Supertusingar

Halva mina bekantskapskrets har drabbats av någon form av höstförkylning. Jag har haft konstant huvudvärk sedan i fredags och börjar misstänka att jag har någon skit som ligger och lurar i kroppen. Kom hem från jobbet strax innan halv åtta, motiverad men ändå inte riktigt på topp. Ut kom jag i alla fall, med peppmusik i lurarna och min kära Garmin på armen. Supertusingar. För första gången på väldigt, väldigt länge stod dessa fruktansvärda intervaller på schemat. 
 
 
De första två kilometerna ägnade jag åt uppvärmning med ett onaturligt löpsteg. Sprickor på hälarna är inte det bästa för löptekniken. Med ett ryck vaknade jag upp ur uppvärmningstempot när klockan signalerade att det var dags att sätta fart (var inte riktigt beredd, vilket också syns på tempot). Upplägget var 4 omgångar med 100+200+300+400 meter med 30 sekunders joggvila mellan varje intervall och 2 minuters joggvila mellan varje omgång. Redan efter den första omgången kände jag att det inte var någon bra dag. Ansträngd andning, hade svårt att tömma lungorna ordentligt och luftrören kändes trånga. Övervägde att avbryta passet men fortsatte av någon outgrundlig anledning. Dealade med mig själv och godkände ett lite lägre tempo än planerat. Inför den fjärde och avslutande intervallen hade det hunnit mörkna på min raksträcka. Omgiven av skog pratade/halvskrek jag högt för mig själv. Kom igen Alexandra, vad är 400 meter? Vill du bli snabb eller inte?! Drygt 2 kilometer nedjogg och jag kunde äntligen trycka på stopp-knappen på klockan. Rosslande lungor och astmafeeling med efterföljande hosta. Nu, en timma senare, har hostan lugnat ner sig och luftrören börjar kännas som vanligt igen. Hoppas innerligt att det bara var tecken på dålig dagsform och inte början på en förkylning...
 
Tempot då? Höll ett ojämnt och ganska mediokert tempo ikväll. Trots avsaknaden av riktig fart är jag ändå nöjd sett till omständigheterna, och kvaliteten blev faktiskt bra mycket bättre än ett vanligt myspass i lägre tempo.
 
Här nedan följer ett riktigt siffernörderi som främst är för min egen skull inför kommande liknande pass. 
 
100 meter: 1. 04:19 min/km. 2. 03:47 min/km 3. 03:46 min/km. 4.03:49 min/km.
200 meter: 1. 03:55 min/km. 2. 03:50 min/km. 3. 04:01 min/km. 4. 04:00 min/km.
300 meter: 1. 03:50 min/km. 2 03:59 min/km. 3. 03:56 min/km. 4. 04:03 min/km.  
400 meter: 1. 03:53 min/km. 2. 03:57 min/km. 3. 04:07 min/km. 4. 04:01 min/km. 
 
Sammanlagt 10,25 km i 05:02 min/km.
 
/A.
 

En uppdatering om livet

Efter en lång dag på jobbet helt utan energi, tog jag en vilodag i måndags. Hamnade istället framför En klassiker som visade härliga bilder från Lidingöloppet. Jösses vad sugen jag blev på att springa Lidingöloppet igen. De små slingrande stigarna och det där perfekta löpvädret. Inte för varmt, inte för kallt, utan bara alldeles lagom. 
 
I år blir det dock inget Lidingölopp hur lockande det än är. För tillfället lockar de kortare distanserna ännu mer och jag har nu äntligen anmält mig till ett lopp! Den 14 september ska jag springa Kretsloppet i Borås. Förhoppningen är att tajma bra väder, bra dagsform och ett extra tjock pannben. Jag vill dock gärna hitta något mer passande millopp att springa, för att slippa pressen som det innebär att satsa allt på ett kort. Pressen är givetvis bara den jag har på mig själv, men den kan vara stor nog ibland.
 
