Hej klassiker!

Min skönhet har anlänt! Min hand ser däremot väldigt o-charmig ut. Kan ni tänka er - den fungerar till och med. Synd att jag är världens mest otekniska människa bara. Förstod inte ett jota av hur iTunes fungerade, men det löste sig bra till slut. Johanna skypade från USA och sa hur jag skulle göra, samtidigt som jag skrev frågor och förvirrade svar tillbaka på facebookchatten. Varför pratade inte jag också, som man brukar göra på Skype, kan man kanske undra. Jag hittar inte mikrofonen på datorn. Hur som helst, slutet gott, allting gott.

Det blev dock inga backintervaller för mig idag. Vaden protesterade. Fick ihop några små kilometrar i lugnt tempo i alla fall, men vågade inte trycka på, känns dumt att chansa. Efteråt blev det en halvtimme styrketräning och sist men inte minst, en timme i omklädningsrum och duschrum. Vad vore fotboll utan omklädningsrummet efter träning med snack om allt från fotboll till det eventuella livet efter döden?

Siffror:
Tid: 33:14 min
Distans: 5,7 km
Medeltempo: 05:50 min/km

/A.

Jag är så glad.

Carro har köpt löpardojor, kommer vara löptokig inom... låt oss säga 2 månader.
Johanna har joggat lite i USA.
Ida skulle ut en runda nu ikväll.
Britta skickade ett sms och skrev och tackade för att jag dragit med henne ut i lördags. Idag hade hon sprungit 3 km på egen hand.

Mer löpning åt folket, säger jag bara. Mer löpning åt folket. Snart blir det backintervaller.

/A.

Veckans sista träningspass är nu avklarat. Jag kan dessvärre inte påstå att det var någon träning som går till historien. Det var faktiskt inte alls kul idag. Inomhusfotboll har aldrig varit min grej, jag vill ha stora ytor att springa på, men just idag var det extra segt. Vi körde lite löpning i början av träningen. 1 minut med 30 sekunder gåvila, 7 gånger. Efter en liten vattenpaus körde vi sedan 30 sekunder löpning, 15 sekunder vila, även det 7 gånger. Sist av allt var det 1 minut, fullt ös, som gällde. Mina ben stumnade dock totalt på slutet, och både hjärta och lungor ville ut ur bröstet. Ingen skön känsla alls idag...

Hur som helst. Slut på klagan. Imorgon är det nya tag - ny vecka, nya möjligheter.

Under veckan som gått har jag lyckats skrapa ihop...
- 28,4 km löpning
- 30 minuter styrketräning
- 1,5 timme inomhusfotboll
- 30 armhävningar/40 dips varje dag

Nu ska jag leta igenom hela huset på jakt efter godis - tusan vad godissugen jag är. Håll tummarna för att jag lyckas.

/A.

Tänkte bryta av alla träningsinspirerande inlägg med lite bilder från gårdagen. Blev en himla rolig kväll, först hos Malin och sedan råkade det bli Björn ändå. Så det kan gå...

Hittade en lite lustig funktion på kameran. Svartvitt med en gul ton...?





Sandra och Ohlin fastnade tyvärr inte på några bilder, men de var där. Och glada var de minsann!



Om två timmar är det dags för fotbollsträning med de härliga människorna här ovan. (Förutom Lovan, om inte hon ångrat sig och känner att RefteleÅs är laget för henne...) 

/A.

Nu har jag absolut inte tid att sitta vid datorn. Ändå sitter jag här. Och bloggar. Vad händer med mitt liv?

Har precis slängt i mig några mackor. Jobbade till klockan fyra, sedan blev det en liten runda på vägarna med min bästa kompis Garmin. Lyckades få med mig Britta på 3 kilometer i mitten av passet. Alltid lika trevligt med sällskap!

Nu är det lagfest som står på programmet. Ska vara klar att åka om ungefär en timme. Då ska träningskläderna och reflexvästen förhoppningsvis vara ersatta av något lite mer passande. ;)

Hade tänkt hänga med ut på Björn Rosenström. Har dock ångrat mig. Insåg att det inte är värt att lägga ut 200 kronor för att se en artist (?) vars texter så dåliga att man skäms (ja faktiskt). Kvällen kommer bli kalas ändå, med härliga lagkamrater, utan vare sig älg eller björn. Det är visst inte bara Rosenströms texter som är så dåliga att man skäms. Mina så kallade ordvitsar är inte heller riktigt okej ikväll, hehe.

Dagens pass:
Tid: 34:49 min
Distans: 06:00 km
Medeltempo: 05:47 min/km

/A.

Dags för veckans sista arbetspass. Träningsväskan är packan och redo inför en liten runda direkt efter jobbet. Innan dess ska jag avverka 8 timmars jobb.

Nu? Ska sätta mig i bilen, höja volymen tills högtalarna skorrar och lyssna på den här godingen. Försöka vakna. Hoppas att lördagen blir till belåtenhet!



/A.

Nu börjar det snart - snacket om Beach 2011. Kalorier ska förbrännas, fettet ska försvinna och drömkroppen ska helst utan större ansträngning, visa sig lagom till badsäsongen.

Samma visa, år ut och år in. Denna beach.

Om Beach 2011 är en motivation till att träna - tycker jag att Beach 2011 till viss del är bra. Jag önskar bara att fler personer skulle vara mer intresserade av en stark kropp, bra kondition och en hälsosam livsstil, än att bara nå drömkroppen.

Jag kan helt ärligt säga att jag verkligen inte bryr mig om Beach 2011. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre! Jag och Ida diskuterade sjuka skönhetsideal igår. Hur mycket vissa bloggare påverkar främst unga tjejer till att svälta sig själva i tron om att det är rätt väg att gå. Det är skrämmande.

År 2011 är året då jag ska bygga upp en stark kropp som kan springa långt och snabbt, som håller sig skadefri och som håller i längden. Träning över huvud taget, men speciellt löpning, ger så otroligt mycket. Så mycket träningsglädje, så mycket energi. Att det håller kroppen i trim är självklart kul, men det är något jag ser som en bonus.

Den lilla styrkeutmaningen med Carro, där armmusklerna ska mätas för att se om armhävningar och dips kan ge resultat, är alltså bara ett experiment. Jag trånar inte efter ytliga muskler, i första hand vill jag bli stark - inifrån och ut.

/A.

Dagen till ära blev det en trevlig löprunda med Ida, min partner i Klassiker-projektet.

