Mycket och lite
Ibland händer det väldigt lite i livet, trots att det egentligen händer en hel massa. Den till synes lite småtrista vardagen har mer att bjuda på än vad man kan tro ibland. En aning kryptiskt kanske, men så känns det just nu.
Jag jobbar, tränar, spelar klarinett, är med härliga vänner, pratar bort en hel massa tid i telefon och så tränar jag lite igen. Träningen är räddningen i mörkret som just nu börjar kännas lite trist. I mörkret som just nu borde ha varit lite ljusare.
Med lite snö hade det kanske inte känts som skymning när jag slutar jobba klockan 14.00. Det hade kanske inte känts midnatt när klockan i själva verket, i just denna stund, är 18.30. Om en timme befinner jag mig i en idrottshall iklädd fotbollskläder. Eller fotbollskläder är kanske att ta i, men ett par shorts, en sliten gammal t-shirt och ett par benskydd har jag antagligen fått på mig.
En comeback inomhus med en fot som känns lite sliten efter gårdagens 15 kilometer. En comeback med en fot jag är så rädd om att jag nästan börjar gråta vid blotta tanken på ett "återfall".
Idag är det den första december, hörrni! Första december. Smaka på orden. Det betyder julkalender, pepparkakor i massor och diverse glöggfester och julbak. Och julträning. I år ska jag julträna! Ska göra precis samma sak som tidigare under året, men med ett jul framför blir det faktiskt bra mycket festligare.
/A, som bloggar från en dator som vägrar att publicera mina styckindelningar.
update: styckindelningar: check.
Jag jobbar, tränar, spelar klarinett, är med härliga vänner, pratar bort en hel massa tid i telefon och så tränar jag lite igen. Träningen är räddningen i mörkret som just nu börjar kännas lite trist. I mörkret som just nu borde ha varit lite ljusare.
Med lite snö hade det kanske inte känts som skymning när jag slutar jobba klockan 14.00. Det hade kanske inte känts midnatt när klockan i själva verket, i just denna stund, är 18.30. Om en timme befinner jag mig i en idrottshall iklädd fotbollskläder. Eller fotbollskläder är kanske att ta i, men ett par shorts, en sliten gammal t-shirt och ett par benskydd har jag antagligen fått på mig.
En comeback inomhus med en fot som känns lite sliten efter gårdagens 15 kilometer. En comeback med en fot jag är så rädd om att jag nästan börjar gråta vid blotta tanken på ett "återfall".
Idag är det den första december, hörrni! Första december. Smaka på orden. Det betyder julkalender, pepparkakor i massor och diverse glöggfester och julbak. Och julträning. I år ska jag julträna! Ska göra precis samma sak som tidigare under året, men med ett jul framför blir det faktiskt bra mycket festligare.
/A, som bloggar från en dator som vägrar att publicera mina styckindelningar.
update: styckindelningar: check.
Kommentarer
Postat av: J
Har du Chrome? Isf är det därför...
Trackback
