Hej klassiker!

Det är knappt att jag kan tro det själv, men jag är nyss hemkommen från simhallen (!). Jag som annars avskyr allt som har med vatten att göra fick en stark längtan efter att simma igår. Tror faktiskt att dagens lilla simtur på 40 minuter är den första sedan Vansbrosimningen, det säger väl allt om mina känslor för simning... Men, det var faktiskt riktigt gött. Skönt att få bli sådär tung i kroppen som jag bara upplever efter att ha varit i bassängen. Skulle till och med kunna tänka mig att köpa ett 10-kort och simma en gång då och då. Kors i taket!

 

Igår hade jag en sådan där dålig träningsdag på gymmet utan någon större energi. Jag har visserligen lite träningsvärk i magen idag så någonting vettigt antar jag att jag gjorde, men ibland infinner sig inte den rätta känslan. Gjorde det jag planerat, men inte mer än så. Avslutade med 30 minuter på cykeln där tävlingsmänniskan i mig triggades rejält av snubben på cykeln bredvid. Jag såg hur han sneglade på min skärm och ökade successivt och jag gjorde givetvis likadant. Rejält svettigt blev det till slut, men sedan avslutades passet med ett blixtnedslag i huvudet och migränen var ett faktum. Det var en riktig pärs att ta mig hem från gymmet, snabbt få i mig migränmedicin och bums i säng efter årshundradets snabbaste dusch. En timme sömn senare var jag åter på banan med uthärdlig huvudvärk. Anledningen till mitt inte helt fantastiska pass bland vikterna är såhär i efterhand ganska given...

Som vanligt på onsdagar väntar nu Bonde söker fru och Grey's Anatomy, så nära lycka man kan komma i en tv-soffa!

 

/A.

Den första (enda?) videobloggen i Hej Klassikers historia. Utanför IKEA, på en parkering, det blåser extremt mycket och så ser jag ut som en man. Man hör dessutom inte särskilt mycket. Håll till godo. Det blåser hörrni!

 

 

Vad märkligt det kändes att vakna strax innan sju och upptäcka att det faktiskt var ljust ute. Hade ställt klockan och planerat en morgonjogg (bäst att springa en sväng innan det finns risk att blåsa bort...) men gav mig ändå tillåtelse att känna efter idag. Det brukar vara enormt dumt att göra så, för vilken morgon lockar inte sängen mer än en runda i löpskorna? Men, just idag vaknade jag faktiskt pigg och kunde ta mig ut utan några större problem. 

 

Drygt 6 kilometer landade morgonens runda på. Ett tag sprang jag ganska ofta innan frukost, men det har jag vant mig av med, upptäckte jag idag. Det var inte direkt så att det fanns energi i överflöd om man säger så. Efter några timmar på biblioteket hamnade jag sedan här i soffan och tänkte skriva ihop några rader och förbereda inför onsdagens presentation. Det ser ut att bli en ganska lugn vecka med inlämning av ett arbete imorgon och presentation på onsdag. Lugnet före stormen, på mer än ett sätt.

 

Det har börjat blåsa ganska mycket nu, ska bli intressant att se hur mycket vi får med av stormen här på östkusten. Den andra stormen är mängden skolarbete från och med nästa vecka och fram till jul, då vi utöver våra vanliga kurser ska skriva b-uppsats. Bäst att passa på att vila lite extra nu och njuta av en av studentlivets bättre dagar långt bort från tentaångest och superstress.

 

/A.

En helg, tre träningspass, en äppelpaj, x antal kakor, lite godis, en sväng till Borgholm och en tur till IKEA. Det var den helgen det.

 

I fredags cyklade vi in till matmarknaden som varit i stan några dagar, efter att vi slagit ihop datorerna och gett oss själva helg. Godis, korv, bakverk och diverse mat. Alltid lika kul med matmarknader! Bäst av allt var det långa samtalet vi hade med en gammal dam. Fantastiskt härlig och frispråkig människa som berättade vad hon tyckte om allt från Gustav Vasa till alkohol och våfflor.  