Igår morse ringde klockan 05.30 och jag begav mig till gymmet. Det blev en blandad kompott under 45 minuter innan jag var tvungen att stressa hem till duschen. För första gången i sommar körde jag några övningar i kabelkrossen, vilket defintivt känns idag. Gick omkring och klagade över att jag var stel i baksidan av axlarna igår kväll och började prata om massage. Hade inte en tanke på att det kunde vara en begynnande träningsvärk... På kvällen var det fotbollsträning, åter igen en väldigt rolig sådan. Är inne i en period när all träning känns nedrigt rolig, vilket gör träningsplaneringen ännu mer komplicerad. Jag vill hinna träna allt och helst på samma gång!
 
Just nu har jag en ledig förmiddag innan det bär iväg till jobbet. Denna förmiddag får ägnas helt åt ledigheten, träningen sparar jag till efter jobbet ikväll, då intervaller står på programmet.
 
 
Det är lite komiskt ändå. Jag sitter i solen, med datorn i knät, med mobilen bredvid mig på den ena sidan och med kameran på andra sidan. Den uppmärksamma läsaren kan kanske se vad jag gör? Letar efter kycklingrecept.. 
 
/A.
 

Ett skitpass

I skrivande stund halvligger jag i soffan i gassande solsken samtidigt som kroppen gör uppror. Som alltid efter långpass mår jag mindre bra. Har precis tvingat i mig en tallrik med yoghurt, keso, bär och nötter och hoppas nu att det kan stoppa illamåendet. 
 
Men, vi backar bandet ett par dagar. I fredags spelade vi nog den bästa matchen hittills den här säsongen! En riktigt rolig match som slutade med 6-0 till vår fördel - en mycket bra inledning av helgen. 
 
Gårdagen var veckans vilodag. Jag vilade inte bara från träning, utan tog närmast en vila även från det vanliga livet. Spenderade dagen hemma framför tvn och passade på att hälsa på min mormor. Några timmar i solen med (sockerfritt) fika på bordet är vad man behöver emellanåt. 
 
 
Dagen inleddes med sovmorgon och huvudvärk. Sovmorgonen är över sedan länge, men huvudvärken har valt att bosätta sig i kroppen hela dagen. Väntade några timmar med att springa, men insåg till slut att jag skulle få stå ut med huvudvärken om jag ville träna idag. Och så blev det.
 
Jag är som sagt fast besluten att bli vän med långpassen igen och tänker därför genomföra ett långpass ungefär var tionde dag. Idag var tanken att jag skulle springa 17 kilometer. Efter gårdagens vilodag hade jag förhoppningar om pigga ben, men tji fick jag för det. Dagsformen var usel idag! För att spä på eländet valde jag, dagen till ära, en backig runda. Hälften grus, hälften asfalt. När den där långa uppförsbacken tornade upp efter 11 kilometer ville jag inte göra annat än att sluta springa, men skam den som ger sig! När det är ungefär 2,5 kilometer kvar av rundan jag tänkte springa idag kommer man till en rejäl uppförsbacke. Jag var så trött på mina tunga ben att jag övervägde att ta ett annat längre håll hem och gå de återstående 3 kilometerna när jag hade passerat mina 17. Tog mitt förnuft till fånga i sista sekund och kämpade uppför mardrömsbacken. Tänk vilka korkade beslut man kan ta när man är trött. Hur dumt hade det inte varit att behöva gå 3 kilometer extra bara för att slippa en enda backe? 
 
De sista två kilometerna fick jag dessutom kramp i magen, och nu ligger jag alltså här i soffan efter en dusch - illamående och med huvudvärk. Så fort jag tryckt på "publicera" ska jag försöka sova en stund.
 
Kortfattat: 17 kilometer i 5:05 min/km med urusel känsla. Ett riktigt skitpass. Bättre lycka nästa gång...
 
/A.

