Breaking up with God.
Underbara The Ark med underbara Ola Salo i spetsen släppte Breaking up with God för några dagar sedan. Trots glädjen över en ny låt, känns det otroligt vemodigt att lyssna på denna låt, denna sista singel, denna näst sista nyskrivna låt.
Breaking up with God är en låt som enligt Aftonbladet handlar om att göra slut med både Gud och djuvulen, om att få nog av fruktan och sorg och komma till insikten att det går att hitta sin egen himmel. Allt som egentligen betyder något nu är att dansa hela natten.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än, har inte riktigt hunnit ta in texten, musiken och helheten. Mitt första intryck är i alla fall positivt, även om det står klart att det inte är någon ny It takes a fool to remain sane, Calleth you, Cometh I, Father of a son eller den lite mer otippade Patchouli. Ingenting går upp emot låtarna på We are the Ark och In Lust We Trust. State of the Ark går i och för sig inte heller av för hackor...
Patchouli är den låt som gått på repeat i bilstereon de senaste månaderna bortsett från ett litet uppehåll vid jul. Jag kan inte tröttna på den. Det är omöjligt. Tonartshöjningen 2:05 in i låten är väldigt förutsägbar och väldigt enkel men än dock otroligt genialisk. Den känns i hela kroppen på ett sätt bara riktigt bra musik kan kännas.
Trust Is Shareware är en annan låt som är otroligt bra, men som inte är den första låt man tänker på när någon säger The Ark.
Det är nästan omöjligt att tänka på Calleth you, Cometh I utan att tänka på Carolas slakt av detta mästerverk på Allsång på Skansen i somras. Fy tusan! En underbar inledning med så mycket känsla och så vacker sång av Ola Salo, men sedan... Sedan kommer Carola inspringande och ylar sönder hela låten. Dessutom kunde hon inte texten! Skamligt!
Nåväl. Vad vore väl denna lilla träningsblogg utan ett lite smånördigt musikinlägg emellanåt? Just det - ingenting.
Foto: Ola Torkelsson/Scanpix
/A.
Breaking up with God är en låt som enligt Aftonbladet handlar om att göra slut med både Gud och djuvulen, om att få nog av fruktan och sorg och komma till insikten att det går att hitta sin egen himmel. Allt som egentligen betyder något nu är att dansa hela natten.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än, har inte riktigt hunnit ta in texten, musiken och helheten. Mitt första intryck är i alla fall positivt, även om det står klart att det inte är någon ny It takes a fool to remain sane, Calleth you, Cometh I, Father of a son eller den lite mer otippade Patchouli. Ingenting går upp emot låtarna på We are the Ark och In Lust We Trust. State of the Ark går i och för sig inte heller av för hackor...
Patchouli är den låt som gått på repeat i bilstereon de senaste månaderna bortsett från ett litet uppehåll vid jul. Jag kan inte tröttna på den. Det är omöjligt. Tonartshöjningen 2:05 in i låten är väldigt förutsägbar och väldigt enkel men än dock otroligt genialisk. Den känns i hela kroppen på ett sätt bara riktigt bra musik kan kännas.
Trust Is Shareware är en annan låt som är otroligt bra, men som inte är den första låt man tänker på när någon säger The Ark.
Det är nästan omöjligt att tänka på Calleth you, Cometh I utan att tänka på Carolas slakt av detta mästerverk på Allsång på Skansen i somras. Fy tusan! En underbar inledning med så mycket känsla och så vacker sång av Ola Salo, men sedan... Sedan kommer Carola inspringande och ylar sönder hela låten. Dessutom kunde hon inte texten! Skamligt!
Nåväl. Vad vore väl denna lilla träningsblogg utan ett lite smånördigt musikinlägg emellanåt? Just det - ingenting.
Foto: Ola Torkelsson/Scanpix
/A.
Kommentarer
Postat av: J
Snälla, snälla, snälla, snälla säg att du var tvungen att kolla upp att det var just 2:05 tonartshöjningen kom, annars är jag, på riktigt, orolig för dig! :P Haha
Postat av: Jess
Grymt inlägg!
Postat av: Nilla
Patchouli är en gammal favorit, lite bortglömd, men väldigt vacker. Breaking Up With God är bra och kommer bli bra live. Ska du se The Ark på turnén?
Trackback
