Supertusingar
Sitter kanske inte helt oväntat, och läser om New York nu. Trots att det är ett halvår kvar, känns det redan väldigt spännande. Var lite tveksamma till att åka just vid nyår med tanke på vädret, men efter att ha sett bilder från ett julpyntat New York, är alla tvivel borta. Det ser helmysigt ut! Jag vill verkligen åka skridskor i Central Park, det känns sådär typiskt New York i juletid á la amerikansk film. Om någon har något bra tips att dela med sig av, mottages det tacksamt!
Nehe, var det här en träningsblogg, eller hur var det? ;)
Igår trotsade jag mina supersega ben och programmerade in supertusingar i klockan. Under de första 10 minuterna tvivlade jag starkt på att det skulle bli något av de planerade intervallerna. Benen var precis lika sega som i måndags, om inte ännu värre. När mister Garmin räknade ner inför första intervallen hade jag dock inte särskilt mycket till val. Eller jo, möjligtvis två alternativ - springa eller skämmas. Valet föll på det första alternativet.
Körde 10 minuters uppvärmning, 100, 200, 300 och 400 meter med 30 sekunders jogg mellan varje intervall. Upprepade detta tre gånger, med 3 minuters serievila, innan jag i sakta mak joggade ner i 10 tråkiga minuter. Finns det någonting tråkigare än att jogga ner?
Kan börja med ett förtydligande innan jag ens nämner hur det gick - formen är inte vad den borde vara.
Men, det gick ändå bättre än vad det kändes som, insåg jag när jag förde över passet till datorn. Hade ställt in intervallerna på tempot 4,10-5,30 min/km. Väldigt stor skillnad, men visste inte alls hur det skulle kännas i kroppen. Det var ruskigt jobbigt emellanåt och jag ville faktiskt helst av allt avbryta vid flera tillfällen. Men, som alltid ändrar jag mig precis när jag är klar och har joggat ner. Då tycker jag helt plötsligt att det var ett superroligt pass. Flåsandet och det mentalt jobbiga med att veta att jag har 10 intervaller framför sig, är helt bortglömt. Som alltid. Kan tänka mig att jag inte är ensam om att känna såhär...?
Tempot då?
100 m. 4,09 min/km
200 m. 4,14
300 m. 4,24
400 m. 4,21
100 m. 4,11
200 m. 4,21
300 m. 4,28
400 m. 4,34
100 m. 4,14
200 m. 4,09
300 m. 4,19
400 m. 4,25
Med andra ord lyckades jag väldigt dåligt med att hålla ett jämnt tempo, vilket jag kände själv under tiden jag sprang. Positivt är att det ändå gick snabbare än vad jag trodde. Supertusing-debuten är avklarade och om jag känner mig själv rätt kommer det bli fler liknande pass i sommar. Det är ju faktiskt ganska skönt att plågas lite ibland, trots allt.
Sammanlagt blev det...
Tid: 46:10 min
Distans: 8,2 km
Medeltempo: 05,41 min/km
/A.
I hopp om att det var där skon klämde
Sitter framför datorn (nehe?) och fryser om min högerhand. Har precis smörjt in vaderna med kylande liniment. Känns som att högerhanden har förfrusit, medan vänsterhanden är precis som vanligt, en mycket märklig känsla...
Trots att vader och benhinnor inte riktigt är på min sida lyckades jag iallafall lyckats få till en runda nu ikväll. Invigde mina nya löparskor igår, under morgonjoggen (!) men kände mig inte riktigt nöjd med dem. Efter två kilometer började yttersidan av högerfoten göra fruktansvärt ont och krampa. Kämpade mig hem och krängde snabbt av mig skorna. Idag var det återigen dags för en test. Denna gång knöt jag inte skorna lika hårt i hopp om att det var där skon klämde, hehe. Det var det kanske delvis. Efter två kilometer tvingades jag stanna, ta av mig skon och sedan knyta den så löst att hälen glappade. Inte någon superhärlig löpkänsla med en glappande sko, men hellre det än en krampande fot.
Tid: 44:54 minuter
Distans: 8,00 km
Medeltempo: 05,37 min/km
Skorna ja. Som jag tidigare nämnt var inte jag och försäljaren riktigt överens om mitt skoval. Eller själva valet av skon överlät jag helt åt henne, hon fick ta fram de skorna hon ansåg passade mig utan att jag lade mig i. Däremot var vi sedan inte helt överens om storleken. Det skiljer väldigt mycket på mina fötter, mer än en storlek. Högerfoten är den mindre. Den storleken jag tyckte passade tyckte hon var alldeles för liten. Om jag skulle gjort som hon sa, skulle alltså min högerfot haft en sko med ungefär 2,5 centimeter över framtill. Eftersom jag redan har två par Nike-skor hemma, med mindre storlek än de jag köpte, kände jag mig ganska övertygad om att de skulle räcka i storlek. Ska tilläggas att hon till sist konsulterade en annan ur personalen som faktiskt var mer på min sida än på hennes.
Jag vann fighten, och åkte därifrån med skor i den storleken jag ville ha. Att högerfoten nu har krampat kan alltså inte bero på att skon är för liten, med tanke på att det är vänsterfoten som är den stora - och den sitter minsann som en smäck!
Så, slutskrivet om nörderiet med löparskorna.
Förresten, kameran är återfunnen. Nu är dock sladden borta.
/A.
