Löprunda och linstips

Efter en lång dag i skolan unnade jag mig en två timmar lång pluggpaus. Kaffe, mammas frallor med min (!) hemgjorda marmelad och sedan var jag redo för löpning. Första löppasset med riktig höstluft, den där fantastiskt krispiga luften som gör det enkelt att andas och som får mig att verkligen tycka om hösten. Dagens runda blev en för mig perfekt runda sett till distansen, mellan 8 och 12 kilometer är perfekt - idag blev det 11. På slingriga stigar med havet några meter bort är vad jag kallar pluggpaus med kvalitet. En lugn runda med undantag för ett par kilometer i mitten där jag lät benen rulla i 4-någontingtempo. 

En stirrig, svettig selfie. Kanske även lite vindögt. 

Hem, in i duschen och sedan lite mat. Idag blev det något så enkelt som linstacos. Det är verkligen dagens middagstips! Stek lök och vitlök, släng i en deciliter röda linser och 3 dl vatten. Lite krossade tomater, tacokrydda och lite extra curry fick åka i på slutet. Ingen bild, men ack så gott. Lovar att även köttälskarna kommer falla pladask!

/A.

Sparka med benen, ned med hakan, få bort svanken!

Ligger nu i soffan och trycker i mig ett gäng knäckebröd efter det första passet av tio i crawlkursen. Är helt lyrisk - det var så fantastiskt roligt, svårt, utmanande och motiverande! 

Jag är allt annat än en fisk, är snarare åt valrosshållet, men är ändå enormt taggad på att testa något helt nytt, gå utanför bekvämlighetszonen och verkligen börja på noll. Längtar redan till nästa onsdag!


Innan kvällens pass i simhallen blev det en liten sväng på rullskidorna. Jag har inte särkilt långt till närmsta cykelväg så kollade läget där idag. Inte helt optimalt med tunnlar och monsterbacke för min del, men det funkar i nödfall. Så mycket som är så roligt i träningen just nu, det är så att det är svårt att bestämma vad jag ska köra nästa pass. Just nu lutar det ändå åt styrketräning för benen imorgon innan en heldag på biblioteket, det var ett tag sedan den där brutala träningsvärken hälsade på...

/A. 

Mörkt och märkligt

Den här dagen har varit märklig. Mörk. Trist. Jag är så oerhört tagen av gårdagens valresultat att jag har svårt att formulera något vettigt i ord. Det känns lite hopplöst just nu, jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde bli såhär. Eller förstå kan jag kanske på ett intellektuellt plan, men jag trodde nog att det svenska folket visste bättre än att rösta på ett högerextremistiskt parti. Självfallet är det så att det är många missnöjesröster från människor som inte är rasister, men det gör inte saken särskilt mycket bättre.

Nog om det.

Efter några ofokuserade timmar i skolan mest spenderad i diverse bloggar och på Aftonbladet/Expressen kände jag att jag verkligen behövde springa. Aggressiv musik i lurarna, några lugna kilometer till en början och sedan ett lite högre tempo. Fullt fokus på takten i lurarna med blicken långt bort i fjärran. Fokuserad men ändå ofokuserad. Endorfinerna flödade inte direkt, men det var ändå gött. 8,5 kilometer, hem för ett snabbt klädombyte och sedan iväg till gymmet där jag och Frida skulle testa cirkelträning. En bra och tydlig instruktör, 9 enkla och bra övningar för hela kroppen med 45/15 sekunder i tre varv. Dips, knäböj, hantellyft och rodd i TRX är några av övningarna vi körde. Vi är förmodligen tillbaka nästa måndag igen! 

Jag hoppas på en ljusare dag imorgon. Ska försöka ha en glad tisdag även om det idag känns långt borta. En bild från ett mycket ljusare och gladare dag kommer här nedan. Kom igen nu, Alexandra, positiva tankar, ryck upp dig nu!


/A.  

Nytändning

Jag har lämnat Friskis och köpt gymkort på Actic! Ett bra pris på specialerbjudande och tillgång till både gym och simhall fällde avgörandet. 

I onsdags gjorde jag därför premiär på Actic, med Frida som sällskap. Det är alltid speciellt att träna på ett nytt ställe i början, tar ju ett tag att lära sig var skivstänger, vikter och annat finns. Dessutom alltid spännande att iaktta gympersonligheter, ska undersöka om Actic, precis som Friskis, har de grymtande männen som bär omkring på kylskåp och de unga kvinnorna som kör bicepscurls med 1-kiloshantlar. 


