Mördarpass
Linda önskade sig ett mördarpass. Det fick hon också.
Inspirerad av Live it, Love it:s hundringar, körde vi ett pass för främst rygg och mage. Jag halverade dock de där hundra repetitionerna till femtio - jag lovar att det sved bra i musklerna ändå. Redan efter de två första övningarna började svetten rinna, och fortsatte att göra det passet igenom. Det är just sådana pass jag gillar på gymmet, när armar och mage darrar i slutet av övningarna och tröjan blir en nyans mörkare av svett.
En timme senare lämnade vi gymmet, trötta och hungriga. Efter en rejäl grötfrukost är nu energinivån återställd och pluggandet kan ta fart. Bara en sak kvar att göra: invänta träningsvärken...
/A.
Halvfart
Tack för alla kommentarer i inlägget om Götborgsvarvet! Med det sagt lägger jag nu Göteborgsvarvet 2013 till handlingarna och väljer därmed att sluta vara sur, irriterad och besviken.
I söndags var det, som jag tidigare nämnt, dags för ytterligare en match! Det blev en riktig kämpamatch, där vi efter ett mål (nej, nej, det var inte jag som gjorde det) i sista minuten lyckades vinna med 2-1. Andra halvlek kändes bra för min del, var faktiskt den enda halvleken i år som jag hittills har känt igen mitt gamla jag. Kroppen mådde ganska bra under tiden matchen pågick, var dock väldigt stum i låren efteråt.
Igår blev det en välförtjänt vilodag, och det lutar åt att jag hoppar över träningen även idag. Är otroligt trött både mentalt och fysiskt och känner att en kväll i soffan nog gör mer nytta än en timme på gymmet. Imorgon blir det nya tag då jag åter ska hoppa i löparskorna och se om benen är med på noterna. Har även lovat Linda att köra ett "riktigt mördarpass" med henne på gymmet.
Idag känns verkligen som en sådan dag när allt går lite på halvfart. Vaknade av att det åskade och regnade imorse, möttes av en mycket trött människa i spegeln, gick till skolan under ett paraply och landade sedan här i soffan med tanken att läsa lite konkurrensrätt. Än så länge har jag inte kommit längre än till tanken, men snart så!
/A.
Update: somnade i soffan och sov bort pluggtiden. Vaknade och kände för att vara lite huslig och baka. Sagt och gjort. Kanelbullarna ska nu avnjutas framför Biggest Loser, det är så nära träning jag kommer idag.
Göteborgsvarvet; den stora besvikelsen
Göteborgsvarvet. Jag vet knappt var jag ska börja. Finns så mycket, men samtidigt så lite att säga om detta lopp, som nog faktiskt tar förstaplatsen i ”värsta tränings/idrottsupplevelser i mitt liv”. Såhär dagen efter känner jag fortfarande en enorm besvikelse. Jag är så arg på mig själv och på kroppen. 21 kilometer i hyfsat tempo borde väl inte vara så svårt trots gassande solsken?
Nåväl. Tar det väl från början. Åkte upp till Göteborg igår morse, jag och Mathilda samt icke-löparna (läs: nästa-års-löparna) Ellie och Lisa. Kom fram i god tid, parkerade bilen och tog bussen i till starten.
Redan i bussen började vi svettas. Jag och Mathilda konstaterade att vi kommer vara svettiga redan innan vi ens har börjat springa. En halvtimme innan start blev det lite stressigt och jag sprang fram och tillbaka för att hitta personer lite här och var, men en kvart innan start var jag på plats i startfållan. Solen gassade och svetten rann. Småpratade lite med en tjej bredvid, och känslan var hoppfull trots värmen.
Jag höll mig strax över det tempo jag planerat, dvs. höll 4.55-tempo första 4 kilometerna. Redan efter tre kilometer kände jag att kroppen inte skulle vara med mig denna dag. Känslan i kroppen är svår att beskriva, men det var ingenting jag känt förut, det här var mer än bara tunga ben. Första bron gick otroligt sakta. Fäste blicken på en man med en färgglad tröja och försökte mala på i hans tempo.