Trots att vader och benhinnor inte riktigt är på min sida lyckades jag iallafall lyckats få till en runda nu ikväll. Invigde mina nya löparskor igår, under morgonjoggen (!) men kände mig inte riktigt nöjd med dem. Efter två kilometer började yttersidan av högerfoten göra fruktansvärt ont och krampa. Kämpade mig hem och krängde snabbt av mig skorna. Idag var det återigen dags för en test. Denna gång knöt jag inte skorna lika hårt i hopp om att det var där skon klämde, hehe. Det var det kanske delvis. Efter två kilometer tvingades jag stanna, ta av mig skon och sedan knyta den så löst att hälen glappade. Inte någon superhärlig löpkänsla med en glappande sko, men hellre det än en krampande fot.
Tid: 44:54 minuter
Distans: 8,00 km
Medeltempo: 05,37 min/km
Skorna ja. Som jag tidigare nämnt var inte jag och försäljaren riktigt överens om mitt skoval. Eller själva valet av skon överlät jag helt åt henne, hon fick ta fram de skorna hon ansåg passade mig utan att jag lade mig i. Däremot var vi sedan inte helt överens om storleken. Det skiljer väldigt mycket på mina fötter, mer än en storlek. Högerfoten är den mindre. Den storleken jag tyckte passade tyckte hon var alldeles för liten. Om jag skulle gjort som hon sa, skulle alltså min högerfot haft en sko med ungefär 2,5 centimeter över framtill. Eftersom jag redan har två par Nike-skor hemma, med mindre storlek än de jag köpte, kände jag mig ganska övertygad om att de skulle räcka i storlek. Ska tilläggas att hon till sist konsulterade en annan ur personalen som faktiskt var mer på min sida än på hennes.
Jag vann fighten, och åkte därifrån med skor i den storleken jag ville ha. Att högerfoten nu har krampat kan alltså inte bero på att skon är för liten, med tanke på att det är vänsterfoten som är den stora - och den sitter minsann som en smäck!
Så, slutskrivet om nörderiet med löparskorna.
Förresten, kameran är återfunnen. Nu är dock sladden borta.
/A.
Jag vill ju bara se bra ut naken
Den här dagen blev inte alls som planerat. Kvällens planerade cykelpass blev till löpning. Den planerade shoppingrundan blev till inställd barnpassning och jag hamnade istället i solen. Fick hem de här böckerna idag, så jag höll mig sysselsatt:
Löpningen blev en drygt 5 kilometer lång runda som avslutades med en fartökning. De sista kilometerna gick i 04:11 respektive 04:03-tempo. Härligt att få rasta benen lite. Som vanligt ont i vaderna men har börjat vänja mig vid det nu. Smörjer ihärdigt med tigerbalsam och hoppas på mirakel!
Imorgon är det studentfirande som gäller. Känns nästan overkligt att det är ett helt år sedan jag tog studenten. Aldrig förr har 12 månader gått så fort! 12 månader senare och jag är fortfarande lika förvirrad när det gäller framtiden. Varför ska det vara så svårt att bestämma vad man ska göra med sitt liv?
Tid: 25:48 min
Distans: 5,25 km
Medeltempo: 04:55 min/km
/A.
Löpningen blev en drygt 5 kilometer lång runda som avslutades med en fartökning. De sista kilometerna gick i 04:11 respektive 04:03-tempo. Härligt att få rasta benen lite. Som vanligt ont i vaderna men har börjat vänja mig vid det nu. Smörjer ihärdigt med tigerbalsam och hoppas på mirakel!
Imorgon är det studentfirande som gäller. Känns nästan overkligt att det är ett helt år sedan jag tog studenten. Aldrig förr har 12 månader gått så fort! 12 månader senare och jag är fortfarande lika förvirrad när det gäller framtiden. Varför ska det vara så svårt att bestämma vad man ska göra med sitt liv?
Tid: 25:48 min
Distans: 5,25 km
Medeltempo: 04:55 min/km
/A.
Terräng
Jag testade 7,5-kilometersslingan i Bredaryd idag. Motionsspår, som det så fint heter. Eftersom det ligger i anslutning till elljusspåret trodde jag att det skulle vara en typisk elljusbana med bra underlag och lite småtråkig omgivning. Tänk vad fel jag hade! Det var mestadels små, små stigar där man var tvungen att parera mellan rötter och trädgrenar. En kilometer var nyligen uppkörd med skogsmaskin eller liknande, och var därmed enbart gegga och jord. Otroligt jobbigt att springa på/i, men samtidigt lite kul. Efteråt syns det dessutom att man faktiskt har gjort någonting.
före detta rena skor
Jag lyckades givetvis springa fel en gång, trots tydlig skyltning. Kom till ett staket och tänkte att det var lite underligt att man ska behöva stanna för att hoppa över ett staket mitt i löpningen. Men, tänkte inte mer på det, hoppade över och fortsatte några hundra meter och insåg sedan att det nog inte alls var meningen att man skulle hoppa över det där staketet...
Vaderna då?
Högern kändes stel men gjorde inte ont, vänstern gjorde ont emellanåt. Till en början kände jag knappt av den, men efter ett tag gjorde den sig påmind. Imorgon ska jag införskaffa tigerbalsam och hoppas på mirakeleffekt!
Motionsslingan var himla bra träning iallafall, och kommer med all säkerhet springas igen. Då är jag medveten om att det faktiskt är terräng och inte en fint banad slinga, som jag först trodde.
Asfalt i all ära, men terräng är ändå härligt. Att springa snabbt på dagens runda skulle vara en riktig utmaning, med tanke på underlag och grymma backar. En utmaning som jag måste anta inom en snar framtid då en kund i affären utmanat mig. Eller kanske var det så att det var jag som utmanade honom...? En utmaning blir det iallafall. Då nedrans ska vaderna vara okej, flåset på topp och motivationen högre än någonsin förut!
