Hej klassiker!

Ligger i soffan med datorn i knät och har precis tryckt i mig massa mat efter ett riktigt bra träningspass. Idag var det kondition på programmet, vilket just den här måndagen innebar att jag snällt fick sätta mig på cykeln på gymmet. Försökte lura mig själv genom att bara tänka minuter framåt, öka motståndet lite extra och låtsas att det snart var slut på eländet. Men det var det naturligtvis inte. Hjärnan må vara smart, men ibland lyckas man lura den! Det gick bra idag, kände mig stark i benen även om jag stundtals fick mana på dem lite extra. Det är alltid bra när det sitter någon bredvid som man kan snegla på. Tävlingsmänniskan vill såklart alltid ligga steget före, även på en cykel på gymmet.

 

Förra veckan var en riktig skitvecka på nästan alla sätt och vis, även om den blev bättre framåt helgen. Spenderade lördagkvällen på Harrys med Linda och Johanna, åt mat och stannade kvar ett par timmar extra, en rolig kväll helt enkelt!

 

Söndagen ägnade jag mest åt att prata i telefon känns det som. Skypade med min kära Hannah som alltså befinner sig i Shanghai och fick en uppdatering om livet på andra sidan jordklotet. Var även med på styrkedelen av fotbollsträningen på kvällen och agerade publik den resterande delen av tiden. 

 

Imorgon ska jag till naprapaten. Sist jag var där kunde hon känna tydligt var och vad det var som var fel med höften, har förhoppingar om att hon ska ha svårare att identifiera det imorgon. 

 

Avslutar kvällen med ett avsnitt av Sons of Anarchy, endast tre avsnitt kvar av säsong 6 nu, olidligt spännande!

 

/A.

Den här veckan har inte riktigt gått min väg. Besvikelser har avlöst varandra och dessutom har höften strejkat rejält. Men, nu är veckan i princip slut, nya tag med ny vecka inom kort!

 

Den där höften ja. Efter måndages lilla löppass var den inte helt nöjd. Har vilat från all form av löpning hela veckan och hoppat över fotbollsträningar i väntan på tisdagens naprapatbesök. Jag har istället fokuserat på det jag faktiskt kan träna och som jag inte tränat särskilt mycket den senaste tiden - överkropp med rygg och axlar i fokus. Gymmet hem-hemma i all ära, men med det begränsande utbudet av hantlar och skivstänger är det lite knivigt att få till bra träning för i synnerhet axlarna. Tillbaka i Kalmar och på F&S har överkroppen fått jobba desto mer den här veckan.

 

Igår körde jag axlar och armar innan det obligatoriska fredagsmyset. Körde 5*5 repetitioner på de flesta övningarna som alla syftade till att bättra på axlar och triceps. Det finns förmodligen ingenting som är så onödigt som att träna biceps, även om det är nedrigt roligt, men just igår struntade jag i att bicepscurla. Tanken är att jag ska åka en del skidor nu framöver om vädret vill som jag vill, och då finns det ju faktiskt anledning att träna triceps. Skönt när man kan hitta en ursäkt till discoträningen... Idag ska det däremot inte discotränas, ben står på programmet och jag bävar redan.

 

Och, om någon undrar så ska vi (till min besvikelse) spela i division 2 i år. Här nedan, något som får mig på lite bättre humör. Over and out.

 

/A.

 

Idag har jag köpt en ljusrosa näsklämma som jag eventuellt använde på fel sätt. Det är inte helt enkelt att förstå vilket håll den ska sitta på, den där urcharmiga lilla grejen som gör att jag slipper dra in massa vatten i näsan. 

 

Jo, för jag har simmat idag! Efter att ha ägnat en halvtimme åt styrketräning med enbart fokus på ryggen begav jag och Frida oss till simhallen för att, ja, simma lite. För första gången någonsin var det riktigt kul i bassängen. Vi simmade bröstsim ett antal längder och vågade oss sedan på att försöka crawla. Det är nedrigt svårt det där, men jag tycker ändå att vi gjorde framsteg. Jag förstår mig dock inte på hur man ska använda benen, kommer fram fortare utan att sprattla som en tok och få kramp i benen. Nåväl, jag känner ändå att jag har chans att förbättras........ Jobbigt är det i alla fall, det är ett som är säkert. Ska ägna lite tid åt teknikfilmer på youtube och eventuellt fjäska mig till lite privatlektioner av crawlkunniga personer för att försöka få ordning på armar och ben. 