Jag stannade vid varje vätskekontroll, tog några munnar och hällde resten av vattnet över mig i hopp om att kyla ner mig, men det hjälpte föga. Vid kilometer 7-8 tog det stopp. Aldrig varit med om något liknande! Efter 7 kilometer var kroppen tyngre än den var efter 20 kilometer i Lidingöloppet. Helt galet. Ett par kilometer senare kände jag inte mina egna ben, tappade känseln på något märkligt vis. Allt jag kände var att de var otroligt, otroligt tunga, och var närmast omöjliga att förflytta framåt. Stannade vid en vätskekontroll och gick med min mugg i ett antal sekunder samtidigt som det flimrade framför ögonen. Alla tankar på tid och tempo var ute ur bilden vid det här laget, nu var det bara tankar på att bryta eller ta mig i mål som gällde. Några kilometer i 6.15-tempo säger allt om denna dag…
Lyckades överleva den andra bron som aldrig verkade ta slut. Fick uppleva en kraftig hagelskur och prisade gudarna över regnet som kom och avlöste solskenet i några minuter. Kom i mål på något märkligt sätt. Orkade inte ens spurta. Väl i mål trillade jag ihop och drogs snabbt på fötter av funktionärer (tack!). Efter tio minuter i deras vård, stapplade jag ut. Arg, besviken och illamående, tryckte jag i mig den där kexchokladen.
21 kilometer som inte alls blev vad de skulle bli. 21 kilometer helt utan glädje. Det är nog faktiskt det värsta jag varit med om. Så totalt utan energi och kraft. Fruktansvärt dålig dagsform, faktiskt den sämsta jag kan minnas att jag någonsin haft. Kom i mål på 1.58.30 och det är nästan så jag önskar att jag hade brutit. Det blev inte riktigt den tid jag hade önskat.
I eftermiddag väntar fotbollsmatch. Ska ägna mig åt min besvikelse i ett par timmar till, sedan är det dags för nya tag. Dricka lite vätskeersättning och anmäla mig till nya lopp – här är en som ska ha revansch.
/A.
Uppladdning inför det där varvet
Packar väskan. Ringer brodern och försäkrar mig om att han fått med sig startbevisen, så att nummerlapparna säkert hämtas ut i tid. Ringer Mathilda. Försöker komma fram till vilken tid vi behöver åka. Dricker vatten. Går igenom sista-minuten-tips på Göteborgsvarvets hemsida. Blir nervös. Dricker lite mer vatten.
Är nog så redo jag kan bli just nu. Formen är (självklart) oviss, men nu är det bara att tuta och köra, det får helt enkelt bära eller brista.
Vid halv två imorgon bär det av på en runda runt Göteborg. May the force be with me.
Hoppas på samma härliga känsla imorgon, som efter förra årets varv...
/A.
Grill och chill
Dagen började med sovmorgon, följt av min nya favoritgröt. Fiberhavregryn, hallon, kanel, ingefära, salt, toppad med banan och keso. Mycket gott!
Efter en lång föreläsning väntade sedan en överraskning från Craft i brevinkastet. Väldigt välkommet och väldigt passande inför helgens bravader.
Sedan var det dags för grillpremiär här i Kalmar. En engångsgrill, lite korv med bröd och några härliga människor är allt som krävs för att förgylla en onsdagskväll.
Avslutade dagen med några lugna kilometer tillsammans med Linda. Det allra sista passet inför helgen. Trots att det var ett kort och lugnt pass och inte direkt kändes som träning, var det skönt att få jogga lite och få bekräftat att benen fortfarande vet hur man gör när man springer. Här nedan, Linda, och i bakgrunden självaste ölandsbron.
/A.
Hypokondriker
En shot om dagen, är förhoppningsvis bra för mer än bara magen... Fokus är att hålla mig frisk. Höll på att lämna skolan igår på grund av vansinnigt förkylda människor (läs: förmodligen dödssjuka) och idag fick jag verkligen anstränga mig för att stanna kvar på biblioteket. Otroligt löjligt, jag vet, men jag vill verkligen inte bli sjuk nu.
Ingefära och citron borde hjälpa immunförsvaret att härda ut bland alla hostningar, nysningar och det eviga snörvlandet överallt. Kom igen kroppen, bara några dagar till, sedan jag kan stå ut med att bli förkyld!
/A.
Match och träningsplanering
Har precis kommit hem efter avslutad match, vinst med 2-0. Jag kan därmed andas ut något, foten höll och kommer med största sannolikhet vara fit for fight till helgen. Är alltid lite nervöst att spela fotboll de sista dagarna innan ett lopp, ett snedsteg händer så lätt...
