Shut up chicken, påsken är över!

Vad kommer det uttrycket ifrån? Minns att man sa det på högstadiet. Ja, inte varje dag kanske, men minns att det var ett av alla coola uttryck man slängde sig med. På den coola tiden alltså.

Nog om högstadietiden, som var allt annat än cool. Påsken var det! Den är officielt slut nu, kan jag känna. Det är annandag påsk och klockan är i skrivande stund 21.49. Har njutit av årets första avsnitt av Bonde söker fru. Fick ett meddelande från min bror om att han låg i sin dotters rum med skämskudden över huvudet. Kan eventuellt ligga lite sanning i det. Även om det är charmigt, underhållande och alldeles fantastiskt på samma gång, är det nästan lite väl pinsamt emellanåt!

Påsken var det ju! Det har varit en trevlig helg med jobb på påskafton, lite halsont och feber emellanåt och så lite träning där emellan. Igår blev det drygt 9 kilometer i löparskorna. Skulle ha blivit det dubbla, men hälsenan (!) satte stopp för det. Det är ju helt otroligt att en och samma människa kan ha så mycket skavanker. Känner mig som en hypokondriker när jag skriver det här, men det gjorde verkligen galet ont i hälsenan! Även senare på kvällen kändes den väldigt öm och konstig. Dagens träning blev därför 40 minuter på motionscykeln som Gud glömde och så lite funktionell styrka på det.

Imorgon öppnar gymmet igen efter 4 dagar påskstängt. Väldigt underligt att ha stängt när folk är hemma och lediga och dessutom i behov av att träna bort påskgodiset!

Imorgon är även dagen då mina kära lagkamrater kommer hem från Egypten. Äntligen!

/A.

Rädsla för muskler

Sitter och laddar inför eftermiddagens löpning. Sandra och jag ska ge oss ut och avverka 15 kilometer, om allt går enligt planerna. Är lite orolig över fot och vad, men det ska nog gå bra.

Igår spenderade jag kvällen på gymmet och mosade armar och axlar - känns idag kan jag avslöja. Nedrans vilka snygga armar som kommer springa omkring i Småland i sommar. Ett par ben också kanske, men det är ju främst bicepsen som kommer ta mig framåt, hehe.

På tal om biceps. I duschen efter en fotbollsträning stod jag, Sandra och Mathilda och jämförde våra armar. (såklart) Givetvis var vi alla tre väldigt faschinerade över vår förbättring. Medan vi spände och klämde, fick vi kommentaren "Alltså, det är ju inte så vanligt att tjejer vill ha armmuskler..." följt av ett litet skratt. (inte kritiskt, mer roat) Hrmpf, vill inte tjejer ha muskler? Jo tack, den här tjejen vill aldrig mer tillbaka till det taniga stadiet!

Varför denna rädsla för muskler?

Nu kanske jag måste poängtera att jag definitivt inte är särskilt muskulös, bara i jämförelse med tidigare då mina armar inte rymde ett enda litet muskelfiber. Och jag strävar definitivt inte efter att nå fitness-stadiet, vill bara ha lite mer att fylla ut tröjorna med.

Nehe, nu kommer snart Sandra här, dags att byta om. Som tur är, är vädret lika fint som igår, då dessa kort knäpptes av i farten under morgonpromenaden:





/A.

Ja men stryp katten vettja!

Hallå där! (i sann Filip&Fredrik-anda)

Idag var tanken att jag och Ida skulle rasta våra små cyklar. Och nog gjorde vi det alltid. Dock inte riktigt de tre mil vi hade tänkt oss...

Efter att ha krånglat och bytt till bil med dragkrok och lastat på cykeln och letat fram cykelskorna och hela köret, begav jag mig till Idas place. Där stod hon med sin cykel, och redan när jag såg henne anade jag oråd.

Anledning? Hon såg ut att kunna blåsa bort vilken sekund som helst, och då stod hon ändå stilla! Det blåste alltså. Ganska rejält till och med. Vi granskade träden, kollade skeptiskt på varandra, men bestämde oss sedan för att hoppa upp på sadeln. Hoppa upp på sadeln ja! Fantastiskt härlig känsla att slinta när skorna ska klickas i och hamna på den alldeles för smala sadeln, med en rejäl duns.

