återigen understryka att jag imponeras av all tid de måste ha spenderat bland vikterna. Och inte bara tiden vid vikterna! Utan rätt kost och övriga val i livet, kan man omöjligt åstadkomma sådana resultat.

 

Slut på pluggpaus, skolan och föreläsning väntar.

 

/A.

 

När tentaångesten knackar på samtidigt som höften och foten känns som att de hör hemma på en tant 75+, då är den enda lösningen att slänga böckerna i väggen och ägna den resterande delen av kvällen åt att äta godis i soffan. Rationellt? Det kan diskuteras? Nödvändigt? Definitivt. 

 

Gårdagens match slutade med oavgjort, varken vi eller Westbo bjöd publiken bestående av 309 (!) personer på någon målfest. 0-0. En rolig match att spela i alla fall, med klassisk derbystämning i andra halvlek. Ett oavgjort resultat betyder att vi nu har allt i våra egna händer inför nästa helg då vi, vid vinst, vinner serien. Känns spännnade och väldigt roligt, samtidigt som det givetvis hade varit extremt roligt om vi hade avgjort det i helgen. 

 

Tenta på lördag innebär att nästa vecka blir en riktig mastodontvecka med plugg upp över öronen. Ångesten kom, som sagt, och knackade på alldeles nyss. Det enda rätta är egentligen att ägna söndagkvällen åt att plugga, men nej, jag väljer att göra precis tvärtom. Humöret är inte på topp med tanke på kroppens status. Höften kändes helt okej innan matchen igår, men idag känns den allt annat än okej - både den och foten protesterar högljutt. Antar att det betyder att jag har ytterligare en vecka med få löppass och desto fler pass på gymmet framför mig. Huvudsaken är att jag är fit for fight till helgen, men nu börjar jag bli less på det här - jag vill kunna springa hur mycket jag vill! 

 

Movits däremot, det är bra grejer, här med låten som just nu går på repeat här hemma. Skjut mig i huvet!

 

 

/A.

Jag ska inte ljuga. Jag är rejält nervös nu.

 

Imorgon väntar Westbo United. Vinner vi, är vi seriesegrare och får därmed kvala till division 1. Förlorar vi, har vi inte längre saken i egna händer. Inte nog med att det är "seriefinal", det är dessutom derby. Det kommer bli tufft det här, fram till klockan 15.00 imorgon ska jag endast fokusera på att äta, dricka och hålla mig frisk. Man vet att det är en viktig match när hypokondrin visar sig. Är det inte lite tjockt i halsen...? Bilden här under visar några av de som imorgon ska stå på planen iklädda RÅs LB-dressen, redo att kämpa för de viktigaste 3 poängen någonsin. Nu nedrans, nu kör vi!

 

/A.

 

Ibland blir jag så trött på sjukvården. Eller rättare sagt väldigt ofta. 

 

Är nyss hemkommen från vårdcentralen. Läkaren undersökte foten, klämde och kände och vred. Han trodde inte att det är någon fraktur, även om det inte kan uteslutas, utan trodde istället att det är en svårare ledbandsskada. MEN, eftersom det bara är en idrottsskada tyckte han inte att det behövs någon akut röntgen, utan skickar istället en remiss, som jag förmodligen kommer få lagom till jul. Okej, det där sista är eventuellt mitt eget tillägg.

 

Hade jag trillat och skadat foten, hade jag förmodligen fått en tid på röntgen direkt, men så fort det är idrottsskador det handlar om blir prioriteten längsta möjliga. Voltaren och högläge och invänta en röntgen. Det andra rådet löd: stå över fotbollen en längre tid och låt foten läka ordentligt. 

 

----------

 

Nåväl. Igår blev det definitivt ingen löpning då både fot och höft protesterade. Fick däremot till ett riktigt bra benpass på gymmet. Det var ruskigt mycket folk inklämd på en väldigt liten yta, men lyckades med musikens hjälp gå in i den egna lilla bubblan och köra på. Mycket utfall, knäböj och bäckenlyft samt några extra övningar för att stärka höftpartiet. Och idag, då känns det att jag körde ben igår. Det är inte den där fruktansvärt brutala träningsvärken, utan mer den där molande känslan i hela benen som skvallrar om gårdagens aktiviteter. Skönt med ett riktigt bra benpass dock, när känslan av att vara stark håller i sig från början till slut och svetten runnit så mycket att mascaran är under ögonen istället för på ögonfransarna.

