Revansch
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller var jag ska börja... Jag är så sinnessjukt nöjd och glad just nu!
Tack vare en spontananmälan har jag återfått mitt självförtroende i löpningen. 5 kilometer alltså. Vi tar det från början...
Cyklade fram och tillbaka, lämnade värdesaker på ett ställe, gömde vår medhavda matsäck på ett annat ställe och följde strömmen av kvinnor i blandade åldrar. Hamnade i parken nere vid vattnet där vi ställde oss i den första startgruppen.
Efter uppvärmning med sedvanliga v-steg och andra hopp som jag valde att ignorera, var vi laddade att ge oss iväg. Startskottet gick, klockan sattes igång och en sällan skådad rusch tog sin början.
Första kilometern gick på 4.05. Varningsklockan ringde, men samtidigt, det var bara 5 kilometer. Bestämde mig för att hänga på de 10 tjejerna jag hade framför mig. Efter två kilometer hade jag tagit mig upp till en sjätteplats, en plats jag sedan behöll fram till upploppet. Har absolut ingen aning om vart vi sprang eller hur vägen såg ut. Med blicken fokuserad på en svart tröja tillhörande en blond tjej uppskattningsvis 30-40 meter framför, fanns ingen tid att beundra den vackra omgivningen. Den andra kilometern klockades på 3.55. Det började kännas lite. 3 kilometer, psykologiskt lite lättare då mer än hälften var avklarat.
Det här var första gången jag faktiskt sprang själv, och fick applåder bara jag och inte som en del i en stor grupp. Hejarop gör så mycket mer än man kan tro, inte vill man sakta ner farten när man har många blickar på sig...
1 kilometer kvar och det var riktigt tungt. Hade tagit några meter på tjejen framför när vi närmade oss parken där målet var. Med bara upploppet kvar (ett ganska långt sådan) lade jag i den sista växeln och lyckades ta mig förbi henne. In i mål, och stannade klockan på 19.52. Fantastiskt nöjd och glad.
Linda kom in efter några minuter, verkade ganska oberörd. Sedan kom Jossan. Har nog aldrig sett någon så glad. Hennes mål var att springa hela vägen, vilket hon lyckades med. Få saker gör mig så glad som att höra en person säga "Jag tror jag har hittat tillbaka till glädjen i löpningen!".
Drottning Margaretaloppet - tack för att du fått mig att börja tro på mig själv igen.
/A.
Spontant är bra
Det verkar som att jag ska stå på startlinjen för tredje gången på drygt en månad ikväll. Efter att ha vägt för- och nackdelar mot varandra, har +-sidan vunnit och en efteranmälan till Drottning Margaretaloppet ska göras om några timmar. Ett 5 kilometer långt motionslopp som verkar vara ungefär som Vårruset. Inte min grej egentligen, men gör det som en rolig grej tillsammans med brudarna här i Kalmar.
Inledde dagen med ett pass på gymmet, säkerligen inte helt optimalt 12 timmar innan ett lopp, men som sagt - det är inte på blodigt allvar idag. Latsdrag, sittande rodd, stående rodd, tricepspress, bicepscurls och så avslutningsvis sammanlagt 5 minuter plankan.
5 kilometer. En jobbig sträcka om det ska springas fort. Tänkte först joggat igenom det, fast nej. Betalar jag 240 kronor får jag i alla fall göra det till ett bra träningspass. Så, 5 jobbiga kilometer är alltså vad som väntar. Får se om vi är vänner ikväll, kroppen och jag..
/A.
Korta intervaller
Puh! Klockan är nu 21.10 och jag sitter och väntar på köttfärspajen som just nu är i ugnen. Kan inte beskriva i ord hur hungrig jag är. Planen var att jag skulle ut och springa direkt efter föreläsningen som slutade klockan fyra, därefter handla och laga mat. Istället fastnade jag framför tvn, var klar med löpningen 19.30, handlade, och nu äntligen (!) börjar maten bli klar.
Efter Göteborgsvarvet har jag varit väldigt osäker på hur det är med kroppen egentligen. Tvivel på mig själv har bosatt sig i såväl ben som huvud. Tanken var därför att kicka igång kroppen med ett intervallpass idag, i ett försök att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan springa i ett hyfsat tempo.