 

Den där lilla näsklämman underlättade verkligen min framfart i vattnet. Den var helt fantastiskt ful, men vad gör man inte för att slippa få vatten i näsan när man är född på land?

 

Varsågoda, här kommer årets kanske fulaste selfie:

/A.

 

I ärlighetens namn har det här varit en riktig skitdag. Det började med att jag försov mig och sedan fortsatte dagen på ungefär samma sätt. Förutom helt icke-träningsrelaterade missöden har jag idag så ont i höften att jag ställde in kvällens fotbollsträning och bokade en tid hos naprapaten. Hon hade tyvärr ingen tid förrän nästa tisdag, men får hoppas att jag har hunnit vila mig i form tills dess.

 

Humöret har varit tämligen ofestligt hela dagen, men så vände det framåt kvällen. Efter lite samtal med några lagkamrater blev humöret lite bättre. Vi har nu fått erbjudande om att gå upp i Division 1. Fördelar vägs mot nackdelar och det går att diskutera i oändligt många timmar. Efter mycket om och men har jag nog kommit fram till vart jag står. Ett beslut ska fattas på  torsdag/fredag, och sedan är det bara att köra, oavsett hur utgången blir. 

 

Jossa skrev en tweet som var så bra att jag var tvungen att lägga upp den på Instagram och nu även här. Oavsett om vi väljer att ta platsen i Division 1 eller inte, så är det faktiskt ganska stort. Små orter på landet som tillsammans har bildat ett lag som nu har chansen att få spela två divisioner under allsvenskan. Jossa är för övrigt en imponerande madame med ett otroligt stort engagemang i saker som absolut inte rör träning, men jag tycker ändå att hon är värd en liten länk. Vi är långt ifrån alltid av samma åsikt, men det behöver man inte alltid vara för att imponeras av någon.

 

 

Så har jag landat i min lägenhet igen. Dagen har bjudit på en föreläsning i en kurs som kommer bli nedrigt tuff, men jag känner mig ändå motiverad just nu. Igår var situationen en helt annan, men dagens föreläsning fick mig att ändra inställning. Endast 13 personer i kursen är en himla fördel med tanke på svårighetsgraden. Fem intensiva veckor, sedan ska tentan i Rapportering, finansiering och analys sitta!

 

Drog med mig Linda på en liten löprunda innan. 6*4 minuter med gåvila. Höften trilskandes lite mer än den gjort på sistone, blir nog en ny tid hos naprapaten inom kort. Drog hem, bytte skor, slängde av mig understället och begav mig till gymmet för ett rygg- och axelpass. Jag gillar verkligen att gymma, men just ryggen är något jag kämpar med på mer än ett sätt. För det första är det lite småtråkigt, för det andra har jag lite problem med att verkligen få kontakt med ryggen och för det tredje är den sned och allmänt krånglig. Det kan med andra ord bara bli bättre på samtliga punkter! Idag gick det dock över förväntan, kul att vara tillbaka på Friskis även om jag saknade Lisa vid min sida, som jag tränat mycket med den senaste månaden.

 

Imorgon väntar fotbollsträning om höften känns okej, och innan dess en dag på biblioteket. Studentliv, here we go again.

 

/A.

Vi står inför ett spännande beslut då vi med största sannolikhet kommer få chansen att gå upp i division 1 trots att vi missade kvalet. Huruvida vi kommer tacka ja eller nej, om/när vi får frågan, är ännu oklart. Detta har upptagit många tankar i veckan, fördelar och nackdelar vägs mot varandra och jag kan inte bestämma mig för om jag ställer mig positiv eller negativ till det hela. 

I övrigt är det de sista dagarna här hem-hemma nu innan det bär iväg till östkusten igen. Imorgon vankas jobb, styrketräning och så slutligen inflyttningsfest och utgång i Halmstad. Söndagen bjuder på fotbollsträning och möte innan det är dags för mig att sätta mig i bilen och köra de där 21 milen...

För en timme sedan firades helgen in med ett litet löppass. Utan att säga för mycket, så går det framåt med höften. Sträckorna mellan gångpauserna blir längre och jag får verkligen anstränga mig för att inte öka för fort. Idag: 4*4 minuter.

Trevlig helg!

/A.

