25 intensiva minuter

Det behövs inte många minuter förrän svetten börjar rinna om den här kroppen. Inte många burpees förrän pulsen är en bra bit över vad som känns som bekvämt. 
 
Igår testade jag att springa för första gången på tre veckor. Varvade 500 meter löpning med 500 meter gång om vartannat i 6 kilometer. Jag vågar ännu inte säga hur det känns, men hoppas att höften är pepp på en snortidig och väldigt långsam juljogg imorgon bitti. Hemma efter min lilla tur övergick jag till köksgolvet och körde övningar med timern som riktmärke, var mer än lite småjobbigt om man säger så. Sedan bar det av till min broder tillsammans med mina andra bröder (med respektive och barn - jag har inte glömt er!) för det årliga julbaket. Vi kokade sirap, socker och smör i olika proportioner och med olika smak och resultat. Knäcken blev stenhård och fudgen skar sig, men resten blev helt klart godkänt och lite till.
 
  
Dagen har spenderats i det lilla köpcentrumet. Alltid lika trevligt när jag får ta på mig jobbkläderna och återse stamkunderna igen. Efter drygt 10 timmar bar det av hemåt igen och det vankades julmat. Men, jag ville ju gärna få röra lite på mig först, aktivera musklerna något och få pulsen att lämna vilopulsträsket. Så fick det bli. 25 minuter med ett hopprep som enda redskap. Mamma hade visst städat precis innan, får nog ta och torka golvet igen. Det är inte alltid fördelaktigt att ha nära till svett...
 
 
 
Hur som helst. Min poäng här är att man inte behöver träna särskilt länge om man kör intensivt. Ingen vila mellan övningarna, inga sms som stör eller kompisar att prata med. Bara 25 intensiva minuter.
 
/A.
 

Kommentarer
Postat av: Anna-Karin Arvidsson

Jo det är som dom säger
Den bästa träningen?
Den som blir av!

2013-12-24 @ 08:30:08
URL: http://akaontherun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0