Obotlig tidsoptimist

Just nu väntar jag på att silviakakan i ugnen ska bli klar. Så extremt typiskt mig. Lovade att baka till dagens match som går av stapeln om knappt fyra timmar, eftersom jag haft några lediga dagar i veckan. Tänkte bakat i onsdags, i torsdags och så slutligen igår, men då somnade jag i soffan. Så nu, i grevens tid, hoppas jag innerligt att den blir bra så jag slipper panikbaka en ny.
 
Jag befinner mig hem-hemma för att spela den första kvalmatchen. Ska bli väldigt kul och spännande idag, då vi möter Valinge som vi aldrig mött förut. De vann sin serie så jag antar att vi kan ställa in oss på tufft motstånd. Kul blir det oavsett, serien är vunnen och nu är allt annat en bonus även om vi givetvis vill vinna. 
 
Jag åkte hem i torsdags för att vara med på fotbollsträningen. Det var fantastiskt kul att träna fotboll igen, saknar det verkligen när jag är i Kalmar. Ryggen var inte lika nöjd med träningen som jag, den tjurar fortfarande efter kiropraktorbesöket, men vad tusan - det som inte dödar, det härdar.
 
Just nu har jag det ganska gött ändå, sitter här i fåtöljen och lyssnar på Håkan på högsta volym. Lite lagom nervös, men inte mer än att det är hanterbart. Den sedvanliga uppladdningen med pasta väntar, sedan är jag redo. 
 
Med förra helgen i färskt minne...
 
/A.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0