Ida hade kanske tänkt sig några färre kilometrar än det till slut blev, men med lite övertalning, lite småfula knep och vita lögner (nej, det är inte 250 meter förrän stolpen där borta, jag lovar!) för att skrapa ihop liiiite extra distans visade Garmin 7:12 km när vi var tillbaka på parkeringen där vi startade.



Ida var nöjd efter avslutat pass!




Undertecknad, nöjd och glad!

Vi diskuterade lite om vårt framtida projekt. Ida tror att Vätternrundan blir värst, men jag tror helt klart Vansbrosimmet. Har ju som sagt en bit kvar när det gäller simningen. Huvaligen!

Tid: 40:42
Distans: 7:12 km
Medeltempo: 05:44 min/km

Nu, snabbt in i duschen och iväg till orkester. Ha en härlig torsdagkväll! :)

/A.

Ni som inte ätit frukost än, kommer bli hungriga.
Ni som redan ätit frukost, kommer ångra att ni inte satsade på en frulle deluxe á la Alek.



Fröfyllda rostade bröd med skinka och stekt ägg. I bakgrunden ser ni det så viktiga morgonkaffet, i Alexandra-muggen såklart. Ingen morgon utan Alexandra-muggen. Lägg sedan till en bit galiamelon till efterrätt, så är saken biff. Eller frullen klar. 

/A.

Eftersom jag tappat bort alla sladdar man över huvud taget kan slarva bort till mobilen, skickade jag iväg en liten beställning till Apple igår. En iPod shuffle är snart i min ägo. Med bästa tänkbara gravyr på baksidan.




Jag ser verkligen fram emot att få springa omkring med den här snyggingen fastknäppt på jackan. Med The Ark i lurarna. Och The Hives. Och Queen. Och Kent. Och annan härlig musik som uppmanar till att springa på. Nu ska jag bara försöka förstå hur iTunes fungerar också. Om man ändå vore teknisk. Eller kanske bara normalbegåvad när det gäller datorer... Det hade verkligen underlättat.

/A.

De dagar jag börjar jobba klockan 13.00 blir lätt väldigt sega. Oftast blir förmiddagen en lång väntan på att åka till jobbet. Idag, däremot, har det hänt grejer - idag har jag faktiskt inte legat på latsidan!

Tänkte överraska min kära moder med ett hyfsat rent hus när hon kommer hem från jobbet i eftermiddag. Eller rent och rent vet jag inte, men ett ostökigt hus i alla fall. Jag har en tendens att sprida ut mina saker över hela huset, allt ifrån kläder och träningsgrejer till papper, tidningar och cd-skivor. Nu, mina damer och herrar, finns det inte en pryl som tillhör mig som inte ligger på sin rätta plats! Till på köpet jag har varit på bakhumör. Ja, hör och häpna, jag är full av överraskningar! ;)

Doften av nybakade kanelbullar sprider sig i huset! Tror knappt att det finns någonting som ger en sådan hemtrevlig känsla. Under tiden står dessutom falukorven i ugnen och pastavattnet kokar för fullt. Tänk att jag kan vara så effektiv när jag sätter den sidan till.



Idag är det för övrigt vilodag. Mina stackars vader ska få en chans att återhämta sig, tänkte jag.

/A.

Ibland är det väldigt skönt att sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och slappa.

Ibland lockar inte två minusgrader och blåst. Råkallt, som vi smålänngar kallar det.

Ibland måste man helt enkelt tvinga sig ut, tvinga sig till att ta på träningskläderna. Inte för att träningen i sig inte lockar, men för att det ibland känns väldigt skönt att stanna kvar inomhus.

Idag var en sådan dag. Efter att jag ätit lunch blev jag sittande framför datorn ett tag. Det gemensamma träningspasset med Ida blev av olika anledningar inte av, så nu hade jag bara mig själv att träna med. Ensamlöpning stod alltså på schemat. Efter några timmar kom dock motivationen sakta men säkert tillbaka.

Tog bilen till samhället (eftersom mörkerlöpning, ensam, idag inte var särskilt lockande) och gav mig ut i kylan. Planen var att springa i lugnt tempo och försöka hålla nere pulsen. Med musik som sällskap de första kilometerna kom benen igång ordentligt och det kändes allmänt bra. Nu ångrade jag mig självklart inte! Till en början sprang jag lite i utkanten av samhället för att kunna lyssna på musik, eftersom jag idag körde på högtalarvarianten. Klant-Alek hittar inte hörlurarna, hrm... Sedan övergick jag till att lyssna på mina egna andetag, som idag var otroligt ljudlösa. Eller ljudlösa var kanske att ta i, men pulsen var låg och det var inte jobbigt på något vis.

Dryga 10 kilometer senare skuttade jag in i affären och köpte de sista ingredienserna till fisksoppan som skulle förtäras ikväll. & nu sitter jag här, mätt och glad, och tänker på hur underbart det är med löpning.

Tid: 01:01:35
Distans: 10:19 km
Medeltempo: 06:02 min/km

Nu ska jag göra armhävningar framför handbollen.
Trevlig kväll!
/A.

Sådär, då var lunchen avklarad. Blev avokado, keso, kassler och champinjoner stekta med vitlök - helt okej lunch faktiskt. Lagom mättande för att orka träna senare.

Stod på jobbet och plockade upp lite varor innan när jag fick en snilleblixt! En utmaning! Jag fick en idé om att se hur mycket resultat lätt styrketräning kan ge på två veckor. Efter att ha berättat om min idé för Carro var hon kanske mindre förtjust, men efter lite övertalning var hon med på noterna.

Vi har idag mätt våra överarmar, när vi spänner dem, och jämfört höger och vänster arm. Tanken är nu att vi ska göra minst 30 armhävningar eller 40 dips varje dag, och sedan göra en ny mätning om två veckor. Förhoppningsvis har omkretsen ökat något. Carro är muskulös redan nu, men jag har en del att jobba på där. Det skiljde två centimeter i omkrets mellan höger och vänster arm på mig, kan man verkligen vara så mycket starkare i högern? Alternativt så mycket svagare i vänstern.

Det blir en lite annorlunda utmaning i alla fall, som varken tar lång tid eller är särskilt jobbigt. Ska bli kul att se om det ger något resultat.



Vad tror ni? Är det möjligt att se resultat genom så enkel styrketräning på bara två veckor?

/A.