 

 

Framåt kvällen tog jag och Linda på oss de lite varmare kläderna och sprang en sväng på Stensö, närmare bestämt 7,5 kilometer. Det finns verkligen inget bättre sätt att inleda helgen på. Igår körde jag ett bra bålpass på gymmet med uteslutande övningar för mage och rygg. Verkligen inga pass jag ser fram emot, men nu nedrans ska den här kroppen bli stark nog att prestera nästa år! 

 

Och så idag, skulle jag egentligen sprungt en sväng men valde att gå till gymmet istället. Kände av höften lite, lite under en promenad imorse och tog det säkra före det osäkra. 60 minuters mos av axlarna som avslutades med lite stakning i SkiErgen och så några minuter på roddmaskinen. Inga bilder från några av helgens träningspass, men jag har känt mig ovanligt stark. Känner att jag vågar utmana mig själv lite mer på gymmet numera, med tyngre vikter och nya övningar. En bra känsla. 

 

/A.

I huvudet på Gunde Svan - vilket fantastiskt program! Jag älskar program som har med träning och idrott att göra, och i synnerhet när det är Gunde Svan i huvudrollen. Och Magdalena Forsberg, är även hon en av de där människorna som man bara inte kan låta bli att tycka om. 

 

Med morot- och linsbiffar på tallriken kände jag hur kroppen blev nöjd och glad efter eftermiddagens ganska tunga benpass. I en reklampaus slängde jag även ihop en chokladsås som jag alldeles nyss avnjöt med en rejäl klick vaniljglass. Det ska va gött å leva!

 

Det här var en av de bästa vegetariska rätterna jag har lagat hittills. Ingenting slår en riktigt god köttbit, en hamburgare eller en köttfärssås, men det här var faktiskt riktigt gott. Röda linser, morötter, ägg, vitlök, cayennepeppar och en spännande kryddblandning som mor och far köpt på Ölands skördefest.

Dagens benpass bestod som vanligt av diverse böj och utfall, men just idag vågade jag mig på lite mer vikt än jag brukar. Det är en speciell känsla att hamna på bänken i omklädningsrummet med så darriga ben att tanken på att cykla de få hundra meterna hem känns som pest och pina. Det är ändå en bra känsla - det ska ju helst vara lite darrigt efter passen. 

 

Tänk att det är fredag imorgon! Var tog den här veckan vägen? Vad helgen har att bjuda på är ännu ovisst, allt jag vet är att den ska börja i tvättstugan och förhoppningvis till viss del också utspela sig i löparskorna. 

 

/A.

Har just landat i soffan med en stor kopp kaffe och en skiva bröd med smör på (pålägg, vem har råd med det i dessa tider? hehe...). Idag har vi haft en workshop i förhandlingsteknik i skolan. Riktigt roliga och givande övningar som jag definitivt ska ta lärdom av inför mitt framtida arbetsliv. Därefter begav jag och Hannah oss in till stan och ägnade tre timmar åt lite bokföring. Nu har jag ett par timmar här hemma i lägenheten innan det är dags för veckans stora happening för en student med strikt matbudget: gratis hamburgertallrik på Harrys! Med risk att låta som världens snålaste människa måste jag poängtera att jag faktiskt ser fram emot sällskapet med mina klasskompisar lika mycket som hamburgaren. ;)

 

Ingen tid till träning idag, det är alltså vilodag som gäller. Skönt att få vila benen lite samtidigt som det är så svårt att låta bli. När jag ligger i soffan, när det börjar mörkna ute och jag ska ut och springa, då är inte motivationen på topp. Men, när det är vilodag och soffan är det enda alternativet känns den där löprundan som världens bästa grej. Märkligt det där! Om sanningen ska fram så vaknade jag faktiskt med ett litet risp i halsen idag. Absolut inte mycket, men än dock en liten känning som givetvis ska tas på allvar. Vilodagen kom med andra ord ganska lämpligt trots allt...

