24 timmar
Efter 24 timmar måste man släppa en förlust, sådana är reglerna. Det har nu gått 48, och jag lägger härmed den värsta matchen i mitt liv bakom mig.
Idag då? Jobbat och gymmat. Hade tänkt ha vilodag idag men fick för mig att åka till gymmet efter jobbet. Blev 20 minuter på trappmaskinen och så styrka på det. Brände bra i armarna efteråt. Väl hemma väntade dusch och kantarellmackor, tvn och slutligen sängen. Det är där jag alldeles strax befinner mig, känner mig väldigt trött ikväll.
Är i alla fall glad över att låret fixade både en match i onsdags och 7 kilometer löpning igår. Idag känner jag av det mer än igår, men ändå ingen smärta som hindrar mig från träning. Skönt!
/A.
Frustration
Ligger i soffan med en huvudvärk som inte är av denna värld. Antar att jag var så arg igår att jag pressat ihop tänderna hela natten. Har nog aldrig varit med om att en förlust känts så mycket. Fysiskt och psykisk. Att springa omkring och slita i 90 minuter, släppa in skitmål, få ett mål bortdömt och bevittna hälften av laget rycka på axlarna efteråt och tycka att det är helt okej att förlora.
Jag kanske överdriver. Är egentligen alldeles för irriterad för att skriva det här just nu. Frustrerad. Orkar inte förlora mer. Okej när vi möter motstånd som är mycket bättre, men när vi möter lag som är på samma nivå borde vi verkligen kunna vinna.
Om 1,5 timme ska jag vara på jobbet. Har därmed lika lång tid på mig att bli av med huvudvärken och mitt dåliga humör.
Sänder iväg ett extra stort tack till den spelare i Habo som sett till så att jag slipper bära något annat än polotröjor i sommar. Tack ska du ha - du kanske kan fundera på att spela fotboll nästa gång vi möts!
/A.
Ropa efter mor och far!
Sitter i skrivande stund i en buss på väg till Habo. För tillfället något irriterad över att jag lyckades ta bort hela inlägget precis när jag skulle publicera det.
Nåväl. Buss alltså. Match på gång. Vi åker iväg med 12 personer idag, kan nog bli lite tufft känns det som. (ja, vi spelar 11-manna) För min egen del känner jag mig lite lätt orolig över låret som fortfarande inte är riktigt samarbetsvilligt. Hoppas verkligen att det håller för 90 minuters spel, men är mycket tveksam till det...
Veckan som gått har varit ungefär som alla andra veckor. Jag har jobbat, tränat, ätit och sovit ungefär.
I helgen jobbade jag, kollade på herrarnas match och var på logfest, vilket kan ses på en av bilderna nedan där jag och Sandra sitter i bilen lagom stressade precis som vanligt. I söndags var vi ett gäng som åkte iväg och kollade på b-lagsmatch. En intensiv och rolig helg. Sista bilden är i realtid, Carro in action!
Nu är det hög tid att börja tagga inför match. Visualisera en boll, en närkamp och en motståndare som ligger på marken. Eller för att citera mig själv från det traditionsenliga rimmet innan varje match på vår interna lagsida:
"För min del är saken klar - den som ner mig drar, ska få ropa efter både mor och far."
/A.
Träningsupplägg
Med knappt två veckor kvar till Göteborgsvarvet är det verkligen på tiden att planera träningen ordentligt för de kommande dagarna. Har ju även fotbollen att ta hänsyn till, det ställer till det lite... Känslan i kroppen är för tillfället lite sådär, efter varje match är vaderna otroligt stumma, så även efter söndagens match.
Idag: Lätt löpning, 5 km. Stela vader
Onsdag: Cykling på morgonen med Ida, 2-4 mil
Torsdag: Långpass 15-20 km, beroende på hur vaderna känns
Fredag: Gymmet/Cykling
Lördag: Snabbdistans/intervaller (om kroppen kändes bra under långpasset, annars vila)
Söndag: Match
Måndag: Fotbollsträning
Tisdag: Gymmet
Onsdag: Fotbollsträning eller lätt löpning
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Göteborgsvarvet
Hoppas att jag kan följa det här upplägget. Allt beror som sagt på hur mina kära vader känns. Liniment är min bästa vän för tillfället.
/A.