Ida tog täten, med en väst som stod rakt ut åt sidan tack vare vinden. Efter två kilometer i extrem, jag upprepar, extrem, motvind vände vi och cyklade tillbaka. I löparskorna istället! Med vader som stockar avverkade vi sedan drygt 6 kilometer. I motvind givetvis, vad annars?

Väl tillbaka hade jag en liten photoshoot med den ack så söta katten. Det hela slutade med att Ida fick styra upp situationen. Hon höll nästan på att strypa kattstackarn, men vad gör man inte för en bra bild?









/A.

Älgskräck

En del har spindelfobi, andra är rädda för ormar. Som jag tidigare har nämnt har jag en stor skräck när det gäller djur, och det är de där fasansfulla odjuren som ofta beskrivs som vackra, ståtliga och respektingivande. Jag skulle beskriva dem som vidriga. Idag börjar älgjakten och det innebär några saker som jag tänkte räkna upp här:

1. Löpning kan från och med nu inte ske i skog och mark, utan på störrre vägar och i mer civiliserade områden. Anledningen är enkel: Risken att råka ut för en skjutgalen jägare är kanske inte överhängande stor, men den existerar ändå.

2. Trots att jag fruktar och närmast avskyr de förfärliga odjuren, tycker en liten del av mig synd om dem. Små älgkalvar som berövas livet, bara några månader gamla.

3. Jag känner glädje. Äntligen (!) blir älgarna några färre. Helst av allt skulle hela älgstammen utrotas. Bli en art man endast nämner i undervisningssyfte eller av nostalgiskäl. "Älgen var en art som levde i skogen och som fanns till och med tidigt 2000-tal." eller alternativt "Jag minns när man kunde se ståtliga älgar stå i skogskanten..."

4. Jag blir förvirrrad när jägarna kommer hem (det styckas på gården) med en död älg på en kärra. Ska jag känna sorg över att ett djur berövats livet eller glädje över att det nu finns en älg mindre?

5. Om det är någon gång älgarna befinner sig där de inte ska, är det nu. Förvirrade, skärrade älgar får gärna hålla sig borta från mig. Om jag går, cyklar eller kör bil, spelar ingen roll. Håll er bara borta från mig - okej?!

En bild på en älg vore kanske på sin plats här. Kan kanske fungera som KBT-behandling? Ju fler gånger jag tvingas kolla på en älg, desto mindre blir rädslan.

image description
bild snodd från orebro.se

Nu blir det löpning! I reflexväst på stor väg. Skjut mig inte, tack!

/A.

Kalmar

Håkan Hellström och The Ark har konsert i Kalmar den 23 juli. Biljetter bokade? Check.

Idag har jag haft en halvseg dag. Jobbat, varit alldeles för trött, tagit en powernap utan något vidare resultat och sedan varit på orkester. Nu sitter jag här med en kopp kaffe och slösurfar. Det där med att man blir pigg av kaffe har jag aldrig förstått mig på, jag kan dricka litervis med kaffe hur sent som helst utan att ha minsta svårt att somna.

Något som just nu är i planeringsfasen, förutom sommarens konserter är ett evenemang som går av stapeln nästa sommar. OS i London! Det som känns grymt kul är att det faktiskt kommer bli av, det är mer än löst prat som sedan rinner ut i sanden. Är dock en lustig känsla att planera inför nästa år. År 2012. Året då jorden kommer gå under. Och världen. Det gäller verkligen att passa på att pressa in så mycket upplevelser som möjligt fram tills dess. Oj, kom jag ifrån ämnet nu?

Detta blogginlägg visar nog ganska tydligt hur jag är som person egentligen. Lite smått förvirrad sådär...



& för att undanröja alla tvivel - jag tror verkligen inte att jorden går under nästa år.

/A.


Härliga kommentatorer

Har nu sett på Duellen. Det var lite svårt att ta det seriöst med tanke på expertkommentatorerna. Jag skrattade mig igenom hela sändningen, ofrivilligt. Erik vann dessvärre inte, men han kämpade tappert!

Jacob Hård och Anders Blomquist skulle kunna extraknäcka som underhållare. Jag hade definitivt skrattat mig igenom en eventuell föreställning.

- Han tassar på bra där uppför backen...


- Den svenska lagledningen borde stå där med ett cigarettpaket nu!

- Precis som vi anade trippade han ikapp här - lätta ben!


- Har han fått en lucka till och med? Nej, Ousdal är rutinerad.


- Det är en bra medaljchans för Sverige även i det här loppet.