Tid: 44:46 min
Distans: 7,5 kilometer
Medeltempo: 05:58 min/km
/A.
före detta rena skor
Jag lyckades givetvis springa fel en gång, trots tydlig skyltning. Kom till ett staket och tänkte att det var lite underligt att man ska behöva stanna för att hoppa över ett staket mitt i löpningen. Men, tänkte inte mer på det, hoppade över och fortsatte några hundra meter och insåg sedan att det nog inte alls var meningen att man skulle hoppa över det där staketet...
Vaderna då?
Högern kändes stel men gjorde inte ont, vänstern gjorde ont emellanåt. Till en början kände jag knappt av den, men efter ett tag gjorde den sig påmind. Imorgon ska jag införskaffa tigerbalsam och hoppas på mirakeleffekt!
Motionsslingan var himla bra träning iallafall, och kommer med all säkerhet springas igen. Då är jag medveten om att det faktiskt är terräng och inte en fint banad slinga, som jag först trodde.
Asfalt i all ära, men terräng är ändå härligt. Att springa snabbt på dagens runda skulle vara en riktig utmaning, med tanke på underlag och grymma backar. En utmaning som jag måste anta inom en snar framtid då en kund i affären utmanat mig. Eller kanske var det så att det var jag som utmanade honom...? En utmaning blir det iallafall. Då nedrans ska vaderna vara okej, flåset på topp och motivationen högre än någonsin förut!
Tid: 44:46 min
Distans: 7,5 kilometer
Medeltempo: 05:58 min/km
/A.
Attans
4,5 kilometer idag också, samma runda som igår men i ett lite snabbare tempo. Konditionsmässigt känns det lite bättre nu, däremot har jag nu fått lite känningar kring hälsenan i vänsterbenet. Känner mig som en riktig hypokondriker! Kanske till följd av en lite för häftig uppstart efter min vila, det är så himla typiskt mig. Smart Alexandra, smart! Nu ligger jag lågt med löpningen några dagar och hoppas på förbättring.
Tid: 24:21 min
Distans: 4,5 kilometer
Medeltempo: 05:24 min/km
Nu blir det bio!
Trevlig fredag!
/A.
Tid: 24:21 min
Distans: 4,5 kilometer
Medeltempo: 05:24 min/km
Nu blir det bio!
Trevlig fredag!
/A.
Tillbaka i skorna
Efter jobbet igår var jag tillbaka i löparskorna för en 7-kilometersrunda som innehåller en hel del uppförsbackar. Det var väldigt varmt och kvavt, en värme som inte är optimal för min ansträngningsastma. Men det var t-shirtväder, så då finns det faktiskt ingen större anledning att klaga! Så iväg sprang jag, i mina korta tights och min t-shirt. Benen kändes otroligt lätta efter tre dagarns springvila. Tanken var en hyfsat lugn runda, utan krav på tid och puls. Jag har väldiga problem att följa just den tanken när benen känns lätta och de första kilometerna går ganska fort, då måste jag bara i fortsätta i samma tempo, eller öka. Myspasset i solen förvandlades alltså till snabbdistans i samma tempo som innan jag hade mitt uppehåll. Mindre smart.
Såhär i efterhand när jag tänker tillbaka på de sju kilometerna känner jag mig nöjd och glad, och sugen på att göra om det. När jag väl sprang tänkte jag inte riktigt i samma banor. De två kilometerna i mitten är i stort sett enbart backar och de sista två går lätt utför. Mardröm följt av härlig dröm. Den härliga biten är dock inte särskilt härlig efter att ha sprungit mardrömsdelen.
Under de sista fyra kilometerna låg min puls konstant över 175 slag/minut. Under de sista två kilomerna låg min puls över 180 slag/minut. Den sista kilometern gick på 4:21 med maxpuls 190 slag/minut.
Att springa med så hög puls och ändå fortsätta öka är inte superhärligt just då, men efteråt är det fantastiskt! Att jag faktiskt har så dålig kondition som jag har nu, har jag börjat acceptera. Allt kan bara bli bättre - allt ska bara bli bättre.
Tid: 35:41 min
Distans: 7,00 km
Medeltempo: 5,05 min/km
/A.
Såhär i efterhand när jag tänker tillbaka på de sju kilometerna känner jag mig nöjd och glad, och sugen på att göra om det. När jag väl sprang tänkte jag inte riktigt i samma banor. De två kilometerna i mitten är i stort sett enbart backar och de sista två går lätt utför. Mardröm följt av härlig dröm. Den härliga biten är dock inte särskilt härlig efter att ha sprungit mardrömsdelen.
Under de sista fyra kilometerna låg min puls konstant över 175 slag/minut. Under de sista två kilomerna låg min puls över 180 slag/minut. Den sista kilometern gick på 4:21 med maxpuls 190 slag/minut.
Att springa med så hög puls och ändå fortsätta öka är inte superhärligt just då, men efteråt är det fantastiskt! Att jag faktiskt har så dålig kondition som jag har nu, har jag börjat acceptera. Allt kan bara bli bättre - allt ska bara bli bättre.
Tid: 35:41 min
Distans: 7,00 km
Medeltempo: 5,05 min/km
/A.
Två flugor i en smäll
Löpning med Ida och upptäcktsfärd i skogen följt av badminton och fotbollstennis - bra eftermiddag och kväll!