Seriepremiär
Seriepremiären slutade med oavgjort. Efteråt kändes det som en förlust eftersom vi faktiskt förde matchen. Såhär i efterhand känns det helt okej, det gick långt över förväntan och det var riktigt kul att spela! Var tillbaka på min kära högerbackposition, en plats jag trivs på. Backkollegan Malin leder dessvärre vår interna och mycket prestigefyllda liga - kortligan. Ge mig en match till i backlinjen och jag lovar att reducera till 1-1 i gula kort. Hehe.
Vaknade och blev oerhört lättad när jag mötte min egen spegelbild. Hade befarat att jag skulle vakna med en blåtira idag efter en smäll igår. Stannade vid ett märke och en svullnad. Skönt! Nu väntar 10 timmar jobb och sedan lagfest, med de bästa brudarna i stan såklart!
Ha en trevlig Valborg, idag tar jag och mina trötta ben en välförtjänt vilodag!
/A.
Deal
Gymmade med Emelie nu på förmiddagen. Båda två kände oss lite hängiga så blev kanske inget kanonpass, men lite starkare blev vi nog. Känner yttepyttelite i halsen, men hoppas att det är inbillning - hade ju tänkt springa en runda efter jobbet ikväll. Känner jag mig inte hundra får det bli en promenad istället...
Sitter just nu och njuter av en god lunch som jag tillagade igår på min lediga dag. Så himla skönt att ha färdig mat i kylen att bara slänga in i micron! Och att äta samma sak flera dagar i rad har jag inga som helst problem med, så länge det är god mat kan jag äta det en vecka.
Den här veckan är det disciplin som gäller i fröken Petterssons liv. Det har varit alltför mycket småätande den senaste tiden! Därför har jag och kära fotbollskompisarna Vickan och Ohlin en deal som lyder: inget småätande eller onödigt/onyttigt. Självklart inte i bantningssyfte, utan för att komma tillbaka till goda vanor med bra mat och att spara sockret till helgen.
Dagens lunch, precis samma som gårdagens och morgondagens!
Off to work!
/A.
"Du är jävligt ful!"
Jaha, ännu en förlust att lägga till historien. Är så trött på att försöka och försöka, men ändå inte lyckas få till spelet. Sprang omkring i 90 minuter och jagade en boll. I spöregn. När man ser det på det sättet känns det genast lite meningslöst. Så mycket upprörda känslor över en boll! Så mycket slit, men till vilken nytta?
Måste påminna mig själv om hur roligt det är när det väl fungerar. Men hur svårt ska det vara att komma dit egentligen?!
Enda glädjeämnet i gårdagens match för min del var situationen som uppstod mellan mig och en motståndare. I en duell kanske jag tryckte till lite mer än nödvändigt, varpå hon sparkar och lyckas träffa precis utanför beskyddet. Blir självklart förbannad, trycker till henne och säger några väl valda ord som jag inte minns i denna stund. Får tillbaka:
- Du är jävligt ful!
- Jaså, så jag är jävligt ful? Det tackar jag för!
Efter en tillsägelse av domarn, halvt oförtjänt, kokar jag och har precis laddat inför att ta ett kort när hon kommer fram till mig och säger:
- Förlåt, du är inte alls ful. Fy så osportslig jag känner mig!
Jaha, där rök den chansen att ta ut aggressionerna, när hon bett om ursäkt kunde jag ju knappast fullfölja min satsning. I slutet av en match där ingenting riktigt fungerat, var min enda önskan att få gå in alldeles för hårt i en närkamp, men icke.
Ikväll är det fotbollsträning som gäller, hoppas på att ha fått tillbaka glädjen över att jaga en boll tills dess. Dessförinnan ska jag och Ida cykla en runda. Paniken över Vätternrundan börjar smyga sig på...
Sist ut i detta inlägg - Vill du ha snygga ben till sommaren? Börja spela fotboll!
/A.
Fotboll för hela slanten
Inget bloggande nu på några dagar. Största anledningen till det är att helgen spenderats på en fotbollsplan. Vi hann med fyra träningspass, ett besök på Arosfortet, en pubkväll och en match. Tro det eller ej, men vi vann ta mig tusan! För första gången i år stämde spelet, OTROLIGT skönt!
Har varit en väldigt intensiv, men rolig helg. Är alltid lika kul att umgås med fotbollsbrudarna, med det gänget har man inte tråkigt, det är ett som är säkert!
Den enda nackdelen med helgen är att jag just nu ligger i soffan med en slutkörd kropp med tillhörande ben/betongklumpar. Efter en lång dag på jobbet åkte jag hem, fastnade i bilen, nickade till framför ratten (när bilen var parkerad) och tvingade mig sedan ut på en lugn runda, trots den trötta kroppen och det trötta huvudet. 6,5 km senare ligger jag alltså här i soffan nu, redo att gå och lägga mig.
