Simning och fotboll
Jag är som sagt allt annat än en simmare, men nu börjar jag nästan tro att det finns hopp även för mig. Linda hade en liten lektion med mig i vattnet; sträck uuuut, sträck uuuut, tänk att du är ett spjut! Vi hade en hel bana för oss själva vilket var himla skönt, men så hoppade en tjej i vattnet. Med mössa, glasögon och man såg direkt att det där, det var en simmare det. Linda släppte genast förbi henne men jag kunde bara inte göra det. Tävlingsmänniskan fick säga sitt och jag kämpade bredvid henne en hel längd, med allt annat än avslapppnad stil. Hon skulle bara inte förbi. Efter en längd gav jag upp och lät henne fortsätta simma sådär elegant genom vattnet medan jag plaskade på efter bästa förmåga några meter bakom...
Hahaha varför är det ALLTID så att man äter upp dem direkt? Skönt att jag inte är ensam i alla fall :) Skönt att höft och fot höll för träningen. Och precis, det är inte nu du ska vara i toppform. Hade du varit det känns det som ATG hela säsongen varit felplanerad ;) I maj, då smäller det (för dig alltså)!
Haha samma för mig, nötterna med choklad runt ryker först :)
Kul med simmet, underbara simbubblan:)!
Tack för din peppande kommentar på bloggen! :) hjälper mycket! :)
Jag har simning på min att-göra-lista
Men det blir bara inte av
Drar mig
100 undanflykter
Men inspireras av det du skriver
Tack
Lycka mellan raderna :) Låter som du haft det underbart med både simning och fotboll. Hade också med en sån påse hem idag och mina yoghurtdränkta nötter försvann också innan jag kom hem? Hmm... tjuv i farten? :)
så skönt att simma ju :)