Den Svenska Klassikern är avklarad. Mot nya utmaningar!
Årskrönika
Med risk för att låta som den äldre dam jag stundtals är inombords, måste jag börja med att säga: Det är inte klokt vad tiden går.
För ett år sedan befann jag mig just nu i New York tillsammans med Malin. Där och då hade jag ingen aning om vad som väntade år 2012. Det har varit ett speciellt år på flera olika sätt. Ett år som inte alls blev som jag hade kunnat föreställa mig för ett år sedan. Det blev ett år som började med beslutsångest över framtiden. Vad ska jag göra med mitt liv?! var en frekvent återkommande tanke.
Fantastiskt fula porträtt föreställande mig och Malin gjorda i Central Park.
Jag genomförde samtliga klassikerlopp och ett Göteborgsvarv. Spelade x antal matcher och sprang x antal mil. Jag har ägnat 78 timmar åt att springa 863 kilometer, och har ägnat skidåkning och cykling 38 timmar och 569 kilometer av min tid. (med tanke på genomförda lopp är den sista siffran lite smått pinsam att skriva ut...) Styrketräningstimmarna finns inte loggade, inte heller fotbollsträningar och matcher, det får bli ändring på det nästa år. Trots att det här ska föreställa en träningsblogg väljer jag nu att lägga träningen åt sidan för en liten stund.
Spända brudar (hehe) inför Göteborgsvarvet.
Att sammanfatta ett år är inte enkel uppgift. Det känns lite som livet före och efter flytten. Som före och efter Kristus, fast kanske inte med lika stor betydelse för mänskligheten. ;)
Före flytten tog jag det mesta för givet. Jag åkte till jobbet, tränade, träffade många av de människor jag tycker allra mest om regelbundet och var ganska tillfreds med tillvaron. Sedan slutade jag på jobbet, flyttade till en ny stad, träffade nya människor och insåg hur påtaglig känslan av saknad kan vara. Att inte vara några få mil (på sin höjd) från de jag allra helst vill spendera min tid med, är långt mycket jobbigare än vad jag hade kunnat föreställa mig trots att jag varit hemma i de västra delarna av Småland ganska ofta tack vare fotbollen. Kalmar är fint, nya vännerna superhärliga, men på något sätt är det nog som vi alla var överens om när det var dags att åka hem över julen: Hem, ljuva hem.
Kaos på helt rätt sätt.
Har dessutom varit på OS i London, blivit faster en tredje gång, varit på ett antal otroligt roliga lagfester, ett par årsfester, varit i Åhus på beachfotboll, haft en muskelbristning i låret, stukat foten rejält två gånger, gått på bröllop, fällt en tår när en av bästa vännerna fått barn, gjort mitt första seriemål som den back jag alltid varit (!), haft fisketävlingar med Emelie och Rickard, knäckt nacken på min första fisk någonsin, och så har vi ju det berömda mötet med Ingvar Oldsberg också, haha...
Jag är så otroligt tacksam över alla härliga människor jag känner på ett eller annat sätt och som orkar med babbelbyxan bakom tangenterna. Som finns där trots uteblivna sms eller motsatsen som ibland kan vara alldeles för många. Som påverkar telefonräkningen negativt, men livet desto mer positivt!
Jag hoppas att år 2013 bjuder på enkla tentor, många träningstillfällen och skratt i mängd och parti. Jag hoppas att livet liksom rätar ut sig lite, att frågetecken blir till utropstecken och att jobbiga stunder helt och hållet uteblir.
Att tejpa fötter vid fotbollsträningar och matcher hjälper inte när man i ett oförsiktigt ögonblick kliver snett och faller med klackar på ett dansgolv...
Jag har varit inne på det förut här i bloggen, fall av diverse slag är ett återkommande ämne - det blir lätt så när skribenten är en sådan som inte alltid har full koll på fötter och ben. ;)
Hann i alla fall med en runda på 6 kilometer innan jag entrade dansgolvet, och ikväll blir det styrketräning på fotbollsträingen. Det är nog bäst att jag och min fotknöl håller mig borta från fotbollen ett par dagar till.