Min långa julledighet här hem-hemma börjar närma sig sitt slut, på gott och ont. Nästan en månad på hemmaplan har gjort att jag har kommit in i de gamla vanorna igen, med fotbollsträningar, jobb och kompishäng. Idag har det varit precis en sådan dag. Jobb 9,00-17,30 och sedan direkt iväg för att träna. Idag var det visserligen ingen fotbollsträning, men än dock träning vid fotbollsanläggningen med en "fotbollskompis". Mitt sällskap för dagen var inte vilken fotbollskompis som helst, utan närmare bestämt min vän och adept Ellie.

 

Hur som helst. Vi körde ett pass med blandade övningar för hela kroppen. Bäst att inte slita alltför mycket på benen med tanke på morgondagens fotbollsträning. Med det i åtanke körde vi mestadels övningar för mage, armar och rygg. Inledde med en cirkel baserad på tid med dips, burpees, skivstångsrodd, plankan med förflyttning, russian twist, triceps i kabelkrossen och knäböj med viktplatta. Fortsatte sedan med latsdrag, sittande och stående rodd samt ryggresningar med vikt. Passet avslutades sedan med en cirkel (45 sekunder intensivt, 15 sekunder vila - favoriten!) med fyra övningar för benen. 

   

 

/A.

När benen känns tunga och kroppen tom på energi, då vet man att det varit ett bra träningspass! Känslan av att kroppen riktigt skriker efter mat, och en smoothie försvinner på en halv minut. 

 

Denna eftermiddag bjöd på ett riktigt bra och rejält jobbigt pass. Jag och Lisa skulle ses vid kvart över tre, men då vintern har anlänt (till min stora glädje) hade låsen på bilen frusit igen (till min mindre stora glädje). Några stressiga minuter senare var jag dock på plats och dagens mastodontpass kunde börja! 

 

Både jag och Lisa har haft problem med skador under en längre tid, men var båda två sugna på att springa lite. Ett varv på elljusspåret med planerade gångpauser fick bli dagens uppvärmning. Som alltid en lika befriande känsla att få springa några meter. Vi stängde sedan in oss på gymmet och körde ett pass som var uppdelat på överkropp/underkropp. Första halvan vigdes åt biceps och triceps med följande övningar:

 

- Bicepscurl med hantlar

- Bicepscurl i kabelkross

- Biceps/axlar i kombinationsövning med hantlar

- Två övningar för triceps i kabelkrossen

- Dips på bänk med viktplatta i knät

- Triceps med viktskiva över/bakom huvudet 

 

Efter det var vi egentligen trötta nog att gå hem, men har man planerat att träna ben, så har man! Den evighetslånga korridoren blev återigen vår största fiende när vi illamående travade fram och tillbaka med rejält tunga hantlar i händerna. Övningarna för tranbenen:

 

- Utfallsgång med hantlar

- Draken (15 kg)

- Benböj med upphopp (5*45 sekunder)

- Höftlyft med vikt (10 kg) (5*45 sekunder)

- Jägarvila (5*45 sekunder)

 

Efter närmare två timmar begav vi oss hemåt lite lätt illamående och med darriga ben. Endorfinerna flödade, och känslan av att älska att träna var total. Känslan under utfallsgången var dock den totala motsatsen.

 

/A.

En vecka, fyra arbetsdagar, några träningspass och en fredagskväll med plugg, närmare bestämt "Företagets finanser". Med kursstart om 10 dagar är det hög tid att börja läsa in mig på kurslitteraturen. Träningen har gått bra, ett styrkepass i cirkelform i onsdags och en väldigt rolig fotbollsträning igår. Och så imorgon, vankas det fotbollscup, ska bli fantastiskt roligt på alla sätt och vis!

 

Jag tänker nu byta ämne, trots att denna blogg främst är till för att dokumentera min träning. Ibland finns det ett behov av att skriva av sig lite, och då är en blogg ett bra alternativ. Senast igår blev jag fullständigt rosenrasande när jag gick in på facebook och ÅTERIGEN möttes av statusuppdateringar med främlingsfientlighet i fokus. Jag är så trött, så ledsen och så otroligt arg över det faktum att det numera tydligen (?!) är helt okej att sprida rasistiska åsikter till höger och vänster (bokstavligt talat). 