Upplägget fick jag från en löpare (@Idrut) på twitter, och kopierade det helt enkelt rakt av:
4*90 sekunder
4*60 sekunder
4*30 sekunder
4*15 sekunder
Efter varje intervall var det lika lång vila. Min vila blev i joggform. Efter 10 minuters uppvärmning signalerade klockan att det var dags att sätta fart. Höll inget dundertempo, valde att ta det lite lugnt för att orka hålla samma tempo genom hela passet. Det var än dock en befrielse när det var dags för de 30 sekunder långa intervallerna, och de som var 15 sekunder kändes bara roliga. Efter sammanlagt 8,5 kilometer var det skönt att återse bilen och fara iväg hemåt igen.
Självförtroendet är inte helt återfunnet, men kanske att det börjar återvända. Sakta, men säkert.
/A.
När naturen får mig att bli 20 år äldre
Alltså dagens löpning. Herre min jösses vilken härlig runda!
Efter att ha krånglat med en krånglande cykel och gått genom halva stan ett par gånger, var jag redo att ge mig ut på ett löppass. Allt promenerande i hög fart med converse på fötterna hade dessuto gett mig inte mindre än fyra härliga blåsor.
Hur som helst, kring klockan åtta bar det av. Planen var 12 kilometer i lugn takt. Sprang 6,5 kilometer igår lite tidigare på dagen och höll på att totalt rinna bort, därav den lite senare timman.
3 kilometers transportsträcka och sedan 6 kilometer i ett underbart område med små härliga stigar där man stundtals springer längs med havet. Eftersom det var en runda av det lugnare slaget, gjorde jag någonting jag aldrig gör när jag tränar. Jag stannade. Det var så fint att jag var tvungen att stanna och ta några foton och blicka ut över havet några sekunder. Just nu är det verkligen som vackrast ute. För bara ett par månader sedan låg det snö på marken, och nu? Otroligt många nyanser av grönt. Jag känner hur jag blir minst 20 år äldre vid sådana tillfällen, när naturen faktiskt får mig att stanna upp och känna en viss grad av tacksamhet.
Sammanlagt 12 kilometer i 5:07 min/km.
/A.
Mördarpass
Linda önskade sig ett mördarpass. Det fick hon också.
Inspirerad av Live it, Love it:s hundringar, körde vi ett pass för främst rygg och mage. Jag halverade dock de där hundra repetitionerna till femtio - jag lovar att det sved bra i musklerna ändå. Redan efter de två första övningarna började svetten rinna, och fortsatte att göra det passet igenom. Det är just sådana pass jag gillar på gymmet, när armar och mage darrar i slutet av övningarna och tröjan blir en nyans mörkare av svett.
En timme senare lämnade vi gymmet, trötta och hungriga. Efter en rejäl grötfrukost är nu energinivån återställd och pluggandet kan ta fart. Bara en sak kvar att göra: invänta träningsvärken...
/A.
Halvfart
Tack för alla kommentarer i inlägget om Götborgsvarvet! Med det sagt lägger jag nu Göteborgsvarvet 2013 till handlingarna och väljer därmed att sluta vara sur, irriterad och besviken.
I söndags var det, som jag tidigare nämnt, dags för ytterligare en match! Det blev en riktig kämpamatch, där vi efter ett mål (nej, nej, det var inte jag som gjorde det) i sista minuten lyckades vinna med 2-1. Andra halvlek kändes bra för min del, var faktiskt den enda halvleken i år som jag hittills har känt igen mitt gamla jag. Kroppen mådde ganska bra under tiden matchen pågick, var dock väldigt stum i låren efteråt.
Igår blev det en välförtjänt vilodag, och det lutar åt att jag hoppar över träningen även idag. Är otroligt trött både mentalt och fysiskt och känner att en kväll i soffan nog gör mer nytta än en timme på gymmet. Imorgon blir det nya tag då jag åter ska hoppa i löparskorna och se om benen är med på noterna. Har även lovat Linda att köra ett "riktigt mördarpass" med henne på gymmet.
Idag känns verkligen som en sådan dag när allt går lite på halvfart. Vaknade av att det åskade och regnade imorse, möttes av en mycket trött människa i spegeln, gick till skolan under ett paraply och landade sedan här i soffan med tanken att läsa lite konkurrensrätt. Än så länge har jag inte kommit längre än till tanken, men snart så!