 

/A.

 

Vi vann matchen i söndags! På lördag väntar därmed derby och seriefinal då vi möter seriens tvåa, känner redan nu nervositeten komma smygande. Men, det är på lördag det, innan dess är det kanske lite för mycket saker som ska ske.  

 

Vi är på slutspurten med det pågående grupparbetet, med inlämning imorgon och seminarium på fredag. Mycket föreberedelser krävs innan dess, tillsammans med tentaplugget som nu har dragit igång. Och tentaångesten har anlänt. I allt det här ska det också tränas. Eller, ska och ska, var egentligen helt fel uttryckt, det är snarare så att träningen är räddningen dessa dagar. En timmes verklighetsflykt när all stress och press trycks undan för en stund.

 

Igår kväll begav jag mig till gymmet ganska sent, närmare bestämt strax efter 20.00. Det är så lugnt och skönt när klockan närmar sig stängning och de flesta redan har tränat färdigt för dagen. Körde ett 50-reps-pass med övningar för axlar, rygg och triceps. Mellan varje övning gjorde jag ett antal russian twist och en planka - allt för att slippa det dåliga samvetet som uppkommer när jag prioriterar de roliga musklerna framför de mer nödvändiga.

 

Och så idag, valde tisdagen att överraska mig med att visa sig från sin bästa sida! Gårdagen var en riktig måndag med flera mindre positiva besked och allmän oordning. Idag har jag inte bara fått hem mina nya gymskor, utan har också kunnat springa en runda utan att höften beklagade sig alltför mycket. 8,3 kilometer i 5 min/km i mörkret på trottoarer i stan är inte fy skam, även om jag givetvis mycket hellre hade sprungit vid något elljusspår eller liknande men den risken vågar jag faktiskt inte ta när det är mörkt ute. Foten klagar lite som vanligt såhär efteråt, men inte värre än att det är uthärdligt under tiden jag springer. Dessutom har jag nu fått tid på vårdcentralen för att kolla upp den närmare, hoppas att jag kan tjata mig till en röntgen på torsdag...  

 

Imorgon bitti väntar benpass, tillika invigning av mina nya skor och jag känner mig som ett barn på julafton.

 

/A.

Fokus i höst när det gäller styrketräningen är benen och bålen, de två områden som rent funktionellt känns viktigast i löpningen och fotbollen. Jag har faktiskt lyckats hålla mig ganska bra till planen att träna ben minst en gång i veckan, trots att jag fruktar träningsvärken som följer. Igår var det dags igen. Efter en förmiddag med plugg, ett seminarium och några timmar på stan laddade jag upp inför gymmet med en kexchoklad. Tydligen var det ett smart, om än lite otippat, drag då energin hade räckt till betydligt längre tid än de 50 minuter jag spenderade innanför gymmets väggar. Med tanke på söndagens match tog jag det medvetet lite lugnare för att undvika brutal träningsvärk. I skrivande stund sitter jag på en stol (nehe?) och börjar känna att jag sitter på rumpan, om man säger så... 

 

Gårdagens pass såg ut som följer:

- draken 

- sumosquats med kettlebell (ny favorit!)

- utfall med hantlar

- benindrag på boll

- lårpress (?) i maskin

 

Avslutade med att trampa ur benen 10 minuter på cykeln. När jag var klar visade klockan 19.20 och på mobilen fanns följande sms: Ses vid torget 20.00? Cyklade hem från gymmet, duschade, fönade håret, plattade håret, sminkade mig, valde kläder och cyklade sedan in till stan. Framme på torget vid 20.00. Det kallar jag effektivitet! Kvällen spenderades sedan på Krögers uteservering med god mat och trevligt sällskap. En bra början på en helg som nu fortsätter i den andra delen av Småland med plugg och fotboll på programmet. 