Om ett par timmar är det dags att åka tillbaka till östkusten. Känner mig inte jättemotiverad till att köra drygt 20 mil, men ska ändå bli skönt att komma tillbaka till ordentliga pluggrutiner igen, hur härligt det än är att vara hem-hemma.
Veckan som kommer är det fokus på att vila och att äta bra. Träningsplaneringen är lite knivig en sådan vecka, är lite osäker på hur jag ska lägga upp det. Som det ser ut nu:
Måndag: Lätt löpning 5-10 km
Tisdag: Fotbollsträning
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila/lätt löpning ca 5 km
Fredag: Vila/lätt löpning ca 5 km
Lördag: Göteborgsvarvet
Söndag: Fotbollsmatch
Måndag: VILA
Hur gör ni inför lopp? Helvila dagen innan eller försöker ni väcka benen med några få kilometer?
/A.
Sliten
Sitter i fåtöljen framför tvn och tar igen mig efter en eftermiddag och kväll på jobbet. Alltid lika trevligt att återse min kära lanthandel och prata med stamkunderna.
Innan jag gick på dagens arbetspass genomförde jag det sista lite längre löppasset innan Göteborgsvarvet. Känslan i kroppen var definitivt inte på topp, känner mig riktigt sliten för stunden. Men, en lugn vecka hoppas jag kommer göra kroppen redo att springa 21 kilometer snabbare än någonsin förut. Igår vaknade jag med ont i höften och i skrivande stund drar det härligt i baksida lår. Livet som fotbollsspelare/löptränande betyder kort och gott: krämpor.
Efter dagens 15 kilometer var det nedrigt skönt att få slänga mig ner på gräsmattan, dricka lite vatten och, för en gång skull, stretcha lite. Stretching ja, det känns att jag inte är 16 år längre... ;)
Schleten.
/A.
Säg farväl till min klena bål
10 dagar kvar till Göteborgsvarvet, och idag vaknade jag med ont i halsen. Surprise! Efter en stund gick det dock över, men jag känner att kroppen inte är helt hundra då jag känner mig allmänt trött och orkeslös.
Hade tänkt springa 15 kilometer idag, men är klok nog att avstå. Blir på sin höjd en promenad eller möjligtvis en sväng till gymmet. Om det blir gymmet, blir det dock ingen biceps-tricepsträning. Jag är fast besluten att börja jobba på mina svagheter. Det är så enkelt att spendera tiden på gymmet bland skivstängerna och hantlarna och träna favoriterna armar och axlar, men desto svårare att förmå mig att träna upp en stark bål och rygg. Jag förstår inte hur jag kan vara så klen i bålen?! Det finns absolut ingen övning som är så jobbig som plankan! Det ska det bli ändring på nu - och där med basta.
Annars rullar livet på som vanligt hemma i de västra delarna av Småland. Igår spenderade jag några timmar hos Emelie och hennes lille grabb. Vi satt i solen, åt glass och hade det allmänt gött. Solen alltså - som jag har längtat! Fortsatte sedan med fotbollsträning i lika härligt väder. Hoppas på många sådana dagar framöver, där pluggandet kan ske i en solstol istället för vid köksbordet.
/A.
Kvartsmaran avklarad
Det började bli jobbigt redan vid fem kilometer. Tror nästan att det var en större utmaning för psyket än för kroppen. I mål på plats nummer 8 av 54 startande kvinnor, på 47,04. Mitt livs första kvartsmaraton är därmed avklarat! Just nu grämer jag mig dock över att jag inte sprang liiiite fortare, då den som vann sprang på 45,22, vilket betyder att bara en minut snabbare hade resulterat i att jag hade kunnat plocka ett antal placeringar. Men strunt samma, det var ju faktiskt mest en kul grej och ett bra träningspass inför Göteborgsvarvet.
47,04 ger ett snitt på 4,28 min/km. En tid som jag är ganska nöjd med i nuläget, men som ska förbättras rejält framöver. Några minuter borde lite kvalitetsträning med intervaller och snabbdistans kunna ordna. Nu är det slutjoggat!
Löpfrisyr och osminkat är inte det bästa för utseendets skull, men ibland måste det praktiska få vinna över fåfängan... Vi var taggade och välmatchade inför loppet iaf, snygga eller ej. ;)
Avslutade med en glass i solen. Årets första kulglass smakade extra bra efter 10,5 svettiga kilometer...