Och så min absoluta favoritreplik:

- Det här kan bli stora triumfer för det svenska vallateamet!

/A.

Kärlek

Just det!

Det är ju Alla hjärtans dag idag. Sicken meningslös idag egentligen. Jag ska snart iväg och träna mitt hjärta. Att skriva ett sliskigt kärleksfullt inlägg här idag, är inte riktigt vad jag planerar att göra.

Jag sträcker mig så långt att jag säger att jag älskar de nybakade solrosfrallorna som befinner sig två meter från datorn. Och så älskar jag den här mannen också. Ja, he is my man.



/A.

Livet leker

Det gick ju inte sådär superbra på fotbollsmatchen idag. Men, å andra sidan, det var en träningsmatch. 4-2 blev det, inte till vår fördel då, som ni kanske förstår...

Mimmi, Malin och Hanna förgyllde färden till och från Jönköping. Det är alltid high life i Rockbilen! De erkände till och med att en av The Arks låtar var bra. Stannade på vägen hem och fyllde på med lite energi á la McDonalds, för att fullborda en redan gräsligt onyttig helg - ska det va' så ska det va'!

Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk söndag! Tack underbara The Ark för att ni släppt fler biljetter till Växjö. Nu ska 20-årsdagen spenderas på The Ark-konsert. Gaaaaah, så fantastiskt roligt det ska bli!

Dessutom är jag ledig imorgon. Alltså inte en gnutta måndagsångest. Livet leker!

/A.

Fredrik Wikingsson

Jag är jätteförvirrad. Fredrik Wikingsson är tydligen i Gisleparken på ett event för högstadiet. Varför går inte jag på högstadiet? Kan jag låtsas gå på högstadiet? Eller bara dra dit ändå? Åh, Fredrik Wikingsson! I Gislaved! Hur galet är inte det här?!

Jag fick panik här nu. En av Sveriges två stoltheter inom tv-branschen befinner sig just nu två mil ifrån mig. Och jag ska iväg och träna.

Träna ja. Klockan elva blir det träning på gymmet, ska bli kul! Tror att det var box som stod på schemat idag, känns lite spännande. Jag har just för tillfället så mycket energi i kroppen att ett sådant pass skulle passa mig bra. Bara tanken på Fredrik Wikingsson ger energi som räcker till en hel veckas träning. Minst.

Jag inser att det här låter sjukt. Att det faktiskt är lite sjukt. Men är man ett Filip&Fredrik-fan så är man, och då finns det inte mycket att göra åt saken.

Nu ska jag boxas. Bli svettig, bli trött, bli stark.




/A.

Fredagsmys på ett underligt vis

Klockan är nu 23:56 och här sitter jag hos frisören. Det kallar jag bra service, att få komma valfri tid, dygnet runt. Denna frisör är dock inte en vanlig frisör. Hon för just nu en monolog här bredvid:

I början tog jag det försiktigt, men nu sprutar jag bara på färgen som ketchup. Jaja, nästa gång blir det galant, det lovar jag. Eller, det kanske inte blir någon nästa gång. Alltså, det är inte lätt det här...

Känns stabilt det här, vill jag lova, eh... 

Jag får hoppas på det bästa helt enkelt, ber en stilla bön att resultatet inte blir helt åt skogen.

Du behöver nog inte oroa dig, Ap. Läget är helt under kontroll. Ska vi färga ögonbrynen också?

Nej, jag litar på min Jacqueline, min kära vän som råkar vara den galnaste jag känner. Hon har gjort denna fredagskväll till en mycket bra kväll. Mycket har diskuterats, och en beställning till Ginza har även gjorts. Hon inspirerade mig till att beställa en skiva med The Hives, nu ska det rockas. Eller punkas, kanske?

Så, nu tror jag att hårbottnen är fullkomligt applicerad i alla fall. Det här känns bra va? Du ska inte gå så mycket på din magkänsla! Jag kanske skulle bli frisör ändå?

Hoppsan, nu börjar det sticka i hårbottnen också. Helt plötsligt blev det hela lite mindre angenämt.

Här kommer en bild på den stabila frisören, som för övrigt befinner sig här istället för på studentfest. Det kallar jag uppoffring för kundernas skull.


Ursäkta rörigt inlägg, det blir lätt så kring midnatt. Nu ska jag försöka rädda mitt hår.
/A.

RSS 2.0