Nedrans vad kul med triathlon!

Så var premiären gjord, nu har jag simmat, cyklat och sprungit för första gången någonsin (sammanhängande bör kanske tilläggas). Med Ironman som går av stapeln imorgon känns det nästan lite löjligt att skriva om minitriathlonet som är väldigt mini i jämförelse, men here we go:
 
Hela gänget begav sig till växlingsområdet kring halv 5. Fixade med cyklar och grejer, kollade upp banan extremt noga eftersom en nervös Alexandra ville ha stenkoll på det som gick att ha stenkoll på. Efter att Jesper hade startat var det bara tjugo minuter kvar till det var min och Fridas tur, det kändes nästan lite overkligt att vi skulle gå i det där orimligt kalla vattnet utan våtdräkt. 21 grader är orimligt kallt för en riktig badkruka. Fem minuter innan start var det dags att gå i, fick såklart en chock men tvingade mig att bara gå i och doppa mig snabbt som tusan. Minuterna gick snabbt, och så gick startskottet...
 
 
 
Frida, som har lite talang för det där med simning, for iväg i en väldig fart medan jag kämpade på där någonstans mitt i skaran av simmare. Blev halvt dränkt av crawlande man med en väldigt yvig simstil, men utöver det inga större katastrofer. Tänkte på Fridas ord om att man har simmat mer än hälften när man passerar bron, därefter var cyklingen allt jag hade i tankarna. 520 meter simning avklarades på 13:51.
 
Upp ur vattnet och in i växlingsområdet. Ovant att springa direkt efter att ha simmat, men joggade fram till min cykel så fort jag kunde. På med t-shirt, klocka, nummerlapp, hjälm, skor och så iväg! Det var väldigt mycket publik precis i början av cyklingen, adrenalinet pumpade och benen gick riktigt snabbt där i början.
 
Iklädd svarta kläder och röd/vit/svart hjälm.
 
18 km cykling på 36:10 är sannerligen ingen fantastisk tid, men jag skyller liiiiite på avsaknaden av en riktig racer. Mötte Frida strax innan vändningen ute vid Lindsdal och fick lite extra energi av hennes "Heja Alex!". Tillbaka in i stan och in i växlingsområdet. Av med cykelskorna och på med löpskorna.
 
Jösses vilka sega ben! Aldrig varit med om så tunga lår förut, men så har jag aldrig testat att springa efter att ha simmat och cyklat förut heller. Innan den första kilometermarkeringen hade jag absolut ingen aning om ifall jag sprang i 4- eller 7-minuterstempo. Oerhört märklig känsla! Löpningen var inte helt otippat min starkaste del, 4,2 km på 17:55.
 
De sista kilometerna gick i slowmotion och var riktigt kämpiga. Fantastiskt publikstöd gjorde dock resan lite enklare. Låg och drog med en kille på hela upploppsrakan, han ville hemskt gärna ta sig förbi, men det gick han bet på. Fantastiskt nöjd, glad och trött ramlade jag in i Frida efter mållinjen. Frida som kom på 12:e plats av 239 damer i den öppna klassen! Jag hamnade på plats 52, vilket jag ändå ser som okej som den nybörjare jag är. Nu ska jag bannemig lära mig att crawla i höst, det finns inget annat. Ja, det kan kanske vara så att jag har fått lite mersmak - det var ju så nedrigt kul!
 
 

/A.
 
 

Kommentarer
Postat av: Emma

Härligt jobbat! Låter verkligen kul och galet jobbigt! :) Kul att ha hittat en ny tävlingsform som passar!

2014-08-19 @ 10:36:48
URL: http://semmla.shapemeup.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0