/A.
Spontanitet
Imorgon ska jag springa Värnamo kvartsmara.
Sponanitet är bra, då slipper man vara nervös i onödan. Inte förrän nu.
Har aldrig någonsin tävlat på den sträckan, vet därför inte riktigt vad jag har att vänta (bortsett från den självklara vansinnigt jobbiga spykänslan). Ser det som ett bra träningspass inför Göteborgsvarvet och hoppas att jag inte behöver skämmas alltför mycket över resultaten som publiceras i lokaltidningen som varenda kotte inom 5 mils radie läser, typ.
Nu ska jag äta godis och "ladda". Laddandet är i själva verket givetvis bara en anledning att få äta lite extra godis...
/A.
Med rivmärken i färskt minne
Det är dags för match! Sitter med vattenflaskan bredvid mig och försöker ladda mentalt inför eftermiddagens drabbning. Det är inte något enkelt motstånd vi står inför idag, men de ska minsann få sig en rejäl match.
Med förra årets möte i färskt minne blir det genast enklare att tagga till. En kaotisk match med ett felaktigt bortdömt mål, med hätsk stämning både på- och utanför plan, en utvisad tränare och en Alexandra som var ytterst nära att göra saker man inte får göra på en fotbollsplan. Men, det var andra spelare som ordnade det icke-tillåtna istället för mig...
Solen skiner och det är perfekt fotbollsväder. Vi kanske till och med kan våga hoppas på att få spela på riktigt gräs idag och slippa konstgräset ett litet tag? Konstgräs i all ära, men det finns ingenting som slår känslan av att spela på riktigt gräs.
Åter till vattnet.
/A.
Låt mig se ut som jag vill
Läste kommentarerna till det här inlägget i Maratonbloggen och började skratta samtidigt som jag faktiskt blev lite förbannad. Dessa ideal som finns överallt och som är lika många som det finns personer. Kommentarerna till inlägget handlar mestadels om hur okvinnligt det är med muskler, om hur okvinnligt det är med beniga löparkroppar och hur kvinnligt det är med runda mjuka kroppar.
Jag vill inte ha någon mjuk kropp! Jag vill förbättra min löpning och bli bättre på fotboll. Jag vill styrketräna för att undvika skador, men också för att få en mindre tanig kropp. Jag vill ha en stark kropp som håller för att spela fotboll och jag vill dessutom känna mig stark. Jag skiter fullständigt i om någon tycker att det är okvinnligt med muskler eller taniga löparkroppar eller what so ever. Jag och några kompisar diskuterade det för ett tag sen, och vi var alla överens om hur otroligt märklig jag hade sett ut med en kurvig kropp. Jag har alltid varit lång och smal, aldrig haft några som helst tendenser till att vara kurvig eller ha en "mjuk kropp". Men, det är ingenting som stör mig, för det är ingenting jag vill ha. Och tur är väl det med tanke på hur svårt det hade varit att åtstadkomma?
Jag vill poängtera att jag är förbaskat trött på genus-debatten. Jag spyr på hen och på det könsneutrala som numera är vanligt återkommande. Det här har ingenting med det att göra. Det här har med mig att göra. Om att jag väldigt gärna tränar på mitt sätt, formar min kropp så som jag vill utan att få kommentaren "Du ska nog ta lättare vikter och många repetitioner, annars kan du få synliga muskler" på gymmet.
Att det klassiskt manliga och kvinnliga skulle raderas ut, skulle vara otroligt tråkigt. Det finns antagligen en mening med de befintliga skillnader som finns. Men, att försöka få mig att träna mindre för att inte riskera att få muskler, har absolut ingenting med kvinnligheten att göra. Det handlar om att jag vill ha en kropp som håller för det jag utsätter den för.
/A.
Goda vänners lag
Efter ett besök hos en naprapat, kan konstateras att jag har en överansträngd lårmuskel. Jag har varit hos många kiropraktorer/naprapater/massörer genom åren, och det märks verkligen när människor vet vad de pratar om. Efter några få tester satte hon fingret på den exakta punkten där det gör som ondast, och sa: där var det rejält svullet och spänt. Efter smärtsam massage linkade jag ut till bilen och bad en stilla bön till skadeguden.