God Jul från den svettiga och väldigt trötta madame som synes nedan. Vid 06.55 gav vi oss ut på de snötäckta vägarna för en liten löprunda, jag, Lisa och Malin. Passerade ett antal som var ute och skottade bort snön som fallit under natten. Alla lika glada och trevliga och med en God Jul-hälsning nära till hands.
Before they put me in a coffin I've got things to say
Här kommer ett inlägg som inte alls har någonting med träning att göra. Som inte heller handlar om musik som får mig att känna lyckokänslor som är svåra att beskriva i ord. Det handlar om något som stört mig under en lång tid - något som är långt mycket viktigare än kilometertider och mjölksyra.
Jag har blivit en sådan som är tämligen aktiv i sociala medier. Facebook, Twitter, Instagram osv. De har sina sidor de där sociala medierna, mestadels positiva, men även en del negativa.
Som många andra har jag såväl nära vänner som ytligt bekanta bland vännerna på Facebook. På sistone har flera ytligt bekanta (tack och lov) delat och gillat inlägg som har sin grund i den debatt om pepparkaksgubbar och Disneys censur som råder. Vissa inlägg är väldigt ytliga, i stil med "vi som vill ha kvar Kalle Anka som det ska vara" medan andra inlägg får mig att börja koka av ilska när jag läser.
De som gillar de ytliga inläggen har förmodligen ingen större tanke bakom det, utan gillar rent instinktivt med grund i att "saker ska vara som de alltid har varit". Men så finns de hatiska inläggen. Som tar våra "fina traditioner" till försvar som om det gällde liv och död. Som drar in moskéer, böneutrop och kriminalitet bland invandrare i debatten om några bortklippta dockor. Saker som dessa skribenter direkt eller indirekt påstår att varje enskild invandrare ligger bakom. "Snart är det väl rasistiskt att ha en vit iPhone..."
Till er vill jag säga: Tänk efter lite. Till er som bryr er så fantastiskt mycket om att Disney väljer att ta bort en mörkhyad docka från Kalle Anka: Stackare som inte har någonting vettigare att ägna er åt. Till er som känner er kränkta över att våra värdefulla fina traditioner förstörs av detta "förfärliga" ingrepp: Skärp er.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur det här kan ge upphov till en så stor debatt. En debatt där alltför många gömmer sina rasistiska åsikter bakom försvarandet av traditioner. Jag tycker inte att det gjorde någonting att dockorna fanns där då jag tidigare inte tänkte på dem som någonting annat än dockor i en tecknad film, men jag bryr mig inte heller det minsta om att de tas bort (Kalle Anka är väl ändå det sömnpiller som är svårast att stå emot sett till hela julhelgen?). Jag ställer mig därför ganska neutral i frågan om de bortklippta scenerna, är varken för eller emot. Reaktionerna som följer ställer jag mig däremot definitivt inte neutral till; smygrasismen i dess renaste form.
Det är den första och förmodligen sista gången som ett inlägg av den här karaktären publiceras i denna blogg... Det är år 2012, och det finns alltså fortfarande de som anser att värdet hos en människa är beroende av hudfärg, ursprung och religionstillhörighet. Det är skrämmande. Om facebookflödet speglar verkligheten blir jag rädd för mänskligheten.
Imorgon är det jag som firar jul och kollar på Kalle Anka utan att störa mig på att några dockor är bortklippta, för vet ni vad? Det är inte det som är jul för mig.
God Jul kära vänner, och andra som jag inte ens känner.
Julbestyren håller mig (och förmodligen de flesta andra) sysselsatt för tillfället. Har precis tagit ut en kaka från ugnen och tänkte fortsätta kvällen med att hugga in på julgodiset som ligger i kylen. Men, jag har faktiskt sprungit en liten runda idag. Det blev bara 6 kilometer, men det är bättre än ingenting. Framför allt väldigt skönt och välbehövligt att få rasta benen lite. Dessförinnan lite julklappsjakt med efterföljande inslagning.