När intervallerna blir fartökningar

När benen är slitna efter benpass (jo det börjar bli lite tjatigt nu) får man inte vara inställd på stordåd under löppassen. Igår var den ursprungliga tanken 8*400 meter, men reviderade det till 6*400 meter för att skona de träningsvärkiga benen inför fredagens fotbollsmatch. 2,5 sega kilometer uppvärmning innan jag nådde min tilltänka raksträcka som lämpligt nog är lite mer än 500 meter.
 
Intervallerna som följde gick inte i något fantastiskt tempo, men var helt okej med tanke på benens status. Nästa gång ska jag dock lägga på ett kol, borde kunna springa samtliga under 3:30 min/km. Men, denna gång blev det inte så. Måste dessutom bli bra mycket bättre på att hålla samma tempo under samtliga intervaller, eller som i detta fall, snarare fartökningar:
 
03:49 min/km
03:55 min/m
03:47 min/km
03:50 min/km
03:44 min/km
03:47 min/km
 
Efter en nedjogg landade passet på 8 kilometer i 4:58 min/km. Sett till förutsättningarna en helt okej runda. Trots avsaknad av fantastiska tider fick jag upp pulsen och kunde under en av intervallerna känna att det finns lite klipp i steget. Någonstans där i benen, innanför all träningsvärk. 
 
Jag letar med ljus och lykta efter tänkbara lopp att springa. Just nu önskar jag att jag bodde i Stockholm även om jag närmast avskyr Stockholm. Om någon har tips på lopp inom Smålands gränser - hojta! Det blir lite extra krångligt när det är fotbollsmatcher varje helg, 6 helger framöver... Är just nu lite inne på att testa formen i Kretsloppet som går av stapeln i Borås den 14 september, men som sagt, väldigt öppen för förslag!
 
Nu: ledig förmiddag. Firas med frukost och kaffe framför nyhetsmorgon. Här nedan, en del av favoritfrullen. Eventuellt lite enformiga matbilder, men ägg är ju det jag lever av. Typ.
 
 
/A.

Är löpning morfin?

 
Jag tror att jag ska sluta träna ben. Efter en natt med mardrömmar, som alltid natten efter benpass, vaknade jag med otroligt tunga och stela ben imorse. En promenad med Malin fick dem att vakna något, men jag var fortfarande rejält stel i framför allt baksidan av låren. Efter frukost var det dags för ett löppass med stockarna på bilden här ovan. 
 
Att jag ens tänkte tanken på intervaller igår innan jag gick och lade mig var idag helt ofattbart. Helt uteslutet. En mil i valfritt tempo fick ersätta de planerade intervallerna. Två kilometer i lugnt tempo och sedan ville benen, trots stelheten, öka tempot lite. Sammanlagt 10 km på 48 minuter.
 
Jag vet inte vad jag har gjort, men någonting har blivit bättre. För ett år sedan hade ett 4:48-tempo under en mil varit fruktansvärt jobbigt. Idag var det faktiskt inte särskilt jobbigt. Eller ja, jobbigt är kanske fel ord, men det var långt ifrån pissjobbigt. Jag vill som sagt inte styrketräna benen, men med tanke på att benen tar slut långt före "andningen" är det nog ett nödvändigt ont trots allt.
 
/A.
 
Ps. Kollar just nu på en "film" på youtube vid namn Ond kemi. 45 minuters hård löpträning motsvarar 10 milligram morfin. Inte konstigt att man blir på bättre humör efter en löprunda...
 
 

Fullträff på gymmet

Gårdagens match slutade med vinst 6-1 och därmed är vi fortfarande i serieledning. Redan i bussen började det spöregna och det blev en match utan särskilt bländande spel. Med vattenpölar på planen är det svårt att få till något direkt passningsspel, men det var givetvis lika för båda lagen. I slutet av andra halvlek blev det lite bättre då det slutade att regna och torkade upp något. En vinst är dock alltid en vinst, och kul var det ändå! 
 