Igår cyklade jag väldigt lätt några minuter innan jag tog mig an vikterna för lite överkroppsstyrka. Spenderade sedan kvällen i goda vänners lag (hej tant?) med massa god mat, GODIS, tårta, badtunna och allmänt mys.
Så idag, är då dagen här. Seriepremiär. Låret känns betydligt mycket bättre jämfört med gårdagen, dock inte helt bra givetvis. Planen är att vara med på uppvärmningen och känna efter hur det känns. Att spela yttermitt denna dag är helt uteslutet, får i sådana fall bli en insats i backlinjen.
/A.
Låt det vara något litet
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Sprang 20,5 kilometer igår, otroligt tunga sådana. Märkligt hur dagsformen kan variera så mycket. Efteråt kom illamåendet. Tvingade i mig lite att äta och lade mig sedan i soffan för att bara andas och undvika att kräkas. Förstår inte varför jag nu, för andra gången under kort tid, blivit så illamående efter långpass? Det var tungt passet igenom, men jag sprang ändå i ett lågt tempo så borde inte slita så hårt på kroppen. 20,5 kilometer i 5,17-tempo.
Efter någon timme skulle jag resa på mig. Kände något konstigt i låret. Strax ovanför knät, på insidan av låret sitter en punkt som ömmar när jag trycker på den, och som stramar varje steg jag tar. Alla planer på att röra benen idag är avstyrda. Två dagar till seriepremiär och jag håller alla tummar jag har för att det ska vara något högst tillfälligt.
Jag har verkligen inte tid för skador. Verkligen inte nu.
/A.
Planering
Att planera träningen är vekligen inte det lättaste nuförtiden. Fotbollen upptar just nu ganska mycket tid samtidigt som Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg.
Denna vecka ser ut såhär på träningsfronten:
Måndag: Lätt löpning, kort distans
Tisdag: Styrketräning armar och axlar på morgonen, fotbollsträning på kvällen
Onsdag: Långpass, det sista riktigt långa innan Göteborgsvarvet
Torsdag: Eventuellt styrketräning på morgonen, fotbollsträning på kvällen
Fredag: VILA, annars lätt löpning
Lördag: Match, seriepremiär med a-laget
Söndag: Match, seriepremiär med b-laget
Hade egentligen inte tänkt ställa upp på några b-lagsmatcher innan Göteborgsvarvet, men får antagligen bortse från det i helgen då det behövs folk. Får väl se matcherna som löpträning också, men jösses vad stressad jag blir av uteblivna löppass.
Nu återstår det bara att hålla mig frisk. Duckar för hostningar och nysningar mest hela tiden. Hypokondrikern i mig blir tokig av att sitta instäng i ett klassrum i tre timmar, omringad av förkylda människor. Med c-vitamin, mycket mat och lite tur ska det här nog gå vägen...
Snart är det dags, Dagen D, seriepremiär...
/A.
Hallelujah!
Åh hallelujah! Min dator har efter en månads frånvaro lyckats återuppstå med hjälp av en systemåterställning. Hannah fixade datorn medan jag slängde ihop en lasagne - helt rätt fördelning!
Helgen har passerat fortare än kvickt med enormt mycket att göra. I lördags var det möhippa för min brors blivande fru, vilket gjorde fredagen till en tämligen upptagen dag med förberedelser. Och så i lördags var det då dags. Vi roade oss bland annat med att åka segway - väldigt kul och annorlunda sysselsättning, trots att det ser fantastiskt löjligt ut.
Kan ju även passa på att nämna att jag kom på pallplats i "hinderbanan". Jessica tog dessvärre hem guldmedaljen...
Fortsatte till klubbstugan för övernattning med fotbollen senare på kvällen. Sedan en söndag med två fotbollsträningar och ett par timmars pressande i solen.
Måste även passa på att förtälja om min nya upptäckt. Har ju ett pågående godisförbud, där det endast är okej med socker i form av kaka eller glass en gång/helg. I fredags kväll slängde jag ihop en kladdkaka framåt elva-snåret och åt en stor bit av den (läs: nästan halva). Morgonen därpå klev jag upp i ottan och gav mig iväg på en runda i löpskorna helt utan frukost. Jag fullkomligt flög fram från första stund! För första gången någonsin körde jag intervaller innan frukost, nästan innan solen gått upp. Uppladdningen inför Göteborgsvarvet är numera helt given. En halv kladdkaka...