Då var även denna dag till ända. Trots söndagsångesten igår, gick denna arbetsdag relativt fort. När jag jobbar med Carro blir det skrattfest mest hela tiden, så därför går tiden ruskigt fort emellanåt! :)

Efter jobbet bar det direkt iväg till fotbollsträningen där det väntades kondition,- och styrketräning. Kul! Lyckades skrapa ihop dryga 5 kilometer. Upplägget var följande:

1 kilometer uppvärmning
2 kilometer i högre tempo
1 kilometer i "ta-ut-sig-tempo"
1 kilometer nedjogg

Varje kilometer börjar lite uppför, sedan en nedförbacke som faktiskt är ganska brant, det upptäcker man på tillbakavägen. Efter 500 meter vänder vi, och springer samma väg tillbaka (såklart). Då väntar alltså en mindre kul uppförsbacke som verkligen ger mjölksyra och sedan en sista liten nedförbacke som man med möra ben ska försöka bemästra.

Det gick ganska okej idag, "ta-ut-sig-kilometern" var självklart jobbig, men det är ju det som är meningen. Vi startade med 15 sekunder mellan varje person och idag fick jag den mindre stora äran att vara först. Kan känna att det är lite jobbigt att starta först eftersom man då inte har någon rygg att följa.

Efter löpningen blev det styrketräning i 30 minuter med fokus på mage, rygg och armar. Jag börjar bli biff. Snart i alla fall.

Imorgon ska jag träna med Ida. Löpning eller skidåkning, beroende på väder och vind. Ser fram emot det!

Hoppas att måndagen varit till belåtenhet! Någon som har tränat, kanske?

/A.

Här tänkte jag egentligen gjort en liten flashig sammanfattning av träningstimmar och kilometrar under vecka 3. Jag tänkte om. Jag väljer istället att fokusera på känslan.

Känslan under veckan har varit bra. Lite träningsvärk hit och dit, men det är ju ändå en ganska härlig känsla. Välkommen-fredag-passet med Malin gjorde att hela veckan blev bra, rent träningsmässigt. Känslan var tillbaka! Jag är tillbaka!

Nu har jag kickstartat veckan med en apelsin efter frukosten. Kroppen borde tacka mig för de extra vitaminerna! Ingen mer förkylning på några år nu, tack! 

Vecka 3 var en bra träningsvecka. Vecka 4 ska bli ännu bättre - nu kör vi!
/A.

Sitter och kollar igenom bilder på datorn och hamnade i mappen Ladies Night. Det var en rolig kväll vill jag lova. Se och njut!









Ja, jag och Andreas är bundisar. Typ. ;)

/A.

Sitter framför tvn med datorn i knät. När det är skidor på tv blir det lätt lite tid spenderad framför dumburken...

Jag hittade ett fantastiskt program på svtplay igår - Mitt liv som Hellner. Erik Segerstedt ska under 7 veckor träna som Marcus Hellner och se hur bra han kan bli. Han tränas av Per Elofsson, gör dundermycket tester av olika slag, får kostrådgivning, mental coaching och en massa mer. Coolt! De visade upp Hellners schema, som han följer under sommaren. 25 timmar träning/vecka, med en vilodag. Alltså 3-5 timmar träning/dag. Det gör bara att jag blir ännu mer imponerad av honom. Det är ju inte precis 5 timmar yoga han tränar varje dag...

Idol-Erik/Snygg-Erik/EMD-Erik goes vältränad Hellner. Ska bli mycket intressant att följa!

Min dag kommer inte innehålla fem träningstimmar, men två små timmar ska jag nog lyckas åstadkomma. Fotbollsträningen i eftermiddag ska bli kul, om man bortser från den fruktansvärda träningsvärken jag har efter gårdagens box. Jag har vanligtvis ingenting emot träningsvärk, men när både axlar, nacke, skulderblad och svank gör ont är det inte superkul. Eftersom vi varje vecka gör nya saker på gymmet och upptäcker nya muskler, får vi också träningsvärk i olika delar av kroppen efter varje pass. Jag gillar inte att känna mig otränad.

Nu ska jag helt ägna mig åt skidorna. Heja Sverige!

/A.

Jag har via Träningskompisen hittat många roliga, inspirerande och intressanta bloggar. & kan ni tänka er - Nu finns snart även hejklassiker-bloggen där!





Nu ska jag återgå till barnpassningen här, det är vad lördagen har att erbjuda!
/A.

Det var mycket riktigt box som stod på schemat denna dag.

Jobbigt? Ja. Kul? Ja. Är det med darriga händer detta inlägg skrivs? Ja, igen.

Jag och Malin var ett stabilt team. Vi var lite kloka och kom fram till en sak under passets gång. Malin, som är stark som en häst (kanske inte nordsvensk-stark, men en liten shetlandsponny skulle hon allt ta) var grym på att boxas, såklart. Jag var mindre grym, skulle man kunna säga. Men, så fort det kom in lite löpning i övningarna var jag on fire igen. Det vi kom fram till var att vi skulle vara en supermänniska ihop. Löpning+styrka i ett. Vi kompletterar varandra helt enkelt.

Nu sitter jag här och försöker planera helgen. Nog för att halva helgen redan har gått, men det som återstår ska jag se till att planera bra. Imorgon är det fotbollsträning klockan 14.00 så det är det jag har att rätta mig efter. I övrigt är jag fri att göra vad tusan jag vill. Är inte livet lite extra härligt när det är lördag ändå?

Solen skiner förresten. Börjar nästan bli en vana att få njuta av vackert väder. En vana jag kan tänka mig att hålla fast vid. Usch, så tant jag är ibland. Tantpoängen rullar in och de tar aldrig slut! Det är så jag blir rädd för mig själv. Skulle nästan kunna tro att jag är 91 istället för 19.





Passar även på att säga grattis till Johanna som fyller 20 år idag! :)

/A.

Jag är jätteförvirrad. Fredrik Wikingsson är tydligen i Gisleparken på ett event för högstadiet. Varför går inte jag på högstadiet? Kan jag låtsas gå på högstadiet? Eller bara dra dit ändå? Åh, Fredrik Wikingsson! I Gislaved! Hur galet är inte det här?!

Jag fick panik här nu. En av Sveriges två stoltheter inom tv-branschen befinner sig just nu två mil ifrån mig. Och jag ska iväg och träna.

Träna ja. Klockan elva blir det träning på gymmet, ska bli kul! Tror att det var box som stod på schemat idag, känns lite spännande. Jag har just för tillfället så mycket energi i kroppen att ett sådant pass skulle passa mig bra. Bara tanken på Fredrik Wikingsson ger energi som räcker till en hel veckas träning. Minst.