 

Jag tror att jag har bestämt mig nu. Testade kroppen under en kort löprunda i samband med att jag skulle hämta cykeln som varit på lagning. Det är mycket som inte stämmer nu. Känslan kan vara väldigt varierande i den så förrädiska löpningen, men just nu är det mer än dålig dagsform som spökar. Om jag inte ändrar mig under morgondagen sparar jag höft, fot och övriga kroppsdelar till söndagens match. 

 

Vad som var mer positivt var gårdagens kvällspass på gymmet. Körde tre övningar under 15 minuter, om och om igen, ett säkert kort om man vill få träningsvärk dagen efter. 

 

1. Nu har jag hjärnsläpp, men den där övningen där man håller i boll/vikt och roterar från sida till sida i någon form av sit-upsposition? Just det, DEN ja. En magövning helt enkelt. Jag körde med en 9 kilo tung "boll". 25 repetitioner. 

2. Benindrag på boll, dock inte den klassiska på mage i plankposition, utan på rygg. Tar bra i baksida lår och rumpa. 10 repetitioner. 

3. Liggandes på rygg, upp med raka ben, sänk sedan sakta benen och repetera. 10 repetitioner. Det var ju himla onödigt att jag valde övningar jag inte kan namnet på!

Fortsatte sedan med några övningar för axlar och rygg. 40 minuter, allt som allt, men rejält svettig hann jag bli. Kom just att tänka på vad som inträffade efter cykelpasset igår morse. Kommer ut vid receptionen efter en timme, genomblöt av svett. En kvinna sitter och håller på med sin mobil, tittar upp, hajar till och utbrister "oj så mycket svett!" 

Hehe, säger jag. Man ska väl svettas när man tränar?

 

/A.

Som det kanske har framgått av tidigare inlägg här på bloggen den sista tiden, är livet inte riktigt på topp just nu. Sett till träningen, är det definitivt inget fel på motivationen, men när kroppen sätter käppar i hjulet "för sig själv" är det svårt att hålla humöret uppe. Jag blir faktiskt uppriktigt ledsen över att ha fått ont i höften just nu. Det var längesedan jag kände mig i så bra form i löpningen, som jag gjorde för ett par veckor sedan. Nu har jag sprungit tre enkla distanspass på två veckor. Fjorton dagar och tre löppass är knappast tillräckligt för att hålla den goda formen vid liv. 

 

Har inte nämnt min fot här på ett tag med risk för att låta som en ynklig hypokondriker, men om sanningen ska fram, är den inte helt återställd efter stukningen jag drog på mig strax innan sommaruppehållet i fotbollen. De senaste matcherna har jag tejpat den hårdare än någonsin förut, och ändå haft mer ont än jag brukar ha i den efteråt. Jag har bestämt mig för att kolla upp den nu, förhoppningsvis och förmodligen är det inget större fel på den, mer än uttänjda ledband. Att ha en fot som svullnar upp och gör ont efter varje träningspass känns dock inte helt normalt.

 

För tillfället är jag väldigt kluven angående helgen som kommer. Jag är anmäld till Kretsloppet och var enormt taggad inför att få testa formen på milen, men i nuläget vet jag inte hur jag ska göra. Vi har match på söndag, och med endast tre matcher kvar och en förstaplacering med en poängs marginal, är det inte riktigt läge att offra något. Det kommer fler lopp, jag vet, men det känns samtidigt otroligt surt när man väl har betalat en förhållandevis dyr startavgift och är inställd på att springa. Samtidigt, frågar jag mig om jag kommer göra mig själv rättvisa med de senaste veckornas träning...

 

Tänkte springa en sväng imorgon och se hur kroppen reagerar och tar ett beslut därefter. Hur hade ni gjort?

 

Idag inledde jag dagen på cykeln på gymmet i 60 minuter. 60 svettiga och jobbiga minuter där en del av frustrationen försvann i takt med att svetten rann. Funderar på att besöka gymmet en gång till innan dagen är slut, då med styrketräning i fokus. Efter morgonens pass var lyckan på tillfälligt besök, men bara halvt, vilket man nog kan se i det lite halvskeva ansiktuttrycket här nedan. När kroppen krånglar får man vara glad för det lilla, och man får vara definitivt vara glad så länge endorfinerna varar...