Jag och Frida körde i alla fall ett bra pass för triceps, axlar och mage. Träningsvärken har varit ganska rejäl i såväl armar som mage, så lite kontakt med musklerna fick vi nog allt! Tricepspress i kabel, dips, militärpress och vandrande plankor var några av de övningar vi körde. Ganska lite vila mellan set och varv och avslutningsvis drygt en kilometer i stakmaskinen. 

Ska bli så spännande med crawlkurs på onsdag med, sedan ska vi dra igång simträningen på riktigt. Känner mig oerhört motiverad inför hösten, att testa nya träningsformer och lägga extra stor vikt vid styrketräningen. Benen ska bli starka, bålen ska bli stark, överkroppen ska bli stark. Nu nedrans ska skadorna bli färre i fortsättningen!

/A.

En tolva löpning

De senaste veckorna har min löpträning legat lite på is. En veckas träningsuppehåll på grund av halsen och innan dess en lätt sträckning i baksida lår som gjorde att jag enbart spelade fotboll. Hur den ekvationen går ihop kan man fundera på, men fick helt enkelt prioritera, ställa upp för laget och låta löpningen vara. Sedan mini triathlonet har jag i princip inte sprungit alls - och som jag har saknat det! 

När man inte sprungit på ett tag blir det lätt så att man (läs: jag) romantiserar löpningen lite. För mitt inre såg jag ett pass med den där sällsynt lätta känslan i benen, evighetsmaskinkänslan. Den mer realistiska delen av mig borde såklart insett att det inte alls kommer bli en sådan runda efter ett längre uppehåll. 

Med podcast i öronen sprang jag iväg igår kväll med Reftele och Lisa i sikte. Efter drygt tre kilometer möttes vi, hade sällskap i tre lugna kilometer och sedan fortsatte vi åt olika håll igen. Benen var tunga, lite lätt träningsvärk sedan torsdagens fotbollsträning och evighetsmaskinen var långt borta. Men det var ändå gött! Med fyra kilometer kvar ringer Hannah och har en hel massa på hjärtat. Så, fyra kilometer där jag verkligen sprang i "prattempo", dvs 5:15/km just igår. Mötte några tjejer som var ute och gick som kollade väldigt underligt på mig, och jag förstår dem. Det är inte varje dag man möter en löpare i en hemsk uppförsbacke som flåsande pratar om den senaste partiledardebatten. Tiden flög dock iväg, trots mindre pigga ben. Endorfinerna flödade och jag känner på något vis att jag ändå är påväg tillbaka. 12 kilometer in på kontot!


Om exakt två timmar är det dags för match. Må lyckan vara med oss, för jag är definitivt inte på humör för att förlora. 

/A.

När det vänder

Efter åtta dagar med halsont vaknade jag även igår med just halsont. Tidigare dagar har det varit ihållande och gjort rejält ont, igår gav det med sig efter ett par timmar. Efter lite velande fram och tillbaka beslutade jag mig för att testa kroppen i en 3 kilometer lugn jogg. Halsontet fortsatte att lysa med sin frånvaro och det blev även en fotbollsträning på kvällen.

Känslan efter ett lite längre uppehåll är ju helt fantastiskt! Det spritter i benen, energin är på plats och leendet är som fastklistrat på läpparna. Promenader i all ära (har gått knappa milen om dagen nu i veckan) men ingenting slår riktig rörelse med tung andhämtning och svett som pärlar sig i pannan.


Det är lustigt, hur beroende man kan vara av att få springa av sig. Ett beroende jag inte skulle klassa som särskilt negativt dock, så jag tror jag behåller både det och den symptomfria halsen.

/A.

Tillbaka

Hallelujah så skönt att vara tillbaka i min lägenhet med alla mina grejer och kläder! Hade varit ännu mer fantastiskt om jag hade kunnat använda träningskläderna i garderoben också, men än så länge sätter förkylningen stopp för det. 

Halsont, dag 5. Frustrationen. Det kryper i mig, jag vill springa snabbt och länge och lyfta tungt. Givetvis bara för att jag inte kan. Försöker att se det för vad det är - en förkylning. Inte jordens undergång. 

Dagen har spenderats på Öland. En trevlig och spontan utflykt med tramsiga försök till att spela in träningsvideos med dåligt tajmade deltagare. Oerhört fånigt resultat, men nedrigt roligt! Resultatet är dock inte offentligt än, måste fila lite på innehållet först...

Paus vid ett par stränder, lunch i Borgholm och fika på tillbakavägen. Man ska aldrig underskatta små dagsutflykter utan direkta planer, med små matstopp och vacker natur.




Dags att sova för att vakna utan halsont om en sisådär åtta timmar. Snälla, kära kroppen - låt mig få chansen att roffa åt mig lite endorfiner imorgon! 

/A.

RSS 2.0