Ovisshet är det värsta jag vet
Osäkerheten. Ovissheten. Känslan av att lämna allt det trygga. Byta ut det trygga mot något förhoppningsvis lika bra, men som ännu är helt okänt. Flytta till en lägenhet som inte existerar, inte i min ägo i alla fall. Studera. Minns jag hur man gör för att få in saker i skallen?
Är det någonting som kan göra mig panikslagen, är det ovissheten.
Många tankar far igenom huvudet såhär framåt kvällskvisten. Hade behövt en rejäl löprunda för att rensa tankarna, men orkar inte riktigt kliva upp ur sängen och hoppa i träningskläderna. Jag tänkte tanken mer än en gång, men nej, det får bli imorgon.
Jag antar att det ska kännas såhär, att det känns så för de flesta. För hur ska man veta om något är rätt innan man har testat?
Jag vill att livet ska vara lika bra om en månad eller två, som det är idag. Livet på en pinne, idag spenderad på en badstrand med Malin och lite senare på fotbollsträning med efterföljande grillning. - Nej, vi befann oss inte på ett nudistbad, våra bikinis är bara skuggade på något underligt vis.
Nu ska jag hosta mig till sömns och vakna pigg som en mört, lärka eller annat valfritt piggt djur. Ojoj, så pigg jag ska vara, helt utan tendens till förkylning i kroppen.
/A.
Det är bra och våga prova något nytt:) spännande! Vad är det du ska plugga?
Håller tummarna för lägenhet och förkylningsfrihet!