Inget sådär jätteintressant inlägg det här, märker jag nu i efterhand. Men, har jag skrivit får jag väl trycka på publicera ändå antar jag!
Här nedan, undertecknad efter dagens runda.
/A.
Är det kanske dags att lägga skorna på hyllan?
Det gick lite sisådär med det beslutet.
Efter några månader var jag tillbaka i fotbollsskorna, med en fot som inte ville spela fotboll och en vad som endast ville samarbeta med den icke-samarbetsvilliga foten. Kort sagt, 2011 var idrottsskadornas år.
Fick tillbaka både mina skadade kroppsdelar och min motivation. Och här är vi alltså nu. Mars 2012, en månad till seriepremiär och ingenting vill fungera! Dagens match gick stundtals bra, men på det hela taget var det katastrofalt dåligt, och där är jag själv medräknad i allra högsta grad! Jag avskyr känslan av att spela dåligt, men samtidigt inte kunna göra någonting åt det. Gaaah, jag blir tokig!
Träningsmatcher är visserligen träningsmatcher, men snart måste någonting hända om inte skorna ska få ta plats på hyllan igen. Tävlingsmänniskan i mig skriker av frustration, och den andra delen av mig blir mest less. Så mycket tid, men till vilken nytta?
Jag har dock världens härligaste lagkompisar! Utan er hade jag aldrig fortsatt spela fotboll, det är ett som är säkert. Hoppas innerligt att det vänder snart. Att glädjen kommer tillbaka, och vinsterna med den.
På återseende!
/En trött A. med huvudvärk.
Bildbevis
Vickan tar igen sig efter ett hårt träningspass.
Jag trodde att jag hade minst 10 bra bilder att visa upp. Det visade sig vara två. Man får vara glad för det lilla. Vi hade iallafall en trevlig eftermiddag. Allt som behövs är en boll och några roliga filurer, så är dagen gjord! :)
Har tränat även denna dag. Fotbollsträning och sedan ett varv på elljusspåret med Sandra. Extremt tunga vader idag, fick kämpa i varje steg. Imorgon väntar en ny dag med nya träningsmöjligheter och förhoppningsvis otroligt pigga ben!
/A.
Redo för kamp
Om 2,5 timmar står jag på en fotbollsplan, stoppar in tröjan i shortsen, knyter om skorna och börjar spana in motståndarlagets anfallare. Redo för match, med andra ord!
Idag möter vi serieledarna. Nu är det blod, svett och tårar som gäller. Här ska det kämpas som aldrig förr!
/A.
Glädjeskutt
Härligt med en bra känsla i både kropp och själ. Är taggad till tusen inför match på söndag. Hoppas att det håller i sig tills dess!
Jag önskar att jag kunde hitta en bild som illustrerar hur nöjd jag är just nu. Jag känner mig verkligen nöjd med livet ikväll! Den här bilden är nog så nära jag kan komma. Glädjeskutt!
Nu blir det en välförtjänt kopp kaffe och lite läsande av diverse bloggar.
Adjöken!
/En glad A.
Nu nedrans!
Är nyss hemkommen från fotbollsträning nu. Lite "kamp-övningar" och skott. Kände av vaderna lite väl mycket mot slutet, och övergick till att styrketräna lite. Körde inte mer än 25 minuter, men det var tillräckligt för att armarna skulle få sig en genomkörare. Vill ju inte tappa tricepsen nu när jag väl fått dem att träda fram, haha.
Tidigare kändes fotbollen lite halvseg och motivationen till att springa omkring och jaga en boll var som bortsprungen. Nu är den tillbaka, och det är med besked! Nu nedrans är jag redo att fightas, tacklas, armbågas och rensa bollar långt ut till skogen. Nu nedrans är jag sugen på att spela fotboll. Nu nedrans kör vi!
Gammal bild, samma spelare.
/A.
Träningsläger
/A.
Photoshoot
När bilden skulle tas insåg vi dock hur galet det var att ta kort när vi egentligen borde vara på väg till planen i full karriär. Blev därför bara ett försök, innan vi rusade ut från omklädningsrummet och försökte tagga till. Håll till godo!
/A.
Dubbel förlust
Kom hem när det var 1 kilometer kvar av dubbeljakten. Kollade i Hannas iPhone på väg hem, det var dock lite knivigt att se vilka åkare som var vilka i den lilla skärmen.