 

Igår sprang jag däremot en liten sväng. När jag låg där trött i soffan och det var mörkt ute, då var det inte ett dugg kul, precis som jag beskrev tidigare. Men ut kom jag. Och tillbaka till den sköna soffan kom jag. Lite svettigare, lite piggare och lite gladare.

 

/A.

Vi har en tävling nu i oktober, jag och tre kompisar. Tävlingreglerna lyder som följer:

 

Först och främst är utgångsläget lite olika för oss. Frysarna innehåller väldigt olika mycket matvaror. Min innehåller för tillfället ett par kycklingfiléer och några torskfiléer. En annan tävlingsdeltagare (ingen nämnd, ingen glömd) har köttfärs, kyckling och falukorv som skulle räcka till ett helt fotbollslag. Men jag är inte bitter! ;)

 

 

 

En i gänget har det värre än jag. Med 4 kronor kvar på matkontot blir det en knaper vecka för stackars Linda. Man skulle kunna säga att vi lever ett äkta studentliv nu, men jag totalvägrar nudlarna. Jag hävdar bestämt att det går att äta bra, god och billig mat.

 

Efter några timmar i köket återstod bara det roligaste... Aldrig förr har jag önskat mig en diskmaskin så mycket som igår.

 

 

/A.

Det blev en riktigt härlig cykeltur igår. Hannah tog täten och jag med mitt obefintliga lokalsinne häpnade över att hon hittade på alla små cykel- och grusvägar.

 

 

Vi upptäckte flera fina potentiella grillplatser vid vattnet inför nästa sommar och spanade in några av Kalmars finaste villor. Efter 16 kilometer i behagligt tempo var vi tillbaka inne i stan och avslutade med en fika på Kafé Ångkvarnen i Kronans muséum. Kan varmt rekommenderas om man, som jag, gillar den gamla stilen med inredning från förr. Självklart var kameran med på denna lilla utflykt. Kände mig som en turist i min egen stad med kameraväskan på ryggen. 

 

Veckans första (enda?) löprunda blev på självaste fredagkvällen när det börjat mörkna. Det var riktigt kallt ute och blev därför den första rundan med både mössa och vantar den här säsongen. Trots lite värkande ben efter torsdagens benpass var det pigga ben som sprang runt på gatorna. Som alltid efter x antal dagars löpvila har jag det lite kämpigt i början, kommer inte in i den rätta känslan och tycker att det är lite småtråkigt att springa. Men sen, efter några kilometer brukar det släppa, och så även igår. 

 

Sammanlagt 8 kilometer i 5:03 min/km utan att känna av höften! Idag påminner den mig om sin existens, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. 

 

 

Ikväll körde jag ben på gymmet, blev ett riktigt riktigt bra pass där svetten droppade så mycket på golvet att jag fick avbryta flera gånger för att torka svetten ur pannan. Passet såg ut såhär:

 

- Utfall med hantlar 3*15

- Knäböj 3*10

- Utfall med skivstång 3*10

- Sumosquats 3*15

- Raka marklyft 3*15

- Draken 2*15 (2 set/ben) 

- Lårpress 3*10

- Tåhävningar 3*15

 

Ett effektivt pass med så lite vila som möjligt mellan alla set och övningar. Om jag har svårt att gå imorgon återstår att se, men min hunger skvallar om att det har gått åt lite energi. Har ett hål i magen trots att jag just ätit. Får bli ytterligare en runda till kylskåpet innan jag landar i soffan framför mitt beroende Sons of anarchy. Så hungrig att jag överväger att göra en favorit i repris av dagens goda frukost - gröt med jordnötssmör och hemmagjort äppelmos. 

 

/A.