Det blev sammanlagt lite drygt 7 kilometer löpning! Efter vår knappt 5 kilometer långa runda fick vi för oss att testa Naturstigen, dvs en liten runda i skogen som inte är uppröjd efter stormen Gudrun. Det är verkligen härligt att springa i skogen! Jag är visserligen galet rädd för älgar, men just den rundan kändes ganska trygg, speciellt med tanke på att jag hade Ida tätt bakom. Fötterna fick jobba ordentligt för att parera mellan kottar, stenar och rötter. Bra träningen för fötterna, skulle jag tro!
Joggade hem, slängde i mig en banan och åkte iväg mot badminton och fotbollstennis med fyra tappra kämpar från fotbollslaget! Riktigt kul var det minsann! Jag och Mathilda utklassade dessutom Sandra och Malin på fotbollstennis, 3-0 i set, så då var det extra kul. Hur det gick i badmintonmatcherna kan vi ta en annan gång...
Det känns verkligen helt fantastiskt att få springa igen! Helt underbart! Trots att konditionen inte är vad den borde vara, är det en underbar känsla att få göra det jag tycker är allra roligast. Att sedan kunna springa omkring på hårt golv i en inomhushall med härliga filurer i nästan två timmar utan att känna av vaden, känns minst lika bra. Jag älskar verkligen att träna! Och att umgås genom att träna. Slå två flugor i en smäll. Det är grejer det.
/A.
Det blev sammanlagt lite drygt 7 kilometer löpning! Efter vår knappt 5 kilometer långa runda fick vi för oss att testa Naturstigen, dvs en liten runda i skogen som inte är uppröjd efter stormen Gudrun. Det är verkligen härligt att springa i skogen! Jag är visserligen galet rädd för älgar, men just den rundan kändes ganska trygg, speciellt med tanke på att jag hade Ida tätt bakom. Fötterna fick jobba ordentligt för att parera mellan kottar, stenar och rötter. Bra träningen för fötterna, skulle jag tro!
Joggade hem, slängde i mig en banan och åkte iväg mot badminton och fotbollstennis med fyra tappra kämpar från fotbollslaget! Riktigt kul var det minsann! Jag och Mathilda utklassade dessutom Sandra och Malin på fotbollstennis, 3-0 i set, så då var det extra kul. Hur det gick i badmintonmatcherna kan vi ta en annan gång...
Det känns verkligen helt fantastiskt att få springa igen! Helt underbart! Trots att konditionen inte är vad den borde vara, är det en underbar känsla att få göra det jag tycker är allra roligast. Att sedan kunna springa omkring på hårt golv i en inomhushall med härliga filurer i nästan två timmar utan att känna av vaden, känns minst lika bra. Jag älskar verkligen att träna! Och att umgås genom att träna. Slå två flugor i en smäll. Det är grejer det.
/A.
Knöligt
Elljusspåret var sällsynt knöligt att springa på idag. De hade kört med traktor och vänt upp och ner på underlaget. Sitter nu här med en fotled som har fått jobba ordentligt för att undvika stukningar, och det känns minsann i den! Joggade 2,5 varv och det kändes riktigt bra! Väldigt mycket jobbigare att springa på jämfört med asfalt eller grusväg, kändes rejält i lår och vader i slutet av monsterbacken.
Trots att jag är en typisk ensamlöpare, är det himla trevligt med sällskap ibland! I vanliga fall kollar jag ganska mycket på klockan under tiden jag springer, har stenkoll på puls och sträcka. Mellan kilometer 2 och 5 idag tittade jag bara på klockan de gånger den pep till för kilometertid. Hade fullt sjå med att prata, glömde bort att benen gick under tiden. Tack för trevliga 5,5 kilometer, Sandra! :)
Har dessutom hunnit med en promenad nu ikväll. Uppdaterade mig om vad som hänt och ska hända i Elins liv. Nu har jag full koll för ett litet tag framöver!
Siffror från dagens jogg:
Tid: 34:40 min
Distans: 5,5 km
Medeltempo: 6:17 min/km
/A.
Trots att jag är en typisk ensamlöpare, är det himla trevligt med sällskap ibland! I vanliga fall kollar jag ganska mycket på klockan under tiden jag springer, har stenkoll på puls och sträcka. Mellan kilometer 2 och 5 idag tittade jag bara på klockan de gånger den pep till för kilometertid. Hade fullt sjå med att prata, glömde bort att benen gick under tiden. Tack för trevliga 5,5 kilometer, Sandra! :)
Har dessutom hunnit med en promenad nu ikväll. Uppdaterade mig om vad som hänt och ska hända i Elins liv. Nu har jag full koll för ett litet tag framöver!
Siffror från dagens jogg:
Tid: 34:40 min
Distans: 5,5 km
Medeltempo: 6:17 min/km
/A.
Tvist
Vilodag, men med en liten tvist.
Ofrivillig vilodag skulle man kunna säga. Framskjuten träningsdag skulle man också kunna kalla det.
Jag och Ida skulle invigt hennes nya cykel (!) med en runda efter jobbet ikväll. Hon mådde dessvärre inte så bra, så vi får ta det i helgen istället.
Min dag förvandlades då till vilodag, så när som på mina 10 minuters jogg. En vilodag ska absolut inte få snuva mig på det, nu när jag äntligen får springa lite igen! Så denna dag har innehållit 2,5 kilometer löpning, eller kanske snarare jogg. (Blev lite mer än 10 minuter, men så noga kan det faktiskt inte vara.) Om man inte räknar förmiddagens tennis och volleyboll i Magdas trädgård som träning, vill säga. Men njae, det får nog mer gå under kategorin frisk luft och trevligt sällskap.
Trött som tusan, dags att sova!
/A.
Ofrivillig vilodag skulle man kunna säga. Framskjuten träningsdag skulle man också kunna kalla det.