Idag har jag en ledig dag. Efter en förmiddag i soffläge kände jag att gymmet lockade. För första gången på länge fick jag till ett riktigt bra styrketräningspass. Jag har tidigare i sommar kört en del cirkelträning och kunnat pressa mig till mjölksyragränsen, men i de rena styrketräningspassen som saknar konditionsövningar har motivationen inte varit på topp. Idag nöjde mig efter 50 minuter men hade kunnat fortsätta lika länge till, så stor var motivationen idag! Jag har mycket lättare att pressa mig i löpspåret än i gymmet, men just idag kunde jag stå ut med smärtan och fortsätta de där extra repetitionerna. Att jag har lättare att pressa mig i löpspåret är kanske inte så konstigt egentligen - det är ju där jag verkligen vill utvecklas!
 
Fokus idag var ben, men mellan varje benövning gjorde jag en annan övning. Inspirerad av Lofsan körde jag en kombinationsövning som kändes rejält i rygg, axlar och biceps. Kan varmt rekommendera denna övning som resulterade i en pöl av svett på golvet. 
 
Utöver ovanstående övning innehöll dagens pass:
- draken
- utfall med hantlar
- sumosquats
- bäckenlyft med viktplatta
- tricepspress
- russian twist
 
Armarna darrade och benen var inte bara skakiga, utan också blöta av svett. När det där perfekta passet på gymmet inträffar gäller det att njuta. När huvudet är motiverat och kroppen är samarbetsvillig. Ett ägg på det och muskeltillväxten är ett faktum. ;)
 
 
/A.

Nytt vågat klipp

Idag tog det 10 timmar för mig att motivera mig till att ge mig ut på en löprunda. Har gått i träningskläder hela dagen och hade först tänkt att träna innan frukost. Sedan efter. Sedan efter lunch. Innan eftermiddagskaffet. Rejäl huvudvärk gjorde inte träningsmotivationen större precis. Till slut hade klockan blivit 18.30 och inspirationen och motivationen lyste med sin frånvaro. Det är då disciplinen får ta över. 
 
Spelar match imorgon och vill ha allt annat än slitna ben. Hade därför en överensstämmelse med mig själv om att helt och hållet ignorera klockan och bara låta benen rulla på i lugnt tempo. Det stramar dessutom lite i baksida lår efter onsdagens terränglöpning, vilket gjorde den lugna rundan ännu mer befogad. Sprang min favoritrunda som mestadels går på grusvägar, lite uppför, lite nedför och avslutningsvis några kilometer på asfalt. Det är märkligt hur väl man kan sina rundor. Här hem-hemma har jag fem rundor jag brukar springa och på samtliga rundor vet jag exakt var kilometermarkeringen är. Kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på hur många gånger de är rundorna har sprungits, men det skvallar ändå om ett visst Garmin-beroende. 9,2 kilometer, 5:11 min/km och ett mycket bättre humör.
 
 
Igår fick jag ett infall och klippte mig lite annorlunda. Ett lite vågat klipp som dock går att dölja med överhåret. Alltid kul med förändring! Här nedan är frisyren stylad med svett istället för vax, men det fungerar säkerligen ungefär lika bra.
 
 
/A.

Matbilder och sockersug

Matbilder. De sociala medierna fullständigt svämmar över av dem. Jag tillhör den skaran som faktiskt uppskattar dessa bilder, som inspireras till att laga något liknande, som ibland trycker på "like" och som ibland blir både äcklad och full i skratt. Jag tror att det var Karin som tidigare i veckan skrev någonting på twitter om hur kycklinggrytor gör sig på bild. Eller kanske snarare hur de inte gör sig på bild. Att det allt som oftast ser ut som någonting som katten spytt upp. 
 