Nu är jag alltså hem-hemma och ska stanna här i två veckor. Fira jul som traditionen bjuder, äta julmat till illamåendegränsen och sedan trycka i en extra portion. Bara för att det är gott. Innan kräkfeelingen infinner sig ska jag slänga på tomteluvan och springa en runda. Försöker få med mig några av fotbollsbrudarna på denna fenomenala idé - jag menar, vem vill inte börja dagen med en juljogg?
I väntan på att knäcken fullständigt ska ta knäcken på mig underhåller jag mig med youtube precis som seden bjuder. Dagens tips följer här nedan - den är verkligen oförskämt bra. Att den har sisådär 30 år på nacken gör den nästan ännu bättre. Så bra att jag skulle vilja placera den på topp 10 över bästa låtarna. Någonsin.
När man står på ett löpband och kämpar med att få hjärnan att tvinga kroppen att stanna kvar i tristessen, finns det gott om tid att iaktta de många människor som kommer och går under tiden som man bokstavligt talat står och stampar på samma ställe.
De flesta smälter in i mängden, har inga särskilda kännetecken som skiljer dem från mängden. Det finns dock några kategorier som man lätt känner igen, och som förodligen finns på alla gym runt om i landet. Eller...? Jag lägger verkligen ingen värdering i det, alla får se ut precis som man vill, men jag kan inte låta bli att fascineras över den stil de har valt att anamma.
Tjocktröje-människorna befinner sig oftast på löpbandet eller utövar någon annan konditionsträning. Men den tjockaste tröjan garderoben har att erbjuda (gärna med luva) plågar de sig mer än nödvändigt. Men inte utan anledning! Den ena kategorin av tjocktröje-människor är ohyggligt coola. Någonstans mellan 18-20 år och ofta med en mössa (!) eller en keps på huvudet. Den andra kategorins motiv till att bära tjocka kläder är lite svårare att förstå. Min gissning är att de tror att förbränningen står i relation till mängde svett som uppstår till följd av de tjocka kläderna.
Kylskåpen befinner sig enbart vid de fria vikterna. Går fram och tillbaka till spegeln mellan varje set, spänner armarna, slänger på det halvlånga håret á la stekarstilen och går sedan tillbaka till sin hantel. Och gör bicepscurl efter bicepscurl i en halv evighet, med lika många turer till spegeln som antal set med hantlarna. Ofta klädda i gråa linnen, av den väldigt urringade modellen. Det är absolut inget fel på deras biceps, det vill jag lova, men det hade inte skadat om den nedre delen av kroppen hade fått sin beskärda del av träningen. Förslagsvis under de många spegelpauserna.
Under dagens besök hamnade jag förmodligen i en egen kategori. Den där de allra tröttaste människorna hamnar. De som har mörka ringar under ögonen och som förgäves försöker få tillbaka lite energi med hjälp av träningen. Just idag tänkte jag skidåkning och värmde därför upp i roddmaskinen, fortsatte till stakmaskinen och avslutade med några minuter på löpbandet. Däremellan lite biceps och mage - mer för fåfängans skull än för skidåkningens...
Lång startsträcka. Frukost, kaka, choklad, kaffe, julkalendern och Nyhetsmorgon. På med de 11 (!) plaggen som krävdes för dagens löpning och så iväg. Hade tänkt mig ett lugnt och lite längre pass, men att det skulle ske på oplogade vägar var inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Halkade runt i snön och fick hoppa ner i diket ett antal gånger när jag mötte bilar som inte kunde bedöma avståndet mellan väg och dike. Tempot var lågt, men med tanke på underlaget och den stundtals ganska hårda motvinden var ansträngningsgraden högre än vad tempot skvallrar om. Landade till sist på 15 km i 05:45 min/km. Ett enkelt pass sett till konditionen, lite tyngre för benen.