Jag och Ida skulle invigt hennes nya cykel (!) med en runda efter jobbet ikväll. Hon mådde dessvärre inte så bra, så vi får ta det i helgen istället.
Min dag förvandlades då till vilodag, så när som på mina 10 minuters jogg. En vilodag ska absolut inte få snuva mig på det, nu när jag äntligen får springa lite igen! Så denna dag har innehållit 2,5 kilometer löpning, eller kanske snarare jogg. (Blev lite mer än 10 minuter, men så noga kan det faktiskt inte vara.) Om man inte räknar förmiddagens tennis och volleyboll i Magdas trädgård som träning, vill säga. Men njae, det får nog mer gå under kategorin frisk luft och trevligt sällskap.
Trött som tusan, dags att sova!
/A.
Back on track?
Efter att ha sett seriepremiären från sidan av planen kunde jag inte hålla mig när jag kom hem. Jag kände att jag var tvungen att testa att jogga en liten, liten runda i kvällssolen.
Resultat?
En överdrivet megaglad Alexandra som inte kände någonting alls i vaden under 4 små härliga kilometer!! Kan det ha vänt? Vågar jag hoppas? Man ska inte ropa hej förrän man hoppat över bäcken, dvs. Jag ska inte hoppas för mycket förrän jag besökt herr Kiropraktor imorgon. Men glad är jag allt. Lycklig. Äntligen!
Tänk att så lite kan göra så mycket!
Tid: 22,45 minuter
Distans: 4 km
Medeltempo: 05:41 min/km
/En överlycklig A.
Resultat?
En överdrivet megaglad Alexandra som inte kände någonting alls i vaden under 4 små härliga kilometer!! Kan det ha vänt? Vågar jag hoppas? Man ska inte ropa hej förrän man hoppat över bäcken, dvs. Jag ska inte hoppas för mycket förrän jag besökt herr Kiropraktor imorgon. Men glad är jag allt. Lycklig. Äntligen!
Tänk att så lite kan göra så mycket!
Tid: 22,45 minuter
Distans: 4 km
Medeltempo: 05:41 min/km
/En överlycklig A.
I valet och kvalet
Jag vill verkligen ut och testa vaden innan det mörknar. Har jobbat hela långa dagen och inte fått något solljus överhuvudtaget. Kroppen skriker efter D-vitamin och löpning. En månad sedan jag sprang sist. Känns som att en liten, liten testrunda vore på sin plats. En testrunda som givetvis ska avbrytas vid minsta lilla känning.
/A.
Löparläger
Jag är så otroligt sugen på att åka iväg på ett löparläger! Tidigare lockade de som Springtime Travel anordnar, men nu är jag grymt sugen att åka iväg till de svenska fjällen i sommar och springa i några dagar. Åh, jag vill. Nu är bara frågan om vilket isådanafall? Och när? Och hur?
Jag har verkligen börjat uppskatta naturen mer. Den svenska naturen till och med. Tidigare lockade bara fjärran länder och långa, vita sandstränder. Nu lockar längdskidor, löparläger och fjällvandringar mer. Är det såhär det är att bli gammal?
bild lånad från reseguiden.se
/A.
Jag har verkligen börjat uppskatta naturen mer. Den svenska naturen till och med. Tidigare lockade bara fjärran länder och långa, vita sandstränder. Nu lockar längdskidor, löparläger och fjällvandringar mer. Är det såhär det är att bli gammal?
bild lånad från reseguiden.se
/A.
Solen i ögonen
Gårdagen bara sprang iväg! Jobbade till klockan två, åkte hem, var ute och sprang i det UNDERBARA vädret! Sedan vidare mot orkester och sist men inte mist, firade vi Rosie som fyllde 20 år igår!
Löpningen igår då? Den kunde varit hur härlig som helst. Det kändes som den allra första riktiga vårdagen, och tro det eller ej, men jag hade faktiskt solen i ögonen! Det var dock inte superhärligt. Ni kan antagligen ana vad det handlar om, så jag behöver nog inte gå in närmare på det. 200-metersintervaller var vad jag sysslade med. Superdumt av mig, men det var ju så lockande! Det var ganska obrutala intervaller, tryckte inte på särskilt mycket, så lite klok var jag iallafall.
Medeltempot på de 10 intervallerna var följande:
1. 04:03 min/km
2. 04:11
3. 03:54
4. 04:12
5. 03:54
6. 03:57
7. 03:43
8. 03:50
9. 03:47
10.03:46
Väldigt ojämna intervaller blev det. 150 meter mellan varje, 2 kilometer uppvärmning och lika lång nedjogg.
Sammanlagt:
Tid: 42:54 min
Distans: 7,6 km
Medeltempo: 05:38 min/km
Bilder från gårdagens partaj kanske kommer upp här framåt kvällen. Även den utlovade punkten på listan. Ha en härlig onsdag!
/A.
Löpningen igår då? Den kunde varit hur härlig som helst. Det kändes som den allra första riktiga vårdagen, och tro det eller ej, men jag hade faktiskt solen i ögonen! Det var dock inte superhärligt. Ni kan antagligen ana vad det handlar om, så jag behöver nog inte gå in närmare på det. 200-metersintervaller var vad jag sysslade med. Superdumt av mig, men det var ju så lockande! Det var ganska obrutala intervaller, tryckte inte på särskilt mycket, så lite klok var jag iallafall.
Medeltempot på de 10 intervallerna var följande:
1. 04:03 min/km
2. 04:11
3. 03:54
4. 04:12
5. 03:54
6. 03:57
7. 03:43
8. 03:50
9. 03:47
10.03:46
Väldigt ojämna intervaller blev det. 150 meter mellan varje, 2 kilometer uppvärmning och lika lång nedjogg.