 

Filip och Fredrik är öppet väldigt kritiska mot den samhällsutveckling vi står inför och uppmuntrar ständigt till att ta kampen mot främlingsfientlighet och mot Sverigedemokraterna. Det går knappt en dag utan att jag diskuterar detta ämne, inte en dag utan att mötas av ett "jag är inte rasist, men...". Det är dags att inse alla människors lika värde nu, det är dags att sluta prata om skillnader mellan svensk och invandrare, svart och vit. Jag tänker fortsätta strida mot främlingsfientligheten, och blir än mer övertygad när de plöstligt finns där, mitt bland fest- tränings- och idag-har-jag-gjort-en-tårta-uppdateringarna på facebook. Personer vars statusuppdateringar och kommentarer gör mig rädd. Rädd för den utveckling som sker, när smygrasismen förvandlas till öppen rasism, även om smygrasismen egentligen kanske är den allra värsta. 

  

 

Jag vill uppmuntra samtliga att lyssna på Filip&Fredriks nyårstal. Det är, enligt mig, väl investerade 10 minuter. Mestadels svammel och trams, men även inslag av allvar. 

 

Jag vill ogärna bli politisk, men det här handlar snarare om sunt förnuft och vettiga värderingar framför politik. Nästa inlägg ägnas åt träningen igen. Jag lovar.

 

/A.

Jag är så fantastiskt taggad på all form av träning just nu. Träningsmotivationen går lite i vågor, precis som med allt annat här i livet, men just nu är den på topp.

 

I fredags satt vi ett gäng från fotbollslaget och började prata om säsongen som gått och matcherna som komma skall, och det är inte klokt hur extremt pepp jag blev på att spela matcher igen. Den absolut bästa situationen med en fotbollsmatch är när man har en riktigt snabb spelare att markera på kanten. Att sedan ha en halv fotbollsplan på sig att hinna ikapp spelaren i fråga, och känna hur man tar in lite för varje steg. Att sedan vara ikapp, ta bollen och känna "yes, jag var minsann snabbare!", det är helt fantastiskt. 

 

I år blir det en väldigt spännande säsong med riktiga derbyn. Westbo United väntar precis som förra året, men i år är även IFK Värnamo med i serien, vilket är som upplagt för riktigt tuffa och roliga derbymatcher. Löpmässigt har jag inga fler lopp än Göteborgsvarvet spikade, men är även där grymt taggad på att få till en riktigt bra tid på milen. Blotta tanken på en snabb mil och på hårda derbymatcher kan få mig att göra några extra repetitioner på gymmet och några extra minuter på cykeln i väntan på intervaller i löpform. Det riktigt spritter i benen när jag tänker på vårens matcher, jag är taggad till tusen! Att matcherna sedan spelas med ett riktigt härligt gäng gör inte saken sämre. Älskade fotboll, älskade vänner. 

/A.

Efter att ha cyklat igår var det dags för musklerna att jobba idag. Ibland är det bara så nedrigt kul med ett riktigt discopass. Lisa ville köra armar idag, och då var jag inte sen att hänga med. Efter 3 övningar för biceps och 4 för kändes armarna som spagetti. Vi var dock inte riktigt klara där. Avslutningsvis 10 minuter med varannan minut plankan från stående på händerna till armbågarna och burpees. Under de sista minuterna var det tur att vi var ensamma på gymmet då de sista krafterna försvann i takt med plågsamma skrik. Nu hoppas jag bara på lite snö så jag kan få dra nytta av discoträningen!

 

 

/A.

Så var det nya året här och årets första träningspass är avklarat. Som alltid blir jag lite stressad strax innan tolvslaget och undrar vad jag har glömt göra under året, men som alltid går det över efter någon minut då jag inser att det ju faktiskt är en helt vanlig dag idag. 1 januari 2014. 

 

Gårdagen spenderades hemma hos Johanna. En lugn och trevlig kväll med väldigt god mat och sällskapsspel.

 

Efter en lång sovmorgon och en stund framför nyårskonserten från Wien kände jag hur det började krypa i benen. Lediga dagar i all ära, men det behövs inte många timmar innan rastlösheten kommer på besök. Åkte iväg till gymmet och körde årets första pass. Jag är väldigt inne på det där med tid framför ett bestämt antal repetitioner just nu. Dagens pass var återigen 45 sekunder intensivt jobb, 15 sekunder vila. 2 övningar under 10 minuter, därefter några minuter på cykeln, sedan 2 andra övningar och några minuter på cykeln igen. Avslutningsvis lite höftrehab. Övningarna var bänkpress med endast 20 kilo, kombinationsövning biceps/axlar med hantlar, sittande rodd och så en bröstövning i kabelkrossen. Låga vikter, men brännande muskler. 