/A.

 

Det är måndag, det är veckohandling och det är storkok på programmet!

 

Efter att ha spenderat större delen av dagen på biblioteket fortsatte jag direkt till gymmet. Idag fokuserade jag på axlar, rygg och bål under 50 effektiva minuter. Misstänker att höften gör att jag felbelastar lite, kände nämligen av ländryggen på ett mycket icke-angenämt sätt idag. Dåligt med flyt just nu, hoppas att det vänder väldigt snart.

 

Hur som helst, åter till maten. För första gången i mitt liv tillagade jag en av mina absoluta favoriträtter; kålpudding! De vegetariska dagarna kräver dock också sina matlådor, så improviserade även ihop en vegetarisk paj. Om kombinationen purjolök, svamp, tomat, broccoli och fetaost var ett bra drag eller inte återstår att se imorgon. 

  

Det är söndag, klockan är snart halv åtta och jag har precis landat i soffan efter 2,5 timmar på vägen. Bloggandet har inte hunnits med de senaste dagarna, livet har liksom kommit emellan. 

 

Sedan sist har jag tränat, pluggat, ätit både pizza och godis, haft en klassisk prata-bort-en-hel-kväll-och-halv-natt-i-soffan-kväll hos en av mina allra bästa vänner, spelat fotbollsmatch, kört drygt 40 mil och kollat på herrlaget när de spelade match. I helt okronologisk ordning. 

 

Åkte alltså hem-hem i helgen för att spela match. Det blev en spännande tillställning som slutade 2-1 till vår fördel. Nu endast tre matcher kvar, först på tur är laget som ligger trea i serien och om två veckor serietvåan, med andra ord är det tuffa matcher som väntar.

 

Höften har ställt till det för mig i veckan. Det där intervallpasset jag skrev om sist blev det ingenting med. Tog förnuftet till fånga och insåg hur dumt det vore att riskera något. Till helgen har jag Kretsloppet inplanerat, just för tillfället är det dock lite osäkert om det blir någon start eller inte. Kroppen får helt enkelt bestämma. 

 

Det har varit en lugn träningsvecka, där de tuffaste passen var på gymmet. Hoppas innerligt att höften är med mig nästa vecka. Imorgon börjar vi med grupparbeten och om jag känner mig själv rätt kommer löpningens verklighetsflykt behövas mer än någonsin de kommande dagarna... Hur som helst, veckan som har gått har sett ut såhär:

 

Måndag: Vila.

Tisdag: Löpning 8,5 km.

Onsdag: Benpass.

Torsdag: Axlar, rygg, triceps, biceps.

Fredag: Motionscykel 40 minuter.

Lördag: Fotbollsmatch. 

Söndag: Löpning 6 km. 

 

/A.

Var på besök på Nordic Club igår. Det blev dock ingen träning då det tydligen bara var ett möte. Imorgon ska vi däremot få testa gymmet och se hur det är, ska bli himla kul även om jag nu är tämligen säker på att jag stannar kvar på Friskis. Efter 5 dagar utan löpning (bortsett från matchens alla löpningar) fick det bli en runda istället för styrketräning igår. Höften, eller om det kanske är höftböjaren (?) är lite kinkig och gör sig påmind när jag går och har därför fått vila lite extra. Den senaste tiden har de vanliga distanspassen fått stå tillbaka för mer kvalitativa pass, men igår blev det ett vanligt hederligt distanspass i ett soligt Kalmar. 

 

Till en början var benen otroligt sega och tunga. Märkligt att benen kan vara så tunga efter tre dagar utan någon löpning alls. Efter fem kilometer började känslan komma tillbaka och jag kunde tänka på annat än de väldigt tunga benen. När passet gick mot sitt slut kände jag igen mina ben igen och kunde trycka på lite. Sammanlagt 8,5 kilometer i 4:44 min/km. Efteråt var höften dessvärre mindre nöjd igen. Under tiden jag sprang kändes det inte särskilt mycket, det är konstigt nog värre när jag går. Hrm, vila eller inte vila är frågan idag, det är ju onsdag och obligatoriskt intervallpass. 

