Supertusingar

Sitter kanske inte helt oväntat, och läser om New York nu. Trots att det är ett halvår kvar, känns det redan väldigt spännande. Var lite tveksamma till att åka just vid nyår med tanke på vädret, men efter att ha sett bilder från ett julpyntat New York, är alla tvivel borta. Det ser helmysigt ut! Jag vill verkligen åka skridskor i Central Park, det känns sådär typiskt New York i juletid á la amerikansk film. Om någon har något bra tips att dela med sig av, mottages det tacksamt!

Nehe, var det här en träningsblogg, eller hur var det? ;)

Igår trotsade jag mina supersega ben och programmerade in supertusingar i klockan. Under de första 10 minuterna tvivlade jag starkt på att det skulle bli något av de planerade intervallerna. Benen var precis lika sega som i måndags, om inte ännu värre. När mister Garmin räknade ner inför första intervallen hade jag dock inte särskilt mycket till val. Eller jo, möjligtvis två alternativ - springa eller skämmas. Valet föll på det första alternativet.

Körde 10 minuters uppvärmning, 100, 200, 300 och 400 meter med 30 sekunders jogg mellan varje intervall. Upprepade detta tre gånger, med 3 minuters serievila, innan jag i sakta mak joggade ner i 10 tråkiga minuter. Finns det någonting tråkigare än att jogga ner? 

Kan börja med ett förtydligande innan jag ens nämner hur det gick - formen är inte vad den borde vara.

Men, det gick ändå bättre än vad det kändes som, insåg jag när jag förde över passet till datorn. Hade ställt in intervallerna på tempot 4,10-5,30 min/km. Väldigt stor skillnad, men visste inte alls hur det skulle kännas i kroppen. Det var ruskigt jobbigt emellanåt och jag ville faktiskt helst av allt avbryta vid flera tillfällen. Men, som alltid ändrar jag mig precis när jag är klar och har joggat ner. tycker jag helt plötsligt att det var ett superroligt pass. Flåsandet och det mentalt jobbiga med att veta att jag har 10 intervaller framför sig, är helt bortglömt. Som alltid. Kan tänka mig att jag inte är ensam om att känna såhär...?

Tempot då?
100 m. 4,09 min/km
200 m. 4,14
300 m. 4,24
400 m. 4,21

100 m. 4,11
200 m. 4,21
300 m. 4,28
400 m. 4,34

100 m. 4,14
200 m. 4,09
300 m. 4,19
400 m. 4,25

Med andra ord lyckades jag väldigt dåligt med att hålla ett jämnt tempo, vilket jag kände själv under tiden jag sprang. Positivt är att det ändå gick snabbare än vad jag trodde. Supertusing-debuten är avklarade och om jag känner mig själv rätt kommer det bli fler liknande pass i sommar. Det är ju faktiskt ganska skönt att plågas lite ibland, trots allt.

Sammanlagt blev det...
Tid: 46:10 min
Distans: 8,2 km
Medeltempo: 05,41 min/km

/A.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0