 

Idag var jag helt själv i det lilla gymmet, så gött att lyssna på hög musik, gå in i den egna lilla bubblan och koppla bort omvärlden för en stund. Ibland kan det vara skönt att vara själv även om träningssällskap pushar och inspirerar. 

 

/A.

Två dagar med två bra pass på gymmet och en träningsvärk som gör att jag hade stått upp och skrivit det här om det varit möjligt. 

 

I söndags var det dags för veckans benpass. Medan övriga i laget spelade fotboll höll jag och Lisa till i det lilla gymmet med grön heltäckningsmatta och gamla hederliga vikter som man får bygga ihop själv. Jag vågar inte springa inomhus på det hårda golvet än, så får snällt nöja mig med att styrketräna.

 

Först ut var en riktig killer för ben och rumpa - utfallsgång med tunga hantlar i korridoren. När man går där och kämpar med varje steg känns den där korridoren längre än någonsin förut. Samma känsla som den sista intervallen i en lång intervallstege. Efter långt fler utfallssteg än vad som är bekvämt, övergick vi till draken. Benen var ganska skakiga redan här, och det krävdes tidsinställda övningar för att orka fortsätta pressa på. 45 sekunder intensivt jobb, 15 sekunder vila med övningarna benböj med upphopp och höftlyft med vikt. 10 varv och benen och rumpa var helt fantastiskt trötta. Ytterligare 10 minuter med samma upplägg, men med två övningar för magen för att låta benen vila lite - russian twist och plankan i varianten där man går från att stå med armbågarna i marken till att stå med händerna i marken. Grymt jobbig övning! En runda med utfallssteg till och några minuter jägarvila, sedan var vi mer än klara. 

 

Träningsvärken är just nu helt otrolig. Brukar sällan få träningsvärk som är så koncentrerad till rumpa och baksida lår, men i söndags lyckades vi minsann. 

 

Avslutade sedan dagen hemma hos Ellie med det årliga julbadet. Några timmar i poolen, bastun och den obligatoriska tacopajen var som alltid ett lyckat koncept.

 

Gårdagens pass var av helt annan karaktär än söndagens benpass. Körde överkropp utan någon riktig struktur, men fick ändå till ett bra pass. I slutet fick jag för mig att maxa i bänkpress. Kanske inte optimalt med ett maxningsförsök i slutet av ett pass, men klarade i alla fall 42,5 kilo. Finns inga små vikter att tillgå, så nästa ökning fick bli 45 kilo, men där tog det stopp. Men, som jag sa igår: ge mig ett par veckor och en pigg kropp så ska de där 45 kilona upp.

 

/A.

2013 går mot sitt slut och det är dags att sammanfatta träningsåret. Med all träning dokumenterad på funbeat är det lätt att följa toppar och dalar, att läsa om riktiga bottennapp och den raka motsatsen när endorfinerna talar sitt tydliga språk efter riktigt lyckade träningstimmar.

 

Innan jag släpper loss siffernörden i mig kommer här år 2013 i skrift. Det är inte lätt att minnas ett helt år, men jag antar att det som finns kvar i minnesbanken är det som är värt att minnas. Årets bästa händelser, träningsmässigt, är ganska självklara. Jag är fortfarande lite förvånad över 19:52 på Drottning Margaretaloppets 5 kilometer. Träningspasset där milen avklarades på 44:44 tillhör också höjdarna, liksom det überjobbiga terrängspåret i Bredaryd som till sist landade på 32:54 (7,5 kilometer). Det sistnämnda tar priset i kategorin Årets jobbigaste träningspass. Det var helt enkelt vidrigt. 

 

Om vi lämnar den positiva sidan av året så finns det ju ett lopp som gick så otroligt dåligt att jag fortfarande inte riktigt vill prata om det. Det där Göteborgsvarvet tar priset i kategorin Årets platta fall där känslan av att vilja försvinna från jordens yta var närvarande under 21 kilometer + efterföljande timmar, veckor och nästan månader. Hur dåligt gick det då? För att få framhäva årets positiva stunder, antar jag att en tid som bevisar årets sämsta prestation bör finnas med i skrift. 1:58:30. 