 

En del människor är tekniska, kan koppla in alla tänkbara prylar utan några tveksamheter. En del är duktiga på att dansa och entrar varje dansgolv med självförtroende. Andra tycker om att prata inför publik och blir sällan nervösa inför sådana uppdrag. Jag känner mig på rätt plats när jag tar på mig mina träningskläder, travar iväg till gymmet eller till fotbollsträningen, eller när jag tar på mig löparskorna och ger mig ut i spåret. Då är jag i mitt rätta element. 

 

Nacken blir bättre för varje dag som går, inatt vaknade jag inte fullt så många gånger som föregående nätter. Jag smörjer in nacken som en tok och tror faktiskt att det hjälper. Det är fortfarande inte helt lätt att ha koll på vad som händer till vänster om mig, men det tar sig, så att säga.

 

Jag gav mig faktiskt tillåtelse att svettas lite igår. På en cykel på gymmet svettades jag rejält i 50 minuter. Med huvudet strikt rakt fram. Körde 5+4+3+2+1+2+3+4+5 minuter där motståndet ökade i takt med att tiden minskade. Den där 1-minutaren var inte att leka med, där kan vi prata om mjölksyra! Efter 50 minuter stressade jag hem, åkte iväg för att bokföra (jag och Hannah ska sköta bokföringen för en organisation här i Kalmar nu framöver) och sedan hem till Bonde söker fru.

 

Det där med att jag är i mitt rätta element, att jag verkligen trivs i träningssammanhang, var något jag tänkte på när jag satt där på min cykel. Det passerade ett antal personer som jag känner igen, varav några var uppdressade och närmast festsminkade. Trots min omatchande klädsel och mitt svettiga ansikte med mascara under ögonen kände jag mig helt bekväm. Att jag inte var fixad på något sätt spelade absolut ingen roll. Jag är på gymmet för att träna, inte för att vara snygg, och jag är mer än okej med att människor jag känner ser mig svettig och mindre vacker. För just där är jag i mitt rätta element. 

 

/A

Vi spelade årets sista match i söndags. Sista kvalmatchen till division 1, och förlorade med 4-1. Det finns fortfarande en liten chans till avancemang, men den chansen finns nog tyvärr bara i teorin. Avsluta med en liten stukning av foten för att verkligen sätta punkt för säsongen. Inte alls så illa som det brukar vara dock, gör ont men är inte så svullet som det brukar vara, tack och lov.

I övrigt njöt jag av knappt två dygn hemma, av långpromenader och av att umgås med kompisar jag inte kommer träffa på ett tag framöver. 

Jag vågar knappt skriva något om mitt hälsotillstånd idag. Som mamma sa innan: det låter som att du är betydligt mycket äldre än du är. Igår stramade det i nacken och jag avstod träning och ägnade mig istället åt att slappa i soffan. Idag stod morgongym på programmet - trodde jag ja. Efter att ha vaknat vid varje liten rörelse var det bara att ställa om klockan imorse för att sedan gå upp och konstatera att jag fått nackspärr. Hallå kroppen, vad händer här egentligen?! Alla tankar på träning slopades och även denna tidiga kväll har spenderats i horisontellt läge med nacken i en väldigt stilla position.

Imorgon hoppas jag på att vakna rörlig igen, redo att cykla iväg till gymmet. Kanske lite mer önsketänkande än verkligheten, men vad tusan, hoppet är ju det sista som överger människan!

/A.

Jag är så galet motiverad till att träna just nu! Kvällen bjöd på en lugn, härlig runda på Stensö med Linda och Hannah. För ett år sedan skulle jag inte fått med mig dem på en löprunda, det vill jag lova. Det blev 6 kilometer med otroligt pigga ben, hade väldigt gärna sprungit både längre och fortare idag, men det satte sällskapet stopp för. Och det tackar jag och höften för.