Jag inser att det här låter sjukt. Att det faktiskt är lite sjukt. Men är man ett Filip&Fredrik-fan så är man, och då finns det inte mycket att göra åt saken.

Nu ska jag boxas. Bli svettig, bli trött, bli stark.




/A.

Klockan är nu 23:56 och här sitter jag hos frisören. Det kallar jag bra service, att få komma valfri tid, dygnet runt. Denna frisör är dock inte en vanlig frisör. Hon för just nu en monolog här bredvid:

I början tog jag det försiktigt, men nu sprutar jag bara på färgen som ketchup. Jaja, nästa gång blir det galant, det lovar jag. Eller, det kanske inte blir någon nästa gång. Alltså, det är inte lätt det här...

Känns stabilt det här, vill jag lova, eh... 

Jag får hoppas på det bästa helt enkelt, ber en stilla bön att resultatet inte blir helt åt skogen.

Du behöver nog inte oroa dig, Ap. Läget är helt under kontroll. Ska vi färga ögonbrynen också?

Nej, jag litar på min Jacqueline, min kära vän som råkar vara den galnaste jag känner. Hon har gjort denna fredagskväll till en mycket bra kväll. Mycket har diskuterats, och en beställning till Ginza har även gjorts. Hon inspirerade mig till att beställa en skiva med The Hives, nu ska det rockas. Eller punkas, kanske?

Så, nu tror jag att hårbottnen är fullkomligt applicerad i alla fall. Det här känns bra va? Du ska inte gå så mycket på din magkänsla! Jag kanske skulle bli frisör ändå?

Hoppsan, nu börjar det sticka i hårbottnen också. Helt plötsligt blev det hela lite mindre angenämt.

Här kommer en bild på den stabila frisören, som för övrigt befinner sig här istället för på studentfest. Det kallar jag uppoffring för kundernas skull.


Ursäkta rörigt inlägg, det blir lätt så kring midnatt. Nu ska jag försöka rädda mitt hår.
/A.

När det började närma sig slutet av arbetsdagen förberedde jag mig på ett simpass. Superpepp på att träffa Malin, men inte fullt så pepp på att plaska omkring i en bassäng när det var strålande solsken ute. Eftersom Malin inte är riktigt löpfrälst (snart så!) tänkte jag att det skulle bli näst intill omöjligt att övertala henne att byta ut simningen mot löpning. Tänk så fel jag hade! Det gick lätt som en plätt att övertala henne att springa, med villkoret att hon skulle få bestämma tempot.

Sagt och gjort! Det blev en otroligt härlig tur med mycket prat om allt mellan himmel och jord. Mycket prat om jobb, mycket framtid och så extra mycket prat om en speciell sak som förhoppningsvis ska ske om ungefär ett år. Hoppas, hoppas, hoppas! Mer om det vid ett senare tillfälle...

Idag var första gången på länge som känslan infann sig. Känslan av att vara en maskin som bara går och går och går i all oändlighet. Känslan av att kropp och huvud inte riktigt hänger ihop. Att kroppen jobbar, men att huvudet inte märker av det. Den bästa av alla känslor i världen! Lycka! Jag älskar löpning!

Efter dagens runda:


Är himla stolt över Malin, som påstår att hon hatar att springa, men ändå klarade av lite drygt 7 kilometer utan några som helst problem. Du blir snart springtokig du med, Malin! :)

...Och så lite siffror:
Tid: 42:56 min
Distans: 7:10 km
Medeltempo: 6:03 min/km

Nu kommer strax Jacqueline hit och förgyller min kväll. Bra fredag!

/A.

Nu smäller det snart, hörrni! Handboll, Sverige - Polen. Må turen vara på vår sida ikväll. Och kämparglöden. Och allt annat som krävs för en vinst. Ingen icke-favorit i repris, tack. Matchen mot Argentina är givetvis den jag har i åtanke...

Imorgon tänkte jag förresten försöka göra något åt min bedrövligt dåliga simförmåga. Ni som känner mig vet att simning inte är min starka sida, att jag knappt är simkunnig. Ni andra - ni har lärt er någonting nytt! Tur att Vansbrosimmet är många dagar framåt i tiden!







Någon som har något bra tips på hur jag ska lära mig att vara under vattnet utan att hålla för näsan? Jag vet, det är pinsamt. Men sant.

/A.

Det var faktiskt lättare än jag trodde att motivera mig till dagens morgonjogg! Med Mix Megapol i öronen och tredubbla lager kläder bar det av. Det var, och är, en fantastisk morgon/dag med solsken, minusgrader och nästan lite fågelkvitter. Om man lyssnar riktigt noga. ;) Trots att det var ganska härligt att börja dagen med en stillsam tur är det bara att konstatera att jag inte är någon morgonmänniska. Har aldrig varit, och kommer aldrig att bli. Jag fungerar helt enkelt inte på morgonen och speciellt inte innan frukost.

Efter 6 kilometer smakade i alla fall frukosten bra! Och ja, det blev gårdagens bröd. Och ja, Tasteline höll vad de lovade. Antingen var det verkligen gott, eller så var det morgonjoggen som gjorde susen.

Nu sitter jag här med min Rigatoni Ai Funghi, nyklippt och lite småstressad. Hade tänkt slänga ihop en kycklingsallad till lunch, men kom hem lite senare än planerat, så Felix fick laga maten istället. Han lyckades bra, kan jag meddela... Pasta med kyckling, rosmarin och svampsås, stod det om jag minns rätt. Smakar så i alla fall.

Eftersom jag till och med själv har lite svårt att tro att jag verkligen ställde mig och bakade bröd igår efter jobbet, kommer här ett bildbevis.




Siffror från dagens pass:

Tid: 34:44 min
Distans: 6:01 km
Medeltempo: 05:47 min/km

Off to work!
/A.

Underbara The Ark med underbara Ola Salo i spetsen släppte Breaking up with God för några dagar sedan. Trots glädjen över en ny låt, känns det otroligt vemodigt att lyssna på denna låt, denna sista singel, denna näst sista nyskrivna låt.