I eftermiddag blir det luciatåg med Malin. Vi ska äntligen få återse Vickan som varit på vift alldeles för länge! Jag kan inte påstå att själva julafton är något jag ser fram emot sådär överdrivet mycket, men att få träffa alla som inte är varit på hemmaplan på sistone ska bli fantastiskt kul, helt klart det bästa med julen! Brudarna här nedan är några av dessa. :)
Det här är tydligen en sådan vecka när ingenting blir riktigt som planerat. Skulle åkt skidor efter skolan idag, men insåg att det kanske inte var världens bästa idé med tanke på mörkret och det icke upplysta skidspåret. Blev en tur till gymmet istället.
Dock inget gymmande idag, blev en mil på löpbandet istället. Seriöst, det där löpbandet, hur kan man välja det framför att springa utomhus? Vet inte hur det kom sig att jag hamnade där egentligen, när jag vet hur otroligt uttråkande jag tycker att det är. Försökte liva upp det hela med lite intervaller. Varvade löpning i 05,30-tempo med några snabbare kilometer i 04,30-fart. De lite snabbare kilometerna är lätt att motivera sig till på just löpband, i alla fall när målet är en viss distans. Ju högre tempo, desto snabbare blir man klar med eländet. ;)
Men, det fyller sin funktion det där bandet. Och kroppens svettfunktion fungerar fortfarande alldeles utmärkt, hehe.
Nu - sista avsnittet av Bonde söker fru. Sorgligt, men sant.
När man borde plugga men istället ägnar alldeles för lång tid åt att prata i telefon. När man borde ha börjat med maten för en timme sedan men istället ägnar alldeles för lång tid åt att googla recept för att sedan bestämma sig för att göra det gamla vanliga ändå. Där är jag nu.
Idag är det minsann snö så det räcker och blir över här i stan. Skulle hämta ett par vantar i bilen, men gav upp det projektet ganska snart då halva bilen var inbäddad i snö. Jag klagar absolut inte men ser fram emot när det slutar att snöa och blåsa så jag kan testa skidspåren.
Det blev en tur till gymmet idag istället för igår. Hade verkligen tänkt gymma igår, men drabbades av extrem trötthet och vek ner mig. Ingenting jag är stolt över, det händer faktiskt ytterst sällan, men igår vann tröttheten över disciplinen. Tog dock igen det i förmiddags, då jag entrade gymmet med mycket energi. Det resulterade i ett effektivt pass på 45 minuter innehållandes:
2 km uppvärmning på löpbandet i 5,30 min/km
Tricepspress
Hantellyft åt sidan
Bicepscurl
Rygglyft
Sit-ups med vikt
Stående rodd med skivstång
Plankan
1 km på löpbandet som avslutades i 4,00 min/km
Nu kan jag faktiskt inte skjuta på det längre. Maten och böckerna kallar.
Premiääääär! Äntligen fick jag stå på skidorna igen, trilla i den första nedförsbacken och sedan lyckas stå på benen. "Stå, stå, stå!" är som alltid mantrat som sägs högt för mig själv i alla nedförsbackar. Speciellt efter mitt möte med det här spåret med tillhörande monsterbacke inför Vasaloppet tidigare i år. Ett möte som resulterade i en blå knäskål och ömmande bakdel.
Men i lördags gick det ändå över förväntan. Lite dåligt fäste på slutet, men annars var det riktigt kul. Bra spår (konstsnö) och mycket trevliga människor i spåret. Det var förstås lite jobbigt också, men det ska det ju vara! Tog det lite piano och nöjde mig med 45 minuters åkning med tanke på de dryga 10 minusgraderna och förkylningen som fortfarande härjar i kroppen. Skidorna ligger dock i bilen och väntar på mig. Avvaktar till imorgon, vädret just nu är lite för stormigt och snöigt för att spåret ska locka. Väntas tydligen 40 centimeter snö inatt...