 

Bortsett från löpningen har fotbollen ägnats x antal timmar (närmare bestämt 90 timmar och 5 minuter). Vi vann serien vilket var otroligt roligt, men jag skulle ändå vilja påstå att priset i Årets roligaste match tilldelas de båda matcherna mot Westbo United. Derbystämning, mycket publik och nervositeten hängde i luften. Första matchen vann vi på hemmaplan, medan bortamötet slutade med oavgjort. Ett oavgjort resultat i just den matchen kändes dock som något av en vinst där och då. Efter seriesegern fick vi kvala, men lyckades inte ta oss upp till division 1. Just då var det givetvis en besvikelse, men såhär i efterhand känns det ganska bra ändå faktiskt.

Och så har vi styrketräningen. Den som i början av året var ett nödvändigt ont. Jag avskydde att träna ben på grund av den efterföljande brutala träningsvärken och prioriterade bort all form av ryggträning. Någon gång i somras bestämde jag mig för att ta ben-, rygg- och bålträningen på allvar. Ett benpass i veckan har varit standard sedan dess, träningsvärken är inte längre lika brutal och jag känner mig framför allt betydligt mycket starkare. Jag vågar påstå att jag just nu är mitt starkaste jag hittills i livet. Det finns definitivt planer på att bli starkare, men jag är just nu väldigt glad över att jag har insett styrketräningens betydelse för att kunna prestera i övriga träningsformer. Att prestera är kanske lite luddigt uttryckt, men jag har insett att styrketräningen är avgörande om jag vill ha en kropp som ska hålla för fotboll och löpning. Jag har verkligen inte varit förskonad från skador det här året, men har förhoppningar om att mina 80 timmar på gymmet har lagt grunden för en hållbar(are) kropp framöver.

 

 

      

 

 

Inför 2014 har jag inga specifika löften, såsom detta årets "min egen vikt i bänkpress" - det misslyckas jag alltid med ändå. Jag lovar däremot att ta kroppens signaler på allvar, att inte genomföra träningspass av ren tjurighet/dumdristighet.

 

Mål inför 2014: Det är skillnad på löften och mål. Högt uppsatta mål är himla trist när man misslyckas, men ändå väldigt motiverande om de inte är helt orimliga. Mina mål inför 2014 är att springa ett flertal millopp och springa en bit under 45 minuter. Målet är att ta revansch på Göteborgsvarvet, att gå i mål med äran i behåll och få känna mig nöjd med ett resultat kring 1:45. Det sista målet är otroligt otippat, men jag tänker bannemig lära mig att crawla, nu har jag ju till och med en baddräkt att inviga. Jag hatar att simma, men det borde väl inte vara så svårt att lära sig att tycka om ytterligare en träningsform...?

 

Nya friska tag... mot 2014!

 

/A.

Igår sprang jag igen. Eller kanske joggade. Eller egentligen snarare varvade-löpning-med-gång i 5 kilometer. Det var en märklig dag vädermässigt med tät dimma hela dagen. Jag var ute på min runda kring halv två och såg inte många meter framför mig. Trots att jag bara springer 500 meter i taget njuter jag av att få röra på benen igen. Fokuserar extra mycket på löpsteget och känner efter hur höften känns i varje steg. Kom hem igen, åt mat och choklad (alltid denna choklad) och tog det lugnt. Och blev rastlös. Åkte då till gymmet och drog av ett 45 minuter långt pass bland vikterna. 

 

På juldagen körde jag och Lisa ett pass med den egna kroppsvikten som enda vikt. Klantarslet i mig tog dessvärre överhanden då jag slog i armbågen i en skivstång efter uppskattningsvis en minut. Kunde omöjligt göra armhävningar och liknande utan fick snällt hoppa upp på cykeln när det var dags att använda armarna. Jag kan avslöja att det var jobbigt ändå... Igår var dock armen tillbaka igen och jag kunde böja och lyfta utan större problem. Jag älskar verkligen att träna. Kan inte tänka mig ett liv utan att få springa, lyfta skrot eller sparka på en boll, men allra helst utövar jag alltihop i en enda härlig, ganska ostrukturerad röra. Och allra viktigast är nog den där löpningen. Eller kanske fotbollen, men det hör ju ihop på något vis.

 

Avslutar med ytterligare en bild från julaftonens juljogg. Skägg är att rekommendera i motvind och ösregn!

 

/A.