/A.
In i bubblan
Jag borde förstås vetat bättre.
En måndageftermiddag på gymmet betyder att det är smockfullt. Men, istället för att störa mig på det knappa utrymmet valde jag ut ett hörn där jag och skivstängerna spenderade en halvtimme ihop innan jag fortsatte med lika lång tid på cykeln.
Upplägget idag var 3*12 på varje övning...
- Stående rodd
- Axeldrag, eller vad man nu ska kalla det?
- Militärpress
- Bänkpress
- Hantellyft åt sidan
- Bicepscurls
Det positiva med att det är mycket folk, är att jag faktiskt ställer större krav på mig själv och mitt eget fokus. För att det ska bli ett bra pass med den lilla yta man får till sitt förfogande, är fokus ett måste. Så, i med lurarna, på med Greyhound på repeat och så taktfast köra rep efter rep, övning efter övning, i den egna lilla bubblan.
Det är dessutom kul och inspirerande att i den egna vilan se andra pressa sig. Muskler alltså, det finns få saker som är så snyggt som snygga armar och axlar. Skit samma om det inte är optimalt för löpningen, men jag tänker ändå inte bli bäst i Sverige - ingen senig löparkropp här tack.
Imorgon bitti väntar ett långpass innan det är dags för föreläsning. Hoppas innerligt att den sista träningsvärken från torsdagens (!) pass försvinner över natten. Innan dess ska jag njuta av en stor kopp kaffe och ladda inför morgondagen.
Måndag betyder dessutom bra tv-kväll med både Biggest Loser och Nugammalt. Tummen upp!
/A.
Träningsvärken och jag, dag 3
Herre min jösses vilken träningsvärk jag har i benen! Det kommer knappast som någon överraskning med tanke på hur sällan jag tränar ben, men jag hade ändå lyckats förtränga hur förfärligt ont det gör. Benen värker som om musklerna gått sönder och jag stapplar fram som om jag vore minst 50 år äldre än vad jag är, även idag.
Lyckades ta mig ut på en liten kort runda igår. Sakta, sakta sprang jag 4,5 kilometer i regnet. Det är märkligt hur fort kroppen vänjer sig vid ett högre tempo. Gårdagens återhämtningsjogg gick i ett tempo strax under 6 min/km. Det kändes otroligt långsamt och jag var inte ett dugg andfådd när jag kom tillbaka. För några år sedan var jag helt slut efter min klassiska 4,5-kilometersrunda som jag sprang i ett liknande tempo. Hur som helst, så blev det en mycket stel och blöt runda som avslutades på köksgolvet, precis som vanligt.
Lyckades ta mig ut på en liten kort runda igår. Sakta, sakta sprang jag 4,5 kilometer i regnet. Det är märkligt hur fort kroppen vänjer sig vid ett högre tempo. Gårdagens återhämtningsjogg gick i ett tempo strax under 6 min/km. Det kändes otroligt långsamt och jag var inte ett dugg andfådd när jag kom tillbaka. För några år sedan var jag helt slut efter min klassiska 4,5-kilometersrunda som jag sprang i ett liknande tempo. Hur som helst, så blev det en mycket stel och blöt runda som avslutades på köksgolvet, precis som vanligt.
Och så idag, 45 minuter på cykeln efter några timmar på biblioteket. Hoppas innerligt att benen är fit for fight imorgon då det är dags för årets sista träningsmatch.
Åter till böckerna!
/A.
Att leva för mat
Ett dygn i närmast oavbrutet regnande är snart över. Jag sitter återigen på en buss, återigen bredvid min skånska polare Hannah och återigen med podcast i öronen. P3 dokumentär är min räddning under de fem timmarna i buss jag har framför mig.
Träningsvärken idag är helt enorm. Vaknade varje gång jag rörde mig inatt och stapplar fram som en äldre dam. Värst är trappor som är närmast omöjligt, benen vill verkligen inte böja på sig idag. Får se om jag ger mig på att försöka jogga sakta, sakta ikväll för att försöka få bort den värsta träningsvärken.
Bjussar på några bilder från dygnet i Malmö. Mina tre compadres på väg in från taket på Emporia, två av dem på Friday's och så delar av dagens frukost. Mat alltså, jag lever inte bara av mat, utan även FÖR mat.
/A.