Breaking up with God är en låt som enligt Aftonbladet handlar om att göra slut med både Gud och djuvulen, om att få nog av fruktan och sorg och komma till insikten att det går att hitta sin egen himmel. Allt som egentligen betyder något nu är att dansa hela natten.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än, har inte riktigt hunnit ta in texten, musiken och helheten. Mitt första intryck är i alla fall positivt, även om det står klart att det inte är någon ny It takes a fool to remain sane, Calleth you, Cometh I, Father of a son eller den lite mer otippade Patchouli. Ingenting går upp emot låtarna på We are the Ark och In Lust We Trust. State of the Ark går i och för sig inte heller av för hackor...

Patchouli är den låt som gått på repeat i bilstereon de senaste månaderna bortsett från ett litet uppehåll vid jul. Jag kan inte tröttna på den. Det är omöjligt. Tonartshöjningen 2:05 in i låten är väldigt förutsägbar och väldigt enkel men än dock otroligt genialisk. Den känns i hela kroppen på ett sätt bara riktigt bra musik kan kännas.

Trust Is Shareware är en annan låt som är otroligt bra, men som inte är den första låt man tänker på när någon säger The Ark.

Det är nästan omöjligt att tänka på Calleth you, Cometh I utan att tänka på Carolas slakt av detta mästerverk på Allsång på Skansen i somras. Fy tusan! En underbar inledning med så mycket känsla och så vacker sång av Ola Salo, men sedan... Sedan kommer Carola inspringande och ylar sönder hela låten. Dessutom kunde hon inte texten! Skamligt!

Nåväl. Vad vore väl denna lilla träningsblogg utan ett lite smånördigt musikinlägg emellanåt? Just det - ingenting.


Foto: Ola Torkelsson/Scanpix

/A.

Jag har nu satt degen till ett enligt Tasteline Fantastiskt gott bröd. Om det mot all förmodan inte visar sig vara just fantastiskt gott, blir jag faktiskt lite besviken. Det är inte varje onsdagkväll som spenderas vid bakbordet med mjölsorter som enda sällskap. Jag tror dock inte att jag kommer ångra mig när det imorgon blir dags för frukost med purfärskt bröd.

Dagen blev inte riktigt som planerat. Efter jobbet passade jag härliga brorsdöttrar, och den planerade träningstiden med Ida blev inställd. Eller snarare framflyttad. Eftersom vi båda två råkar bo på landet, är gatlysen ingen självklarhet. Mörka vägar med skog vid sidan av vägen är inte alltid jättelockande, speciellt inte med tanke på alla älgar och vildsvin som behagar att befinna sig i våra trakter nuförtiden... Men jag är inte sämre än att jag kan ändra på mig! Morgondagens planerade vilodag blir istället en riktig prövning med mitt absoluta hatpass - morgonjoggen. Denna onsdagkväll blir därför helt träningsfri och ägnas åt brödbak.

Medan degen jäser blir det läsning av Runners World och en kopp kaffe - onsdagar är inte så pjåkiga trots allt.

/A.

Hem från jobbet, in med de inhandlade varorna i kylskåpet. Därefter ut med Garmin på altanen för att söka satelliter. Under tiden byttes arbetskläderna ut mot underställ, pannlampan letades upp och pulsbandet kom på sin plats. Fem minuter efter att jag parkerade bilen på uppfarten befann jag mig på samma ställe igen, liggandes på marken på en isfläck. Mitt i denna extrema effektivitet hade jag lyckats förtränga att det faktiskt är is och snö på vägarna fortfarande. Typiskt.



Tid: 27:34 min
Distans: 5:15 km
Medeltempo: 05:21 min/km

Trots den urusla början blev det en härlig liten tur innan det var dags för en übersnabb dusch och matlagning. Kycklinggratäng, ris och sallad stod på menyn denna afton, och resultatet blev faktiskt riktigt gott! Jag tänkte dock inte riktigt på att små sår på händerna i kombination med chili inte är något superkombination. Resultat: Smärta.



/A.

Nike har så mycket snyggt just nu. Eller ja, typ alltid. Den här löparjackan hade jag kunnat tänka mig att ha på mig i vår. Eller, hade kunnat tänka mig, var kanske fel uttryckt. Jag hade faktiskt kunnat tänka mig att springa omkring i den utan några problem alls.

Det är väldigt dumt att vakna för sent för att hinna springa innan jobbet, men för tidigt för att inte hinna slösurfa lite. Attans, nu vill jag ju ha den där snyggingen.

/A.

Varför ska inte Marcus Hellner få Jerringpriset? Är det någon som förtjänar det, så är det han. Dåligt, Sverige. Dåligt.

Blir det inte herrstafettlaget nu så kolavippar jag.
Avlider. Flyttar. Försvinner från jordens yta. Typ.

Ring 09920604 för en röst på herrstafettlaget. Gör det, för tusan!



/A.


Update: JAAAA!! Marcus Hellner, årets manliga idrottare. :D

Nu är dagens träningspass avklarat. Efter en lång arbetsdag åkte jag direkt till fotbollsträningen som innehöll löpning i backe och lite styrka. Vi var tyvärr bara fyra personer som fullföljde löpningen, men jag tycker vi fixade det fint, vi tappra fantastic four! ;)

Det var uppvärmning följt av 1000 meter långa intervaller i backe och två snabba ryck i 100 meter och sedan sakta jogg tillbaka till ursprungsläget. Sammanlagt blev det 3,5 kilometer i varierande tempo. Min bästa tid i backintervallen var 4:18, vilket skvallrar om den mindre härliga form jag befinner mig i. Men det är ju trots allt bara januari, många träningspass kvar innan jag ska befinna mig i mitt livs form!



Avslutar med en härlig kommentar i omklädningsrummet efter dagens träning. Hanna, som är lagets virrigaste och som aldrig passar tider och aldrig kommer i tid (no offence, Hanna, vi gillar dig ändå) har skaffat en iPhone och har fått för sig att hon ska bli ordningsam, planerande och lite ordentlig sådär. Vår kommande lagfest diskuteras, Hanna kollar i mobilen och säger, helt seriöst: Nu har jag planerat in lagfest här, från klockan 21.00-05.00. Det är ju alltid bra med planering, låt oss nu hoppas att vi väljer just 21.00-05.00, annars spricker ju planeringen totalt, haha...

Nu, Idrottsgalan.
/A.

Det har varit en underbar helg mestadels spenderad med Erika och Viktor. Eller, med hela orkestern såklart, men jag har mestadels "hängt" med dem. Umgåtts, heter det kanske. Hur som helst, det har varit en toppenhelg, känns lite vemodigt att man aldrig mer kommer få höra Empty Chairs at Empty Tables. Det var helt klart konsertens höjdpunkt, när den unge musikalartisten tog i från tårna - fy tusan vilken röst den killen hade!