Klockan 06.15 var det dags för den numera traditionsenliga juljoggen. I spöregn iklädda tomteluvor och reflexvästar (obligatorisk!) joggade vi genom Ås. Två bilar och en tankbil var de enda som hade vaknat till liv, i övrigt var det helt tyst, mörkt och lugnt. Trots spöregnet var det en perfekt start på dagen, det har nu blivit en tradition jag aldrig kommer överge. 

 

Att föreviga det hela var inte det lättaste med tanke på avsaknaden av ljus och tidpunkten på dagen, men vi gjorde några tappra försök i alla fall. 

 

Sedan fortsatte dagen med julfirande med släkten, med julmat, Kalle Anka och julklappar. Och precis som jag och Malin konstaterade när vi pratade i telefon strax innan midnatt - julafton måste vara årets längsta dag...

 

/A.

Det behövs inte många minuter förrän svetten börjar rinna om den här kroppen. Inte många burpees förrän pulsen är en bra bit över vad som känns som bekvämt. 

 

Igår testade jag att springa för första gången på tre veckor. Varvade 500 meter löpning med 500 meter gång om vartannat i 6 kilometer. Jag vågar ännu inte säga hur det känns, men hoppas att höften är pepp på en snortidig och väldigt långsam juljogg imorgon bitti. Hemma efter min lilla tur övergick jag till köksgolvet och körde övningar med timern som riktmärke, var mer än lite småjobbigt om man säger så. Sedan bar det av till min broder tillsammans med mina andra bröder (med respektive och barn - jag har inte glömt er!) för det årliga julbaket. Vi kokade sirap, socker och smör i olika proportioner och med olika smak och resultat. Knäcken blev stenhård och fudgen skar sig, men resten blev helt klart godkänt och lite till.

 

Dagen har spenderats i det lilla köpcentrumet. Alltid lika trevligt när jag får ta på mig jobbkläderna och återse stamkunderna igen. Efter drygt 10 timmar bar det av hemåt igen och det vankades julmat. Men, jag ville ju gärna få röra lite på mig först, aktivera musklerna något och få pulsen att lämna vilopulsträsket. Så fick det bli. 25 minuter med ett hopprep som enda redskap. Mamma hade visst städat precis innan, får nog ta och torka golvet igen. Det är inte alltid fördelaktigt att ha nära till svett...

 

 

Jag har tänkt. Har precis avslutat en kurs i Consumer behaviour där bland annat social medias påverkan på vårt köpbeteende har behandlats. Jag tänker dock mer på social medias påverkan i stort. 

 

Att vi påverkas av allt vi ser och läser är självklart. Medvetet eller omedvetet, men påverkade blir vi. Sociala medier och bloggar förmedlar ju allt som oftast den där fantastiskt positiva bilden av livet, som i övrigt kanske inte alltid är lika fantastiskt.

 

Med julen på intåg har träningsbloggar och tidningsomslag lite liknande strategi. "Så behåller du formen i jul". Jaha? Vad är det som skiljer julen från alla andra dagar om året? Att "hålla formen" på julafton är precis samma sak som att "hålla formen" på en helt vanlig tisdag en helt vanlig vecka. Att äta lite extra, eller annorlunda mat än vanligt är ingenting som förändrar formen. Det handlar om en helg! Sedan, efter jul, kommer de klassiska tidningsomslagen "Så får du bort julkilona". Vilket nytänkande, vilken revolutionerande marknadsföring!

 

Men så har vi bloggarna. Träningsbloggarna. De väldigt bra, de som skriver om härliga och mindre härliga träningspass i skogen, på gymmet eller i simhallen. Som skriver om hög puls, svett, tunga löpsteg och träningsglädje. Som inte bryr sig om antal kalorier i en skiva julskinka eller hur många minuter löpning det krävs för att kunna äta två prinskorvar extra utan dåligt samvete.

 

Och så har vi de andra. De som "trotsar julbordet", som struntar i att äta janssons frestelse för att den innehåller grädde, trots att det tillhör favoritmaten. Som äter en proteinshake till frukost istället för risgrynsgröten som övriga familjen äter.

 

Allt det här läser vi. Påverkas, medvetet eller omedvetet. Jag har ägnat eftermiddagen åt att läsa x antal träningsbloggar och har sett väldigt många fler bilder på Celcius än på ett hederligt glas mjölk. Har rensat bort några bloggar från bloglovin även om de flesta jag hade där sedan tidigare tillhör den första kategorin jag beskrev. Jag vill inte påverkas av märkliga dieter och träningspass som endast existerar för att kunna äta ett par prinskorvar på julbordet. Jag vill inspireras av härliga träningspass, av människor som är genuint intresserade av träning, inte av någonting annat.

