Hej klassiker!

Har precis varit ute och sprungit en runda. 8,5 km med mycket backar hit och dit. En bra runda att springa inför Lidingö med andra ord! Låret kändes förvånansvärt bra, andra rundan den här veckan och också andra gången på 1,5 månad som det var näst intill smärtfritt att springa.

Tid: 45:31

Distans: 8,5 km

Medeltempo: 05:21/km

/A.

Har till mitt stora förtret dragit på mig en sträckning i låret. Därmed ingen mer löpning för mig den här veckan. Hoppas innerligt att det går över fort! Det verkar som att jag kan cykla med det i alla fall, testade nu ikväll och det kändes lite emellanåt, men så fort jag växlade ner försvann det.

Alltid är det något! Är det inte en fot är det en vad. Och är det inte en vad är det ett lår.

Nåväl, värre saker har definitivt hänt!

Var även på gymmet en sväng innan ikväll, jag och Sandra var grymt effektiva och fick till ett riktigt bra pass på 40 minuter. Jag vägrar att låta mina muskler försvinna bort i fjärran... Vi stod som vanligt och studerade våra (ehrm) svällande muskler i slutet av passet. Konstaterade att mycket har hänt på väldigt kort tid!

Byter ämne lite snabbt och lätt och osammanhängande! Häromdagen spenderades förmiddagen på bryggan hemma hos Emelie. Så himla härligt! Hoppas och tror att solen väljer att visa sig även imorgon så de svällande musklerna kan få lite färg, hehe...

/A.

9,3 kilometer i 25 grader och gassande sol. Kanske inte helt genomtänkt...

Svettades som en gris och flåsade som någon som inte använt sin kropp till någon form av fysisk aktivitet på ett år eller två. Helt enkelt otroligt jobbigt! Men desto skönare att komma hem och få slänga sig på gräsmattan för att sedan i sakta mat gå och hämta vatten. Mängder med vatten!

Har haft en helhärlig dag idag. Lyckades pricka in kanonväder på min lediga dag! Har legat i solen och latat mig, haft taxiverksamhet, pratat i telefon, tränat, städat och nu ska jag strax agera supporter på en fotbollsmatch. Att agera supporter innebär dessutom två timmars prat med Emelie - helt klart ett stort plus!

/A.

Imorgon ska jag verkligen njuta av den lediga torsdagen, för på fredag väntar 12 timmars jobb. Dagen ska spenderas på konfirmation och helt utan träning.

Hemkommen (nåväl, för en halvtimme sedan) från fotbollsträning med vader som inte riktigt ville vara med. Men, det är som det brukar då med andra ord!

Låren är i alla fall återställda sedan helgen, det enda som skvallrar om en halvmara och en fotbollsmatch är tånaglarna som antagit en något mörkare färg.

Framtidsångesten är för övrigt total. Panikartat. Ångestladdat. Väljer att blunda för det ikväll, och avslutar istället dagen på allra bästa sätt:

/A.

Dags för en ny vecka med många jobbtimmar och förhoppningsvis en del träning!

Benen är verkligen slitna nu, efter både Göteborgsvarv och match. 90 minuter som resulterade i förlust 5-3, men med betydligt bättre spel än förra matchen i alla fall. Slapp kramp, men ojojoj vad det ryckte i baksida lår mot slutet av matchen.

Ska försöka träna lite fotboll ikväll, kan nog bli en spännande historia eftersom det tog minst två minuter att ta mig nerför trappan imorse. Om inte det går, blir det gymmet, måste jobba lite på bicepsen känner jag... ;)

/A.

Nervös som aldrig förr. Har ändå inte riktigt förstått att jag ska springa idag. Om fyra timmar startar jag nu. Exakt nu.

Väljer att lita på horoskopet...
/A.

Om jag inte vaknar utan halsont imorgon efter kvällens matintag blir jag mycket irriterad. Hoppas innerligt att jag inte har satt i mig det vidrigaste jag någonsin smakat, helt i onödan.

Som vanligt kommer halsont vid väldigt olämpliga tillfällen. Som vanligt googlar jag "huskurer förkylning". Och - som vanligt är det mest förekommande ordet "vitlök".

Tidigare har jag nöjt mig med att gurgla saltvatten, missbruka zyx och echinacea. Ätit sjuka mängder c-vitamin och druckit en och annan kopp honungsvatten. Efter att ha läst i några forum bestämde jag mig för att testa det som någon beskrev som "gudomligt gott", nämligen att skiva vitlöksklyftor på varm macka. Den stackars människan som uttryckte sig så om mackan som Gud glömde kan inte ha upplevt särskilt mycket gudomligt i sitt liv. Fy tusan, värre får man nog leta efter.

Men, hjälper det är jag mer än glad! Och gör det inte det, lär jag i alla fall inte smittas av någon ny förkylning, då folk kommer fly mig som pesten. Kommer förmodligen svettas vitlök på lördag under varvet.

Nog om huskurer, nu ska jag sova här, och vakna überpigg i mina egna vitlöksångor.

/A.