Oh my friends, my friends forgive me,
That I live and you are gone.
There's a grief that can't be spoken,
There's a pain goes on and on.

Leta upp denna fantastiska låt på Spotify, för den är verkligen fantastiskt! Har jag nämnt hur fantastisk den är, förresten? ;)

Nu ska jag sova och fundera på hur jag ska göra för att kunna bli musikalartist. Om inte längdskidåkningskarriären går som planerat, vill säga...

/A.

Två av fyra konserter och en fotbollscup är nu avklarade. Lördagen ägnade jag alltså åt mina två stora intressen här i livet - träning och musik. På något sätt har jag lyckats pussla ihop mina kvällar och kunnat fortsätta med både fotboll och orkestrar. Det är jag självklart väldigt glad över. Jag har fått utstå stora påtryckningar från mina kära lagkamrater genom åren "Alek, när ska du sluta med de där töntiga orkestrarna egentligen? När ska du lägga ner klarinetten?!" Jag är ju inte riktigt den som bryr mig om sådana uttalanden, och särskilt inte som jag verkligen tycker att det är hur kul som helst.

Den är lustig, den där tönt-stämpeln som orkesterspel ofta får. Hur töntigt är det inte att springa omkring på en gräsmatta och jaga en boll i 90 minuter, egentligen? Ändå ses inte idrott som töntigt på något vis, någon gång. Musik däremot, är bara coolt när det handlar om rockband eller artisteri på väldigt hög nivå. Amatörer som utövar musik blir lätt lite töntigt. I andras ögon.

För mig är musik underbart, att lyssna på och att utöva. Känslan av att sitta i en symfoniorkester och riskera sin hörsel för trumpeterna och trombonerna på hyllan bakom, är fantastisk. Det är svårt att förklara, det måste upplevas. Det är lite som den underbara känslan efter ett intervallpass, då man är så trött att man faller ihop på marken och är nära att spy, men samtidigt älska känslan. Tycka om illamåendet.

Musik och träning är helt enkelt den bästa kombinationen, det ger mig det bästa av två världar.




Underbara lagkamrater.




Ur en av många konserter som gjordes med Landslaget i Blåsmusik, sommaren 2009.

/A.

Man vet att man är otränad när man får träningsvärk efter en runda på knappt 6 kilometer... Kroppen börjar sakta förstå att det är det här den får vänja sig vid nu. Min forna form är som bortblåst, men en ny ska byggas upp. En form bättre än någon denna kropp någonsin skådat. Så, det lär inte vara den sista lördagen jag vaknar upp med smärtande lår och vader.

Det har kommit ännu mer snö över natten och det känns som att det kommer bli en lång vinter. Det känns ganska härligt ändå, med skidåkning och pulsande i snön på moddiga vägar. Fast, vintern är ju ingenting jämfört med våren. En tidig vårdag och fåglarnas kvitter under en morgonpromenad, med solen som går upp långt bort i horisonten... Dagarna blir längre och längre, temperaturen stiger lite för var dag som går. Du är välkommen när du känner för det, våren!

Med dessa ord öppnar jag vårlistan i Spotify. Oh, vilken härlig dag, med vår allas Ted Gärdestad får det nog bli. Han passar fint in i vårstämningen jag byggt upp här denna vinterdag...

Nu blir det kaffe och en chokladpralin.





Ha en härlig lördag, gör precis vad du vill av den - varför inte göra den till något stort?

/A.

Som den inbitne bloggare jag nu börjar bli kommer här lite siffror från dagens pass:

Tid: 34:00 min
Distans: 5:98 km
Medeltempo: 05:41 min/km


Jag hade visst råkat förtränga gårdagens cirkelträning. Det var inte några lätta ben som flög fram på de isiga vägarna idag, kan jag meddela. Dagens pass var inte precis a piece of cake, inte en dans på rosor och inte heller lätt som en plätt. Någon som testat att springa med vikter på fötterna? Jag har inte testat, men kan tänka mig att det känns ungefär som det gjorde idag... T-u-n-g-t.

Tack för mig, hej.

/A.

En rad ur en av de bästa låtarna genom tiderna. En låt som har allt. En sångare som har allt. Som har det där lilla extra helt enkelt. Den 18:e mars bär det av till Göteborg för att lyssna på denne man med tillhörande band. Då är längst fram den enda tänkbara platsen. Vi ska skrika oss hesa, och njuta av varje liten sekund, av varje liten strof. Skråla med i varje liten vers, i alla härliga refränger. Ingen har någonsin skrivit så bra texter som mister Salo, ingen har någonsin framfört dem så bra...



Arbetsveckan är nu avklarad! Helgen lär dock bli en helg utan vila. Alltså kommer jag antagligen vara tröttare på söndag kväll än jag är just nu. Det är dags för de årliga nyårskonserterna, detta år med framtidens musikalartister. Det brukar alltid vara väldigt roligt, men just nu känns det lite tungt att ha precis hela helgen uppbokad. På lördag kväll efter sista konserten bär det nog dessutom av till cup i Nittorp. Får se om jag kan vara med och spela någon match, eller jag får agera supporter. Verkligen lustig tid för en inomhuscup i fotboll - en lördagkväll, och finalen spelas 23.00. Eh, hur tänkte ni där, arrangörerna...?

Nu väntar jag på att maten ska ut i kroppen och ge mig tillräckligt energi för att jag ska orka springa en runda. Får nog bli lite övande på klarinetten desförinnan, kan kanske behövas.





Jag fick förresten en mycket underhållande fråga idag; om jag hade ringt mödravårdscentralen, haha, inte riktigt dags för barn än, känner jag...

/A.

Då var bananen uppäten, mjölkglaset tomt, duschen avklarad och kroppen har fått sig en rejäl genomkörare. Idag stod styrketräning på schemat, och dagen till ära blev det cirkelträning!

Jag är kanske inte riktigt den man förknippar med styrketräning. Jag har alltid hävdat att jag har väldigt muskulösa vader (ja, faktiskt) och mina biceps är nog faktiskt större än medelnittonåringens. Trots detta, har jag en bit kvar när det gäller att bygga upp en stark och stabil kropp. Någonstans måste man ju börja, och idag blev det som sagt cirkelträning.

