I lyktornas sken
Jag är så galet motiverad till att träna just nu! Kvällen bjöd på en lugn, härlig runda på Stensö med Linda och Hannah. För ett år sedan skulle jag inte fått med mig dem på en löprunda, det vill jag lova. Det blev 6 kilometer med otroligt pigga ben, hade väldigt gärna sprungit både längre och fortare idag, men det satte sällskapet stopp för. Och det tackar jag och höften för.
Jag hoppas att jag kan övertyga Hannah om naturens fördel, jämfört med löpbandet hon håller sig till i vanliga fall. Hon var positiv efter dagens runda i alla fall, vilket bådar gott inför framtiden. Jag blir alltid lika glad när jag lyckas få någon att ta sig ut i naturen och faktiskt uppskatta en löprunda. Min forna löpkompis har flyttat från stan och jag är i desperat behov av nya löparkompisar inför vinterhalvårets kvällsrundor. Jag är en fegis i mörker, men jag tror faktiskt att man ska vara lite av en fegis när det är mörkt ute. Tyvärr.
Efter att dagens lilla runda var avslutad återstod den verkliga utmaningen. Att ta kort i mörker med en iPhone ställer stora krav på kreativiteten. Lösningen fick helt enkelt bli att använda oss av bilens resurser och placera oss framför lyktorna...
6 kilometer i 5:25 min/km. Längtar efter snabba, jobbiga, kräkpass med efterföljande illamående. Även om jag gärna klarar mig utan det där obligatoriska illamåendet egentligen...
/A.
Kommentarer
Svar:
Tack! :) vad kul att du tycker det, satt och klippte och klistrade lite igår.
Alexandra
Svar:
Will do!
Alexandra
Svar:
Ja, hem-hemma i "skogen" är det mest älgar och vildsvin jag är rädd för, men mycket hellre det än potentiellt skumma typer i stan. Ska kolla upp om det finns några grupper som springer här i Kalmar, vore verkligen bra, i alla fall till de vanliga distanspassen där tempot inte är superviktigt.
Trevlig helg! :)
Alexandra
Svar:
Kroppen accepterar inget annat än långsamhet just nu, den löser det bra själv utan min hjälp, haha.
Alexandra
Trackback