Idag blev det ingen kycklinggryta. Jag skulle göra en av mina favoriträtter i sann inget-proteinpulverfluff-till-lunch-här-inte-anda. Men så kommer jag på det. Korv stroganoff innehåller ju ketchup som är ett big no-no under #sockerfriaugusti. Så jag fick tänka om. Falukorv, champinjoner, mjölk och pesto och så lite pasta. Några gurkskivor för att förbättra vätskebalansen i kroppen. ;) Det blev kanske inte världens vackraste tallrik, men hamnar ändå inte riktigt i nivå med kycklinggrytorna. Snabbt och gott och kanske inte världens mest hälsosamma, men strunt i det - bara ät och se glad ut! 
 
 
Igår blev jag förresten sugen på digestivekex. Hittills har jag klarat mig bra utan sockersug, men igår slog det till. Hur jag löste det? Philapelphia. I bare, som vi smålänningar säger. 
 
/A.

Sådär jobbigt att det inte ens är roligt

När det är sådär jobbigt att det knappt är roligt.
 
Idag hade jag gett mig tusan på att springa 7,5:an i Bredaryd så fort som möjligt. Helt enkelt ett försök att springa så fort som möjligt i ett terrängspår som dagen till ära var lite extra kletigt efter de senaste dagarnas regnande. Jag har beskrivit detta spår tidigare, men känner att orden inte riktigt gör spåret rättvisa. Tänker ta en promenad en dag med kameran i högsta hugg och föreviga de vansinnigt jobbiga uppförsbackarna, traktorspåren och de trixiga små stigarna med lerpölar och hala rötter. 
 
Med endast två låtar i lurarna satte jag benen i rullning. Den udda kombinationen Greyhound och Flytta på dig lyckades få mina, för dagen, ganska tunga ben att förflytta sig framåt i ett hyfsat tempo. Att försöka springa fort i kuperad terräng är kanske inte optimalt dagen efter långpass, men som så ofta annars är det lätt att vara efterklok.  
 
Det var helt galet jobbigt idag, förmodligen ett av de jobbigaste träningspassen i mitt liv trots den ganska korta distansen. Huvudet fick kämpa lika mycket som betongklumparna till ben när mjölksyran kom smygande redan vid uppförsbackarna vid den tredje kilometern. Målet var under 4:40-tempo, och jag lyckades faktiskt. 4:36-tempo i drygt 7 kilometer var vad benen klarade idag. Vad det hade motsvarat på en plan runda vet jag inte, men idag tror jag faktiskt att jag hade fixat milen under 45 minuter.
 
 
/A.

Långpass i regnet

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om långpassens icke-vara i mitt träningsliv. Om hur Göteborgsvarvet tog död på min vilja att springa långt. Men idag, tog jag åter tag i mitt liv. 16 kilometer var planen och 16 kilometer blev det. Klockan hann bli ganska mycket innan jag kom iväg på grund av åska och regn. Termometern visade 13 grader. Iklädd de långa tightsen, en långärmad tröja OCH ett pannband var jag kanske lite för varmt klädd, men det skulle visa sig att det skulle behövas. 
 
 
Efter 200 meter började det smådugga, efter två kilometer rejält regn och mellan kilometer fyra och sex vräkte det ner. Var mest orolig över att mobilen på armen inte skulle fixa regnet, men den verkar ha klarat sig med livet i behåll. Efter dryga halvtimmen slutade det att regna och jag kunde fortsätta min planerade löprunda på blöta vägar med plaskblöta kläder. Med Alex och Sigge i lurarna gick tiden fort, de störde dock löpningen emellanåt då jag brast ut i skratt där i min ensamhet på landsvägen. Med pigga ben som fått vila från löpningen den senaste veckan blev det jobbigt först de sista två kilometerna (uppför backarna).
 
Åter hemma var det bara 10 grader ute - mitt pannband var alltså inte så fel ändå, trots att det bara är den 13e augusti. 16 kilometer i 5:00 min/km. Ett bra tisdagspass med efterföljande måltid... 
 
