Mörkret som spökar

Det kanske är mörkret som spökar ändå?

Blev inte någon lång runda, men en väldigt härlig runda. Efter några timmar på biblioteket igår blev det en sväng i dagsljus. Kallt och eländigt i början, men efter ett tag släppte det och den gamla vanliga känslan infann sig. Känslan av att det faktiskt är meningen att man ska förflytta sig med hjälp av benen. 8 km i 5 min/km.

Försöker hitta tillbaka till motivationen. Tänker på göteborgsvarvet och den stora fighten mot min kära broder. Det är nu grunden läggs, kanske är det nu det avgörs. Ligga flämtande på marken efter målgång och se mig slagen? Eller flämtande på marken men med vissheten att vunnit evig ära...? Let's do this!

Nedan, en klassisk bloggbild, kan knappast bli mer förutsägbart.
/A.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0