Vurpor personifierat

Premiääääär! Äntligen fick jag stå på skidorna igen, trilla i den första nedförsbacken och sedan lyckas stå på benen. "Stå, stå, stå!" är som alltid mantrat som sägs högt för mig själv i alla nedförsbackar. Speciellt efter mitt möte med det här spåret med tillhörande monsterbacke inför Vasaloppet tidigare i år. Ett möte som resulterade i en blå knäskål och ömmande bakdel.

 

Men i lördags gick det ändå över förväntan. Lite dåligt fäste på slutet, men annars var det riktigt kul. Bra spår (konstsnö) och mycket trevliga människor i spåret. Det var förstås lite jobbigt också, men det ska det ju vara! Tog det lite piano och nöjde mig med 45 minuters åkning med tanke på de dryga 10 minusgraderna och förkylningen som fortfarande härjar i kroppen. Skidorna ligger dock i bilen och väntar på mig. Avvaktar till imorgon, vädret just nu är lite för stormigt och snöigt för att spåret ska locka. Väntas tydligen 40 centimeter snö inatt...

 

 


Det där med vurpor alltså. Jag och vurpor går lite hand i hand skulle man kunna säga. Har under mina tre månader här i Kalmar trillat i trappan på biblioteket inte mindre än fyra (!) gånger och så har vi ju den lilla incidenten vid cykelbanan som visadde sig vara ett dike under en löprunda för ett tag sedan. Jag vet inte vad jag ska kunna skylla på riktigt. Lite för ofokuserad ibland. Även om man kanske bör kunna gå nedför i en trappa utan att tappa fotfästet, utan att ha fullt fokus.

 

Grymt glad över att kunna åka skidor igen i alla fall. Och med skidåkningen kom träningsvärken. Lika väntat som välkommet. Hej axlar och skulderblad, trevligt att råkas igen.

 
Off to the gym!

/A.

 


Kommentarer
Postat av: Anki

Skoj med skidor även om det så klart är skönare att slippa ramla!

Postat av: Lina

härligt med skidor! är det i kalmar du åker?

2012-12-10 @ 21:04:26
URL: http://cyklingminpassion.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0