 
/A.

Serieledning

Ledig dag. Smaka på orden. Vilken fantastisk grej! Mitt 13 dagar långa arbetspass är nu över och jag njuter av en ledig dag. Veckan som gått har inte blivit alls som planerat träningsmässigt, men blev bra ändå. Löpningen har dessvärre inte hunnits med, nu när fotbollen har dragit igång igen. Hunnits med, är egentligen fel uttryckt, då jag anser att man alltid har tid att springa en sväng. Det är nog snarare så att benen inte riktigt har hunnit vänja sig vid fotbollsplanen vilket har resulterat i väldigt slitna ben. Hur som haver, igår var det match! Efter vinst med 2-1 har vi nu tagit över förstaplatsen i tabellen. Känns lite smått overkligt, men fantastiskt roligt.
 
Efter matchen var det dags för ett efterlängtat event, nämligen klubbens 80-årsjubileum. Det blev en härlig kväll med god mat och härlig dans med det bästa sällskap man kan tänka sig. Mina kära, kära lagkamrater, tillika bästa vänner. Bilden nedan är tagen för ett par veckor sedan, men får ändå illustrera gårdagen, som spenderades med de här + några till. 
 
 
Fick förresten en kommentar med en fråga om #sockerfriaugusti. Jo tack, det går bra. Kunde med enkelhet avstå tårtan som serverades till efterrätt igår, liksom kladdkakan som stod på bordet i förrgår. Det enda riktigt jobbiga är att inte få äta kaviar till det obligatoriska frukostägget. Visst är jag sockersugen emellanåt, men den värsta abstinensen har faktiskt lagt sig.  
 
/A.

Trötthet

Idag har det varit sådan dag när energin inte har varit på topp. Mycket jobb och lite sömn är ett bra recept på en 10-timmar lång arbetsdag i gäspningarnas tecken. Efter jobbet gjorde jag ett försök att väcka kroppen med ett pass på gymmet, även denna gång med Lisa. 
 
Idag var det mestadels mage, axlar, bröst i fokus, med många repetitionen och många set. Lisa konstaterade att det kändes som att det hängde något tungt i armarna när vi gick därifrån, och exakt så kändes det. Den där härliga känslan av totalt utpumpade muskler som inte skulle orkat lyfta en enda liten vikt till. Avslutade det hela med 3*1 minut plankan; övningen som Gud definitivt glömde. 
 
Avslutningsvis lite lek framför kameran. Trött, svettig och med en bildkvalitet som knappt ens duger för Instagram. Strunt samma, den får publiceras här ändå.

Imorgon har jag lite sovmorgon och tänkte passa på att springa det grymt jobbiga terrängspåret igen. Tänkte försöka springa fort och trotsa mina trötta ben som protesterar efter att ha spelat fotbollsmatch i måndags. En 5 kilometer lång återhämtningsrunda igår är vad benen har fått springa den här veckan. Men imorgon, då blir det åka av!
 
/A.
 

Give me some muscles, please

Igår stod väckarklockan på 04,30, med tanken att jag skulle springa långpass innan jobbet. Så blev det inte. Jag råkade visst somna om innan jag lyckades få över benen över sängkanten. 
 
Även söndagen bjöd på delat jobbpass, denna gång med ett gympass (istället för löpning) mellan de två passen på jobbet. Jag och Lisa körde en favorit i repris, inspirerade av Lofsans pass, men med några få ändringar. 
 