/A.
Update: somnade i soffan och sov bort pluggtiden. Vaknade och kände för att vara lite huslig och baka. Sagt och gjort. Kanelbullarna ska nu avnjutas framför Biggest Loser, det är så nära träning jag kommer idag.
Göteborgsvarvet; den stora besvikelsen
Göteborgsvarvet. Jag vet knappt var jag ska börja. Finns så mycket, men samtidigt så lite att säga om detta lopp, som nog faktiskt tar förstaplatsen i ”värsta tränings/idrottsupplevelser i mitt liv”. Såhär dagen efter känner jag fortfarande en enorm besvikelse. Jag är så arg på mig själv och på kroppen. 21 kilometer i hyfsat tempo borde väl inte vara så svårt trots gassande solsken?
Nåväl. Tar det väl från början. Åkte upp till Göteborg igår morse, jag och Mathilda samt icke-löparna (läs: nästa-års-löparna) Ellie och Lisa. Kom fram i god tid, parkerade bilen och tog bussen i till starten.
Redan i bussen började vi svettas. Jag och Mathilda konstaterade att vi kommer vara svettiga redan innan vi ens har börjat springa. En halvtimme innan start blev det lite stressigt och jag sprang fram och tillbaka för att hitta personer lite här och var, men en kvart innan start var jag på plats i startfållan. Solen gassade och svetten rann. Småpratade lite med en tjej bredvid, och känslan var hoppfull trots värmen.
Jag höll mig strax över det tempo jag planerat, dvs. höll 4.55-tempo första 4 kilometerna. Redan efter tre kilometer kände jag att kroppen inte skulle vara med mig denna dag. Känslan i kroppen är svår att beskriva, men det var ingenting jag känt förut, det här var mer än bara tunga ben. Första bron gick otroligt sakta. Fäste blicken på en man med en färgglad tröja och försökte mala på i hans tempo.
Jag stannade vid varje vätskekontroll, tog några munnar och hällde resten av vattnet över mig i hopp om att kyla ner mig, men det hjälpte föga. Vid kilometer 7-8 tog det stopp. Aldrig varit med om något liknande! Efter 7 kilometer var kroppen tyngre än den var efter 20 kilometer i Lidingöloppet. Helt galet. Ett par kilometer senare kände jag inte mina egna ben, tappade känseln på något märkligt vis. Allt jag kände var att de var otroligt, otroligt tunga, och var närmast omöjliga att förflytta framåt. Stannade vid en vätskekontroll och gick med min mugg i ett antal sekunder samtidigt som det flimrade framför ögonen. Alla tankar på tid och tempo var ute ur bilden vid det här laget, nu var det bara tankar på att bryta eller ta mig i mål som gällde. Några kilometer i 6.15-tempo säger allt om denna dag…
Lyckades överleva den andra bron som aldrig verkade ta slut. Fick uppleva en kraftig hagelskur och prisade gudarna över regnet som kom och avlöste solskenet i några minuter. Kom i mål på något märkligt sätt. Orkade inte ens spurta. Väl i mål trillade jag ihop och drogs snabbt på fötter av funktionärer (tack!). Efter tio minuter i deras vård, stapplade jag ut. Arg, besviken och illamående, tryckte jag i mig den där kexchokladen.
21 kilometer som inte alls blev vad de skulle bli. 21 kilometer helt utan glädje. Det är nog faktiskt det värsta jag varit med om. Så totalt utan energi och kraft. Fruktansvärt dålig dagsform, faktiskt den sämsta jag kan minnas att jag någonsin haft. Kom i mål på 1.58.30 och det är nästan så jag önskar att jag hade brutit. Det blev inte riktigt den tid jag hade önskat.
I eftermiddag väntar fotbollsmatch. Ska ägna mig åt min besvikelse i ett par timmar till, sedan är det dags för nya tag. Dricka lite vätskeersättning och anmäla mig till nya lopp – här är en som ska ha revansch.
/A.