Sammanlagt:
Tid: 42:54 min
Distans: 7,6 km
Medeltempo: 05:38 min/km
Bilder från gårdagens partaj kanske kommer upp här framåt kvällen. Även den utlovade punkten på listan. Ha en härlig onsdag!
/A.
Bara sport
Idag har jag spenderat 6,5 timmar framför sändningen från Vasaloppet och VM. 6,5 timmar! Galet! Nu har jag övergått till friidrott. Tur att jag hunnit med lite träning mellan sändningarna. Och hör och häpna - jag har faktiskt städat lite. Just nu är det damernas 800-metersfinal. De är snabba, de där damerna! Man kanske skulle satsa på att bli riktigt snabb på en kortare sträcka?
Det känns lite sorgligt att inte längre få följa skidåkningen i Holmenkollen. Det är ju så himla roligt och inspirerande! För att inte tala om Vasaloppet - jag längtar redan!
Jag tog mig en liten runda i det härliga vädret innan, mellan skidorna och friidrotten. Ner till träningen och hälsade på lagkamraterna. Vågar inte ens försöka springa inomhus, känns onödigt att ens försöka.
Jag har förresten kommit fram till att om jag bara springer för att springa, utan att tänka på tempot, så hamnar jag nästan alltid i 5:30-tempo. Det är då löpningen känns som bäst - det är då livet känns som bäst! Det blev en sådan runda idag, en härlig njuta-av-livet-och-löpningen-runda i solsken och plusgrader.
Tid: 38:49 min
Distans: 7,04 km
Medeltempo: 05:30 min/km
/A.
Det känns lite sorgligt att inte längre få följa skidåkningen i Holmenkollen. Det är ju så himla roligt och inspirerande! För att inte tala om Vasaloppet - jag längtar redan!
Jag tog mig en liten runda i det härliga vädret innan, mellan skidorna och friidrotten. Ner till träningen och hälsade på lagkamraterna. Vågar inte ens försöka springa inomhus, känns onödigt att ens försöka.
Jag har förresten kommit fram till att om jag bara springer för att springa, utan att tänka på tempot, så hamnar jag nästan alltid i 5:30-tempo. Det är då löpningen känns som bäst - det är då livet känns som bäst! Det blev en sådan runda idag, en härlig njuta-av-livet-och-löpningen-runda i solsken och plusgrader.
Tid: 38:49 min
Distans: 7,04 km
Medeltempo: 05:30 min/km
/A.
Högtidlig morgon
Idag är det en väldigt viktig dag. Jag sitter nu bänkad framför tvn och kommer antagligen inte lämna fåtöljen på ett antal timmar, med undantag för att hämta kaffe.
Vaknade 06:15 och hoppade upp ur sängen! Okej, nu ska jag kanske inte överdriva, men jag masade mig upp utan några större problem iallafall. Av vilken anledning kan man kanske undra...
...Igår kväll efter Melodifestivalen hörde jag mig själv säga Imorgon ska jag springa en runda innan Vasaloppssändningen börjar. Se där ja. Sagt och gjort. Jag var alltså tvungen att gå upp okristligt tidigt denna söndagmorgon för att springa en runda.
Efter att ha tagit på mig 10 klädesplagg och gjort mig redo insåg jag att det hade tagit 20 minuter. Det i sig, bevisar att jag inte är någon morgonmänniska. ;)
Och vilken morgonrunda sen! Superhärligt väder, lagom varmt/kallt, och benen var pigga efter 3 (!) dagars löpvila. Det blev inte många kilometrar, men innan frukost strax efter halv sju en söndagmorgon får man faktiskt vara glad för det lilla.
Nu sitter alltså här, denna högtidliga dag, och tittar med stort intresse på Vasaloppet. Om ett år gäller det! Då är det jag som är otroligt nervös och står på startlinjen nu. Eller jag befinner mig nog åtminstone i startområdet. Otroligt nervös lär jag vara, oavsett var jag befinner mig.
Siffror från morgonen:
Tid: 23:40 min
Distans: 4,5 km
Medeltempo: 05:15 min/km
/A.
Vaknade 06:15 och hoppade upp ur sängen! Okej, nu ska jag kanske inte överdriva, men jag masade mig upp utan några större problem iallafall. Av vilken anledning kan man kanske undra...
...Igår kväll efter Melodifestivalen hörde jag mig själv säga Imorgon ska jag springa en runda innan Vasaloppssändningen börjar. Se där ja. Sagt och gjort. Jag var alltså tvungen att gå upp okristligt tidigt denna söndagmorgon för att springa en runda.
Efter att ha tagit på mig 10 klädesplagg och gjort mig redo insåg jag att det hade tagit 20 minuter. Det i sig, bevisar att jag inte är någon morgonmänniska. ;)
Och vilken morgonrunda sen! Superhärligt väder, lagom varmt/kallt, och benen var pigga efter 3 (!) dagars löpvila. Det blev inte många kilometrar, men innan frukost strax efter halv sju en söndagmorgon får man faktiskt vara glad för det lilla.
Nu sitter alltså här, denna högtidliga dag, och tittar med stort intresse på Vasaloppet. Om ett år gäller det! Då är det jag som är otroligt nervös och står på startlinjen nu. Eller jag befinner mig nog åtminstone i startområdet. Otroligt nervös lär jag vara, oavsett var jag befinner mig.
Siffror från morgonen:
Tid: 23:40 min
Distans: 4,5 km
Medeltempo: 05:15 min/km
/A.
