Hej klassiker!

 

 

Just nu känns det otroligt mycket i hjärtat. Laget jag spelat i sedan jag var 6 år gammal är på väg att lösas upp. Blir sentimental och har löjligt lätt till blanka ögon.

 

Idag är det den näst sista hemmamatchen på planen jag spenderat oräkneliga timmar på. Planen jag skrattat och gråtit på. Där mitt ledband gått av. Där jag delat ut, och fått många armbågar när domaren inte har sett. Planen där jag varit glad och förbannad. Där jag sprungit med lätta ben och bra kondition och där jag flämtande sprungit ut till sidlinjen och med väsande stämma frågat efter min astmamedicin. Omklädningsrum där så mycket har diskuterats. Fotbollen. Som jag har varit så otroligt trött på vissa stunder, men som jag har älskat så innerligt däremellan. Som har gett mig några av mina allra bästa vänner. Idag känns det i hjärtat. Alldeles för mycket för att vara bra, och alldeles, alldeles på på riktigt.   

 

Maskinen. Ni är egentligen fruktansvärt dåliga. Men ibland får ni till det. Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt.

 

  

/A.