Lycka

När det började närma sig slutet av arbetsdagen förberedde jag mig på ett simpass. Superpepp på att träffa Malin, men inte fullt så pepp på att plaska omkring i en bassäng när det var strålande solsken ute. Eftersom Malin inte är riktigt löpfrälst (snart så!) tänkte jag att det skulle bli näst intill omöjligt att övertala henne att byta ut simningen mot löpning. Tänk så fel jag hade! Det gick lätt som en plätt att övertala henne att springa, med villkoret att hon skulle få bestämma tempot.

Sagt och gjort! Det blev en otroligt härlig tur med mycket prat om allt mellan himmel och jord. Mycket prat om jobb, mycket framtid och så extra mycket prat om en speciell sak som förhoppningsvis ska ske om ungefär ett år. Hoppas, hoppas, hoppas! Mer om det vid ett senare tillfälle...

Idag var första gången på länge som känslan infann sig. Känslan av att vara en maskin som bara går och går och går i all oändlighet. Känslan av att kropp och huvud inte riktigt hänger ihop. Att kroppen jobbar, men att huvudet inte märker av det. Den bästa av alla känslor i världen! Lycka! Jag älskar löpning!

Efter dagens runda:


Är himla stolt över Malin, som påstår att hon hatar att springa, men ändå klarade av lite drygt 7 kilometer utan några som helst problem. Du blir snart springtokig du med, Malin! :)

...Och så lite siffror:
Tid: 42:56 min
Distans: 7:10 km
Medeltempo: 6:03 min/km

Nu kommer strax Jacqueline hit och förgyller min kväll. Bra fredag!

/A.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0