Guldrunda
Klockan är i skrivande stund 17:12 och det är fortfarande ljust ute! Det är så fantastiskt skönt när man verkligen märker att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Att vintern sakta men säkert ersätts av vår. Barmark. Fågelkvitter. Plusgrader.
Inspirerad av Carro som berättade om sitt dumlekakor och "hallongrotts-bak" idag på jobbet, tänkte jag baka lite i eftermiddag. Det var väldigt längesedan jag bakade kakor nu, är sådant som jag sällan tar mig tid till att göra. Men nu så, ska husliga Alexandra komma fram och sprida en doft att hembakat! ;) Vad som ska bakas är ännu oklart, men det blir antagligen någon typ av småkaka. Kolakakor är ju himla gott. Eller bondkakor kanske...
Har hunnit med ett träningspass idag också! Direkt hem från jobbet, hann se när Kalla och Ingemarsdotter tog guld på sprintstafetten och stekte under tiden blodkorv och bacon. Blev ganska snart lite smått äcklad av maten av någon konstig anledning, och tryckte istället i mig en banan innan jag hoppade i löparkläderna och sprang iväg. Upprymd över guldet mötte jag upp Ida och sprang en runda. Benen var otroligt sega idag, och svåra att väcka till liv, men det var skönt att jogga bort lite av stelheten iallafall. Veckans gemensamma träningspass: check.
Ja, såhär glad är man inför ett träningspass, efter att ha sett Kalla och Ingemarsdotter ta guld:
Tid: 46:21 min
Distans: 8,1 km
Medeltempo: 05:43 min/km
/A.
Inspirerad av Carro som berättade om sitt dumlekakor och "hallongrotts-bak" idag på jobbet, tänkte jag baka lite i eftermiddag. Det var väldigt längesedan jag bakade kakor nu, är sådant som jag sällan tar mig tid till att göra. Men nu så, ska husliga Alexandra komma fram och sprida en doft att hembakat! ;) Vad som ska bakas är ännu oklart, men det blir antagligen någon typ av småkaka. Kolakakor är ju himla gott. Eller bondkakor kanske...
Har hunnit med ett träningspass idag också! Direkt hem från jobbet, hann se när Kalla och Ingemarsdotter tog guld på sprintstafetten och stekte under tiden blodkorv och bacon. Blev ganska snart lite smått äcklad av maten av någon konstig anledning, och tryckte istället i mig en banan innan jag hoppade i löparkläderna och sprang iväg. Upprymd över guldet mötte jag upp Ida och sprang en runda. Benen var otroligt sega idag, och svåra att väcka till liv, men det var skönt att jogga bort lite av stelheten iallafall. Veckans gemensamma träningspass: check.
Ja, såhär glad är man inför ett träningspass, efter att ha sett Kalla och Ingemarsdotter ta guld:
Tid: 46:21 min
Distans: 8,1 km
Medeltempo: 05:43 min/km
/A.
Ultrarapid
Hade tänkt gå upp i hyfsad tid idag och springa en lång runda, sedan duscha, äta och slappa lite innan jobbet. Som vanligt i min värld blir det inte alltid som planerat.
Vaknade sent, trots att jag ställt alarm på väckarklockan, klockradion och mobilen. Ja, jag tillhör den omänskligt trötta delen av befolkningen. Tänkte om, och bestämde mig för att strunta i att springa och istället ta en vilodag idag. Sedan kollade jag när herrarnas stafett går av stapeln. Fredag, 12:45. Jag blev otroligt irriterad över detta och kände att jag nog var tvungen att ge mig ut på en runda ändå. Springa bort alla aggressioner. Lustigt att man kan bli så irriterad över en sådan sak, men är man sportintresserad så är man.
Satte en maxgräns på 1.5 timme, för att ha en chans att hinna i tid. Det blev lite längre än så, men jag höll tiden ganska bra ändå. Tvingade mig att springa långsamt, dels för att jag planerade ett lite kortare långpass som därmed "ska" gå i ett långsammare tempo, och dels för att vara lite snäll mot vaden. Efter 7 kilometer kände jag inte av vaden längre, då släppte det och det rätta flowet infann sig. Ilskan ersattes av den så härliga känslan av att kunna springa hur långt som helst.
12:15 var jag tillbaka hemma igen. 12:45 åkte jag hemifrån. Under de trettio minuterna hann jag duscha, leta fram kläder, fixa mig iordning, äta, dricka kaffe, föra över dagens pass till Garmin Connect, uppdatera facebookstatusen och slutligen posta ett inlägg på bloggen. Det gick i ultrarapid, helt enkelt.
Nu sitter jag och kollar på inspelningen av Vinterstudion. Idag var det då inte muntert. Stackars åkare, och stackars vallare.
Tid: 1:34:29
Distans: 16,16 km
Medeltempo: 05:50 min/km
/A.
Vaknade sent, trots att jag ställt alarm på väckarklockan, klockradion och mobilen. Ja, jag tillhör den omänskligt trötta delen av befolkningen. Tänkte om, och bestämde mig för att strunta i att springa och istället ta en vilodag idag. Sedan kollade jag när herrarnas stafett går av stapeln. Fredag, 12:45. Jag blev otroligt irriterad över detta och kände att jag nog var tvungen att ge mig ut på en runda ändå. Springa bort alla aggressioner. Lustigt att man kan bli så irriterad över en sådan sak, men är man sportintresserad så är man.
