Mörkt och märkligt

Den här dagen har varit märklig. Mörk. Trist. Jag är så oerhört tagen av gårdagens valresultat att jag har svårt att formulera något vettigt i ord. Det känns lite hopplöst just nu, jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde bli såhär. Eller förstå kan jag kanske på ett intellektuellt plan, men jag trodde nog att det svenska folket visste bättre än att rösta på ett högerextremistiskt parti. Självfallet är det så att det är många missnöjesröster från människor som inte är rasister, men det gör inte saken särskilt mycket bättre.

Nog om det.

Efter några ofokuserade timmar i skolan mest spenderad i diverse bloggar och på Aftonbladet/Expressen kände jag att jag verkligen behövde springa. Aggressiv musik i lurarna, några lugna kilometer till en början och sedan ett lite högre tempo. Fullt fokus på takten i lurarna med blicken långt bort i fjärran. Fokuserad men ändå ofokuserad. Endorfinerna flödade inte direkt, men det var ändå gött. 8,5 kilometer, hem för ett snabbt klädombyte och sedan iväg till gymmet där jag och Frida skulle testa cirkelträning. En bra och tydlig instruktör, 9 enkla och bra övningar för hela kroppen med 45/15 sekunder i tre varv. Dips, knäböj, hantellyft och rodd i TRX är några av övningarna vi körde. Vi är förmodligen tillbaka nästa måndag igen! 

Jag hoppas på en ljusare dag imorgon. Ska försöka ha en glad tisdag även om det idag känns långt borta. En bild från ett mycket ljusare och gladare dag kommer här nedan. Kom igen nu, Alexandra, positiva tankar, ryck upp dig nu!


/A.  

Kommentarer
Postat av: Fredric

Valutfallet är ju faktiskt bara en konsekvens av den politik som har förts sedan början av 90-talet, och den kan man inte lasta SD för i varje fall, då de varken har suttit i regeringen eller haft något nämnvärt inflytande. Bakgrunden är att Sverige tidigare hade sysselsättningsmål och det föll på 80-talet samman på grund av att det gav hög inflation. Då Sverige gick över till att i stället styra ekonomin med låg inflation som mål har vi i stället fått arbetslöshet. Med denna följer att arbete inte är för alla längre, som det en gång var. Det betyder att det uppstår grupper med outsiders som inte får vara med, folk som inte har arbete och därmed inte kan skaffa bostad, ta ett lån, inte styra över sina liv, etc. Invandringen driver upp arbetslösheten ytterligare. Sverige har tidigare varit ett land som andra länder med beundran har sett upp till, så är inte fallet längre, Sverige är snarare som vilket land som helst med ökande motsättningar, segregation, bilbränder, utanförskap osv. Om du tittar på Vetenskapens värld avsnitt 3 (finns på svt.se) får du en mer vetensskaplig bild av SD:s politiska plats på den politiska skalan. Där, som jag har insett för länge sedan, är de placerade som ett parti i mitten, fast utmed en vertikal linje (auktoritär-liberal). Att det är ett mittenparti är en enligt min mening en tydlig delförklaring till att de växer så snabbt, där finns väljarna. Sedan det med rasism. Jag har i och för sig inte träffat och talat med särskilt många sverigedemokrater, men min bestämda uppfattning är att varken de, eller partiet i sig, är rasistiskt. Vissa undantag (idioter) finns dock. Ett exempel på rasism är att säga att någon är mer intellektuell på grund av exempelvis hudfärgen i sig. En sådan åsikt har i varje fall jag inte stött på och jag uppfattar inte att SD har den inställning heller. Att beskylla folk i allmänhet, typ 800 000 vanliga svenskar, för hemskheter är inget annat än mobbning och det har SD i de senaste två-tre valen också vunnit massor av röster på. Andra sådana tendenser, som starkt gynnar SD, är att strunta i invandringsfrågorna och utestänga och marginalisera partiet (demokratiskt valt), sådant accepterar folk inte. Själv tycker jag att det är olyckligt att SD ska behöva finnas. De frågor de tar upp är basfrågor och sådana borde de fullvärdiga alternativ både vilja och kunna hantera. Men det kan de inte och då får vi tyvärr se ett SD som växer snabbt och får allt större inflytande och makt.

Svar: Ojojoj, här var det en lång kommentar - kul!
Jag har så oerhört svårt att förhålla mig till Sverigedemokraterna av flera olika anledningar. För det första har vi den anledning som du nämner här, att det är ett demokratiskt valt parti. Men, och det här är ett stort men! När ett parti står för åsikter (jo så är det faktiskt, kolla partiprogrammet) som inte respekterar olikheter, som gör skillnad på människor och människor och som i vissa avseenden faktiskt är rasistiska, så blir det demokratiskt valda partiet inte lika enkelt att acceptera, den demokratiska grundtanken till trots.

Jag kommer själv från ett litet samhälle där SD fick strax över 18%. I detta samhälle finns i princip ingen invandring och därmed inte heller några integrationsproblem. Jag vet självklart inte vilka alla som har röstat på SD är, men de som är tydliga med sin åsikt i frågan tillhör den typen som du beskriver att du aldrig mött. Det är invandringsfientliga människor vars största skräck är islam och som tror och anser att invandrare tar "deras" jobb, vilket givetvis är helt felaktigt. Det gör mig rädd.

Att utesluta partiet är fel väg att gå, det är jag övertygad om, men samtidigt kvarstår det faktum att närmare 800 000 (eller om det nu var 700 000) människor har lagt sin röst på ett parti som gör skillnad på människor och människor. Arbetslöshet och utanförskap kommer aldrig någonsin vara anledning nog att rösta på ett sådant parti, enligt mig. Däremot, står Sveriges övriga partier nu inför en stor utmaning, det tror jag att samtliga 87% är överens om.

Jag ska för övrigt kolla på avsnittet av Vetenskapens värld som du skrev om, och uppskattar din väldigt långa kommentar. Det är alltid viktigt att tänka ett steg längre än man först tänkt, och i synnerhet i dessa tider.
Alexandra

2014-09-16 @ 07:47:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0