Armarna blev mos efter skivstång och hantlar, samt en övning med TRX (hängde alltså i några repliknande saker och gjorde armhävningar i luften, typ). Magen blev dessutom mos efter den berömda plankan. Och så var det de där benen också... Fy tusan! Mjölksyran sprutade ut ur öronen efter att ha gjort någon form av hoppövning. Men jag klagar inte!  Jag vill ha träningsvärk imorgon, och jag gillar att känna mig halvt utslagen! :)




/A.

Det blev 3 kilometer löpning tidigare idag. 3 kilometer på en oplogad grusväg som var täckt av ett lager is och ett tjockt lager snö. Trots att både huvud och ben ville springa mycket längre, stannade jag faktiskt när min underbara Garmin pep till vid den tredje kilometern. Ska bli helt frisk innan jag utsätter kroppen för större ansträngning. Dagens extremt lugna pass var allt som behövdes för att göra denna onsdag till en bra onsdag. :)

Tid: 19:11 min
Distans: 3:00 km
Medeltempo: 6:23 min/km

10 sådana rundor, och Lidingöloppet är avklarat! ;)



Imorgon blir det jobb hela långa dagen och styrketräning på kvällen. Är himla sugen på att springa en liten runda innan jobbet också. Morgontröttheten brukar dock sätta stopp för sådana planer, hehe...

/A.

Nu, mina damer och herrar, är det dags. Första träningspasset på en vecka inleds om cirka femton minuter. Jag är superpepp och förväntansfull. Vill hoppas högt av glädje! Hoppas jag gör det efteråt också. På isiga vägar med broddar under skorna ska det joggas några små kilometer. Njuta av att jag har ben som längtar efter att få springa, och att motivationen är på topp.

Motivationen har faktiskt inte alltid varit på topp. För ett år sedan var löpning fortfarande ett nödvändigt ont. Lite småroligt emellanåt, men mestadels jobbigt. En nödvändig del av försäsongsträningen. Sedan vände det. Löpningen blev rolig. Mer än rolig. Utmanande och utvecklande. Beroendeframkallande.

Alltså. Första träningspasset på en vecka. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för en träningsivrig människa.

/A.

När träningen uteblir, dyker annat upp i tankarna.

Jag har en mycket kär vän som nog faktiskt är den mest positiva människa jag någonsin har träffat. Hon råkar också vara den personen jag sprang Göteborgsvarvet tillsammans med, så lite träning kan man ju ändå säga att det handlar om här ikväll. Just exakt i detta nu skulle jag vilja träffa henne. Just ikväll, känner jag att abstinensen efter Mag'duten är mycket stor! Därför, dyker hon upp här, den blivande polisen. Snygg är hon dessutom. Och grabbar - hon är singel! ;)




/A.

Slut på gnäll, nu är jag fit for fight igen!

Jag var och besökte mina härliga lagkamrater på väg hem från jobbet innan. För en gångs skull var jag lite smart, och valde att inte träna idag. Det hade faktiskt fruktansvärt dumt, men ack så lockande det var. De körde mitt absoluta favoritpass när det gäller försäsongsträning - konditionsträning i backe!

Att springa upp och ner i den långa, härliga backen och få sträcka ut benen efter snart en veckas sjukdom, känns som en dröm. Åh, vad jag längtar. Jag ska dock vänta någon liten dag till, idag är ju trots allt första dagen som feberfri.

Något annat som lockar är skidor. Snälla snö, stanna kvar ett tag till.


Den lilla röda människan inte alls störande, inte alls...


Hoppas att er måndag varit finfin, och att morgondagen blir minst lika bra!

/En optimistisk A.

Dagarna går
och febern består...
När ska den försvina bort?
En feberperiod brukar ju oftast vara ganska kort.
Marcus Hellner verkade inte heller vara på topp denna dag,
han i benen kände sig lite svag.
Nu en gnutta kaffe kroppen ska få,
hoppas att jag efter det lite bättre kommer må.


Tur att André Pops har suttit i sin fina vita kofta och underhållit mig denna ruttna söndag.



/A.

Jag har nu ägnat en timme åt att kolla på OS-krönikan. Vilken krönika sen! Fantastiska minnen från ett fantastiskt mästerskap. Det var under OS 2010, som Marcus Hellner råkade bli min absoluta favorit av alla tänkbara idrottare. Det mest minnesvärda är helt klart den underbara laginsatsen av Marcus Hellner och Anders Södergren, när de bromsade upp farten för Johan Olsson. Var det inte fantastiskt gjort, så säg?

Hade jag börjat åka skidor som 5-åring, då hade längdskidåknings-Sverige sett annorlunda ut idag, vill jag lova. Jag önskar jag hade fått chansen... ;)

Mister Hellner och Mister Olsson var ju med i Brothers reklamkampanj för ett tag sedan. Underbara skidåkare!

Kolla in det här.




/A.

Jag förstår mig inte på min kropp. Innan jul hade jag feber och var förkyld. Febern försvann och jag var pigg under hela nyårshelgen och dagarna innan dess. I onsdags fick jag feber igen. Spenderade den lediga torsdagen framför tvn med min bästa kompis alvedon - han är snäll han. Kände mig sedan bättre och hade en fullspäckad och extremrolig dag framför mig idag. Vad händer? Feber såklart.

Adjöss med äventyrsbad. Får se om jag orkar med att ses ikväll. Kroppen? Hallå? Vad håller du på med? Håll dig frisk, tack!

Det mest irriterande är såklart att jag inte kan träna. Istället för att bygga upp grymt starka muskler (hehe) och en kondition som sällan skådats av denna värld, tappar jag i vikt då all mat är ungefär lika lockade som bruna bönor. Jag vill inte bli något benrangel, jag vill bli stark. Muskulös.

Dagens klagoinlägg är därmed avslutat.
Nu ska jag sluta vara pessimistisk - livet är ju ganska härligt ändå.


Kika gärna in till Johanna förresten. Den modiga madamen råkar vara en av mina bästa kompisar, och befinner sig nu i USA. Spänningen är på topp.

/A.

Är precis hemkommen från en fika med en kompis jag inte träffat på länge. På vägen hem hamnade jag bakom en bilist som, om jag får vara fördomsfull, antagligen hade passerat 70. Okej, det var lite småhalt och lite småmörkt, men snälla! 60 km/h på 90-väg är faktiskt att ta i.

För denna dam/herre/ungdom/40-åring gick livet alltså inte i 90 för stunden. Det gör mitt. Livet springer iväg och jag hinner inte riktigt med. Om några dagar har jag jobbat i 5 månader. 5 månader! Igår var det 7 månader sedan vi sprang ut med studentmössa på huvudet och leenden på läpparna. Det som är mest skrämmande är att det antagligen kommer fortsätta i samma tempo. Men sen då?