 

Jag hoppas att jag kan övertyga Hannah om naturens fördel, jämfört med löpbandet hon håller sig till i vanliga fall. Hon var positiv efter dagens runda i alla fall, vilket bådar gott inför framtiden. Jag blir alltid lika glad när jag lyckas få någon att ta sig ut i naturen och faktiskt uppskatta en löprunda. Min forna löpkompis har flyttat från stan och jag är i  desperat behov av nya löparkompisar inför vinterhalvårets kvällsrundor. Jag är en fegis i mörker, men jag tror faktiskt att man ska vara lite av en fegis när det är mörkt ute. Tyvärr.

 

Efter att dagens lilla runda var avslutad återstod den verkliga utmaningen. Att ta kort i mörker med en iPhone ställer stora krav på kreativiteten. Lösningen fick helt enkelt bli att använda oss av bilens resurser och placera oss framför lyktorna...

 

Efter två hela vilodagar och en väldigt lätt träningsvecka förra veckan var jag mer än laddad inför kvällens benpass. Hade tänkt ut upplägget innan, men inte riktigt spikat övningarna.

Ni vet känslan av att vilja bli riktigt trött i kroppen? Känna benen darra när man tvingar dem att böja sig en sista gång? Det var den känslan jag ville åt idag, och det var också den känslan jag fick till.

Upplägget var 100 repetitioner på varje övning med uppdelningen 40+30+20+10. Alla set genomfördes med så lite vila emellan som möjligt.

Det var vansinnigt mycket folk på gymmet ikväll, och dessutom lite extra trångt pga att de bygger om för tillfället. Men, jag tog min kettlebell och mina hantlar och knallade ut till "grabb-hörnan" där bicepsen pumpas för glatta livet, och tog plats framför en spegel. Fick snart sällskap av en väldigt trevlig tjej som dagen till ära också körde ben och som också tröttnat på det lilla utrymme som fanns i salen avsedd för funktionell träning.

Hur som helst, övningarna som fick benen att darra var följande:
- Draken (med viktplatta, 5 kg)
- Sumosquats med kettlebell (20 kg)
- Utfall med hantlar (2*7 kg)
- Bäckenlyft (8 kg)
- Vadhävning/tåhävning (2*8 kg)

Avslutade sedan med några sidoplankor för höftens skull och för att kräma ur det allra sista - den gamla godingen jägarvila.

Efter detta pass med 500 repetitioner av olika slag var nöjd och belåten och ett steg närmare den där starka kroppen jag strävar efter. Idag var det verkligen kul att gymma, fler pass som det här, tack! Att sedan avsluta kvällen med kladdkaka framför Bonde söker fru med härliga vänner gjorde inte saken sämre.

För sisådär två månader sedan var jag på gång i löpningen, det gick bra, jag längtade till nästa pass och har nog aldrig varit i så bra form som då. Sedan kom krånglet som har ältats här i flera inlägg. Krånglet med foten och höften. För ett par timmar sedan sprang jag 5 kilometer. Det är en distans som är vansinnigt jobbig att springa fort, en distans där snabba tider både lockar och inspirerar mig. Jag tror inte att jag är någon långdistansare, trots mina långa ben och min i grunden ganska gängliga kropp. Det blir liksom lite för tråkigt. Ett långpass kan vara helt fantastiskt när den rätta känslan infinner sig och evighetsmaskinen till ben och hjärta jobbar tillsammans medan tankarna är på annat håll. Den känslan är fantastisk, men slitiga långpass med betongben och flåsig andning är inte någon personlig favorit

 

5 kilometer däremot, tror jag faktiskt att jag skulle kunna bli "bra" på. Nu pratar jag inte om bra som i "jättebra", men i bra som att kunna springa på tider en bit under 20 minuter. I våras lyckades jag klämma dit 19,52, vilket jag var och är väldigt nöjd med, men det var också utan någon direkt kvalitetsträning. 