Åh, Hellner! Jag trodde nästan att han skulle fixa det när han tog sig upp jämsides med Northug i den så kallade Hellnerbacken. Men idag höll det inte hela vägen, tyvärr. Och i intervjun efteråt såg han så sorgsen ut. Stackars Hellner... :,(
Vi pratade om det på väg hem i bilen, hur hemskt det är när man kollar på skidor på tv och ser svenskarna förlora. Man får en klump i magen och blir riktigt deprimerad för ett tag. Så nu sitter jag här och tröstäter godis framför ett program om Tjejvasan. Tankarna går då automatiskt till nästa års utmaningar.
Om ett år och en vecka är det dags för Vasaloppet. Känns redan lite spännande!
/A.
Få. Ja, färre än en fots tå(r)
Det få jag syftar på i rubriken är dock antalet personer på träningen tidigare ikväll. 4 personer som sprang en runda, 5 personer som styrketränade.
Hej och hå, vad vi är få.
Att spela fotboll med 5 pers, är som att utan stekpanna steka köttfärs.
Vi kämpade på bra vi som var där, musklerna vi får oss verkligen klär.
Jag hoppas det löser sig fort som attan,
annars morståndarna med oss kommer sopa mattan...
Ja, så illa är det faktiskt.
Vi sprang som sagt en runda, och vaden kändes helt helt underbart bra! :) Äntligen några kilometer - äntligen!
Efteråt körde vi styrketräning i en timme. Fick ihop 120 sit-ups, 50 armhävningar, rygglyft, plankan, 90 grader, handtaget och lite annat smått och gott. Gött!
...och så lite siffror:
Tid: 34:25 min
Distans: 6:03 km
Medeltempo: 05:42 min/km
/A.
Det var för bra för att vara sant
Så sa Ohlin i duschen idag samtidigt som hon konstaterade att min fot var svullen. Stor knöl. Dum trottoarkant. Klantig Alek. Irriterad Alek. Livet leker inte längre. Till på köpet dog herr Garmin efter 800 meter. Jag borde vänt. Struntat i den där trottoarkanten. Då hade jag inte suttit med vänsterfoten i högläge nu. Då hade jag antagligen bara klagat över min pulserande högervad.
Det är lätt att vara efterklok...
Jaja, det är inte första gången jag stiger snett med vänsterfoten, och det brukar ju faktiskt gå över ganska fort. Förhoppningsvis är jag fit for löpning redan imorgon. (Det skadar ju inte att vara optimistisk!)
För övrigt, så känner jag mig som en bitter tant som drabbats av hypokondri. Jag ber verkligen om ursäkt. Bittra människor är det tråkigaste som finns. Det tillsammans med hypokondriker. Denna kväll slår jag två flugor i en smäll.
Ful fluga, bild lånad från internet.
/A.
Uppladdning
- Gå upp vid 10.30. Drick kaffe i massor och ät frukost framför Alpina-VM.
- Planera lite. Skriv in alla matcher i kalendern.
- Gå en härlig promenad i sol och minusgrader. Njut av naturen och kamma hem lite tantpoäng.
- Ät god lasagne.
- Kolla på Mitt liv som Hellner. Bli inspirerad till intervallträning.
- Gå ut en runda till i det härliga vädret- det gäller att passa på!
Överraskande
"Hej! Det finns soppa som står på avskylning på altanen. Varsågoda!"
Tack, underbara mamma! Helt plötsligt förvandlades den trista och regniga måndagkvällen med torra mackor framför dåliga tv-program till en mycket mer angenäm afton. Supergod minestronesoppa! Visserligen otroligt dåliga tv-program, men det känns ändå bra mycket enklare att stå ut med nu. Och det trista vädret blev helt plötsligt lite mysigt. Tänk vad mycket så lite kan göra!
Åter till träningen.
En ny runda avverkades idag. Cirka 2,3 kilometer. Först en gemensam uppvärmningsrunda, sedan en med tidtagning. I den andra rundan startade vi med 15 sekunders mellanrum...
Tid: 23:24 min
Distans: 4,54 km
Medeltempo: 5:09 min/km
De tiderna är ganska ointressanta egentligen. Det mer intressanta är tiderna på min andra runda:
1a kilometern: 4:18 min
2a kilometern: 4:20 min
Sista 240 meterna: 0:52 min (medeltempo 3:43 min/km)
Sedan 30 minuter styrka. 100 armhävningar sammanlagt. Huvaligen.
Mycket siffror, blir lite rörigt såhär på kvällskvisten.
/A.