Uppladdning inför det där varvet
Packar väskan. Ringer brodern och försäkrar mig om att han fått med sig startbevisen, så att nummerlapparna säkert hämtas ut i tid. Ringer Mathilda. Försöker komma fram till vilken tid vi behöver åka. Dricker vatten. Går igenom sista-minuten-tips på Göteborgsvarvets hemsida. Blir nervös. Dricker lite mer vatten.
Är nog så redo jag kan bli just nu. Formen är (självklart) oviss, men nu är det bara att tuta och köra, det får helt enkelt bära eller brista.
Vid halv två imorgon bär det av på en runda runt Göteborg. May the force be with me.
Hoppas på samma härliga känsla imorgon, som efter förra årets varv...
/A.
Grill och chill
Dagen började med sovmorgon, följt av min nya favoritgröt. Fiberhavregryn, hallon, kanel, ingefära, salt, toppad med banan och keso. Mycket gott!
Efter en lång föreläsning väntade sedan en överraskning från Craft i brevinkastet. Väldigt välkommet och väldigt passande inför helgens bravader.
Sedan var det dags för grillpremiär här i Kalmar. En engångsgrill, lite korv med bröd och några härliga människor är allt som krävs för att förgylla en onsdagskväll.
Avslutade dagen med några lugna kilometer tillsammans med Linda. Det allra sista passet inför helgen. Trots att det var ett kort och lugnt pass och inte direkt kändes som träning, var det skönt att få jogga lite och få bekräftat att benen fortfarande vet hur man gör när man springer. Här nedan, Linda, och i bakgrunden självaste ölandsbron.
/A.
Hypokondriker
En shot om dagen, är förhoppningsvis bra för mer än bara magen... Fokus är att hålla mig frisk. Höll på att lämna skolan igår på grund av vansinnigt förkylda människor (läs: förmodligen dödssjuka) och idag fick jag verkligen anstränga mig för att stanna kvar på biblioteket. Otroligt löjligt, jag vet, men jag vill verkligen inte bli sjuk nu.
Ingefära och citron borde hjälpa immunförsvaret att härda ut bland alla hostningar, nysningar och det eviga snörvlandet överallt. Kom igen kroppen, bara några dagar till, sedan jag kan stå ut med att bli förkyld!
/A.
Match och träningsplanering
Har precis kommit hem efter avslutad match, vinst med 2-0. Jag kan därmed andas ut något, foten höll och kommer med största sannolikhet vara fit for fight till helgen. Är alltid lite nervöst att spela fotboll de sista dagarna innan ett lopp, ett snedsteg händer så lätt...
Om ett par timmar är det dags att åka tillbaka till östkusten. Känner mig inte jättemotiverad till att köra drygt 20 mil, men ska ändå bli skönt att komma tillbaka till ordentliga pluggrutiner igen, hur härligt det än är att vara hem-hemma.
Veckan som kommer är det fokus på att vila och att äta bra. Träningsplaneringen är lite knivig en sådan vecka, är lite osäker på hur jag ska lägga upp det. Som det ser ut nu:
Måndag: Lätt löpning 5-10 km
Tisdag: Fotbollsträning
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila/lätt löpning ca 5 km
Fredag: Vila/lätt löpning ca 5 km
Lördag: Göteborgsvarvet
Söndag: Fotbollsmatch
Måndag: VILA
Hur gör ni inför lopp? Helvila dagen innan eller försöker ni väcka benen med några få kilometer?
/A.
Sliten
Sitter i fåtöljen framför tvn och tar igen mig efter en eftermiddag och kväll på jobbet. Alltid lika trevligt att återse min kära lanthandel och prata med stamkunderna.
Innan jag gick på dagens arbetspass genomförde jag det sista lite längre löppasset innan Göteborgsvarvet. Känslan i kroppen var definitivt inte på topp, känner mig riktigt sliten för stunden. Men, en lugn vecka hoppas jag kommer göra kroppen redo att springa 21 kilometer snabbare än någonsin förut. Igår vaknade jag med ont i höften och i skrivande stund drar det härligt i baksida lår. Livet som fotbollsspelare/löptränande betyder kort och gott: krämpor.
Efter dagens 15 kilometer var det nedrigt skönt att få slänga mig ner på gräsmattan, dricka lite vatten och, för en gång skull, stretcha lite. Stretching ja, det känns att jag inte är 16 år längre... ;)
Schleten.