Vi ställde in klockan på fyra varv med 45 sekunder på varje övning och 15 sekunders vila mellan de olika övningarna. Efter en kort uppvärmning väntade sammanlagt 28 galet jobbiga och svettiga minuter. Övningarna vi körde var följande:
 
- Marklyft + armhävning
- Stående rodd
- Sumosquat + lyft mot taket med en viktplatta (10 kg)
- Bäckenlyft + tricepspress med hantlar 
- Bicepscurl + axelpress
- Armhävning med inhopp
- Plankan
 
Jag gillar verkligen pass som detta. Det sista varvet var otroligt jobbigt, och den sista plankan krävde mycket av psyket för att orka stå kvar, men med hjälp av frustande och halvskrik lyckades vi tvinga kvar våra stackars kroppar i rätt läge. Allt darrade. Magen, axlarna, armarna. Svettiga och nöjda begav vi oss sedan hemåt igen. Ett bra träningspass behöver inte ta särskilt lång tid så länge intensiteten är bra nog, det är en sak som är säker!
 
/A.
 
 

Intervaller, intervaller

För några minuter sedan låg jag på en filt i solen och njöt av gassande sol. Nu sitter jag på altanen och inväntar åskovädret. Märkligt att vädret kan slå om på bara några minuter. Med 29 grader ute trots att solen lyser med sin frånvaro, är en rejäl urladdning förmodligen snart nära. Hoppas dock att jag har fel, då jag snart ska återvända till jobbet efter några timmar ledigt mitt på dagen. 
 
Jag har tidigare nämnt att det är slutjoggat, att det är slut på lugna löprundor som ger huvudet mer än kroppen. Sagt och gjort. Fotbollsträningarna har dragit igång i veckan och det blev därför "löpvila" onsdag-torsdag, men så igår var det åter dags! Vaderna kändes lite slitna när jag gav mig av hemifrån i löpskorna, men bestämde mig ändå för att genomföra det tänkta upplägget. 4*4 minuter med 2 minuters joggvila. 
 
Lyckades ganska dåligt med att springa lika fort under de fyra intervallerna. Att den fjärde intervallen gick lite fortare än de andra var dock något jag kände under tiden jag sprang. Lyckades dåligt med tempot, men desto bättre med att bli rejält trött. Sista 1,5 kilometerna nedjogg (uppför backarna som vanligt) var otroligt jobbiga. Svetten bokstavligen forsade!
  
De första 4 minuterna gick i 04:16 min/km, de andra i 04:09 min/km, de tredje i 04:08 min/km och slutligen 03:46 min/km under den sista 4-minutaren. Sammanlagt 8 kilometer i 4:44-tempo. 
 
Efter en snabb dusch åkte jag sedan ut i skogen för lite grill och bad (läs: fotograferingsstund på stranden för badkrukans del) med några kompisar. En mycket trevlig kväll som dessutom bjöd på mycket god mat. 
 
 
 
 
 
/A.

#sockerfriaugusti

Ja, sorgligt men sant. 
 
Tillsammans med fyra andra tappra kämpar är det en sockerfri augusti som gäller. Inget godis, inga kakor, ingen glass. Inte heller någon sylt, ketchup, sockrad yoghurt eller liknande. För mig, som är ständigt godisätande, är det här en rejäl utmaning. En dag av 30 har gått, och dagen har bjudit på mer än en frestelse. Nummer ett: att jobba i en mataffär med lösgodiset cirka två meter från kassan. Nummer två: kexpaketet på fikabordet. Nummer tre: mammas hembakade kakor i frysen. Men, so far, so good. Varje gång jag varit lockad att äta en bit center har jag istället tagit en klunk vatten. 
 
Och så nu, höll jag faktiskt på att trilla dit, helt omedvetet. Mamma hade köpte hem Messmör, något som jag inte smakat på många, många år. Tog förpackningen och stoppade mig själv i sista sekund. 5 % socker - inte tillåtet.
 
 
Skulle någon vilja hoppa på detta tåg är ni hjärtligt välkomna, använd hashtaggen #sockerfriaugusti i diverse sociala forum. 30 dagar är 0,8 % av 10 år. 99,2 % av de resterande 10 åren är det fritt fram att frossa i socker. Saken är biff - let's do this!
 
/A.

RSS 2.0