 

Idag sprang jag 5 kilometer på mjuka grusvägar för att skona höften och ryggen. Det var varken kul, skönt eller lätt. Det var tungt, gick sakta och kändes pisstråkigt rent ut sagt. Att konditionen är en färskvara kan jag skriva under på! Men, som jag och min favoritbloggare Karin diskuterade på twitter - varför ska konditionen vara på topp nu egentligen? Jag har inga lopp att springa, inga tider att slå. Men jag vill ändå kunna springa i ett hyfsat tempo utan att bli jättetrött. 

 

 

Förutom att träna fotboll två gånger i veckan sprang jag 25-40 kilometer i veckan när jag kände att jag var på gång i löpningen, däribland ganska många pass med gansa bra kvalitet. Inte särskilt många kilometer, men bra mycket mer än septembers veckor bestående av 14, 4, 14 och 6 kilometer. Antal genomförda fotbollsträningar: 0.

 

Så snart foten och höften vill samarbeta med mig igen ska jag sakta men säkert ta tillbaka den förlorade konditionen. Utmana kroppen med varierad träning genom att åka skidor, springa och fortsätta med den nu väl invanda rutinen med styrketräning 2-3 gånger i veckan. Jag ska bygga en nedrigt stark grund för att kunna bli snabb och stark lagom till våren. Då nedrans ska jag under 20 minuter på 5 km, en bit under 45 minuter på milen och så ska jag ta revansch på Göteborgsvarvet. Jag ser verkligen fram emot att återigen kunna springa i 4:40-tempo utan att bli hur trött som helst. 

/A.

 

Just nu väntar jag på att silviakakan i ugnen ska bli klar. Så extremt typiskt mig. Lovade att baka till dagens match som går av stapeln om knappt fyra timmar, eftersom jag haft några lediga dagar i veckan. Tänkte bakat i onsdags, i torsdags och så slutligen igår, men då somnade jag i soffan. Så nu, i grevens tid, hoppas jag innerligt att den blir bra så jag slipper panikbaka en ny.

 

Jag befinner mig hem-hemma för att spela den första kvalmatchen. Ska bli väldigt kul och spännande idag, då vi möter Valinge som vi aldrig mött förut. De vann sin serie så jag antar att vi kan ställa in oss på tufft motstånd. Kul blir det oavsett, serien är vunnen och nu är allt annat en bonus även om vi givetvis vill vinna. 

 

Jag åkte hem i torsdags för att vara med på fotbollsträningen. Det var fantastiskt kul att träna fotboll igen, saknar det verkligen när jag är i Kalmar. Ryggen var inte lika nöjd med träningen som jag, den tjurar fortfarande efter kiropraktorbesöket, men vad tusan - det som inte dödar, det härdar.

 

Just nu har jag det ganska gött ändå, sitter här i fåtöljen och lyssnar på Håkan på högsta volym. Lite lagom nervös, men inte mer än att det är hanterbart. Den sedvanliga uppladdningen med pasta väntar, sedan är jag redo. 

 

Med förra helgen i färskt minne...

/A.

 

 

 

Igår var jag på besök hos min vän kiropraktorn. Vän var kanske att ta i, men jag tycker bra om honom, han är både trevlig och väldigt duktig på det han gör. Trots att det var över ett år sedan jag var där sist, verkade han komma ihåg mig då han inlededde med: Hej och välkommen tillbaka. Först och främst - sprang du Lidingöloppet i helgen?

 

Han konstaterade sedan att jag återigen är sned i mitt bäcken, denna gång ungefär 1,5 cm. Dessutom mådde någon av alla muskler i ryggen (känner mig otroligt kunnig nu, ehrm) mindre bra. Men, efter lite knäckningar, eller justeringar som de är så noga med att man säger, är jag rakare i kroppen och ryggen ömmar precis så som den brukar göra efter kiropraktorbesök. Jag tog ett kort precis innan jag var där för att kunna se skillnaden. Det är kanske inte så konstigt att höften klagar och överbelastas när ryggen inte är som den ska... Det här är alltså hur jag såg ut när jag stod "helt rakt":