 

Sedan var det dags för min vegetariska måltid. Det var riktigt roligt att experimentera med kryddor och kikärter, och resultatet... HUR GOTT SOM HELST! God sallad, laktosfri gräddfil (hehe, kort datum och 1 krona går inte att motstå) och små kryddstarka kikärtsbollar i pitabröd. Både jag och Hannah lovordade dem en lång stund. Det var definitivt inte sista gången det var falafel på menyn i det här hemmet. 

 

/A.

Puh! Jag är tillbaka i Kalmar och tillbaka i skolan där vi kastades rakt in i uppgifter, grupparbeten och litteratur. Att vara tillbaka i lägenheten känns fantastiskt bra! Det är märkligt det här, med att ha två hem som känns som hemma. Trots att jag verkligen tycker om att vara hem-hemma är det något speciellt med min egen lägenhet. Sommarens alla loppisfynd är på plats och kläderna är åter i garderoben. 

 

I höst har jag en ny utmaning! Det borde inte vara någon större utmaningen egentligen, men för mig som verkligen tycker om kött och fisk, kommer det nog bli lite knivigt till en början. Två helt vegetariska dagar i veckan fram till jul kan förhoppningsvis få mig att laga fler vegetariska rätter än den så vanligt förekommande spenatsoppan. Denna utmaning märktes på matkvittot igår, då endast 59 kronor av de drygt 500 var kött. Nu står istället en förpackning kikärter i skafferiet och väntar på att tillagas. Jag som avskyr kikärter. Den viktigaste hyllan i kylskåpet ser återigen ut som den ska, för att mitt humör ska hålla sig på en stabil nivå. Vegetariska dagar, absolut - men dagen jag inleder en vegan-kost är jag inte vid mina sinnens fulla bruk. Om du läser det här, äldsta storebror, ber jag om ursäkt över att jag köper ICAs keso, men den är faktiskt godast. 

I eftermiddag väntar ett besök på Nordic Club då jag har fått en gratis provträningsvecka. Lockas av de långa öppettiderna, men tror ändå att jag kommer vara Friskis trogen eftersom jag bor så nära. Hur som helst, kul med lite omväxling! 

 

/A.

Man (jag) ska aldrig försöka planera träningsveckorna ordentligt. Varje gång jag har en plan, är det någonting som förändrar planen. Den här gången var det höften. På fotbollsträningen i torsdags högg det till i sidan och gjorde sedan ont varje steg jag tog. Det kändes lite, lite bättre på fredagen men löpning var givetvis inte att tänka på, nej, det blev en vilodag. Igår spelade vi match. Det gick över förväntan sett till höften, men desto sämre resultatmässigt. Oavgjort, 1-1 och en fortsatt serieledning med blott en poäng. Efteråt kände jag mig givetvis som 65+ igen, men det tillhör vanligheterna efter matcher. Positivt är att jag idag vaknade utan att känna av höften, tack och lov var det förmodligen något litet som bara ville vila lite.. 

 

Inledde dagen med ett pass på gymmet. Det sista passet i det gula, lilla gymmet med vikter och skivstänger som får byggas och skruvas ihop. 40 minuter kändes lagom idag, hann jobba igenom favoriterna axlar, men även rygg och triceps. Varvade med lite plankan för att bedöva det dåliga samvetet som gnager över den ack så dåliga bålstyrkan. 

 

Efter en frukost med kaviar till ägget känner jag mig nu redo att packa inför eftermiddagens tur till östkusten. Kaviarn har varit väldigt efterlängtad, men nu är #sockerfriaugusti slut och det är fritt fram att frossa i denna fantastiska vara på tub. Imorgon drar skolan igång igen och det är dags att återgå till biblioteksrutinerna. Med 4 matcher kvar att spela blir september en riktig pendlingsmånad då jag kommer åka hem varje helg. Känns ändå skönt med en mjukstart, med tanke på att jag är ordentligt hemmakär. 

 

/A.