 

/A.

 

Äntligen hemma!

 

Efter den värsta veckan någonsin sett till graden av stress har jag nu landat i de smålänska skogarna. Jag har svårt att sätta ord på vad jag känner just nu. Är så ofantligt trött, både fysiskt och mentalt, trots att jag knappt tränat någonting i veckan. Med dagar fyllda av plugg, stress och press känner jag mig nu helt tom. Efter gårdagens tenta väntade dessutom bokföring, det sista för det här året som jag och Hannah inte haft tid att göra innan. Fick såklart migrän, inte ett dugg förvånad, men än dock lika jobbigt. Efter några timmar sömn och x antal tabletter var huvudet bra nog att bokföra några timmar. Hemfärden blev framskjuten idag och jag ägnade istället kvällen med Hannah. Denna fantastiska brud som ska till Kina ett halvår. Tror att hennes framtida frånvaro är bidragande till tomheten jag känner just nu. Ett helt halvår utan en person som jag har träffat i princip varje dag i 1,5 år. Otaliga filmkvällar, promenader och skrattanfall. Vi har följt tröttheten den här veckan genom att ta kort varje kväll. Man kan tydligt se hur tröttheten utvecklat sig, och hur nätter med 3-6 timmars sömn i kombination med 15 timmars plugg/dag har förvandlat oss till vrak. Sannerligen inga vackra bilder, men ibland måste man visa upp the ugly truth. Den sista bilden är tagen vid 19-tiden igår och är nog det yttersta beviset på att sömn behövs.

 

Hur som helst. Julen är tydligen här, har absolut igen julkänsla men det kanske kommer efter ett par dagars avkoppling på hemmaplan. Imorgon är det dags för det årliga julbaket med mina bröder, det kan kanske höja julkänslan något. Annars är sömn och mat högsta prioritet. Jag som alltid är hungrig och som aldrig tackar nej till mat har inte kunnat äta som vanligt i veckan. Har helt enkelt inte varit hungrig och blivit illamående vid blotta tanken på mat. Märkligt hur påverkad man kan bli av stress. 

 

Tog farväl till Friskis för en månad framöver innan jag satte mig i bilen och åkte hemåmt tidigare idag. Ett benpass med squats av olika slag, utfall, draken och lårpress (?). Motsvarigheten till klipp i steget, vad är det på gymmet? Den motsvarigheten fanns där inte riktigt idag, av förklarliga skäl. Blev än dock ett svettigt och jobbigt pass och jag gick därifrån som en lite gladare människa. Det är även dags att smyga igång med löpningen nu. Har inte sprungit ett steg på tre veckor och är spänd på hur det kommer kännas i höften. Men först, ska jag sova...

 

/A.

 

Veckan vi har bävat inför är här. Med besked. Efter att ha sovit mellan 01 och 05 inatt är jag helt fantastiskt trött. B-uppsatsen är inlämnad, hemtentan är inlämnad, men inte får jag vila för det. Nej, nu ska det skrivas en review på en annan persons hemtenta och en presentation och opponering av B-uppsatsen ska förberedas. Sedan, opponering och presentation på torsdag förmiddag, följt av seminarium i den andra kursen på eftermiddag. En salstenta på fredag och sedan, äntligen (!) kan jag sätta punkt för den här terminen. 

 

Det är tur att jag inte titulerar mig hälsobloggare (höhö). Hinner knappt sova, knappt träna och äter riktigt dåligt då matlagning inte prioriteras. Med socker och kaffe klarar man allt! 

 

Var på gymmet en sväng innan, men det verkar som att all energi gått åt till tankeverksamhet. Mjölksyra av ingenting och kände mig nästan lite hängig efter ett tag. Avslutade passet efter 35 minuter och begav mig hemåt istället. Håller tummar och tår för att jag inte blir sjuk nu, det skulle ytterligare förvärra denna misär till vecka. 

 

Sådär ja, då var detta positiva inlägg till ända! ;) Avslutar med en bild från en av de bättre dagarna den här terminen. Snart, snart, snart sa jag testa att springa igen, och snart, snart, snart har jag åter lite fritid att spendera på vad-tusan-som-helst.