Match i söndags som resulterade i förlust. Och stela vader. Igår var det fotbollsträning, men efter ett besök hos kiropraktorn var cykeln den enda jag fick dejta. Det blev bara 30 minuter på sadeln, men jag fick förhoppningsvis bort den värsta stelheten från benen i alla fall. Tjatade mig till lite vadmassage av Malin, som verkligen kan det där med att tortera vader. Gjorde vidrigt ont, men hoppas att det gör lite nytta.

Idag vaknade jag med halsont. Och panik. Känns nog lite bättre nu efter några timmar med c-vitaminbrus, echinacea och massa frukt. Försöker intala mig att det bara är det klassiska "ont i halsen på morgonen, sedan inget mer". Det MÅSTE vara så.

Nehe, åter till honungsvattnet.

/A.

Välkomnar den bästa veckan på länge med ett leende och en äggmacka. Det kommer och ska bli en fantastisk vecka. I can feel it.

/A.

Efter 6 kilometer med två fartökningar på 400 meter och en på 200 meter har jag återfått hoppet och självförtroendet. Vaderna tjurar lite, men jag ska bannemig tjura tillbaka! Pulsen var relativt låg, benen lätta förutom vaderna, men känslan var bra.

Nu nedrans ska jag satsa på Göteborgsvarvet! Formen är inte vad jag hade önskat att den skulle vara, men det struntar jag i. Ska ner under 1:50, nu är tävlingsinstinkten tillbaka!

6 km, 05:12/km

Fartökningarna låg på 04:10 med kontrollerad puls. Gött!

/A.

För tillfället nöjd och ruskigt beslutsam:

Nervositeten inför Göteborgsvarvet har kommit nu. Alldeles för tidigt, men är väl bara att gilla läget. Anledningarna är flera, den främsta är att gårdagens pass i stekande sol kändes bedrövligt dåligt! Hade tänkt springa långt men blev bara 9 kilometer med skyhög puls och tunga ben och vader som protesterade.

Antingen har jag någon skit i kroppen, eller så var det kombinationen värme, sol och dåligt med vätska som var boven i dramat. Oavsett vad är jag nu rejält nervös och väldigt osäker på hur jag ska göra.

Springer milen på ungefär 48 minuter på träning. Alla långpass i år har genomförts i långsamt tempo, för att inte slita för mycket på kroppen (vilket jag ångrar lite nu). De sista 5 kilometerna under 18-kilometaren förra veckan gick dock i 05:20-tempo, och det kändes helt okej. Inte vråljobbigt bortsett från en protesterande mage. Tidigare i år har jag tänkt att 1:50 nog kan vara ett rimligt mål. Just nu känns det som att det kan bli tufft. Samtidigt som jag känner så är jag lite inne på att satsa och öppna i ett hyfsat tempo, (5:10-5:15) se om det håller och eventuellt orka öka den sista milen. Risken är dock stor att det slutar i katastrof och väldigt långsamma avslutande kilometer.

En vecka kvar att fundera. Allt jag önskar mig är pigga ben, för det var längesen sist!

/A.

Efter en dag då jag inte riktigt varit på topp hoppade jag i löparskorna. Bestämde mig för att den yttepyttelilla känningen i halsen var liten nog att ignoreras.

Behövde få kämpa och slita lite idag kände jag. Skingra tankarna. Lyckades hålla ett hyfsat tempo utan att bli helt dödstrött. Efter 9,2 kilometer i 04.52-tempo var jag inte bara svettig, utan också betydligt mycket gladare. Löpning är bra medicin, och som en person skrev på twitter idag: "löpning borde skrivas ut på recept oftare".

En dusch senare har jag nu hamnat i fåtöljen framför tvn. Skönt att kunna landa här utan dåligt samvete över att inte ha utnyttjat det fina vädret.

Något som är lika härligt som löpning är fina, fina The Ark. Dokumentären (eller vad man ska kalla det) som visades i helgen triggade igång mitt The Ark-behov. Bjuder därför på en urhärlig bild från konserten på Liseberg i somras!

Adiós amigos!
/A.

Klockan 06.45 masade jag mig upp i fredags. Idiotförklarade mig själv med en potentiell sovmorgon i tankarna. En tallrik gröt och ett ombyte senare var jag dock redo att ge mig ut i regnet.

Och som det regnade sen! Var glad över att jag valt en hyfsat regntät jacka och inte den så absorberande tröjan jag brukar springa i. Jag hade bestämt mig för att springa 18 kilometer, oavsett status på benen. Det ångrade jag efter ungefär 500 meter. Kämpade med krampkänning i vaden i 5-6 kilometer (nedrans fotboll). Detta avlöstes sedan av tunga lår som krävde mycket uppmärksamhet. Försökte pigga upp mig själv med Filip & Fredriks podcast, men inte ens pladdret från mina favoriter kunde förmå mig att tänka positivt. Insåg att det bara var att gilla läget, inte tänka längre än en kilometer framåt.

Kom hem till slut (18 km, 1:43) och njöt av en andra frukost. Konstaterade att morgonlöpning inte är något för mig. Långpass ska i fortsättningen ske på eftermiddagen/kvällen! Men, det som inte dödar, det härdar. I det här fallet; det som inte dödar, det bygger pannben.

På väg till jobbet igår var det förresten spännande. Lite väl spännande. Som väl är hann jag åtgärda det i tid och lyckades ta mig till gymmet efter jobbet - välbehövligt!

/A.