/A.
Säg farväl till min klena bål
10 dagar kvar till Göteborgsvarvet, och idag vaknade jag med ont i halsen. Surprise! Efter en stund gick det dock över, men jag känner att kroppen inte är helt hundra då jag känner mig allmänt trött och orkeslös.
Hade tänkt springa 15 kilometer idag, men är klok nog att avstå. Blir på sin höjd en promenad eller möjligtvis en sväng till gymmet. Om det blir gymmet, blir det dock ingen biceps-tricepsträning. Jag är fast besluten att börja jobba på mina svagheter. Det är så enkelt att spendera tiden på gymmet bland skivstängerna och hantlarna och träna favoriterna armar och axlar, men desto svårare att förmå mig att träna upp en stark bål och rygg. Jag förstår inte hur jag kan vara så klen i bålen?! Det finns absolut ingen övning som är så jobbig som plankan! Det ska det bli ändring på nu - och där med basta.
Annars rullar livet på som vanligt hemma i de västra delarna av Småland. Igår spenderade jag några timmar hos Emelie och hennes lille grabb. Vi satt i solen, åt glass och hade det allmänt gött. Solen alltså - som jag har längtat! Fortsatte sedan med fotbollsträning i lika härligt väder. Hoppas på många sådana dagar framöver, där pluggandet kan ske i en solstol istället för vid köksbordet.
/A.
Kvartsmaran avklarad
Det började bli jobbigt redan vid fem kilometer. Tror nästan att det var en större utmaning för psyket än för kroppen. I mål på plats nummer 8 av 54 startande kvinnor, på 47,04. Mitt livs första kvartsmaraton är därmed avklarat! Just nu grämer jag mig dock över att jag inte sprang liiiite fortare, då den som vann sprang på 45,22, vilket betyder att bara en minut snabbare hade resulterat i att jag hade kunnat plocka ett antal placeringar. Men strunt samma, det var ju faktiskt mest en kul grej och ett bra träningspass inför Göteborgsvarvet.
47,04 ger ett snitt på 4,28 min/km. En tid som jag är ganska nöjd med i nuläget, men som ska förbättras rejält framöver. Några minuter borde lite kvalitetsträning med intervaller och snabbdistans kunna ordna. Nu är det slutjoggat!
Löpfrisyr och osminkat är inte det bästa för utseendets skull, men ibland måste det praktiska få vinna över fåfängan... Vi var taggade och välmatchade inför loppet iaf, snygga eller ej. ;)
Avslutade med en glass i solen. Årets första kulglass smakade extra bra efter 10,5 svettiga kilometer...
/A.
Spontanitet
Imorgon ska jag springa Värnamo kvartsmara.
Sponanitet är bra, då slipper man vara nervös i onödan. Inte förrän nu.
Har aldrig någonsin tävlat på den sträckan, vet därför inte riktigt vad jag har att vänta (bortsett från den självklara vansinnigt jobbiga spykänslan). Ser det som ett bra träningspass inför Göteborgsvarvet och hoppas att jag inte behöver skämmas alltför mycket över resultaten som publiceras i lokaltidningen som varenda kotte inom 5 mils radie läser, typ.
Nu ska jag äta godis och "ladda". Laddandet är i själva verket givetvis bara en anledning att få äta lite extra godis...
/A.
Med rivmärken i färskt minne
Det är dags för match! Sitter med vattenflaskan bredvid mig och försöker ladda mentalt inför eftermiddagens drabbning. Det är inte något enkelt motstånd vi står inför idag, men de ska minsann få sig en rejäl match.
Med förra årets möte i färskt minne blir det genast enklare att tagga till. En kaotisk match med ett felaktigt bortdömt mål, med hätsk stämning både på- och utanför plan, en utvisad tränare och en Alexandra som var ytterst nära att göra saker man inte får göra på en fotbollsplan. Men, det var andra spelare som ordnade det icke-tillåtna istället för mig...
Solen skiner och det är perfekt fotbollsväder. Vi kanske till och med kan våga hoppas på att få spela på riktigt gräs idag och slippa konstgräset ett litet tag? Konstgräs i all ära, men det finns ingenting som slår känslan av att spela på riktigt gräs.
Åter till vattnet.
/A.
