Hej klassiker!

Den Svenska Klassikern är avklarad. Mot nya utmaningar!

Varning för gnäll

Vill ni läsa om fantastiska löprundor i grönska och solsken med lätta ben och glatt sinne, är det här inte riktigt rätt blogg för tillfället. De inledande dagarna av den här veckan har varit allt annat än fantastiska. Tänkte egentligen att jag skulle låta bli att blogga tills det goda humöret återvänt, men det får ändå bli några ord här ikväll för att rensa tankarna lite. 

 

Så fort jag drabbas av en skada, om än en liten sådan, sjunker humöret drastiskt och livet känns inte särskilt roligt. Jag borde inte klaga, jag kan ju faktiskt träna alternativt (vilket jag också har gjort) men jag vill ju kunna ge mig ut och springa när jag vill! Att det är ett i-landsproblem skiter jag fullständigt i just nu. Utöver den begränsade träningsmöjligheten och det dåliga humöret tillkommer dessutom känslan av uppblåsthet och en bra bit ifrån den i vanliga fall ganska platta magen. En oviktig detalj för somliga, men inte för mig. De nyss nämnda kombinationerna gör att kropp och knopp inte riktigt är på samma nivå, de är tämligen ovilliga att samarbeta.

 

Det här inlägget är inte representativt för mitt liv, men jag antar att alla har skitdagar emellanåt. Det jag nyss beskrivit tror jag många, kanske främst den kvinnliga delen av befolkningen, känner igen sig i. Antingen håller jag tyst om det och låter bloggen förbli positiv, eller så öppnar jag upp ventilen och låter det negativa komma ut, för att förhoppningsvis försvinna inom kort. 

 

Bortskänkes: nyduschad fot efter ett bra styrkepass som dock saknade det där lilla extra. 

 

 

/A.

Jag känner igen mig. Jag är precis likadan, har känt de där som du gör nu under den tiden jag inte kunnat träna. Speciellt under den tiden, sedan kommer det lite då och då. Jag hoppas verkligen foten blir bra snart, det är inte ledbandet? Styrkekramar

Helt rätt! Ut med det bara :) betvivlar inte att du alltid annars är en positiv människa, så klart att du får ha en skitdag ! :)

Ja eller hur! Det är då inte lätt alltså, å det värsta är att när man väl är där själv och har småbarn kommer man väl tänka "att jag inte njöt när jag var där mittemellan" och ännu värre "om jag ändå bara kunde gå ut varje helg" haha närå, men ungefär! ;) kanske är meningen att vi ska plåga våra kroppar med träning i ett par år ! :)

Äh, what the fuck, det är sjukt befriande att gnälla av sig lite ibland så det tycker jag du gör helt rätt i! Tyvärr kan jag inte säga att foten ser speciellt snygg ut, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Och yen, jag känner i mig. Den där härlig perioden då man går runt som en vandrande pruttkudde är verkligen fantastisk. Mycket ärofyllt.

Känner så väl igen den där känslan. Tyvärr har jag ont i halsen och feber så kan inte gå på alternativ träning heller. Men den som väntr på något gott...

Men jäklar. Fina du !!! Stackare... stukad?

Aaaaj. Krya!

Sv: Nu så är den ute. The story! ;)

Sv. Skönt det iaf, men jag förstår din frustration.

Gla midsommar

Amen aj! Stackars foten :( Sådant suger verkligen och då får man vara deppig!