Hej klassiker!

Den Svenska Klassikern är avklarad. Mot nya utmaningar!

Ett skitpass

I skrivande stund halvligger jag i soffan i gassande solsken samtidigt som kroppen gör uppror. Som alltid efter långpass mår jag mindre bra. Har precis tvingat i mig en tallrik med yoghurt, keso, bär och nötter och hoppas nu att det kan stoppa illamåendet. 

 

Men, vi backar bandet ett par dagar. I fredags spelade vi nog den bästa matchen hittills den här säsongen! En riktigt rolig match som slutade med 6-0 till vår fördel - en mycket bra inledning av helgen. 

 

Gårdagen var veckans vilodag. Jag vilade inte bara från träning, utan tog närmast en vila även från det vanliga livet. Spenderade dagen hemma framför tvn och passade på att hälsa på min mormor. Några timmar i solen med (sockerfritt) fika på bordet är vad man behöver emellanåt. 

 

 

Dagen inleddes med sovmorgon och huvudvärk. Sovmorgonen är över sedan länge, men huvudvärken har valt att bosätta sig i kroppen hela dagen. Väntade några timmar med att springa, men insåg till slut att jag skulle få stå ut med huvudvärken om jag ville träna idag. Och så blev det.

 

Jag är som sagt fast besluten att bli vän med långpassen igen och tänker därför genomföra ett långpass ungefär var tionde dag. Idag var tanken att jag skulle springa 17 kilometer. Efter gårdagens vilodag hade jag förhoppningar om pigga ben, men tji fick jag för det. Dagsformen var usel idag! För att spä på eländet valde jag, dagen till ära, en backig runda. Hälften grus, hälften asfalt. När den där långa uppförsbacken tornade upp efter 11 kilometer ville jag inte göra annat än att sluta springa, men skam den som ger sig! När det är ungefär 2,5 kilometer kvar av rundan jag tänkte springa idag kommer man till en rejäl uppförsbacke. Jag var så trött på mina tunga ben att jag övervägde att ta ett annat längre håll hem och gå de återstående 3 kilometerna när jag hade passerat mina 17. Tog mitt förnuft till fånga i sista sekund och kämpade uppför mardrömsbacken. Tänk vilka korkade beslut man kan ta när man är trött. Hur dumt hade det inte varit att behöva gå 3 kilometer extra bara för att slippa en enda backe? 

 

De sista två kilometerna fick jag dessutom kramp i magen, och nu ligger jag alltså här i soffan efter en dusch - illamående och med huvudvärk. Så fort jag tryckt på "publicera" ska jag försöka sova en stund.

 

Kortfattat: 17 kilometer i 5:05 min/km med urusel känsla. Ett riktigt skitpass. Bättre lycka nästa gång...

 

/A.

För mig är det fantastiskt att ens ta sig igenom 17 kilometer. Det är grymt. Men kroppen lever ibland sitt egna liv och jag vet hur frustrerande det är när den stretar emot. Håller tummarna att nästa långpass känns bättre. :)

17 km, sjukt bra tjejen. Måste försöka bräcka mina 15 snart... Synd på tunga ben och huvudvärk. Men som jag och också du sagt, att det är sådana pass man blir stark av =)

Mums! :)

Sv. Mm, vet exakt hur det är. Uscha !!

Lätt för mig att säga jag vet, men det är ju skitbra och vilket pannben. Dock är det aldrig kul när känslan inte är bra :/ Hoppas magen mår bra<3 kram

Sovmorgon har nästan blivit synonymt med huvudvärk för mig. Nästan så att när man sover för länge så kommer den krypande, ytterst irriterande! Måste säga att det var strongt av dig att ta dig ut ändå. Och i min värld är det absolut inget skitpass, men förstår ju självklart att du jämför med dina tidigare ännu bättre prestationer. Men tänk om man inte hade haft några skitpass, de hade inte de där passen när man får till precis allt känns riktigt lika underbar :)

För mig skulle 17 km i det tempot vara strålande! :-) Men ibland spelar det ingen roll om tempot är högt eller lågt - det kan kännas som ett skitpass ändå. Bra jobbat och bra pannben!