Det där med vurpor alltså. Jag och vurpor går lite hand i hand skulle man kunna säga. Har under mina tre månader här i Kalmar trillat i trappan på biblioteket inte mindre än fyra (!) gånger och så har vi ju den lilla incidenten vid cykelbanan som visadde sig vara ett dike under en löprunda för ett tag sedan. Jag vet inte vad jag ska kunna skylla på riktigt. Lite för ofokuserad ibland. Även om man kanske bör kunna gå nedför i en trappa utan att tappa fotfästet, utan att ha fullt fokus.
Grymt glad över att kunna åka skidor igen i alla fall. Och med skidåkningen kom träningsvärken. Lika väntat som välkommet. Hej axlar och skulderblad, trevligt att råkas igen.
Med feber och förkylning som vägrat ge med sig var det idag 9 dagar sedan jag tog ett löpsteg eller besökte gymmet. Det var med andra ord närmast fantastiskt att få springa idag. Eller springa och springa, det var så halt att det mest blev parerande mellan isfläckar med väldigt trippande steg. Men framåt kom jag, 5 lugna kilometer á 5,27 minuter som nog var långt nog för mina något ansträngda luftrör. Skönt att vara igång igen, hoppas jag slipper bakslag nu bara.
Otroligt fint och härligt på alla sätt, men lika halt som härligt.
Jag förstår givetvis att icke-tränande människor har andra intressen att ägna sig åt om kvällarna, men jösses vad tråkigt jag har haft det. Igår kom jag hem från skolan och lämnade inte soffan förrän det var dags att sova. Det var förvisso välbehövligt med ett par slappa dagar, men nu har jag haft min beskärda del av tv-tittande för ett bra tag framöver. Och efter nyår ska det bli fotboll på programmet mer regelbundet än det är i nuläget. Som jag längtar!
Ja, ni läste rätt. Exaterad till tusen, laddad inför att åka skidor och se om det har skett mirakel sedan jag stod på dem sist. Och sist, det var Vasaloppet det. Måste dock lära mig det där med att valla, det är inte riktigt något jag ser fram emot, men hoppas på hjälp från en inte jättekunnig bror (men då kanske jag i alla fall slipper att göra jobbet själv, hehe). Finns det ingen quick-fix?
Ida in action under ett tidigare tappert försök att valla skidor...
Snö alltså. Som jag har längtat. Och inte nog med det - en pluggfri kväll med tända ljus och en film som underhållning istället för böcker. Funderar på att slänga ihop något ätbart med så mycket socker som möjligt, eller kanske ta en sväng till OKQ8 och inhandla något som hör hemma i samma kategori som det föregående. För att det är tisdag, för att jag är vansinnigt trött på min förkylning och för att jag idag har skrivit den där fruktansvärda tentan som med största sannolikhet får göras om i januari. Just nu kunde jag inte bry mig mindre - just nu vill jag bara ha godis.
Två steg framåt, ett bakåt. Två dagar med feber, en dag feberfri, och så feber idag igen.
Konsumerar papper i en hiskelig (småländska?) takt, har halstabletterna som bästa vänner och en icke-existerande matlust som definitivt inte hör till vanligheterna.
Efter ytterligare en lång dag i bokföringens värld igår, tog jag och Josefin en välförtjänt paus och gick på julmarknad på slottet. Mycket stämningsfullt, väldigt kallt och mycket provsmakande av fudge. ;) Så skönt att pausa från allt och inte tänka på annat än vilken fudgesort som är godast och vilken vilken tomte som är finast.
Idag inledde jag dagen med Mysteriet på Greveholm och en lussekatt. Julkänslan infann sig faktiskt lite. Nästa efterlängtade paus blir imorgon då vi ska undersöka om julskyltningen i den här stan är något att ha. Tills dess - snytpapper, halstabletter och bokslutstablåer.
Note to self:Räntabilitet på totalt kapital:
Resultat efter finansiella poster + finansiella kostnader / totalt kapital