Plugg. Men vad?

Turism?
Service?
Hälsa?
Företagande?

Kan jag inte bara få tjuvkika in i framtiden? Bara lite?

/A.

Eftersom dagen inte innehåller någon träning, förvandlas bloggen idag till något helt annat. På lördag blir det äventyrsbad med kära lagkamrater, och vad passar då bättre än lite chokladmuffins till fika?

Så, idag är dagen då Hej Klassiker-bloggen blir en tillfällig bakblogg.

Nu ser ni väl fram emot lördagen, brudar? ;)



/A.

Sitter framför Nyhetsmorgon och lyssnar på Samuel "Skärgårsdoktorn" Fröler. Han sa just den meningen - Livet är ganska härligt ändå.

Livet är ju ganska härligt ändå, trots fåniga i-landsproblem som inte ens är värda att nämnas. Gårdagens klagan om feber och förkylning, är egentligen inte värt att lägga energi på, för livet är ju ganska härligt ändå. Så många har det så mycket värre, så varför klaga över lite snuva?

Jag tror att vi emellanåt behöver påminnas om hur bra vi egentligen har det. Hur lyckligt lottade vi egentligen är.

Med tanke på innehållet i detta inlägg, bryr jag mig inte om att skriva en enda rad om dagens hälsotillstånd. Det kan bli skidåkning, det kan bli soffan framför tvn.

Om ni har tid över, tycker jag ni ska gå in på Unicefs hemsida och överväga att bli världsförälder eller kanske skänka en slant på något annat sätt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och vi har ju det som sagt ganska bra ändå.

/A.

Efter en halvseg dag på jobbet där inte riktigt huvudet hängde med åkte jag hem med förhoppningen om att springa mig till ett bättre humör. Planen var att springa till fotbollsträningen, för att få dubbla härliga träningspass.

Jomenvisst. Hem från jobbet - trött - seg - ont i huvudet - feber. Underbara onsdag.


Imorgon, då tusan är jag på topp igen. Efter ett dygns vila ska jag vara fit for fight! Jag orkar inte med förkylning och feber var tredje vecka. Gaaaah!

Daten med Jacqueline är framflyttad till imorgon, och ett lite längre pass med längdskidåkning finns fortfarande med i morgondagens planering. 


Jag vill träffa er, brudar!




/A.

...och smärta i benen, trevligt att få återse er igen!

Gårdagens skidåkning känns i låren idag, kan jag meddela. Det känns precis som det ska göra! :)
Sitter och tvingar i mig äcklig havregrynsgröt med mosad banan i. En sak är säker - aldrig mer detta experiment.

Snart dags att åka till jobbet. Sedan väntar fotbollsträning, eventuellt löpning och så en date med min kära vän Jacqueline. Bra onsdag!

Låt den femte dagen på det nya året bli exakt så som du vill ha den!
/A.

Längdskidåkningspass, heter det verkligen så? Extremt långt ord att skriva i sådana fall. Ett sådant blev det i alla fall idag efter jobbet. Jag och Ida testade ett nytt elljusspår denna afton, och är båda två överens om att det var mycket bättre än det förra.

Det gick ganska bra idag. Kanske inte om man ser till tiden, men fysiskt kändes det bättre. Det kommer gå fint det här!

Tid: 33:07 min
Distans: 4,21 km
Medelfart: 7.6 km/h

/A.

Som jag tidigare har nämnt har jag spelat fotboll så länge jag kan minnas. Jag har under hösten inte känt något som helst sug efter fotboll, men nu börjar det komma tillbaka igen. Tänk er en tidig vårdag, lite småkylig luft, underställ och pannband på, och så de här underbara människor på planen...





Vi har aldrig haft så bra sammanhållning som nu. Vi är så mycket mer än bara ett fotbollslag som pratar fotboll i omklädningsrummet efter träning och match. De flesta lag tror jag har olika grupperingar, som egentligen bara blir till ett på fotbollsplanen. Lite så har vi haft det tidigare år, men nu är det någonting helt annat. Alla pratar med alla och det spelar ingen roll vem man sitter jämte i bilen på väg till match eller vem man hamnar med i två-och-två-övningar. Vi har blivit ett sammansvetsat gäng - och tusan vad jag gillar det!

/A.


Tack för bilderna, Ohlin!

Dagen blev inte riktigt som planerat. Skidbutiken i Nässjö har stängt pga. att det är så många som har beställt skidor, och det står inget datum för när de ska öppna igen. :/

Ida jobbade så det blev ingen längdskidåkning heller, men...
...jag var ute och sprang för första gången på evigheter! :)

Sedan min vad började krångla en vecka innan jag skulle sprungit Göteborg Halvmarathon i oktober har jag inte kunnat springa mer än några hundra meter innan det har känts som att någonting gått sönder i vaden. Den senaste inomhusträningen med fotbollen gick dock väldigt bra, och det kändes allmänt positivt. Nu, idag, sprang jag alltså för första gången på en månad. Och vet ni vad? (vad, höhö)

Jag kände absolut ingenting mer än ren lycka över hur underbart det är att springa!

Pulsen var skyhög och benen var lite småsega efter en helg med skidåkning, men känslan var fantastisk!


Tid: 23:39 min
Distans: 4:38 km
Medeltempo: 05:24 min/km

/A.

Jaha, då var man hemma efter en underbart härlig nyårshelg spenderad i Idre. Vi åkte hem igår vid klockan tre, efter att liftarna stängt för dagen och kom hem lite efter midnatt. Gårdagens skidåkning var helt underbar! Solen sken, utsikten var fantastisk, backarna var härliga, benen gjorde inte fullt så ont som tidigare och vi ramlade i liften. Något orutinerat, men ändå kul på något sätt, hehe.



Nu är det alltså måndag igen, helgerna är slut och ledigheten likaså. Jag har fått min beskärda del av utförsåkning för det här året, och ska nu koncentrera mig på en annan sorts skidåkning. Idag ska jag njuta av min sista lediga dag- målet är att vara åtminstone lite effektiv. Om Ida kan, blir det eventuellt en runda till Nässjö för att leta längdskidor. Sedan bär det av till Johanna för en hej-då-kväll, eftersom hon åker till USA på onsdag.

Det var nog allt för den här gången, nu blir det mer kaffe. Tack för mig, hej.
/A.