Nervositet och osäkerhet
Nervositeten inför Göteborgsvarvet har kommit nu. Alldeles för tidigt, men är väl bara att gilla läget. Anledningarna är flera, den främsta är att gårdagens pass i stekande sol kändes bedrövligt dåligt! Hade tänkt springa långt men blev bara 9 kilometer med skyhög puls och tunga ben och vader som protesterade.
Antingen har jag någon skit i kroppen, eller så var det kombinationen värme, sol och dåligt med vätska som var boven i dramat. Oavsett vad är jag nu rejält nervös och väldigt osäker på hur jag ska göra.
Springer milen på ungefär 48 minuter på träning. Alla långpass i år har genomförts i långsamt tempo, för att inte slita för mycket på kroppen (vilket jag ångrar lite nu). De sista 5 kilometerna under 18-kilometaren förra veckan gick dock i 05:20-tempo, och det kändes helt okej. Inte vråljobbigt bortsett från en protesterande mage. Tidigare i år har jag tänkt att 1:50 nog kan vara ett rimligt mål. Just nu känns det som att det kan bli tufft. Samtidigt som jag känner så är jag lite inne på att satsa och öppna i ett hyfsat tempo, (5:10-5:15) se om det håller och eventuellt orka öka den sista milen. Risken är dock stor att det slutar i katastrof och väldigt långsamma avslutande kilometer.
En vecka kvar att fundera. Allt jag önskar mig är pigga ben, för det var längesen sist!
/A.
Segt med en sån känsla, men ja känner igen mig. Jag fick till två riktigt bra pass måndag, tisdag men sen dess har jag en svullen hals. Den gör inte ont men svullen är den, och ser ute helt ok ut. Inte alls vad ja hade planerat med en vecka kvar:/ Hoppas du får en bättre känsla i veckan, och lycka till!
kör hjärt yoga, har aldrig haft så lätta ben som då ;)