Satte en maxgräns på 1.5 timme, för att ha en chans att hinna i tid. Det blev lite längre än så, men jag höll tiden ganska bra ändå. Tvingade mig att springa långsamt, dels för att jag planerade ett lite kortare långpass som därmed "ska" gå i ett långsammare tempo, och dels för att vara lite snäll mot vaden. Efter 7 kilometer kände jag inte av vaden längre, då släppte det och det rätta flowet infann sig. Ilskan ersattes av den så härliga känslan av att kunna springa hur långt som helst.
12:15 var jag tillbaka hemma igen. 12:45 åkte jag hemifrån. Under de trettio minuterna hann jag duscha, leta fram kläder, fixa mig iordning, äta, dricka kaffe, föra över dagens pass till Garmin Connect, uppdatera facebookstatusen och slutligen posta ett inlägg på bloggen. Det gick i ultrarapid, helt enkelt.
Nu sitter jag och kollar på inspelningen av Vinterstudion. Idag var det då inte muntert. Stackars åkare, och stackars vallare.
Tid: 1:34:29
Distans: 16,16 km
Medeltempo: 05:50 min/km
/A.
Tack kroppen
Drygt 16 kilometer senare och ilskan är nästan som bortblåst.
/A.
/A.
Det är inte meningen att jag ska spela fotboll
Rubriken säger allt.
Det är helt enkelt inte meningen att jag ska spela fotboll. Varje gång jag spelar fotboll börjar vaden protestera. Det var likadant igår. Det spelar dessutom ingen roll om det är inomhus eller på konstgräs. Jag kan inte förstå hur det kan komma sig att det går skit att springa i fotbollsskor och inomhusskor men alldeles utmärkt i löparskor. Kan verkligen stötdämpningen i skorna göra så mycket?
Efter en hel vecka med smärtfri löpning spelade jag alltså match igår. Idag var det inte smärtfri löpning, kan jag säga. Mötte mamma på väg hem från jobbet efter 1,8 km. Hoppade in i bilen, tjurade och bestämde mig för att avbryta dagens träningspass. Väl hemma ändrade jag mig. Nu nedrans ska jag visa vaden vem som bestämmer!
Sagt och gjort. Jag drog av några kilometer till och tänkte intensivt på musiken i öronen och gjorde allt för att ignorera kroppens signaler.
Något superpass blev det knappast, men bättre än 1,8 kilometer iallafall.
Tid: 24.25 min
Distans: 5,0 km
Medeltempo: 04:53 min/km
/A.
Det är helt enkelt inte meningen att jag ska spela fotboll. Varje gång jag spelar fotboll börjar vaden protestera. Det var likadant igår. Det spelar dessutom ingen roll om det är inomhus eller på konstgräs. Jag kan inte förstå hur det kan komma sig att det går skit att springa i fotbollsskor och inomhusskor men alldeles utmärkt i löparskor. Kan verkligen stötdämpningen i skorna göra så mycket?
Efter en hel vecka med smärtfri löpning spelade jag alltså match igår. Idag var det inte smärtfri löpning, kan jag säga. Mötte mamma på väg hem från jobbet efter 1,8 km. Hoppade in i bilen, tjurade och bestämde mig för att avbryta dagens träningspass. Väl hemma ändrade jag mig. Nu nedrans ska jag visa vaden vem som bestämmer!
Sagt och gjort. Jag drog av några kilometer till och tänkte intensivt på musiken i öronen och gjorde allt för att ignorera kroppens signaler.
Något superpass blev det knappast, men bättre än 1,8 kilometer iallafall.
Tid: 24.25 min
Distans: 5,0 km
Medeltempo: 04:53 min/km
/A.
Puls
Idag kändes det som att kroppen spelade mig ett spratt! Tänkte att jag skulle ut på ett lätt distanspass, 6 min/km och låg puls var vad jag planerade.
6 min/km gick nästan som planerat. Distansen blev närmare en mil - också som planerat. Men pulsen? Det var först efter 7 kilometer som pulsen låg där den skulle, innan dess var den fruktansvärt hög! Oroväckande hög! Fick kämpa lite med att få igång vaderna de första 4 kilometerna, benen var sega som sirap och vaderna hårda som cement. Kan det påverka pulsen tro? Trots att tempot var lågt fick jag ju ändå kämpa med att förflytta benen framåt, hrm...
Efter 7 kilometer släppte det iallafall! Pulsen gick som sagt ner, och den rätta känslan infann sig. Känslan av att benen går av sig själva och att det är lika lätt att springa som att sitta hemma framför tvn. Det är ju den känslan man vill åt! Det är den känslan som får tummen upp!
Tid: 52:58 min
Distans: 9,1 km
Medeltempo: 05:48 min/km
Nu ska jag hoppa in i duschen, laga mat och sedan åka iväg till jobbet.
/A.
6 min/km gick nästan som planerat. Distansen blev närmare en mil - också som planerat. Men pulsen? Det var först efter 7 kilometer som pulsen låg där den skulle, innan dess var den fruktansvärt hög! Oroväckande hög! Fick kämpa lite med att få igång vaderna de första 4 kilometerna, benen var sega som sirap och vaderna hårda som cement. Kan det påverka pulsen tro? Trots att tempot var lågt fick jag ju ändå kämpa med att förflytta benen framåt, hrm...
Efter 7 kilometer släppte det iallafall! Pulsen gick som sagt ner, och den rätta känslan infann sig. Känslan av att benen går av sig själva och att det är lika lätt att springa som att sitta hemma framför tvn. Det är ju den känslan man vill åt! Det är den känslan som får tummen upp!
Tid: 52:58 min
Distans: 9,1 km
Medeltempo: 05:48 min/km
Nu ska jag hoppa in i duschen, laga mat och sedan åka iväg till jobbet.
/A.
